Svart och vitt, del 1. En konfrontation mellan kontraster.

För mig är svart och vitt en kombination som väcker motstridiga känslor. Det är estetiskt snyggt men samtidigt hårt och kallt. Jag ska i en serie spaningar fundera lite på olika sätt att se på svart och vitt tillsammans.

Duell på liv och död
Finns det någon tydligare symbol för konfrontationen mellan svart och vitt än den som schackspelet erbjuder? Knappast. Min pappa älskade att spela schack och han var hyfsat duktig. En period var han aktiv i en schackklubb.

schackx2_500px

Laddat för duell.

Jag har aldrig lärt mig spela schack och har alltid ogillat spel och lekar där man konfronteras ensam med sin motståndare. Överlag ogillar jag konfrontationer väldigt mycket. Varför måste en vinna och en annan förlora? Varför svart eller vitt? Jag vill att alla ska vinna och att alla ska vara glada.

Folk med vinnarskalle skrämmer mig. Varför är det så viktigt att vinna?

Har du kommit för att hämta mig?
I filmen ”Det sjunde inseglet” (1957) spelar riddaren schack med Döden för att få lite uppskov innan det är dags att lämna in. För mig är denna klassiska scen en av filmhistoriens mest snygga och sorgliga. Jag kan inte se ett schackspel utan att denna scen flimrar fram i mitt medvetande. Riddaren kämpar för att vinna tid, men som vi alla vet ges inga uppskov när det väl är dags att gå till de sälla jaktmarkerna.

schack_500px

Kill! Kill! Kill!

Men det svartvita spelet med sina symboliska pjäser är vackert och magiskt ungefär som en tarotlek. Jag kan inte avfärda det trots att jag ogillar spelets stentuffa gång.

Duell i lagform med svartvitt klot av läder
Det blir inte bättre av att konfrontationen sker i lag, som i fotboll. För att återvända till min pappa så älskade han fotboll. I sin ungdom var han en lovande spelare tills att han blev allvarligt skadad i knät av denna hobby. Några misslyckade operationer gjorde att han fick lägga av med spelandet. Men han följde entusiastiskt det lokala fotbollslaget in i det sista.

fotbollslag

Pappas fotbollslag, förmodligen sent 40-tal. Pappa sitter längst fram, längst ut till vänster. Fotografiet togs av ”Bröderna Persson, Kaffatorp”.

Inte heller fotbollsintresset lyckades han överföra på mig. På Spängerskolan i Arkelstorp, där jag gick fram till årskurs 6, var fotboll en slags religion. Den som var duktig i fotboll blev automatiskt populär. Alla raster ägnades åt detta spel. Jag begrep ingenting men försökte vara med ändå. Det gick inget vidare.

fotbollsbiljett_medalj

Pappa-memorabilia.

Vinna eller förlora
Fotbollens charm går mig helt förbi. Många av de som sitter på åskådarplatserna förbryllar mig med sitt beteende. Överentusiastiska fotbollsfans skrämmer mig, precis som folk med vinnarskalle. Vad är det för märkliga krafter som griper tag i dessa personer och får dem att skrika och explodera av adrenalin i upphetsning över sitt lags framgångar och motgångar? Vad är det i matchens konfrontation som tjusar? Vad är det jag inte förstår?

Jag borde göra en seriös fältstudie och närvara vid en fotbollsmatch så jag kan omvärdera min syn på sporten.

football_pallo_valmiina-cropped

Stympad ikosaeder. Bildkälla: Wikipedia Commons.

En stympad ikosaeder
Den klassiska fotbolls-bollen är en så kallad ”stympad ikosaeder”, en geometrisk kropp som består av 12 svartfärgade pentagoner och 20 vita hexagoner. Kampen mellan två lag återspeglas i fotbollens grafiska form. Svart eller vitt, kamp mellan två krafter, ett spel på liv och död för vissa.

Varför måste man tävla? Jag vill hellre att vi pratar om saken. Låt alla bli vinnare!

Relaterade inlägg

Syns inte? Finns ändå!

Det finns energier och annat som vi inte kan se eller mäta, men som likväl måste finnas runt oss. Det vi kallar intuition skulle kunna vara en sådan energi. Världen blir mer begriplig för mig när jag accepterar idéen om att det finns energier, vibrationer, flöden och annat som ständigt strömmar runt oss. Påverkar oss.

Chi och annat
Inom Feng shui används termen ”chi” som är ett energiflöde. lagom hastighet kan det ge god energi, men om chi rusar för fort så stjäl den kraft från oss. Vi vet bara ännu inte hur dessa flöden ska mätas och således möts dessa tankar med skepsis av vetenskapen.

Icke mätbart=icke bevisbart=finns inte… Usch, vad trist att gå omkring och tänka så! Vilken tur att det finns andra fält där man kan låta tanken löpa friare.

Konstnär som undersöker okända energier
I somras lyssnade jag på det fantastiska radioprogrammet Stil. I ett avsnitt intervjuades en konstnär och musiker som heter Christine Ödlund. Hon intresserar sig för antagandet att vår värld påverkas av energier som vi ännu inte känner till helt eller kan mäta. I en laborativ arbetsform undersöker hon ett fält som gränsar till vetenskap, musik och konst. Bland annat har hon tonsatt kommunikationen mellan växter. Det lät jätteintressant i mina öron!

Christine Ödlund: Stress Call of the Stinging Nettle, 2010. Akvarell och penna på papper. Samling Michael Storåkers. Courtesy Galleri Riis.

Synestesi
I olika projekt har Ödlund samarbetat med KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) och tagit del av deras forskning kring hur växter och insekter interagerar på kemisk nivå. Ett av hennes verk är ett elektro-akustiskt verk, ”Stress Call of the Stinging Nettle” ett partitur som beskriver ett angrepp av en larv på en brännässla och hur den reagerar kemiskt. Brännässlan blir stressad när larven äter av den och skickar ut kemiska signaler till sina grannplantor. Dessa flyttar då sina vitala processer från bladen till rötterna.

Som arbetsmetod använder Ödlund en personlig konstnärlig metod som går ut på att översätta olika fenomen så att de blir tillgängliga för oss. Metoden kallas synestesi. Det är ett begrepp som innebär att man översätter intryck från ett sinne till ett annat, t ex kan vissa människor ”höra” en färg eller ”se” ljud. Ödlund önskar hitta ett sätt att överbrygga språkbarriärer mellan oss som människor och andra levande varelser, t ex växter.

Installationsvy, Momentum 8 - Tunnel Vision, 2015. Courtesy Galleri Riis.

Installationsvy, Momentum 8 – Tunnel Vision, 2015. Courtesy Galleri Riis.

Teosofi=crossover
Ödlund har även intresserat sig mycket för den teosofiska rörelsen, bland annat dess grundare Helena Petrovna Blavatsky (1831-1891) vars ambition med teosofin var att ena vetenskap, filosofi och religion. Teosofins okonventionella metoder liknar den konstnärliga processen, anser Ödlund.

The Chemical Language of Plants, 2010, pastell på papper. Courtesy Galleri Riis.

Det är bland annat sådant här som gör att jag älskar konst! I mötet med Ödlunds tankar upptäcker jag att det faktiskt finns en hel del andra människor som också går runt och funderar på sådana här saker. Det finns mycket intressant läsning på konstnärens hemsida att ta del av.

Växter diggar och dissar musik
På 70-talet utförde Dorothy Retallack experiment på Colorado Women´s College. I boken ”Sound of Music and Plants” redogör hon för hur hon låtit växter lyssna på olika typer av musik i klimatkammare.

Växter som fick lyssna på indisk sitarmusik, exempelvis Ravi Shankar, mådde utmärkt och växte frodigt. Växter som fick lyssna på Led Zeppelin och Jimi Hendrix såg förskräckliga ut! Lite förhastat drog Retallack moraliska slutsatser av detta: Det som gäller för plantor gäller också för människor.

Eventuellt en olycklig kombo.

Ah! Tanken att plantor dissar Plant och hans gelikar i Led Zeppelin är både komisk och oroande. Kan det vara riktigt? Kan det vara så att växter helt enkelt har konservativ musiksmak?

Pseudovetenskap+vetenskap=sant på konstens fält
Detta experiment anses som pseudovetenskap och inte förenligt med naturvetenskap. Men inom konsten går det att förena båda perspektiven, anser Christine Ödlund. Hon vill förena båda synsätten för att göra nya spännande upptäckter.

Det kan vara så att växter bär på information som vi inte har tillgång till och att de förmodligen skulle kunna berätta ett och annat om oss om vi bara kunde förstå dem.

Tankar och musik påverkar vatten
Japanen Dr Masaru Emoto blev populär för ett antal år sedan när han i boken ”Vattnets dolda budskap” visade hur vatten bildar olika former av iskristaller beroende på vilka tankar, ord och musik som riktas mot det.

Kortfattat så bildar vatten vackra, avancerade och regelbundna iskristaller om snälla och positiva ord och tankar riktas mot det. Även klassisk musik gav samma effekt. Om vattnet däremot fick lyssna till glåpord, svordomar eller heavy metal så skapades konstiga, oregelbundna kristaller.

Foto: Karolina Rashwane

Wow. Kan det verkligen stämma? Hur som helst är det fascinerande. Men varför tycks naturen ogilla hårdrock?

Det finns så mycket vi inte vet
Det här blev en mix av andlighet, vetenskap och konst som ger mig en aning om att allt faktiskt hänger ihop på något sätt. Allt interagerar i en större helhet. Det finns energier vi ännu inte kan mäta. Det finns kommunikation vi ännu inte kan uppfatta.

Växterna kanske kan hjälpa oss att förstå oss själva lite bättre i framtiden. Eller så hamnar vi i häftiga dispyter om musiksmak! Vad tror du? Kommentera gärna (tryck på Kommentera-länken nedan). Stort tack till Galleri Riis som låter mig publicera Christine Ödlunds bilder i detta inlägg.

När man ser det lite grann så här från ovan

Om fågelperspektiv i livet och konsten

/…/ Tänk vad skönt det är ändå att få sväva i det blå. Och se vår gamla jord så här från ovan/…/  Text/musik: Lasse Dahlqvist

Om jag kunde flyga på en gås, som Nils Holgersson, eller som en pilot i ett litet öppet flygplan, skulle jag förmodligen få utmärkta perspektiv både på jorden och min tillvaro där nere. Jag har träffat konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist som ofta använder sina erfarenheter av flygande i sin konst. Här ställer jag frågor till henne om fågelperspektiv i livet och konsten.

jasmine_400px

Konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist. Bild: Jasmine Cederqvist.

Vad betyder fågelperspektiv för dig?
Att få distans till saker och ting. Bäst fungerar det när man flyger ett litet, öppet flygplan, t ex en Tiger Moth. Då är det lite som att sitta på en gås, som Nils Holgersson gjorde. När jag tittar ut över kanten blir jag ett med luften. Ofta tänker jag ”Där nere pågår vardag för människorna och här sitter jag”.

Vad innebär det att få distans?
Jag tror det är himla bra att få se saker ur andra perspektiv än att bara hela tiden vara i händelsernas centrum. Att se från ovan ger en också ett mer filosofiskt perspektiv på livet. Att förflytta sig och vara i rörelse. Livet är en enda rörelse och det ändras hela tiden.

Jag har varit lite besatt av denna tanke: att även om vi sitter stilla här och nu så är vi i rörelse. Vi förflyttar oss mentalt och fysiskt. Att flyga gör rörelsen extra påtaglig och det är lättare att få nya perspektiv uppe i luften.

Vad innebär det att vi hela tiden är i rörelse?
Rörelse innebär förändring. Förändring kan vara något skrämmande för många. Oavsett om vi vill det eller inte så förändras vår tillvaro hela tiden. Man är på väg under hela sitt liv. Från vaggan till graven. Tankarna är också alltid på väg.

Du tar ofta upp detta med att navigera i din konst. Vad betyder det att navigera?
Vi navigerar hela tiden: i olika landskap, både fysiska och mentala. Det är precis som flyttfåglar som måste hitta fram. Vi har mentala kartor med olika markörer som hjälper oss att navigera i det sociala landskapet.

Du arbetar som konstnär, workshopsledare och pilot. Hur skiljer sig dessa roller åt?
Ha! Det roliga är att jag nyligen lade upp ett citat på Facebook om att kreativa människor tröttnar fort, gör många misstag etc. En pilotkollega svarade direkt och undrade: Men Jasmine, hur fungerar det med att vara pilot? Men citatet handlar om den kreativa sidan: Du måste våga misslyckas när du skapar.

Jag har inga problem att navigera mellan de olika rollerna som konstnär och pilot. När jag flyger så utmanar jag ju inte min kreativitet utan fokuserar fullt ut på min uppgift och de regler som gäller för flygning. Det ger mig avkoppling och frihet att inte behöva vara kreativ i luften.

I rollen som konstnär är det tvärtom: Man öppnar dammarna och vågar gå utanför de upptrampade stigarna. Det är då det spännande börjar och man kan göra alla misstag också. Det är två helt olika världar.

När jag jobbar som pedagog då går jag mycket på ett arkiv av erfarenheter. Jag har arbetat i 7 år som ”Ur och skur”-pedagog inom skolan årskurs 3-5. Där handlar det mycket om skapande och att allt är möjligt! Då löser jag uppgifterna efter hand.

Jag använder mig av konstnärsrollen för att inspirera i den skapande processen. Ofta kan det verka kaotiskt. Ibland har jag exempelvis 100 barn som ska delta i en workshop under en dag. Då är det bara att bita ihop och köra på.

”What You have to do, you have to do”. Du tänker inte, du bara löser det. Det har jag lärt mig av att flyga. Du måste ta dig fram och det finns ingen annan som kan lösa uppgiften åt dig. Den insikten kom första gången jag var uppe och flög ensam. Då insåg att ingen annan skulle lösa det åt mig. Jag fick inte bli så rädd att jag inte skulle klara av att landa.

Det talas mycket om närvaro och flow nuförtiden. Kan du ha liknande erfarenheter som pilot och konstnär?
Ja, jag upplever totalt fokus både när jag flyger och skapar. Skillnaden är att den känslan upplevs under betydligt kortare stunder när man flyger. I luften är tiden begränsad på grund av bränsletillgången. Men man har korta stunder av flow när man är ett med elementen och känner sig superlycklig. Så är det när man skapar också, men vägen dit kan vara mycket jobbigare. I den kreativa processen går man igenom olika faser, motstånd, tvivel, spänning och så vidare.

Jag vet att du inspirerats av nascalinjerna i Peru. Berätta lite om dem!
Nascalinjerna är gigantiska bilder, geoglyfer, gjorda i landskapet. De skapades mellan 500 f.Kr. – 500 e.Kr. av nascaindianerna. Bilderna kan enbart ses från luften. Vissa föreställer djur, andra geometriska former. Ingen vet varför de gjordes eller hur man klarade av att skapa så stora bilder på marken. Den största bilden föreställer en pelikan och är 285 meter lång.

2xnasca

Exempel på nascalinjer i Peru. Bilder via Creative Commons.

Och du har gjort egna ”nascalinjer” på Kristianstads flygplats?
Ja, under tre år har jag fått i uppdrag att skapa konstverk som enbart kan ses från luften. Det första verkat gjorde jag 2014. Det föreställde en jättehand på 60 meter. Då insåg jag verkligen att man tappar perspektivet när man står på marken. Jag var jättenervös. Och hade ingen koll på t ex fingrarna. Det var bara att räkna och hoppas att det skulle stämma!

Till skillnad från nascaindianderna fick jag se mitt konstverk från ett flygplan när det var klart. De hade, vad vi vet, inte den möjligheten. De skapade konstverk som de aldrig själva skulle få se. Det är mycket fascinerande.

jasmine_krstd_hand_400px

Jasmines installation ”Flyghanden/ En utsträckt hand” på Kristianstads flygplats, 2014. Foto: Jasmine Cederqvist.

Verket är exkluderande. Enbart flygpassagerare till och från flygplatsen kunde se det. Vad tänker du om det?
Jag tyckte det var spännande att göra ett konstverk som var uttalat exkluderande. Det var en slags kommentar till att mycket konst idag är exkluderande. Man måste vara påläst och besitta ett visst kulturellt kapital för att kunna ta del av den. Men jag tycker att det ska finnas olika sorters konst.

Hur gjorde du det verket?
Med en apparat man har när man gör linjer på en fotbollsplan. Sen strör man marmorkross på linjen för att göra den ännu vitare. Linjen eroderar så småningom bort.

Förgänglighetstanken fascinerar mig. Jag tycker att vi är fixerade vid att saker och ting ska hålla i en evighet. Konst behöver inte finnas för alltid. Vad är det som är för alltid? Vi vet inte hur länge vi är här. Mer ”här och nu” tycker jag! Det är mer intressant.

Slutligen undrar jag om vad du tror om framtiden. Vi spås alla att ha en liten drönare som flyger omkring och registrerar omvärlden åt oss. Kommer att ge oss bättre perspektiv på vår tillvaro?
Nej, det tror jag knappast! Det är inte alls samma känsla som att sitta i ett öppet flygplan 130 km/h, t ex i en Tiger Moth. I flygplanet känner man sin kropp, vinddraget, man är frikopplad från livet där nere.

Flygtiden i ett plan är begränsad. Det är en metafor för livet.

Ett av Jasmines senaste projekt. ”Meddelande #1” Ensillagebalar har använts som punkterna i punktskrift (Braille – blindskrift) att skriva meddelandet ”Se mig!”. Ljungbyhed. Foto: Jasmine Cederqvist.

Läs mer om Jasmines projekt på hennes hemsida.

 

Magiska portaler i konsten och verkligheten

Portaler till magiska världar
Jag vill ha en rosenbuske med en hemlig och magisk gång under som leder till en äventyrsvärld. Vem vill inte det?

Som liten blev jag mycket gripen av fantasynovellen ”Allrakäraste syster” av Astrid Lindgren. Boken är fantastiskt illustrerad av Hans Arnold. Den handlar om flickan Barbro som hittar en gång till en annan värld just under en rosenbuske. I den andra världen finns hennes fantasisyster Ylva-Li.

Att hitta en magisk väg, en hemlig stig som leder till nya fantastiska äventyr är en kittlande tanke. En garderob. En tågperrong. Eller en stressad kanin att följa efter ner i underjorden. Tyvärr saknas dessa magiska markörer i verkligheten. Eller? Var ska man hitta magi? Var ska man hitta portaler?

wanasportal_700x400px

”In Dreams”, Wanås skulpturpark
Vissa konstverk har en aura av magi runt sig. Ett perfekt ställe att uppleva fantastiskt fantasikittlande konst på är Wanås skulpturpark. I en sagolik bokskog finns ett stort antal skulpturer att upptäcka. Konstnärerna har gjort sina verk i relation till en speciell plats i skogen. Natur och konst samspelar i verkligt lyckosamma, och ibland magiska, möten.

Jag har besökt Wanås flera gånger. Härom veckan hade jag turen att komma dit igen.

I år har konstnärerna Nathalie Djurberg och Hans Berg gjort en fullkomligt förtrollande installation med titeln ”In Dreams”, i en glänta. Det är en spegelscen med partajande fåglar, förstorade eklöv, märkliga frukt- och larvliknande former. Verket består också av ljud och musik som markerar inträdet i det magiska rummet. Att uppleva verket fyller mig med bubblor inombords. Gnistor av fantasi livar plötsligt upp min dag.

Tack och lov kommer detta verk att ingå i Wanås permanenta samling, så du har goda möjligheter att uppleva det i framtiden.

Verklighetens magiska portaler
Att gå igenom den magiska portalen kan ses som en metafor för förvandling. Förändring. Den magiska portalen meddelar: ”Något fullkomligt annorlunda är möjligt just för dig”.

Jag börjar fundera, har jag möjligtvis redan stött på ett antal magiska portaler i mitt liv? Ställen där saker och ting utspelat sig som fullkomligt förändrat tillvaron? Platser där osannolika möten inträffat. Där man oplanerat råkat avvika från upptrampade stigar och, till synes av en slump, hamnat mitt i en förvandlingsprocess.

It´s a kind of magic
Visst är det mäktigt att tänka tanken ”Något helt annorlunda är möjligt”! Har du upplevt något konstverk som gett dig en känsla av magi? Har du stött på en plats eller en situation som känts magisk? Har du gått igenom en portal? Skriv gärna och berätta!

Slav under skönhetsindustrin eller del av en Venus-kult?

2xvenusGet your kicks at Kicks
Jag spenderar en inte oansenlig del av min disponibla inkomst hos den rikstäckande skönhetskedjan Kicks. Kanske inte helt politiskt korrekt med tanke på ständigt pågående diskussion om skönhetshysteri och utseendefixering. Och tillståndet i världen. Det är liksom lite verklighetsflykt att välja en ny eyeliner när världsproblemen svider någonstans i utkanten av ens medvetande.

Färg och form
Om sminkinköp ger mig dåligt samvete, hur ska jag rättfärdiga dessa utflykter i den kommersiella skönhetsindustrin? Ett sätt att se förenklat på saken vore att gömma mig bakom mitt intresse för färg och form.

Ansiktet, en målad eller omålad duk?
Kroppen och särskilt ansiktet är en omålad duk som väntar på färger i passande kulörer för att skapa ett estetiskt uttryck. Borstar med rouge och highlight kan framhäva underliggande benstruktur, skapa volym. Hmm. Det är ju kul med färger, absolut, det skulle kunna vara ett slags argument. Men Kicks kvarstår som ett guilty pleasure. Det skaver fortfarande.

Carl Gustav Jung
Så kommer boken ”Jung och astrologin” av Hans Ljungqvist i min väg. Carl Gustav Jung (1875-1961) var en schweizisk psykiater, psykolog, författare, idéhistoriker och mystiker. Han intresserade sig mycket för människans själ, sagor, myter och olika kulturer. Jag har läst en del av och om Jung och kan varmt rekommendera denna herre om du gillar kultur och existentiella funderingar.

I´m your Venus
I boken ”Jung och astrologin” finns förklaringar till det mesta. Jag får veta att detta med skönhetsdyrkan är en del av en Afrodite/Venus/Freja/Ishtar-kult. I vår moderna och rationella värld har flertalet av oss människor ingen direkt medveten relation till gamla myter. Men myterna har inte alls mist sin makt över oss. De har bara bytt form och moderniserats.

Således kan jag via Kicks koppla ihop mig med planeten Venus. En planet som med sin närhet till solen antingen uppträder som morgon- eller aftonstjärna, bringar ljus i mörkret. Venus är ljusbäraren som uppträder exempelvis i form av Lucia. Venus var kärlekens gudinna i romersk mytologi. Hos grekerna hette hon Afrodite. I Norden Freja, fruktbarhetens gudinna. Hos assyrierna Ishtar. Etc.

Inom astrologin symboliserar Venus våra skapande talanger och skönhetsbehov. Författaren till ”Jung och astrologin” skriver:

”Denna arketyp för sin talan genom den gamla devisen det sköna är det sanna. Det sköna inom konsten får oss att öppna upp och komma i kontakt med livets egna flöden, att dricka gudomlig nektar; konsten som andlig förelöpare.”

Venus födelse
Detta får mig att tänka på målningen ”Venus födelse” av Sandro Botticelli (1445-1510). Motivet är undersköna Venus stående i en jättesnäcka. Klart att man vill bli sammankopplad med en sådan puma!

Venus-tempel på Jägersro Center, Malmö
Slanka svartklädda uppasserskor tassar runt på Kicks butiksgolv, ständigt behjälpliga med att plocka fram rätt nyans på läppglans, låta dig dofta på senaste parfymen och låtsas förvånade när man vid hudkrämsinköp avslöjar sin ålder. I själva verket är de någon slags prästinnor i ett Venus-tempel. De skulle bara veta det när de löneförhandlar.

Besöken på Kicks blir genast mindre skuldtyngda när jag väljer Jungs förklaringsmodell. Lilla jag behöver inte ha dåligt samvete, säger farbror Jung. Jag är en del av en lång kedja med kopplingar både till världsrymden och till de stora myterna.

kicks_400pxVilket är ditt förhållande till smink och skönhetsprodukter? Skulle du klara dig utan att fixa till dig? Skriv gärna och berätta! (klicka på ”kommentera” nedan)

Relaterade länkar