Vapenpalmen i Karlskrona: En bisarr tingest.

En artefakt från 1800-talet gör mig brydd

Marinmuseum i Karlskrona stötte jag i somras på ett verk som jag hade svårt att förhålla mig till. Är det ens ett konstverk? Varför blev jag, som är så van att betrakta konst, bringad ur fattning?

Vapenpalmen på Marinmuseum.

Vana och ovana
Jag har i mitt yrkesliv lagt märke till att människor som är ovana att betrakta konst ofta har ganska låg acceptans inför vad som egentligen får kallas konst. Vissa tycks ha missat hela 1900-talets utveckling. Men att även konsten utvecklas och förändras till form och innehåll är inget vi kan stoppa!

Jag har förmånen att uppleva både äldre konst och samtidskonst, i mitt yrke och privat. Därför är min toleransnivå inför konst ganska hög. Jag accepterar det mesta. Därmed inte sagt att jag gillar allt. Långt ifrån! Mycket konst är ointressant för mig. Genom att se olika sorters konst blir man undan för undan mer varse om vad det är man gillar. Om man aldrig utsätter sig för något nytt så får man heller inga nya intryck.

(Chockerad blir jag sällan, men det finns konst som är chockerande dåligt utförd och då blir jag lite olustig till mods.)

Tillbaka till Karlskrona och Marinmuseum där min olustiga upplevelse inträffade… Mötet med ”vapenpalmen”.

Objekt, tingest, konst, artefakt, kuriosa?
Verket i fråga föreställer en palm. Den tillverkades 1860 inför kung Karl XV:s besök i rust- och modellkammaren och består av sammanfogade pistoler och bajonetter. Det var flottan som lät tillverka den som en hyllning till kungen.

Karl XV, ca 1870, bild via Wikimedia Commons.

På sidan av palmen stå ett par harpor som även dessa är gjorda av vapen och vapendelar. Nedtill vid palmen står två bisarra ananaser, även dessa gjorda av vapendelar.

Detaljbild av palmkronan tillverkad av skjutvapen.

Ärligt talat, detta är bland det mest knasiga jag sett. Jag misstänker att man lät tillverka denna tingest som en rolig ploj. Den verkar vara gediget ihopsatt. Säkert har man anlitat en duktig smed. Formen är elegant symmetrisk. Dåtiden kan knappast ha ansett att det var ett konstverk och därmed kunde den säkert obemärkt passera sin tids konstpoliser och högljudda tyckare.

En vapen-ananas som skakar galler.

Detta objekt, denna vapenpalm, lämnar en mycket olustig känsla i mig. Det är något äckligt över hur pistolerna växer ihop till en organisk form.

Sett ur dagens kontext blir verket både en förskönande hyllning av vapen men kan även ses som ett fredsaktivistiskt objekt: ”Sluta skjuta, gör konst istället”. Denna kluvenhet gör att jag pendlar i min tolkning. Ska verket lämnas åt sin dåtida kontext eller ska det få betyda något här och nu?

Då, där, nu, här
Man kan alltid fråga sig ”Vad betyder detta verk för mig, i den situation jag befinner mig i nu och det samhälle jag lever i?”. Oavsett om det är ett äldre eller samtida verk. På så sätt väcks nya betydelser och tankegångar. Konst kan tala genom historien och få ny mening i nya sammanhang.

Jag kommer fram till att det är krocken mellan materialet (vapen) och motivet (en palm, harpor, ananas) som får mig ur balans. Vapen gillar jag ju inte, men gärna palmer och harpor. En och annan ananas sitter heller inte fel.

Hade vapenpalmen varit gjord idag av en samtidskonstnär så tror jag att den hade ställts ut på ett trendigt galleri eller konsthall. Vapenpalmen hade varit ett samhällskritiskt inlägg mot svensk vapenexport med referenser till postkolonial teori. Och kungen hade förmodligen blivit avrådd från att acceptera en sådan gåva med politiskt brännbart innehåll.

Har du sett något konstverk eller artefakt som förbryllat dig? Skriv gärna och berätta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *