Och där var tiden ute!

Så här på nyårsafton kommer lite tankar om tiden som obönhörligt sipprar iväg från oss. Inatt vid tolvslaget räknar vi ut det gamla året (eller in det nya, om man så vill). 10 sekunder som får extremt mycket uppmärksamhet. Men alla andra sekunder då?

Det här med tid är knepigt för mig att begripa. Så mycket har jag dock förstått att tid egentligen ”inte finns” utan bara är ett sätt för oss människor att ordna händelser så att tillvaron blir greppbar. Och Einstein bevisade med sin speciella relativitetsteori att tid tydligen kan gå olika fort. Hjälp!

Timglas har blivit en cool inredningsdetalj. De till vänster är fotograferade i en hipp inredningsbutik på Triangeln, Malmö. De till höger fotograferade jag på Indiska.

Förgänglighet, fåfänglighet och tidens gång
Kan konsten komma till undsättning på något sätt? Tid och tidens gång är klassiska teman i konsthistorien. Målningar som ska påminna om tidens flykt och tillvarons förgänglighet var populära t ex på 1600-talet. Vanitas kallas temat med ett finare ord (vanitas=fåfänglighet).

Stilleben med motiv som döskallar och timglas är övertydliga. Mer subtila är motiv med övermogna frukter som dragit till sig en fluga eller en bukett som börjat fälla sina blad.

”Stilleben med skalle”, konstnär Philippe da Champaigne, ca 1671. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Men dessa teman förklarar ju inte den knepiga fysiken. Däremot är det en estetisk snyting som pekar på livets ändlighet.

Kvinnans tre åldrar, detalj. Konstnär Hans Baldung (1480-1545). Bildkälla: Wikimedia Commons.

Sekunderna
De senaste veckorna har jag fått stifta bekantskap med ett spännande samtida konstverk som också behandlar tidens flykt. Det är filmen Sekunderna av Björn Olsson.


Stillbilder från verket ”Sekunderna” av konstnären Björn Olsson. Publicerat med tillstånd av konstnären.

I projektet har Björn Olsson, med hjälp av en analog stillbildskamera, mätt ljuset och exponerat en bild i en skog under årets alla 365 dagar. Bilderna har skannats in och satts ihop i en lång sekvens där varje bild tonar in, visas 6 sekunder och sen tonar ut. Resultatet är en film där man under 40 minuter får uppleva naturens skiftningar under ett år.

Vi visar filmen just nu på konsthallen där jag arbetar. Där loopas den om och om igen så man upplever ingen egentlig början eller slut.

Ett år på 40 minuter. Igen och igen. Verket bildar en tidsbubbla där tiden aldrig verkar ta slut. Filmloopen är sitt eget slutna kretslopp. Ibland är naturens skiftningar knappt märkbara från bild till bild. Andra perioder blir förändringarna mer dramatiska. Men oavsett vad vi lägger märke till så rinner sekunderna iväg hela tiden.

Jag gillar mycket filmen Sekunderna. Den är vacker, lågmäld och försöker fånga det ogripbara, nämligen tiden. På ett sätt lyckas den. Den lyckas även med konststycket att trollbinda en hel del av konsthallens besökare så att de stannar en bra stund för att betrakta naturens skiftningar. En besökare föreslog att den borde användas inom meditation!

Vid ett besök i Kristianopels kyrka fotograferade jag denna detalj, en döskalle med ett timglas. Inhugget i ett stenblock på golvet.

Tiden i sig kanske är ett mysterium man får lägga åt sidan. Bättre då att fundera över hur man använder den! Vad gör vi under tiden sekunderna sipprar iväg? Sekunderna som tillsammans bildar minuter, timmar, dagar, veckor. År. Värt att fundera över en dag som denna!

Gott nytt år!

Tankar om träd i juletid

Detta inlägg publiceras på självaste julafton. Med tanke på mängden av överdekorerade julträd som denna dag agerar fokuspunkt i svenska vardagsrum så ska dagens funderingar ägnas åt några träd i konsten.

Die for you
Många är de stackars granar som de senaste veckorna offrats för att sin sista tid i livet pryda våra hem, nedtyngda av bjäfs och krimskrams. När julfestandet är över lämnas de att dö. Därför kan det vara lämpligt att börja denna spaning med trädkonstverket Die for you.

Die for you, 1993, konstnär Charlotte Gyllenhammar. Bilden är publicerad med konstnärens godkännande.

Denna installation är väldigt känd men finns inte längre på plats. Konstnären Charlotte Gyllenhammar hängde 1993 upp en 120-årig ek upp och ned på Drottninggatan i Stockholm.

Detta verk har jag inte sett i verkligheten, men väl på bild. Det är ett brutalt och naket verk. Något så tryggt som en gammal ek har tagits upp ur marken och hängts upp och ned, som ett slaktdjur. Rotsystemet är kapat.

Titeln, Die for you, talar sitt tydliga språk. Någon dör eller offrar sig för en annan. Men vem är Någon? Och för vem dör eller offrar hen sig?

Som betraktare får du bestämma själv vad du tycker och tror! Är det en symbol över att vi människor dödar den natur vi lever i? Handlar det om att försöka utrota något misshagligt? Något som inte passar in, som ska bekämpas?

Kanske handlar det om relationer och  hur långt vi människor är beredda att gå för att anpassa oss i relationer?  Att vi vrider och bänder oss maximalt i önskan att passa in? Att vi till och med rycker loss våra rottrådar ur den trygga jorden för någon annans skull? Eller är det en bild över kärlek man är beredd att gå i döden för?

Jag tycker att verket är mycket starkt. Det får mig att reagera och reflektera. Intressant konst med andra ord!

En inkräktare, en reklampelare och ett önsketräd i Wanås skulpturpark
Roxy Paine har gjort två trädskulpturer i Wanås skulpturpark. Den första, Impostor, gjordes 1999. Det är ett hopsvetsat träd i rostfritt stål. På långt håll ser man att trädet är konstgjort. Svetsfogarna syns tydligt och påminner om scenografin i Trollkarlen från Oz. Det hör helt enkelt inte hemma i faunan. Titeln är ju också Impostor, vilket betyder inkräktare.

Roxy Paine, Impostor, 1999. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Med klimatförändringarna invaderar arter från andra klimatområden våra nejder. Vissa konkurrerar ut arterna som redan finns. Invasionen kan också bero på att någon klåfingrig människa planterat in en främmande art som genast sprider ut sig och tar över. Ett exempel är björnlokan.

Inkräktare i det yttre och det inre
En inkräktare är någon som tränger in och tar över. En inkräktare är ovälkommen. En inkräktare kränker ett territorium. Men Roxy Paines skulptur ser ganska oskyldig ut. Kan det ha onda avsikter?

Själv kan man i sitt närområde bli invaderad av både det ena och det andra. Myror. Fruktflugor. Krukväxterna kan få bladlöss. Någon hackar ditt lösenord.

I sitt inre kan man bli invaderad av energitjuvar till exempel. Eller bullriga typer utan fingertoppskänsla som dundrar in i ens personliga sfär och förpestar tillvaron. Personer  kan sakta men säkert krypa under ens skinn på ett obehagligt sätt. Så en vacker dag inser man att man är invaderad och att ens gränser kränkts utan att man märkt det.

Façade/Billboard
Den andra skulpturen på trädtema av samme konstnär heter Façade/Billboard. Ett träd (Façade) bärs upp av en reklamskylt (Billboard). Hela skapelsen påminner om en stor utstansad clip-art-bild. Detta träd tycks behöva stöttning i form av en reklampelare.

Roxy Paine: Façade/Billboard, 2010. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Har det gått så långt att naturen måste stöttas av reklamen för att få uppmärksamhet?

Önsketräd
Yoko Ono har skapat önsketräd på ett antal ställen I världen. 2011 kom det önsketräd även till Wanås, Wish Trees for Wanås, 1996/2011. I ett antal äppelträd kan man som besökare hänga önskningar som man skrivit ner på små etiketter.

Yoko Ono: Wish Trees for Wanås, 2011. Foto: Wanås Konst. Bilden är publicerad med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Träden är nästan helt överlastade av alla önskningar. Folk vill ha allt från senaste IPhone-modellen till tillfrisknande från allvarliga åkommor, till kärlek och fred på jorden.

Personalen på Wanås skördar med jämna mellanrum önskningarna och låter dem torka innan de skickas till Imagine Peace Tower på Island, ett minnesmonument Yoko Ono skapat för John Lennon. Om du går in på länken ovan kan du lämna dina önskningar till projektet!

Handlingen att konkret skriva ner en önskning och låta ett träd ta hand om den verkar utöva en magisk attraktion, av antalet önskningar att döma. Människor tror trots allt att det kan finnas någon eller något som lyssnar. Det kan vara värt ett försök!

Här kommer en länk till ett inlägg på bloggen MissMagicGirl, där man kan läsa en mycket bra sammanställning om trädets symbolik.

Det finns säkert anledning att återkomma till andra träd i konsten längre fram. Har du något träd, verkligt eller konstgjort, som betyder något särskilt för dig? Skriv gärna och berätta!
God jul!

Trappan. Mot högre höjder!

Du kan begå en symbolhandling varje gång du går i en trappa. Det trodde du kanske inte? Detta inlägg handlar om några kända och mindre kända trappor. Och om den symboliska betydelse en trappa kan ha.

Stairway to heaven
Om vi konsulterar ett symbollexikon har trappan betydelsen uppstigande, transcendens (övergång till en ny existensnivå). En färd från det profana till det sakrala. Trappan utgör en kontakt i båda riktningar mellan himmel och jord. Människan kan stiga upp till himmelriket och gudomen kan sänka sig ned till jorden.

Jakobs stege, konstnär Wenceslaus Hollar. Bildkälla: Wikimedia Commons.

I gamla testamente kan man läsa berättelsen om Jakobs stege. I senaste bibelöversättningen är ”stege” ändrat till ”trappa”.

Från religiösa dimensioner
En tankevandring mellan det världsliga och det andliga kan alltså symboliseras av en trappa. Om du följer denna blogg förstår du att jag funderar mycket över sakernas tillstånd. Över livet, existensen, döden, själen.

Jag tror att det finns högre sfärer än den värld vi lever i med våra fysiska kroppar. Ibland kan man med tanken stiga uppåt och fantisera om dessa sfärer. Eller genom meditation uppleva kontakt med högre nivåer. Det har jag ännu inte testat. Trappan är i alla fall en perfekt symbol att utgå ifrån för att låta tanken vandra iväg till dessa spännande dimensioner.

Jakobs stege, konstnär Gustave Doré. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Barockt trapptrixande
Scala Regia är en barocktrappa i Rom som leder från Peterskyrkan till påvens bostad. Barocken var en stilperiod från 1600-talet och fram till de första årtiondena på 1700-talet. Under barocken var man intresserad av överdrifter, det teatrala, att fascinera och att tala till känslor.

Trappan Scala Regia är därför konstruerad med ett perspektivtrick. Dess bas är bredare och sedan smalnar trappan av uppåt, så att den upplevs brantare och mer dramatisk nedifrån.

Scala Regia, Vatikanen. Kopparstick av E. Challis. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Samma trick har för övrigt använts i byggnaden där jag arbetar, Falsterbo Strandbad. 2009 uppfördes huset, ritat av Kjellgren Kaminsky Arkitekter. Den långa paradtrappan smalnar mycket riktigt av upptill, men det är ett trick som de flesta besökare inte ens är medvetna om. Tur att det finns hiss för trappan verkar oändlig!

Odessa
Trappan i Odessa (Ukraina) måste vara filmhistoriens trappa nr 1. I  filmen Pansarkryssaren Potemkin (1925) av Sergei Eisenstein utgör den en dramatisk fond och även aktör. Vem minns inte barnvagnen som mot sitt öde obönhörligt studsar utför.
Länk till filmklipp

För övrigt har trappan i Odessa ett antal avsatser, platåer. Står man nere vid trappans fot lär platåerna inte synas. Trappan verkar oändlig. Den är dessutom konstruerad med barocktricket ovan. Trappan kan alltså utgöra en utmärkt skådeplats för dramatik. Hoppas att jag någon gång får tillfälle att resa till Odessa och uppleva trappan.

Trappan i Odessa, Ukraina. Foto från ca 1890. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Kanske du minns den glassiga trappan i TV-såpan Dynastin där så många tillskruvade situationer utspelade sig? En trappa verkar vara en perfekt fond där maktförhållanden kan illustreras och snabba positionsbyten kan förändra handlingen. Här kommer en fin kompilation av trappscener från Dynastin.

Svindlande höjder på film
I Hitchcocks En studie i brott (originaltitel Vertigo) utgör trapporna i ett klocktorn ett psykologiskt hinder som filmens höjdrädda huvudperson Scottie måste övervinna för att kunna lösa en gåta.

I en scen tittar Scottie förskräckt ned i trappschaktet i klocktornet. En sugande känsla av svindel åstadkoms genom att med kamera göra en åkning bakåt kombinerat med en inzoomning, så kallad ”dolly zoom”. Titta på sekvenserna här.

Hitchcock var först med detta trick som sedan dess återkommit i lite olika filmer. I den fantastiska intervjuboken Samtal med Hitchcock av Francois Truffaut förklarar regissören hur han lyckades övertyga filmbolaget om att genomföra den krångliga och dyrbara manövern.

Fobi
Höjdrädsla kan slå klorna i den fysiska kroppen, utgöra hinder och svårigheter för den som lider av detta. Höga höjder är en vanlig fobi och kallas med en vetenskaplig term akrofobi. Tack och lov lider jag inte av den fobin. Jag kan utan problem njuta av utsikter från höga höjder så länge det finns räcken och säkert underlag. Från en hög höjd kan man få perspektiv på saker och ting, kanske tänka klarare och njuta av vackra vyer.

Har du någon favorittrappa? Skriv gärna och berätta om du har något speciellt minne av en verklig eller fiktiv trappa som betytt mycket för dig!

Vilse i Aquarius

Vilse i Aquarius, ett konstverk som förbryllar
”Vilse i Aquarius” är titeln på ett litet konstverk i glas av den Malmö-baserade konstnären David Krantz. Jag är lycklig ägare till det och vill gärna skriva några rader om det. Eftersom materialet är glas var det ganska hopplöst att fotografera. Jag får försöka beskriva det i ord också.

”Vilse i Aquarius” av konstnären David Krantz.

Glasblock med souvenirstuk
Verket är alltså ett litet glasblock med en bild inuti. Vad jag kan minnas var det populärt att ha sådana i vitrinskåpet på 80-talet. Just detta glasblock visar stjärntecknet Vattumannen. Andra populära motiv i denna genre tycks vara på tema djur, vikingar och jakt.

Från prydnadsföremål, via ready-made till konstverk
Vid efterforskningar framgår att själva glaspjäsen tillverkats på Nybro glasbruk. Konstnären David Krantz har alltså använt sig av en s k ready-made, d v s ett färdigt föremål. Han har dock gjort ett intressant tillägg med hjälp av laserteknik: tittar man noga så ser man en liten astronaut som verkar sväva framför vattumannen. Innesluten i glaset.

Verket visades på en konstutställning i en hylla som även innehöll andra stjärntecken, stora och lilla björn samt några andra symboler. Alla hade de en liten astronaut ingraverad.

Till vänster: Detalj framifrån som visar inkapslad astronaut. Till höger: konstverket sett från sidan.

Fascinerande symbolik
David Krantz rör sig mellan olika material som t ex installation, skulptur, 3D-animation, stereoskopi och 3D-utskrifter. Ibland måste man ta på sig 3D-glasögon för att kunna uppleva hans verk till fullo.

De teman som han berör i sin konst fascinerar mig. Själv pratar han inte så mycket om de motiv han jobbar med. Jag tror att han vill låta betraktaren skapa sin egen mening i mötet med verken. Oftast verkar hans tema handla om människans ursprung, existens och plats i universum.

Zodiakens smakmeny
Astrologi tycks sortera in under det vida begreppet New Age, det andliga smörgåsbord som jag så ofta låter mig utspisas vid. Astrologi är en av huvudrätterna som fascinerar mig. Det kan bero på att nästan alla beskrivningar jag läser om mitt eget stjärntecken stämmer obehagligt mycket överens med hur jag uppfattar mig själv.

Här är förresten en länk till en jättebra svensk sida om astrologi: Stefan Stenudd.

Stalkad av Aquarius
Jag känner mig som en vattuman ut i fingerspetsarna. Ibland är det skönt att kunna skylla på planeterna, men ibland känner jag mig stalkad av Aquarius. Mindre lätthanterliga sidor i min personlighet tycks ha ursprung i ödesbestämda planetkonstellationer. Vad göra?

Stalkad av Aquarius på Ordrupgaards servering.

Det lilla konstverket ”Vilse i Aquarius” tycks innefatta dilemmat ”Vad är av ödet givet och vad kan vetenskapen förklara?”. Vattumannen  symboliserar förklaringsmodellen astrologi som jag finner mycket spännande. Astronauten symboliserar en världsbild där människans vetenskapliga landvinningar ska förklara tillvaron.

Ta astrologi, tillsätt reinkarnation och karma så hamnar vi i det existentiella fält där mina funderingar frodas som bäst. Jag tror att de stora stråken i ens liv är utstakade av ödet. Vissa utmaningar kommer i ens väg oavsett man vill eller inte.

zodiac_bling_600px

Zodiakiskt bling på Glitter.

Har du något konstverk i din ägo som behandlar ”de stora frågorna”? Tror du på astrologi eller något annat? Skriv gärna och berätta!

Prat om Jung

Carl Gustav Jung (1875-1961) är en intressant karaktär i psykologins historia, men nästan helt bortglömd! För något år sedan fick jag upp ögonen för hans tankar. De kretsar oftast kring människans själ, kulturyttringar som konst och litteratur, sagor och myter.

Plockat från bokhyllan.

Många begrepp som används flitigt idag skapades av Jung. Det är inte många som känner till det. Exempel är arketyp och extrovert/introvert personlighet. Han menade att man kunde använda termen synkronicitet på händelser och till synes slumpartade sammanträffanden som betydelseskapande och klargörande i den enskilda människans liv.

När jag skrev denna bloggs första inlägg, om Venusmyten och skönhetsindustrin, så refererade jag till boken Jung och astrologin av Hans Ljungqvist, leg.psykolog/studierektor. Han är även författare till boken Kreativitetens hemlighet (2001). Efter att jag publicerat inlägget kontaktade jag honom och han ville gärna ställa upp och svara på lite frågor om Jung.

Vad var det du fastnade för hos Jung?
Hos Jung finns ett väldigt existentiellt djup, ett erkännande av tillvarons andliga dimensioner. Jung talar till den enskilda människan och hennes upplevelsevärld, inte till det akademiska kollektivet. Han talar till sökare, outsiders, inte till den intellektuella eliten.

När jag studerade nere i Lund i början 80-talet, fick jag och en kurskamrat själva ordna en seminariedag om Jung – en dag under 5 års teoretiska studier! De godkände dock att jag gick min egenterapi hos en jungiansk terapeut.

Hur står det till med Jung idag?
Måste säga att jag nog häpnar lite över att så många av de yngre inom dagens psykologkollektiv knappt vet vem han var. Men så är jag väl lite av en nörd. Jag har studerat jungianska tankegångar sen sent 70-tal och tycker att jag fått en större bild av den mänskliga existensen på detta sätt.

Om vi tar ett begrepp som arketyper, har det någon relevans idag i vårt moderna samhälle?
Hela reklamindustrin arbetar, medvetet eller omedvetet, med just arketyper i en eller annan form. Jag jobbade själv åt en reklamfirma på 90-talet som spökskrivare. De ville ha mytologiska förtecken inför lanseringen av ett större svenskt varumärke. Det kallas idag inom managementvärlden för storytelling, d.v.s att man förankrar en företeelse mytologiskt. Myten är själens eget DNA.

En liten fördom jag har mot psykologi idag är att den ofta ignorerar patientens livsåskådning, tankar om själen och människans plats i universum. Vad tror du? Och om så är fallet, är det därför Jung fallit i glömska?
Det sekulärt materialistiska synsättet har idag mer eller mindre totalt tolkningsföreträde. Detta synsätt säger oss att tillvaron är helt utan mål och mening. En ekande meningslös tomhet.

Man menar att medvetande är inget annat än elektrokemisk aktivitet i grå materia, d.v.s. hjärnan. Hela skapelsen är bara ett gigantiskt tärningskast. Slumpens skördar. Att då komma och prata om själen och ett sökande efter mening, ja det blir förstås en aning magstarkt.

Jung anklagas ofta för att ha varit en mystiker, och det är delvis sant. Hans upplevelsevärld är mycket lik mystikernas. Det fanns en stark spänning inom Jung mellan vetenskap och det andliga.

Han ville bli sedd som vetenskapsman men kunde inte negligera sina direkta andliga upplevelser. Jung lyssnade till den stilla inre rösten. Något som inte är fullt så lätt för oss att göra i vår numer så högljudda och larmande värld. En tid när polerad yta premieras framför själsligt djup och kontemplation.

Du menar alltså att man anser att det är negativt att psykologiska teorier och mysticism kan ha beröringspunkter? Varför tror du det är så?
Det hela faller tillbaks på den världsbild jag nämnde nyss. Det finns ingen plats för det mystiska, det transcendenta. Sånt där får konstnärer och poeter ägna sig åt. Vuxna moderna, förnuftiga människor tror inte på något sådant flum. Det är sagor för barn – och outsiders.

Scientismen, tillbedjandet av vetenskapen, är numer religionen för dagen. Det enda som finns, det enda som är verkligt, är det som är tillgängligt för våra fem sinnen. Allt annat bara fria fantasier, påhitt eller ren och skär lögn.

Jung däremot ansåg att religion/andlighet utgör en läkande kraft i människans psyke. Jag har själv en idé om att vi idag i många stycken når vår andliga sida genom skapande verksamhet i olika former. Flow som en port till större rymd. Jag har utvecklat detta i min andra bok, Kreativitetens hemlighet. 

Vad jag har förstått så menade Jung att den yttre världen (omvärlden) och den inre världen (människans psyke) korresponderar. Om mänskligheten har tumult i sitt inre så skapas kaos även i den yttre världen. Är inte detta högaktuellt, så som världen ser ut idag?
Jung menade att den inre och den yttre världen är två sidor av samma mynt. Detta gäller både för individ och kollektiv. Man måste finna helhet, mening inom sig själv för att kunna bidra till detta i den yttre världen.

Vi smittar varandra med känslor. Kaos inombords ger i regel kaos utanför i våra mellanmänskliga relationer. Yttre reflexer av inre tillstånd. Jungs synkronicitetsbegrepp kommer in här. Ett yttre sammanträffande som speglar en inre psykisk process. Världen likt en spegelsal. En underbar mystiker ifrån vår egen kultursfär, Franciscus av Assisi, uttryckte det på följande sätt: ”Det vi söker är den som söker”

Hur tror du att framtiden ser ut för Jung?
Jag tror inte att jungianska tankegångar kommer att inta någon central roll framöver inom den officiella psykologin, annat än att enskilda psykologer låter sig inspireras och kanske smittar andra att söka i den riktningen.

Men jungianska tankegångar kommer, nu som innan, alltid att finnas som en underjordisk livgivande idéströmning att hämta inspiration ur. Många är det som har druckit ur detta flöde.

Ett kuriosum som inte många känner till, är att Jung var den som gav den utlösande inspirationen till skapandet av Anonyma Alkoholister och tolvstegsmodellen. Andlighet som medicin mot missbruk.

Vad ska man läsa om man vill lära sig mer?
Den absolut bästa boken på svenska, är Kurt Almqvists ”Att läsa Jung”. Kurt, f d rektor på nu insomnade Junginstitutet, Skeppsbron Stockholm, ger en djuplodande analys av Jungs sätt att förstå människan och existensen. Kanonbra bok, helt enkelt.

På antikvariat kan man kanske hitta den gamla boken Från Freud till Jung av Ivar Alm. Alm var den som på allvar introducerade Jung här i Sverige och den som sedermera översatte Jungs självbiografi, Mitt liv, till svenska. I det engelskspråkiga utbudet rekommenderar jag Deirdre Bairs tungviktare Jung: A Biography.

Om man går ut på Youtube kan man hitta intressanta dokumentärer om Jung.
Länk till långfilmen A Matter of Heart
Länk till dokumentärserien The Wisdom of the Dream

Face to Face (den berömda BBC-intervjun):

Det finns även en liten intressant dokumentär från BBC som ger en god och poetisk inblick i Jungs teorier, Sea of Faith.
Del 1.

Länk till del 2

Skönlitteratur med touch av Jung
Om man vill närma sig Jung från den skönlitterära sidan, är det Herman Hesse som gäller. Hesse var nära vän till Jung och gick även i analys hos en jungiansk psykolog. Han skickade alltid ett dedicerat exemplar av sina nya böcker till Jung.

Demian och Stäppvargen är direkt relaterade till Hesses egna arbete med sig själv i jungiansk terapi. Hesses absoluta mästerverk är förstås annars Glaspärlespelet, den bok han fick nobelpriset för 1946. Under de många år det tog för honom att förbereda detta opus, skrev han samtidigt en annan liten bok, Österlandsfärden. En esoterisk kioskvältare av klass. En virtual reality utan dator och glasögon.

Och inte att förglömma… Här i Sverige har vi ju vår egen nobelförfattare, psykologen Tomas Tranströmer, vars svindlande poesi har många jungianska associationsbanor.

För mig var det mycket intressant att få svar på dessa frågor och förhoppningsvis för dig som läsare också! Tack till Hans Ljungqvist.

Relaterade länkar