Svart och vitt, del 3. Livsstil.

Förra gången jag skrev om svart och vitt handlade det om några personliga nedslag på en palett. Denna gång har jag träffat en person som gjort svart och vitt till sin livsstil.

En träff med svarta madame Anneli Magnuson
Damen som alltid är svartklädd heter Anneli Magnuson. Hon är textilkonstnär, poet och vigselförrättare.

Alltid ytterst tjusigt klädd i fantastiska kreationer sveper Anneli in i ens vardag. Pälskragar, chica fjäderdekorationer, broderade detaljer svart på svart, följsamma plagg med attityd och alltid en formsäker silhuett. Hon är mycket tjusig!

Anneli har sin högborg i byn Västra Ingelstad söder om Malmö. Där har hon sin ateljé med utställningsrum och bostad som hon delar med maken Anders. Allt i hemmet är antingen svart eller vitt. Ska man ta med sig en gåva bör den vara vit eller svart…

Vi sitter i uterummet hos Anneli och jag blir bjuden på lyxskorpor, praliner och te. Att befinna sig hos Anneli är som att kliva in i en annan stämning. Här kan du läsa vad vi pratade om.

På besök i Anneli-land…

Hej Anneli! Jag antar att dina favoritfärger är svart och vitt. Har det alltid varit så?
För 35 år sedan hade jag en helt kornblå period. Men sen dess har det svarta kommit mer och mer. Nu är allt svart i min klädsel, men jag har detaljer som är vita, till exempel pärlhalsband och även guld och silver.

Jag ser oftast likadan ut, men ändå inte. Jag använder ju olika material t ex olika strukturer, matt och blankt o s v.

Hur kom det svarta in i ditt liv?
Jag tror att jag nog ”hade det i mig” från början, men jag kunde inte uttrycka det. Inredning och föremål i svart var mycket ovanlig förr. Nu finns det ju massor! Men då det var en lycka och en förväntan för mig att få leta och längta tills de rätta föremålen dök upp.

För många kan svart kanske verka lite skrämmande.  Vad betyder svart för dig?
Det finns inget alternativ för mig! För mig är det svarta vilsamt vackert och jag får en enorm styrka i det svarta. Jag ser alla färger i det svarta och hämtar kraft ur det.

Till vänster: En vacker skapelse, en så kallad ”karamellsemla” av svandun och pärlor. Till höger ett Anneli-halsband. Allt skapat av Anneli!

Vackra föremål, skönhet och harmoni är viktigt för dig både när det gäller kläder och heminredning, men också det vackra i människor och mångfald. Hur kommer det sig?
Redan som liten bestämde jag mig för att tro på det goda i livet. Att göra gott, att vilja gott. Det kan vara i vilken form som helst.

Min önskan är att alla människor ska förstå att alla kan göra gott, alla kan stråla på sitt sätt. Om jag inte hade valt att se det vackra i livet hade jag inte överlevt i denna brutala värld.

Tyvärr är det mesta sant av hemskheterna som står i tidningarna, men samtidigt händer en massa fina saker och vi får försöka fokusera på det. Någonstans i det fasansfulla kanske man kan orka lyfta blicken och fästa den på en liten ljusglimt.

 

Många associerar svart till sorgdräkt, vad tänker du om det?
Ja, vid tillfällen som exempelvis begravning, då blir svart en platt färg, säger Anneli och klappar med händerna för att illustrera.

Hur fungerar den svarta klädseln när du är vigselförrättare?
Jag brukar alltid bjuda hem de par som jag ska viga på fika. Jag kollar av deras reaktioner om de tycker min klädstil är ok. Vill de ha en vigselförrättare som har färggranna eller blommiga kläder får de helt enkelt ge uppdraget till någon annan än mig.

Jag kan inte gå emot mig själv på denna punkt. Men om någon skulle be mig vara klädd i helvitt skulle jag gå med på det.

Har du stött på någon situation där kärleken till svart varit problematisk?
Jag gick en andlig målerikurs och där man inte fick använda svart! Man skulle meditera först och få inspiration. Sen skulle man måla det man fått till sig vilket gjorde det svårt för mig…

Hur gör du med färger i ditt eget måleri?
Jag använder lite andra färger i mitt måleri men så klart mycket svart när jag får måla som jag vill. Jag gillar att använda guld, silver och bladguld i mina bilder.

Hur fungerar det med din man Anders, har han också anammat det svarta?
Anders är också bara klädd i svart och han har nog blivit inspirerad av mig. Jag är så lycklig över det för han klär mycket bra i det.

Hämtar du inspiration från några speciella modeskapare och stilikoner?
Nej! Jag struntar i trender och modetidningar. Jag går min egen väg!

Berätta om ditt nagellack!
Jag brukar ha ena handens naglar i svart och andra handens i skimrande pärlemor! Det är en vacker symbol för att det som är olika är vackert och att vi ska bejaka det. Både i en själv och i de människor man möter.

Vi måste öppna våra ögon för att se lite mer, lyssna lite bättre och inte vara så tvärsäkra alltid.

Annelis skapelser.

Och det här med svart, vitt och guld kommer också tillbaka på omslaget till din bok, Guldkorn från universum.
Det är en bok med svart glänsande omslag. På framsidan står titeln i guld och så finns det en liten, enkel vit fjäder. Allt detta speglar mig och den lilla vita fjädern är en så vacker symbol för det lilla som kanske inte är så stort för världen, men som förmedlar det sköna! Bokens kanter är guldfärgade och glänser underbart.

Jag inspireras av Annelis syn på livet och skönhet. Med hennes synsätt blir svart en mjuk och vänlig färg som kan ge kraft och mod. Har du någon favoritfärg som går igenom i ditt klädval och hem? Vad betyder det i så fall för dig? Skriv och berätta!

Relaterade inlägg

Karl-Oskar och Kristina i Aleppo

Häromdagen höll jag på att sätta kaffet i halsen när jag bläddrade i Instagramflödet. En för mig mycket välkänd staty, Utvandrarmonumentet i Karlshamn, fanns på plats i ett krigshärjat Syrien.

Bildkälla: Fotografiskas instagram/Moustafa Jano.

Reaktionen blev stark eftersom jag kände konstnären som skapat skulpturen, nämligen Axel Olsson (inte att förväxla med Halmstadgruppens Axel Olson). Jag kände omedelbart en personlig koppling men känslorna blev tvetydiga inledningsvis.

Det visade sig vara en syrisk konstnär som flytt till Sverige som skapat bilden. Moustafa Jano heter konstnären och har ställt ut sina bilder bl a på Fotografiska i Stockholm. Han skapar montage för att visa på krigets brutalitet och den absurda värld vi lever i. Han använder sig av kända symboler som vi kan relatera till, men sätter in dem i oväntade sammanhang. Han mixar, kort och gott.

Utvandrarmonumentet i verkligheten, på plats i Karlshamn. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Syftet är så klart att skapa uppmärksamhet och engagemang för den svåra situation som krigsdrabbade lever i. Jag tycker han lyckas väldigt bra! Att lämna välkänd mark för en farlig flykt mot en osäker framtid är något som kännetecknar alla flyktingar, oavsett tid eller plats.

Låna, mixa, skapa
Någon undrar kanske om man får göra så här med andra konstnärers verk? Upphovsrätten är ett stort fält som jag enbart nosat flyktigt på. Det är så klart tillåtet att fotografera monument som står på allmän plats, såvida det inte finns något uttalat fotoförbud (och det finns nästan inte alls någonstans i vårt land).

Bilden, som finns fri att använda på internet, med s k Creative Commons-licens, innebär att fotografen som tagit bilden låter andra använda den fritt.

Däremot kanske montaget berör en annan del av upphovsrätten. Det handlar om de upphovsrättsliga värden som finns inbäddade i själva konstverket (Utvandrarmonumentet i detta fall) och som tillkommer upphovspersonen. Konstnären har ensamrätt att bestämma hur verket får användas.

Det finns en hel del riktlinjer när man använder sig av andra konstnärers verk. Bland annat ska upphovspersonen anges i den omfattning och på det sätt god sed kräver. Ett verk inte får ändras så, att upphovspersonens konstnärliga anseende eller egenart kränks.

Verket får inte göras tillgängligt för allmänheten i sådant sammanhang som är kränkande för upphovspersonen. Upphovsrätt till ett verk gäller 70 år efter konstnärens död.

Karl-Oskar och Kristina
Tillbaka till Utvandrarmonumentet och Axel Olsson. Det skapades till minne av alla svenskar som emigrerade till Amerika på grund av fattigdom och nöd. Paret föreställer romanfigurerna Karl-Oskar och Kristina ur Wilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna. Jag är lycklig ägare av en liten variant i patinerad gips.

Ett litet nätt monument.

Under min uppväxt var Axel en god vän till min familj. En kort period var han gift med min moster Greta (långt innan jag var född). Efter deras skilsmässa förblev de mycket goda vänner. Axel kom ibland hem till oss och hälsade på. Jag minns att han kunde få vår airedaleterrier Lukas att skratta!

Vad skulle Axel sagt om Moustafa Janos användning av Utvandrarmonumentet? Hade han känt sig kränkt? Hade han upplevt att hans verk framställdes i dålig dager? Tvärtom, tror jag! Han hade nog ansett att statyn fått förstärkt betydelse.

Jag tror att han sitter med ett glas whisky någonstans i himmelriket och observerar hur hans staty med ny teknik färdas runt i cyberspace för att nå nya betraktare och få ny tyngd och betydelse.

Rolig rokoko med Waldemar

Vill du ha skoj, se fantastisk konst och dessutom lära dig en massa av bara farten ska du spana in serien Rokoko som just nu sänds i repris på Kunskapskanalen. Den ligger på SVT Play fram till juli 2017.

 

Rokokon är en stilperiod som varade ca 1700-1790. Den brittiske konsthistorikern och konstkritikern Waldemar Januszczak är i sitt esse när han guidar oss genom rokokon utifrån tre olika infallsvinklar: Resor, Nöjen och Galenskap.

Waldemar Januszczak är en pedagog av stora mått när han gör denna stilepok tillgänglig för oss. Han har en briljant förmåga att plocka fram essensen ur konsthistorien och leverera den med underbar humor.

Dessutom bjuder han på sig själv!

I första avsnittet (Resor) bestiger han flåsande en jättelång rokoko-trappa i Tyskland, ger oss rokoko-boktips och besöker vallfartskyrkan Viertzehnheiligen i Bayern. Sittande i en båt förklarar han skillnaden mellan renässans, barock och rokoko med hjälp av pärlor och snäckor.

 

Han hastar entusiastiskt fram genom Venedigs gränder och visar hur konstnären Canaletto anpassade sina tavlor efter den nya tidens penningstarka resenärer, de besuttna som gett sig ut på en Grand Tour (bildningsresa). Han demonstrerar Canalettos smarta drag att använda en camera obscura för att snabba på produktionstakten.

 

Med sin vandringsstav i högsta hugg stapplar han fram på kullerstenarna i Albrechtsburg och berättar om den galne August den starke, furste av Sachen och kung av Polen som torskade på kinesiskt porslin. Man häpnar, imponeras och dras med. Sällan är konstdokumentärer så här vitala och roliga.

Se Rokoko på SVT Play
Mycket nöje!

PS: Waldemar Januszczaks egen hemsida där man kan läsa mer om alla hans TV-produktioner om konst.

Så mycket bättre med Helgo Zettervall

Att förbättra fasaden gör de flesta glada.  Jag kan inte tänka mig att visa mig utan smink. Varje dag spacklar jag fasaden. Gör mig vacker. Jag kan bara inte låta bli! Resultatet blir en piffigare, chicare och faktiskt lite gladare Karolina. En förskönad fasad förbättrar humöret! Men ibland slår det slint…

Arkitekten som var besatt av att försköna
En person som var besatt av att försköna fasader var arkitekten Helgo Zettervall (1831-1907). Han for fram som en ångvält i sin iver att förbättra, försköna och dekorera historiska byggnader, kyrkor och slott. Han har satt spår över nästan hela landet.

Hans ingrepp har förvanskat ett stort antal byggnader. Ett strålande exempel är rådhuset i Malmö. Jag träffar malmöexperten Christian Kindblad som svarar på mina frågor och berättar mer om Zettervall.

En vandal? Helgo Zettervall i sina bästa dagar, ca 1880. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Hur var tiden Helgo Zettervall verkade i?
Han verkade ju på 1860-, 70- och 80-talen. Det var en tid i Malmö då industrin kom igång och började generera pengar. Mycket pengar och dålig smak har alltid varit en vedervärdig kombination. Detta bäddade för hans brutala ingrepp på historiska byggnader.

Man fick alltså för mycket pengar och skulle göra något tjusigt. Och då kom Helgo Zettervall farande, som han alltid gjorde.

Hur gick det hela till? Fick han fria händer?
Han var stor arkitekt och även domkyrkoarkitekt och dessutom senare även ordförande i det som kom att bli byggnadsstyrelsen. Så han hade alla trådar i sin hand och kunde agera fritt.

Vad tror du drev honom? Vilka stilideal hade han?
På denna tid hade man något som kallas eklektisk stil. Det är ett tjusigt hittepå-ord som bara betyder ”Jag har ingen aning om vad jag sysslar med. Jag tar element ur all byggnadshistoria och slår ihop det och hittar på att det är t e x holländsk renässans” (som i fallet med Malmö rådhus).

Jag tycker att eklektisk stil är tämligen vidrig. Den är ingen egentlig stil. Det är det värsta med den.

”Från grunden uppförd 1546, blev denna byggnad ändrad och förbättrad 1812, vidgad och förskönad 1864-69.” Den texten hittar du på Rådhusets fasad. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vad har Helgo Zettervall gjort med Malmö rådhus?
Rådhuset byggdes på 1500-talet i renässansstil och det är samtida med Stortorget. Huset fick klassicistisk stil i början av 1800-talet, mycket likt de två husen bredvid som lyckades klara sig undan eklekticismen. Rådhuset såg alltså ut som dessa innan Helgo Zettervall satte tänderna i det.

Malmö stortorget, Ludvig Messman, 1859. Den ljusa byggnaden framför kyrktornet är alltså rådhuset innan Helgo satte tänderna i det. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Renässansstilen hade ju sina oregelbundenheter: man satte ett fönster där man behövde ett, en trappa där man behövde en. Men med eklekticismen skulle allt göras jävligt fyrkantigt. Alla fönster ska sitta på rad även om det inte behövs fönster. Och blindfönster.

Om man tittar på rådhusets exteriör, vad har egentligen hänt?
Vi ser en rusticering längst ned på rådhuset. Det ska föreställa stabila gråstenar men allt är påklistrat i tunna sjok. Det gäller hela fasaden. Det är inte byggnadselement utan påklistrade detaljer. Det är till exempel inga riktiga pilastrar.

”Stabila gråstenar” i Helgos smak. Detalj från rådhusets bas. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Var kom dessa detaljer ifrån?
På denna tid kunde man köpa dekorationer i olika historiska stilar per katalog. Dessa krusiduller kunde man fästa på sitt hus. En välkänd firma inom detta var Notini. Det var en stor stuckatörfamilj som etablerade sig i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Går man Stora Nygatan i Malmö kan man se Notinis eget hus (nr. 19) som är en riktig reklampelare för stuckatur.

Notini och flera andra firmor gjorde tjocka kataloger med alla sorters krusiduller, både för exteriört och interiört bruk. Fönsteromfattningar, lister, rosetter o s v. Du kunde fixa ett hus hur lätt som helst. Det var bara en fråga om pengar.

Även stenhuggare och andra gjorde utsmyckningar, figurer och annat till rådhuset.

Ett exempel på pimpad fasad med Notinis stuckatur. Detta hus ligger bredvid Café Hollandia på Södra Förstadsgatan. Spana in det om du kommer förbi!

Detaljbild på stuckaturen. More is more!

Vad är det för figurer Helgo Zettervall dekorerat rådhusets fasad med?
Han gjorde ett godtyckligt urval av Malmögubbar, t ex Frans Suell och Jörgen Kock. Han struntade helt i Kockum och bröderna Beijer, som var nog så viktiga. Vidare har vi en Justitia-liknande figur och lite andra damer… Vågskålen längst upp i mitten påminde folk om en bödelsyxa och den gillade inte malmöborna.

Vad är hans värsta ingrepp när det gäller historiska byggnader?
Det största brottet han begick var renoveringen av Lunds domkyrka. Visst, det är en vacker kyrka men den har ju noll med ursprunget att göra. Han rev båda tornen, hela västfasaden och ändrade om det mesta inuti. Och så byggde han upp något som han tyckte var den perfekta kyrkan, fast utan någon hänsyn bakåt i tiden.

Och Petri kyrktorn i Malmö har han också renoverat, kan du säga något om det? Han passade på att ändra som han alltid gjorde! Han introducerade cement och maskinslaget tegel. Innan dess använde man aldrig cement på kyrkor, det var kalkbruk som gällde och handslaget tegel. Det ska ha liv i sig!

Petri kyrka, Malmö.

I Uppsala domkyrka gjorde han likadant och det ledde till hans fall. Verner von Heidenstam blev den som tog livet av Helgo Zettervalls karriär. I två artiklar i Dagens Nyheter skrev han starkt kritiskt om honom. Tiden hade blivit mogen, alla var trötta på Helgo. Efter detta störtdök han i popularitet.

Se Edward Bloms avsnitt om Uppsala domkyrka.

Vad är problemet med att man mixat ihop olika stilar på det här sättet? Vilka konsekvenser får det?
Det är en hybris jag inte gillar! Det leder till dålig smak. Detta att man ska vara störst och bäst. Malmö har väl haft lite lillebrorskomplex framförallt mot Stockholm. Gärna stora projekt som ska markera rikedom.

Jag älska gamla medeltida kyrkor. Jag är inte alls imponerad av de stora katedralerna nere i Europa och på andra ställen för de markerar inte en gemensam tro. Det är inte byns befolkning som sliter för något de tror på utan handelsmän som vill visa sin rikedom och vill tävla med staden intill.

Det har inget med Gud att göra utan är bara skryt. Det gillar jag inte. Det är exakt samma med det här rådhuset. Jag hade hellre haft den gamla byggnaden. För mig är detta vulgärt.

Palle Lauring skrev 1964 boken Danmark i Skåne. Han ansåg att Zettervall var en vandal.

Lite roligt är det allt…
Jag delar absolut Kristians skepsis mot dessa förvanskningar. Samtidigt kan jag inte låta bli att le lite muntert åt denna iver. Det måtte ha kliat i fingrarna på Helgo Zettervall när han trillade över en stackars gammal byggnad som skulle renoveras. Den kunde ju bli så mycket bättre!

Har jag då något gemensamt med Helgo egentligen? Nja. Hans ingrepp är mer eller mindre permanenta. Friser, pilastrar och helgon sitter där de sitter. Jag däremot kan plocka bort mina smycken, hårspännen och smink varje kväll. Jag förvanskar inte originalet till oigenkännlighet utan kan gå till sängs som en omålad kanvas för att nästa dag påbörja processen igen.

Fasadförsköning anno 2016. Min kreativa kollega, husägaren Jeanette Jandermark, har engagerat graffitikonstnären Pärra ”Ruskig” Andreasson, för att försköna sin villafasad. Foto: Jeanette Jandermark.

Tack till Christian Kindblad som ställde upp och svarade på frågor.

PS: Om du är i Stockholm kan man via Stadsmuseet boka visning i Notinis Stockholmsvåning som kallas ”Stuckatörens våning”. Det är bland det mest krusidulliga jag någonsin sett och väl värt ett besök.