För mycket av det goda?

Har du någonsin känt dig vek och yr under ett besök på ett större konstmuseum?
Irrat runt på Louvren med bankande hjärta? Känt att synnerven fått för många intryck i Florens? Har du vacklat omkring på Prado svettig och snurrig?

Du kan ha drabbats av Stendhals syndrom!

Varning! Denna polyptyk (=tavla bestående av fler än tre pannåer) av Giotto finns i Santa Croce-kyrkan I Florens. Bildkälla: Wikimedia Commons.

1989 myntades begreppet Stendhals syndrom av den italienska psykiatrikern Graziella Magherini. Han döpte det efter den franske författaren Stendhal, pseudonym för Marie Henri Beyle (1783-1842).

Klubbad av konst
Diagnosen är omtvistad och verkar inte helt accepterad av psykiatrin. Men tanken är att det är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka snabba hjärtslag, yrsel och hallucinationer när en individ exponeras för konst. Vanligtvis om konsten är speciellt vacker, eller om en stor mängd konst är samlad på en plats, t ex i Florens.

Florens, ett farligt ställe? Bildkälla: Internet, Creative Commons

Den drabbade blir helt enkelt lamslagen och överväldigad av alla synintryck!

Det har även gjorts en skräckfilm på temat: The Stendhal Syndrome. Italiensk naturligtvis!

Hela filmen på Youtube

Konst-överdos
Många gånger har jag hastat igenom gigantiska utställningslokaler, fyllda av klassiska mästerverk. Men orken har tagit slut! Mjölksyran når synnerven och den konstupplevelse som skulle vara så underbar, intressant och stimulerande har gjort mig utpumpad.

Vis av erfarenheten har jag några strategier för besök på större konstmuseer:

  • Tänk kvalitet istället för kvantitet när det gäller konstupplevelser!
  • Gå en guidad visning eller använd en audioguide.
  • Om du inte kan gå på någon visning: Försök inte springa igenom alla avdelningar utan välj en specifik på förhand. T ex avdelningen för egyptisk konst på Glyptoteket i Köpenhamn. Strunta i resten med gott samvete. Sätt dig i museets café och ät en kaka och istället.
  • Många museer har idag utmärkta appar så att du i förväg kan orientera dig i vad du vill titta på. Ett exempel är Rijksmuseum (Amsterdam). Tyvärr har jag aldrig besökt stället In Real Life, men genom appen har jag kunnat få viss överblick. En vacker dag ska jag dit, utan att drabbas av Stendhal!

Hela Rijksmuseum i din hand!

Har du känt av dessa symtom någon gång? Vad har du för strategier för goda konstupplevelser? Skriv gärna och berätta!

Så länge skutan kan gå…

Förra inlägget handlade om att få ögonkontakt med konsten. Men vem har sagt att just jag ska ha syn och hörsel? Kunna uppleva världen med alla sinnen?

Skulptur som ingår i utställningen Kännbart. Klicka på bilden för att läsa mer om verket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Tankeväckare
Dessa tankar väcktes förra veckan på ett seminarium arrangerat av Ystad konstmuseum och Bästa Biennalen. På Ystad konstmuseum visas just nu en fantastisk utställning. Kännbart, heter den. Utställningen ska strax turnera vidare.

Konstverk man kan känna och spela på. Klicka på bilden för att läsa mer om konstverket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Känn gärna på konsten!
Utställningen består av konst som man kan uppleva även om man har en eller flera funktionshinder. T ex om man är blind/synskadad/döv/har nedsatt hörsel eller en kombination. Där finns konstverk man får känna och klämma på, lukta på, känna vibrera, spela på… Allt det som man vanligtvis inte får i en konstutställning!

En skulptur man gärna kan känna på. Klicka på bilden för att läsa mer om verket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Mista sin syn
En föreläsare på seminariet var Torbjörn Svensson som varit involverad i utställningen på olika sätt. Han föddes med en grav dubbelsidig hörselnedsättning och fick i vuxen ålder ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa (RP), eller rättare sagt Usher Syndrom typ 2. Han ser numera enbart ca 5% på ena ögat.

Vardagens vedermödor
Med glädje och humor delade Torbjörn med sig av sin vardag och sina vedermödor i en värld anpassad för oss som ser och hör. Vi fick ta del av den livskris som ögonsjukdomen utlöste. Tänk att mista synen i vuxen ålder! Det är nog den värsta mardröm jag kan tänka mig. Kanske du också?

Torbjörn fick frågan om hans funktionsnedsättning hade fört något gott med sig. Han svarade att det hade tvingat honom att leva i nuet, att vara närvarande och inte stressa. Tänkvärt!

Torbjörn Svensson. Bildkälla: Torbjörn Svensson.

En tuff värld
Vardagen måste bli bättre för alla de som lever med en funktionsnedsättning. Men världen är så hård idag. Man måste passa in i en mall. Problemet är att många med dövblindhet har sin egen unika kombination och livssituation. Men myndighetspersoner och beslutsfattare begriper inte det. Systemen är bara anpassade till ”normalfall”. Och vem är normalfall?

Det saknas tid och empati i vår kalla tid! Allt ska gå så fort och vara så effektivt.

…så länge hjärtat kan slå
Jag är otroligt tacksam att jag lever och kan röra mig. Att jag har syn och hörsel. För vem har sagt att just jag ska ha det? Att möta en dövblind får mig att förstå hur OTROLIGT PRIVILIGIERAD jag är.

Materiella ting, ägodelar och pengar kan komma och gå. Vad som verkligen betyder något är att man får vara frisk och i balans. Att man har nära och kära som älskar och bryr sig om en. Att man kan begripa att uppskatta det lilla. Jag avslutar med några saxade rader från Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå”:

…//Om blott en dag eller två
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn

och som fågeln på böljorna gunga?
…//

Här kan du läsa Torbjörns blogg ”Att leva med RP”
Utställningen Kännbarts turnéplan.

Relaterade inlägg

Konsten ser dig

Vi hör ofta att vi behöver bli sedda för att må bra. Finns det något mer direkt sätt att få kontakt med någon än att möta blicken?

Få ögonkontakt med konsten
Jag gillar mycket att titta på porträtt. Ibland uppstår en märklig kontakt med de avbildade. Jag stannar upp och funderar lite över vilka de var, hur de levde och vilka egenskaper de hade. Det är fascinerande att man kan betrakta ett porträtt från 1600-talet och känna att man har något gemensamt med personen ifråga.

Monsieur Bertin, målad av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1832. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Monsieur Bertin och jag
Om jag ska välja ett exempel på en person som går att få bra ögonkontakt med , blir det nog monsieur Bertin, målad av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1832. Monsieur Bertin sitter som en åldrad krabba med håret på ända. Verkar självsäker och luttrad. En sådan farbror saknar jag i mitt liv.

Joan Miró målade ofta ögon
Joan Miró fick ofta uppdrag att formge affischer. Dels till utställningar han själv skulle delta i, men även många andra: fotbolls-VM, Amnesty International, Unesco, Katalanska kongressen m fl. Då målade han mycket ofta ögon. Han målade ofta ögon i sina andra bilder också.

Miró ansåg att de som gick förbi skulle känna att affischen sökte ögonkontakt med dem. Det berättade Miró-kännaren Nils Tryding för mig när vi på Falsterbo konsthall ställde ut Mirós originalaffischer 2014. Smart gjort, Miró!

Marina Abramovic: The artist is present
Från mars till maj 2010 pågick en numera legendarisk performance, The artist is present, av Marina Abramovic på MoMA (Museum of Modern Art, New York).

Besökare fick köa i timmar för att i en stund få sitta mitt emot konstnären som med fullständig närvaro mötte dennes blick. Varje besökare satt i genomsnitt i fem minuter. Totalt genomfördes 1545 sittningar. Anmärkningsvärt!

Missa inte ögonen på Mazettihuset i Malmö
Om du går Bergsgatan norrut från Möllevångstorget passerar du Malmö Chokladfabrik (f d Mazetti). Höj din blick så ska du se att ett par stiliserade ögon blickar ner på dig.

Ögon-kakao-skylten på gamla Mazettihuset i Malmö. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Mazetti tillverkade en mycket populär produkt som kom att heta ögon-kakao. 1956 formgav Olle Eksell produktens förpackning. Det är dessa ögon som nu syns högt där uppe på en stor kakaoförpackning.

Historien bakom chokladfabriken och kartongen på Mazetti-husets tak skrev Stephan Skougaard ett intressant inlägg om i sin blogg om Malmöbyggnader.

Vilka porträtt lyckas få kontakt med dig? Har du någon favorit? Berätta gärna i en kommentar!