Så länge skutan kan gå…

Förra inlägget handlade om att få ögonkontakt med konsten. Men vem har sagt att just jag ska ha syn och hörsel? Kunna uppleva världen med alla sinnen?

Skulptur som ingår i utställningen Kännbart. Klicka på bilden för att läsa mer om verket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Tankeväckare
Dessa tankar väcktes förra veckan på ett seminarium arrangerat av Ystad konstmuseum och Bästa Biennalen. På Ystad konstmuseum visas just nu en fantastisk utställning. Kännbart, heter den. Utställningen ska strax turnera vidare.

Konstverk man kan känna och spela på. Klicka på bilden för att läsa mer om konstverket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Känn gärna på konsten!
Utställningen består av konst som man kan uppleva även om man har en eller flera funktionshinder. T ex om man är blind/synskadad/döv/har nedsatt hörsel eller en kombination. Där finns konstverk man får känna och klämma på, lukta på, känna vibrera, spela på… Allt det som man vanligtvis inte får i en konstutställning!

En skulptur man gärna kan känna på. Klicka på bilden för att läsa mer om verket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Mista sin syn
En föreläsare på seminariet var Torbjörn Svensson som varit involverad i utställningen på olika sätt. Han föddes med en grav dubbelsidig hörselnedsättning och fick i vuxen ålder ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa (RP), eller rättare sagt Usher Syndrom typ 2. Han ser numera enbart ca 5% på ena ögat.

Vardagens vedermödor
Med glädje och humor delade Torbjörn med sig av sin vardag och sina vedermödor i en värld anpassad för oss som ser och hör. Vi fick ta del av den livskris som ögonsjukdomen utlöste. Tänk att mista synen i vuxen ålder! Det är nog den värsta mardröm jag kan tänka mig. Kanske du också?

Torbjörn fick frågan om hans funktionsnedsättning hade fört något gott med sig. Han svarade att det hade tvingat honom att leva i nuet, att vara närvarande och inte stressa. Tänkvärt!

Torbjörn Svensson. Bildkälla: Torbjörn Svensson.

En tuff värld
Vardagen måste bli bättre för alla de som lever med en funktionsnedsättning. Men världen är så hård idag. Man måste passa in i en mall. Problemet är att många med dövblindhet har sin egen unika kombination och livssituation. Men myndighetspersoner och beslutsfattare begriper inte det. Systemen är bara anpassade till ”normalfall”. Och vem är normalfall?

Det saknas tid och empati i vår kalla tid! Allt ska gå så fort och vara så effektivt.

…så länge hjärtat kan slå
Jag är otroligt tacksam att jag lever och kan röra mig. Att jag har syn och hörsel. För vem har sagt att just jag ska ha det? Att möta en dövblind får mig att förstå hur OTROLIGT PRIVILIGIERAD jag är.

Materiella ting, ägodelar och pengar kan komma och gå. Vad som verkligen betyder något är att man får vara frisk och i balans. Att man har nära och kära som älskar och bryr sig om en. Att man kan begripa att uppskatta det lilla. Jag avslutar med några saxade rader från Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå”:

…//Om blott en dag eller två
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn

och som fågeln på böljorna gunga?
…//

Här kan du läsa Torbjörns blogg ”Att leva med RP”
Utställningen Kännbarts turnéplan.

Relaterade inlägg

2 reaktion på “Så länge skutan kan gå…

  1. Åter igen får Du oss läsare att bli Berörda… Vilket är en Stor Gåva i sig…Tack av Hjärtat ? Anneli M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *