Gungan, del 3. Abstrakt svingande.

Idag tar vi oss fram 88 år i tiden från förra gung-spaningen. Vi landar i Kenneth Nolands Swing (1964).

Denna amerikanska konstnär sysslade under 50-talet med abstrakt expressionism och efter det minimalism. Men mest känd är han inom det som kallas Color field painting (färgfältsmåleri).

Han gjorde bilder som kan delas in i fyra olika kategorier. Cirklar, v-former, ränder och målningar på dukar som hade olika geometriska former. Swing tillhör kategorin v-form. På engelska kallas dessa målningar chevrons och kan vara den vinkel som anger gradtillhörighet inom exempelvis militären.

Han intresserade sig mycket för hur färger samspelar. Man kommer lätt att tänka på Piet Mondrian när man ser hans bilder.

Kenneth Noland, Swing, 1964, akryl på duk, 251 x 249 cm. Tillstånd från Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen, Düsseldorf, © VG Bild-Kunst, Bonn

Satte titlar på det abstrakta
Andra exempel på målningstitlar är Heat, Play och Ringing bell. Det är uppfriskande med en abstrakt målare som sätter titlar på sina bilder, tycker du inte?

Swing kan både betyda verbet gunga och substantivet gunga. Det leder till att vi försöker tolka bilden på ett visst sätt. Den kvadratiska målningen är vriden 90 grader och ställd på sin spets. Vinklar i gult, murrigt grönt, rött och blått bildar en v-form som löper parallellt med dukens kanter.

Jag tittar på bilden om och om igen. Blicken vill hela tiden dras in mot vinkelns mitt, samtidigt som det finns en dragkraft ut mot dukens kanter och utanför duken. En dynamik som drar blicken fram och tillbaka uppstår. Är detta anledningen till titeln Swing?

Svängande pendel
Framåt/uppåt och bakåt/nedåt. Motsatta krafter som skapar rörelse. Man hör ofta talas om en ”pendel som snart svänger”. Som om det fanns en inbyggd rörelse fram och tillbaka i vår tillvaro.

Just nu tycker jag att världen har pendlat till ett förskräckligt och uselt tillstånd. Det är inte mycket som kan hålla humöret uppe om man ser sig omkring i världen. Gungan tycks ha fastnat i ett taggigt buskage av hat, miljöförstöring, våld och egoism.

Men vi får inte tappa tron på att vi så småningom kommer att gunga tillbaka till något bättre! Eller vad säger du? Kommentera gärna!

Relaterade inlägg

Gungan, del 2. Lite lugnare, tack!

Idag fortsätter vi temat med gungor i konsthistorien. Förra gången granskade vi en målning med erotiska undertoner. Idag betraktar vi en betydligt mer anständig gung-bild, nämligen ”Gungan” av Pierre-Auguste Renoir. Målad 109 år senare.

Chockerande fläckigt! ”Gungan” av Renoir, 1876. Bildkälla: Wikimedia Commons

Målningen visades 1877 på impressionisternas utställning. Då upprördes kritikerna över alla ”fläckar” i målningen. Impressionismen var en ny och radikal konststil som fokuserade på att fånga ljus och atmosfär. Därav fläckarna som skildrar ljusets spel genom ett lövverk, i detta fall.

Kameran hade ju nyligen gjort sitt intåg och konstnärerna var inte längre lika intresserade av att avbilda verkligheten exakt och noggrant. Det skötte ju en mekanisk låda och lite kemi mycket bättre.

Om vi i förra inlägget pratade sexuella anspelningar kan vi nog konstatera att eventuella erotiska undertoner är rejält undanskuffade i denna målning. Vi ser ett par som står och samspråkar intill en gunga. Även i denna målning skymtar ytterligare en man i bakgrunden. Fragonards putti (från förra inlägget) är ersatt med ett litet oskyldigt barn. Vädret tycks soligt och alldeles underbart.

Fy f-n för fläckar!
1800-talet verkar ha varit betydligt mer kyskt än 1700-talet. Min gissning är att 1800-talets publik inte gjorde så många sexuella associationer när de såg denna bild. Istället blev man irriterad av alla färgfläckar!

Vad folk uppmärksammar och tolkar in i konst i olika tider säger en hel del om tidsandan. Intressant att notera är att impressionismen nog har kommit att bli den mest populära konststilen genom tiderna.

Men på den tiden, då jävlar! Impressionism var alltför radikalt och fläckigt. Visste du förresten att ordet impressionism myntades av en vredgad konstkritiker, Louis Leroy, 1874? Han skrev nedlåtande och satiriskt om Monets målning Impression – soluppgång i den parisiska tidningen Le Charivari.

”Impression-soluppgång” av Monet, 1874. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Ha det fint tills vi hörs igen!

Relaterade inlägg