Vidrörd av konst!

Förra gången berättade jag här på bloggen om hur stressad jag känner mig denna höst. Hur studierna i konsthistoria både sporrar och hetsar mig, roligt och räligt på samma gång. Men idag kommer något positivt: Offentlig konst som berört mig på ett helande sätt!

Vardagar knatar jag genom huvudentrén på LUX-byggnaden i Lund för att gå till min lektion. På vägen in har jag då redan hunnit uppleva några delar av ett offentligt konstverk som jag tycker mycket om.

En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Budskap på marken
Det första är en mening inhuggen i stenplattor på marken. Meningen lyder ”Allt kommer nog att bli bra”. Det kan betyda allt och ingenting, men för mig är det en tröst. Det säger till mig att förmodligen så kommer allt att reda ut sig. Nästan ingenting av allt jag oroar mig över kommer någonsin att inträffa. Så varför oroa sig? Lugn, bara lugn!

Alldagliga meningar
Konstnären Annika Ström har med olika sorters bokstäver format alldagliga meningar som man upptäcker lite varstans i och utanför LUX-byggnaden. Verket heter ”Men vänta nu” och du kan läsa om det på konstnärens hemsida.

Ser du meningen? En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström.

Intill huvudingången står så min favoritmening, som träffar mitt i prick: ”Allt går så fort”. Ja! Så fort! För fort! Men hur ska jag hantera att allt går för fort? Vad kan en liten människa göra åt livet som bara svischar förbi?

Personligen har jag förstått att jag emellanåt behöver ha långtråkigt. Få längta. Få vänta. Få invänta. Få smälta alla intryck. Jag kan helt enkelt inte boka in mig på allt kul som lockar. Jag måste lära mig att tacka nej, även till det roliga.

De alldagliga meningarna står i skön kontrast till det akademiska språk som förmedlas i undervisningen.

Det här är offentlig konst som kan tolkas olika, beroende på vem som läser. Det här är konst som sätter igång egna tankar. Här kommer fler delar av verket.

”Inte idag”. Stanna upp, vänta, skjut upp, förhala… Vilken tolkning skulle passa dig? En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

”Det går snart över”. En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Har du upplevt något konstverk i det offentliga rummet som skänkt dig ro eller väckt reflektioner? Skriv gärna och berätta!

Simma lugnt tills nästa gång!
/Karolina

Relaterade inlägg

Så mycket bättre med Helgo Zettervall

Att förbättra fasaden gör de flesta glada.  Jag kan inte tänka mig att visa mig utan smink. Varje dag spacklar jag fasaden. Gör mig vacker. Jag kan bara inte låta bli! Resultatet blir en piffigare, chicare och faktiskt lite gladare Karolina. En förskönad fasad förbättrar humöret! Men ibland slår det slint…

Arkitekten som var besatt av att försköna
En person som var besatt av att försköna fasader var arkitekten Helgo Zettervall (1831-1907). Han for fram som en ångvält i sin iver att förbättra, försköna och dekorera historiska byggnader, kyrkor och slott. Han har satt spår över nästan hela landet.

Hans ingrepp har förvanskat ett stort antal byggnader. Ett strålande exempel är rådhuset i Malmö. Jag träffar malmöexperten Christian Kindblad som svarar på mina frågor och berättar mer om Zettervall.

En vandal? Helgo Zettervall i sina bästa dagar, ca 1880. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Hur var tiden Helgo Zettervall verkade i?
Han verkade ju på 1860-, 70- och 80-talen. Det var en tid i Malmö då industrin kom igång och började generera pengar. Mycket pengar och dålig smak har alltid varit en vedervärdig kombination. Detta bäddade för hans brutala ingrepp på historiska byggnader.

Man fick alltså för mycket pengar och skulle göra något tjusigt. Och då kom Helgo Zettervall farande, som han alltid gjorde.

Hur gick det hela till? Fick han fria händer?
Han var stor arkitekt och även domkyrkoarkitekt och dessutom senare även ordförande i det som kom att bli byggnadsstyrelsen. Så han hade alla trådar i sin hand och kunde agera fritt.

Vad tror du drev honom? Vilka stilideal hade han?
På denna tid hade man något som kallas eklektisk stil. Det är ett tjusigt hittepå-ord som bara betyder ”Jag har ingen aning om vad jag sysslar med. Jag tar element ur all byggnadshistoria och slår ihop det och hittar på att det är t e x holländsk renässans” (som i fallet med Malmö rådhus).

Jag tycker att eklektisk stil är tämligen vidrig. Den är ingen egentlig stil. Det är det värsta med den.

”Från grunden uppförd 1546, blev denna byggnad ändrad och förbättrad 1812, vidgad och förskönad 1864-69.” Den texten hittar du på Rådhusets fasad. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vad har Helgo Zettervall gjort med Malmö rådhus?
Rådhuset byggdes på 1500-talet i renässansstil och det är samtida med Stortorget. Huset fick klassicistisk stil i början av 1800-talet, mycket likt de två husen bredvid som lyckades klara sig undan eklekticismen. Rådhuset såg alltså ut som dessa innan Helgo Zettervall satte tänderna i det.

Malmö stortorget, Ludvig Messman, 1859. Den ljusa byggnaden framför kyrktornet är alltså rådhuset innan Helgo satte tänderna i det. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Renässansstilen hade ju sina oregelbundenheter: man satte ett fönster där man behövde ett, en trappa där man behövde en. Men med eklekticismen skulle allt göras jävligt fyrkantigt. Alla fönster ska sitta på rad även om det inte behövs fönster. Och blindfönster.

Om man tittar på rådhusets exteriör, vad har egentligen hänt?
Vi ser en rusticering längst ned på rådhuset. Det ska föreställa stabila gråstenar men allt är påklistrat i tunna sjok. Det gäller hela fasaden. Det är inte byggnadselement utan påklistrade detaljer. Det är till exempel inga riktiga pilastrar.

”Stabila gråstenar” i Helgos smak. Detalj från rådhusets bas. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Var kom dessa detaljer ifrån?
På denna tid kunde man köpa dekorationer i olika historiska stilar per katalog. Dessa krusiduller kunde man fästa på sitt hus. En välkänd firma inom detta var Notini. Det var en stor stuckatörfamilj som etablerade sig i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Går man Stora Nygatan i Malmö kan man se Notinis eget hus (nr. 19) som är en riktig reklampelare för stuckatur.

Notini och flera andra firmor gjorde tjocka kataloger med alla sorters krusiduller, både för exteriört och interiört bruk. Fönsteromfattningar, lister, rosetter o s v. Du kunde fixa ett hus hur lätt som helst. Det var bara en fråga om pengar.

Även stenhuggare och andra gjorde utsmyckningar, figurer och annat till rådhuset.

Ett exempel på pimpad fasad med Notinis stuckatur. Detta hus ligger bredvid Café Hollandia på Södra Förstadsgatan. Spana in det om du kommer förbi!

Detaljbild på stuckaturen. More is more!

Vad är det för figurer Helgo Zettervall dekorerat rådhusets fasad med?
Han gjorde ett godtyckligt urval av Malmögubbar, t ex Frans Suell och Jörgen Kock. Han struntade helt i Kockum och bröderna Beijer, som var nog så viktiga. Vidare har vi en Justitia-liknande figur och lite andra damer… Vågskålen längst upp i mitten påminde folk om en bödelsyxa och den gillade inte malmöborna.

Vad är hans värsta ingrepp när det gäller historiska byggnader?
Det största brottet han begick var renoveringen av Lunds domkyrka. Visst, det är en vacker kyrka men den har ju noll med ursprunget att göra. Han rev båda tornen, hela västfasaden och ändrade om det mesta inuti. Och så byggde han upp något som han tyckte var den perfekta kyrkan, fast utan någon hänsyn bakåt i tiden.

Och Petri kyrktorn i Malmö har han också renoverat, kan du säga något om det? Han passade på att ändra som han alltid gjorde! Han introducerade cement och maskinslaget tegel. Innan dess använde man aldrig cement på kyrkor, det var kalkbruk som gällde och handslaget tegel. Det ska ha liv i sig!

Petri kyrka, Malmö.

I Uppsala domkyrka gjorde han likadant och det ledde till hans fall. Verner von Heidenstam blev den som tog livet av Helgo Zettervalls karriär. I två artiklar i Dagens Nyheter skrev han starkt kritiskt om honom. Tiden hade blivit mogen, alla var trötta på Helgo. Efter detta störtdök han i popularitet.

Se Edward Bloms avsnitt om Uppsala domkyrka.

Vad är problemet med att man mixat ihop olika stilar på det här sättet? Vilka konsekvenser får det?
Det är en hybris jag inte gillar! Det leder till dålig smak. Detta att man ska vara störst och bäst. Malmö har väl haft lite lillebrorskomplex framförallt mot Stockholm. Gärna stora projekt som ska markera rikedom.

Jag älska gamla medeltida kyrkor. Jag är inte alls imponerad av de stora katedralerna nere i Europa och på andra ställen för de markerar inte en gemensam tro. Det är inte byns befolkning som sliter för något de tror på utan handelsmän som vill visa sin rikedom och vill tävla med staden intill.

Det har inget med Gud att göra utan är bara skryt. Det gillar jag inte. Det är exakt samma med det här rådhuset. Jag hade hellre haft den gamla byggnaden. För mig är detta vulgärt.

Palle Lauring skrev 1964 boken Danmark i Skåne. Han ansåg att Zettervall var en vandal.

Lite roligt är det allt…
Jag delar absolut Kristians skepsis mot dessa förvanskningar. Samtidigt kan jag inte låta bli att le lite muntert åt denna iver. Det måtte ha kliat i fingrarna på Helgo Zettervall när han trillade över en stackars gammal byggnad som skulle renoveras. Den kunde ju bli så mycket bättre!

Har jag då något gemensamt med Helgo egentligen? Nja. Hans ingrepp är mer eller mindre permanenta. Friser, pilastrar och helgon sitter där de sitter. Jag däremot kan plocka bort mina smycken, hårspännen och smink varje kväll. Jag förvanskar inte originalet till oigenkännlighet utan kan gå till sängs som en omålad kanvas för att nästa dag påbörja processen igen.

Fasadförsköning anno 2016. Min kreativa kollega, husägaren Jeanette Jandermark, har engagerat graffitikonstnären Pärra ”Ruskig” Andreasson, för att försköna sin villafasad. Foto: Jeanette Jandermark.

Tack till Christian Kindblad som ställde upp och svarade på frågor.

PS: Om du är i Stockholm kan man via Stadsmuseet boka visning i Notinis Stockholmsvåning som kallas ”Stuckatörens våning”. Det är bland det mest krusidulliga jag någonsin sett och väl värt ett besök.

 

Trappan. Mot högre höjder!

Du kan begå en symbolhandling varje gång du går i en trappa. Det trodde du kanske inte? Detta inlägg handlar om några kända och mindre kända trappor. Och om den symboliska betydelse en trappa kan ha.

Stairway to heaven
Om vi konsulterar ett symbollexikon har trappan betydelsen uppstigande, transcendens (övergång till en ny existensnivå). En färd från det profana till det sakrala. Trappan utgör en kontakt i båda riktningar mellan himmel och jord. Människan kan stiga upp till himmelriket och gudomen kan sänka sig ned till jorden.

Jakobs stege, konstnär Wenceslaus Hollar. Bildkälla: Wikimedia Commons.

I gamla testamente kan man läsa berättelsen om Jakobs stege. I senaste bibelöversättningen är ”stege” ändrat till ”trappa”.

Från religiösa dimensioner
En tankevandring mellan det världsliga och det andliga kan alltså symboliseras av en trappa. Om du följer denna blogg förstår du att jag funderar mycket över sakernas tillstånd. Över livet, existensen, döden, själen.

Jag tror att det finns högre sfärer än den värld vi lever i med våra fysiska kroppar. Ibland kan man med tanken stiga uppåt och fantisera om dessa sfärer. Eller genom meditation uppleva kontakt med högre nivåer. Det har jag ännu inte testat. Trappan är i alla fall en perfekt symbol att utgå ifrån för att låta tanken vandra iväg till dessa spännande dimensioner.

Jakobs stege, konstnär Gustave Doré. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Barockt trapptrixande
Scala Regia är en barocktrappa i Rom som leder från Peterskyrkan till påvens bostad. Barocken var en stilperiod från 1600-talet och fram till de första årtiondena på 1700-talet. Under barocken var man intresserad av överdrifter, det teatrala, att fascinera och att tala till känslor.

Trappan Scala Regia är därför konstruerad med ett perspektivtrick. Dess bas är bredare och sedan smalnar trappan av uppåt, så att den upplevs brantare och mer dramatisk nedifrån.

Scala Regia, Vatikanen. Kopparstick av E. Challis. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Samma trick har för övrigt använts i byggnaden där jag arbetar, Falsterbo Strandbad. 2009 uppfördes huset, ritat av Kjellgren Kaminsky Arkitekter. Den långa paradtrappan smalnar mycket riktigt av upptill, men det är ett trick som de flesta besökare inte ens är medvetna om. Tur att det finns hiss för trappan verkar oändlig!

Odessa
Trappan i Odessa (Ukraina) måste vara filmhistoriens trappa nr 1. I  filmen Pansarkryssaren Potemkin (1925) av Sergei Eisenstein utgör den en dramatisk fond och även aktör. Vem minns inte barnvagnen som mot sitt öde obönhörligt studsar utför.
Länk till filmklipp

För övrigt har trappan i Odessa ett antal avsatser, platåer. Står man nere vid trappans fot lär platåerna inte synas. Trappan verkar oändlig. Den är dessutom konstruerad med barocktricket ovan. Trappan kan alltså utgöra en utmärkt skådeplats för dramatik. Hoppas att jag någon gång får tillfälle att resa till Odessa och uppleva trappan.

Trappan i Odessa, Ukraina. Foto från ca 1890. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Kanske du minns den glassiga trappan i TV-såpan Dynastin där så många tillskruvade situationer utspelade sig? En trappa verkar vara en perfekt fond där maktförhållanden kan illustreras och snabba positionsbyten kan förändra handlingen. Här kommer en fin kompilation av trappscener från Dynastin.

Svindlande höjder på film
I Hitchcocks En studie i brott (originaltitel Vertigo) utgör trapporna i ett klocktorn ett psykologiskt hinder som filmens höjdrädda huvudperson Scottie måste övervinna för att kunna lösa en gåta.

I en scen tittar Scottie förskräckt ned i trappschaktet i klocktornet. En sugande känsla av svindel åstadkoms genom att med kamera göra en åkning bakåt kombinerat med en inzoomning, så kallad ”dolly zoom”. Titta på sekvenserna här.

Hitchcock var först med detta trick som sedan dess återkommit i lite olika filmer. I den fantastiska intervjuboken Samtal med Hitchcock av Francois Truffaut förklarar regissören hur han lyckades övertyga filmbolaget om att genomföra den krångliga och dyrbara manövern.

Fobi
Höjdrädsla kan slå klorna i den fysiska kroppen, utgöra hinder och svårigheter för den som lider av detta. Höga höjder är en vanlig fobi och kallas med en vetenskaplig term akrofobi. Tack och lov lider jag inte av den fobin. Jag kan utan problem njuta av utsikter från höga höjder så länge det finns räcken och säkert underlag. Från en hög höjd kan man få perspektiv på saker och ting, kanske tänka klarare och njuta av vackra vyer.

Har du någon favorittrappa? Skriv gärna och berätta om du har något speciellt minne av en verklig eller fiktiv trappa som betytt mycket för dig!

Konst som inredning

En dam inspirerar mig att förvandla WC till VG

En tavla till soffan, tack!
En dag för några år sedan var vi med om något märkligt på min arbetsplats. Jag arbetar på en konsthall. Där händer det att besökare ibland köper konstverk.

Just denna dag kom det in en dam som var mycket intresserad av en stor oljemålning. Men hon tvekade eftersom hon var osäker på huruvida målningens färger skulle passa skinnsoffan. Således återkom hon med ett färgprov för att säkerställa en perfekt matchning. Jodå, det skulle passa. Köpet avgjordes.

Inredning först, konst sen!
Damen shoppade alltså konst utifrån sin soffas färg. I mina ögon en absurd ordning. Konsten kommer ju först, i alla fall för mig. Blir jag förälskad i ett verk så tänker jag knappast på om den matchar vardagsrummets färger. Det får bli en senare fråga! Inredningen får helt enkelt anpassas till konsten.

Vi pratar ibland om denna kund på jobbet. Men var det så tokigt? Det skulle visa sig att hennes metod faktiskt kunde komma till min hjälp härförleden.

Konst till gula badrumsskåp
I mitt hem finns ett fint badrum som jag kan tacka de tidigare ägarna för. Det har klinkergolv, vitt kakel och badkar på tassar. Samt gula skåpsluckor. Gula, ja. Ingen färg jag skulle valt direkt. Det känns som att de kom dit i mitten av 90-talet. Jag har gått och irriterat mig på de gula luckorna. Så till den milda grad att jag haft planer på att låta lackera om dem.

Men så gjorde jag en tankevurpa! Kunde jag anpassa rummet till luckornas blekgula nyans? Det skulle säkerligen bespara mig besvär och pengar att ändra på lite annat istället för att ändra luckorna. Jag började med att tänka ut ett tema som skulle matcha det gula.

Van Gogh, räddaren i nöden
Självfallet skulle badrummet få van Gogh-tema. Så kul och kitschigt! Snabbt letade jag fram ett antal konstvykort av Vincent (sådant som en konstälskare har liggandes i sina dammiga byrålådor). De sattes in i några lagom krusidulliga ramar. Dessa verk fick ange rummets toner.

Jag fortsatte med att hitta en kontrasterande kulör till det gula. Det fick bli stark mörk turkos. Handdukar och tvålpump inhandlades billigt på Det Stora Möbelvaruhuset där man går runt i en väldigt lång slinga och blir förvirrad. Sen tillkom ljuslyktor, rea på Indiska. Annat jag rotade fram ur gömmorna var en träpiedestal, ett turkost glaskärl (arvegods) och några passande smyckeskrin.

Jag misslyckades med att hitta turkosa förvaringsboxar till den befintliga hyllan. Ambitiös och uppeldad av detta projekt inhandlade jag vita boxar på Panduro som jag gjorde decoupage på med turkosa servetter. En vacker glasplatta med en trollslända, gjord av konstnären Karel Becvar, fick äntligen plockas fram och placeras i ett vettigt sammanhang.

Lite av Provence lyser på mig varje gång jag besöker WC. Eller VG som det nu borde kallas efter van Gogh.

Nytt projekt på gång
I hemmet finns även en gästtoalett som länge fört en tynande tillvaro utan stil eller tema. Vilket konstnärligt tema tycker du ska inspirera mig denna gång? Kusama? Impressionism? Hokusai? O´Keeffe? Popkonst? Du får svaret i ett inlägg någon gång framöver. Det lär bli vilt, Van Gogh var bara början!