Gungan, del 3. Abstrakt svingande.

Idag tar vi oss fram 88 år i tiden från förra gung-spaningen. Vi landar i Kenneth Nolands Swing (1964).

Denna amerikanska konstnär sysslade under 50-talet med abstrakt expressionism och efter det minimalism. Men mest känd är han inom det som kallas Color field painting (färgfältsmåleri).

Han gjorde bilder som kan delas in i fyra olika kategorier. Cirklar, v-former, ränder och målningar på dukar som hade olika geometriska former. Swing tillhör kategorin v-form. På engelska kallas dessa målningar chevrons och kan vara den vinkel som anger gradtillhörighet inom exempelvis militären.

Han intresserade sig mycket för hur färger samspelar. Man kommer lätt att tänka på Piet Mondrian när man ser hans bilder.

Kenneth Noland, Swing, 1964, akryl på duk, 251 x 249 cm. Tillstånd från Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen, Düsseldorf, © VG Bild-Kunst, Bonn

Satte titlar på det abstrakta
Andra exempel på målningstitlar är Heat, Play och Ringing bell. Det är uppfriskande med en abstrakt målare som sätter titlar på sina bilder, tycker du inte?

Swing kan både betyda verbet gunga och substantivet gunga. Det leder till att vi försöker tolka bilden på ett visst sätt. Den kvadratiska målningen är vriden 90 grader och ställd på sin spets. Vinklar i gult, murrigt grönt, rött och blått bildar en v-form som löper parallellt med dukens kanter.

Jag tittar på bilden om och om igen. Blicken vill hela tiden dras in mot vinkelns mitt, samtidigt som det finns en dragkraft ut mot dukens kanter och utanför duken. En dynamik som drar blicken fram och tillbaka uppstår. Är detta anledningen till titeln Swing?

Svängande pendel
Framåt/uppåt och bakåt/nedåt. Motsatta krafter som skapar rörelse. Man hör ofta talas om en ”pendel som snart svänger”. Som om det fanns en inbyggd rörelse fram och tillbaka i vår tillvaro.

Just nu tycker jag att världen har pendlat till ett förskräckligt och uselt tillstånd. Det är inte mycket som kan hålla humöret uppe om man ser sig omkring i världen. Gungan tycks ha fastnat i ett taggigt buskage av hat, miljöförstöring, våld och egoism.

Men vi får inte tappa tron på att vi så småningom kommer att gunga tillbaka till något bättre! Eller vad säger du? Kommentera gärna!

Relaterade inlägg

Svart och vitt, del 3. Livsstil.

Förra gången jag skrev om svart och vitt handlade det om några personliga nedslag på en palett. Denna gång har jag träffat en person som gjort svart och vitt till sin livsstil.

En träff med svarta madame Anneli Magnuson
Damen som alltid är svartklädd heter Anneli Magnuson. Hon är textilkonstnär, poet och vigselförrättare.

Alltid ytterst tjusigt klädd i fantastiska kreationer sveper Anneli in i ens vardag. Pälskragar, chica fjäderdekorationer, broderade detaljer svart på svart, följsamma plagg med attityd och alltid en formsäker silhuett. Hon är mycket tjusig!

Anneli har sin högborg i byn Västra Ingelstad söder om Malmö. Där har hon sin ateljé med utställningsrum och bostad som hon delar med maken Anders. Allt i hemmet är antingen svart eller vitt. Ska man ta med sig en gåva bör den vara vit eller svart…

Vi sitter i uterummet hos Anneli och jag blir bjuden på lyxskorpor, praliner och te. Att befinna sig hos Anneli är som att kliva in i en annan stämning. Här kan du läsa vad vi pratade om.

På besök i Anneli-land…

Hej Anneli! Jag antar att dina favoritfärger är svart och vitt. Har det alltid varit så?
För 35 år sedan hade jag en helt kornblå period. Men sen dess har det svarta kommit mer och mer. Nu är allt svart i min klädsel, men jag har detaljer som är vita, till exempel pärlhalsband och även guld och silver.

Jag ser oftast likadan ut, men ändå inte. Jag använder ju olika material t ex olika strukturer, matt och blankt o s v.

Hur kom det svarta in i ditt liv?
Jag tror att jag nog ”hade det i mig” från början, men jag kunde inte uttrycka det. Inredning och föremål i svart var mycket ovanlig förr. Nu finns det ju massor! Men då det var en lycka och en förväntan för mig att få leta och längta tills de rätta föremålen dök upp.

För många kan svart kanske verka lite skrämmande.  Vad betyder svart för dig?
Det finns inget alternativ för mig! För mig är det svarta vilsamt vackert och jag får en enorm styrka i det svarta. Jag ser alla färger i det svarta och hämtar kraft ur det.

Till vänster: En vacker skapelse, en så kallad ”karamellsemla” av svandun och pärlor. Till höger ett Anneli-halsband. Allt skapat av Anneli!

Vackra föremål, skönhet och harmoni är viktigt för dig både när det gäller kläder och heminredning, men också det vackra i människor och mångfald. Hur kommer det sig?
Redan som liten bestämde jag mig för att tro på det goda i livet. Att göra gott, att vilja gott. Det kan vara i vilken form som helst.

Min önskan är att alla människor ska förstå att alla kan göra gott, alla kan stråla på sitt sätt. Om jag inte hade valt att se det vackra i livet hade jag inte överlevt i denna brutala värld.

Tyvärr är det mesta sant av hemskheterna som står i tidningarna, men samtidigt händer en massa fina saker och vi får försöka fokusera på det. Någonstans i det fasansfulla kanske man kan orka lyfta blicken och fästa den på en liten ljusglimt.

 

Många associerar svart till sorgdräkt, vad tänker du om det?
Ja, vid tillfällen som exempelvis begravning, då blir svart en platt färg, säger Anneli och klappar med händerna för att illustrera.

Hur fungerar den svarta klädseln när du är vigselförrättare?
Jag brukar alltid bjuda hem de par som jag ska viga på fika. Jag kollar av deras reaktioner om de tycker min klädstil är ok. Vill de ha en vigselförrättare som har färggranna eller blommiga kläder får de helt enkelt ge uppdraget till någon annan än mig.

Jag kan inte gå emot mig själv på denna punkt. Men om någon skulle be mig vara klädd i helvitt skulle jag gå med på det.

Har du stött på någon situation där kärleken till svart varit problematisk?
Jag gick en andlig målerikurs och där man inte fick använda svart! Man skulle meditera först och få inspiration. Sen skulle man måla det man fått till sig vilket gjorde det svårt för mig…

Hur gör du med färger i ditt eget måleri?
Jag använder lite andra färger i mitt måleri men så klart mycket svart när jag får måla som jag vill. Jag gillar att använda guld, silver och bladguld i mina bilder.

Hur fungerar det med din man Anders, har han också anammat det svarta?
Anders är också bara klädd i svart och han har nog blivit inspirerad av mig. Jag är så lycklig över det för han klär mycket bra i det.

Hämtar du inspiration från några speciella modeskapare och stilikoner?
Nej! Jag struntar i trender och modetidningar. Jag går min egen väg!

Berätta om ditt nagellack!
Jag brukar ha ena handens naglar i svart och andra handens i skimrande pärlemor! Det är en vacker symbol för att det som är olika är vackert och att vi ska bejaka det. Både i en själv och i de människor man möter.

Vi måste öppna våra ögon för att se lite mer, lyssna lite bättre och inte vara så tvärsäkra alltid.

Annelis skapelser.

Och det här med svart, vitt och guld kommer också tillbaka på omslaget till din bok, Guldkorn från universum.
Det är en bok med svart glänsande omslag. På framsidan står titeln i guld och så finns det en liten, enkel vit fjäder. Allt detta speglar mig och den lilla vita fjädern är en så vacker symbol för det lilla som kanske inte är så stort för världen, men som förmedlar det sköna! Bokens kanter är guldfärgade och glänser underbart.

Jag inspireras av Annelis syn på livet och skönhet. Med hennes synsätt blir svart en mjuk och vänlig färg som kan ge kraft och mod. Har du någon favoritfärg som går igenom i ditt klädval och hem? Vad betyder det i så fall för dig? Skriv och berätta!

Relaterade inlägg

Svart och vitt, del 2. Några tankar om svart och vitt på paletten.

Förra gången jag skrev om svart och vitt handlade det om kontrasternas konfrontation i spel- och sportsammanhang. Nu ska jag göra några personliga nedslag på en palett och se vad svart och vitt kan innebära där.

Såsom på paletten så och i livet
Att se allt i svart eller leva i ett vitt skimmer, det är frågan. Knappast någon gör väl enbart det ena eller det andra! Är inte livet mest en grå sörja, ett ekorrhjul av vardagligheter som ibland kryddas av svarta eller vita stänk?

Kanske är livsvisdom erfarenheten av livets alla valörer från djupaste svart till vitaste vitt. Hela gråskalan. Då vet man vad man snackar om.

Man får väl försöka addera lite vitt om livets palett är nattsvart. Om man länge målat med svarta toner så kanske man glömt bort de tuber med zinkvitt och titanvitt som ligger längst ned i målarlådan. Konsten är väl att kunna plocka fram dessa färger igen, att hitta något som gör livet mer uthärdligt.

Mina vita tuber består bland annat av umgänge med vänner, katter, humor, biobesök, musik, glass, naturupplevelser och en massa annat som jag vet lättar upp tillvaron. Vad består dina vita färgtuber av?

Svart sväljer mycket vitt
Alla som målat vet att man för att blanda grått utgår från vitt och adderar svart stegvis för att hitta rätt nyans. Att göra tvärtom, addera vitt till svart, är fullkomligt oekonomiskt eftersom det svarta pigmentet bokstavligen sväljer mängder av vitt innan blandningen börjar ljusna.

Känns det bekant? Hur lätt tar inte dysterheterna över och sväljer en med hull och hår? Det kan vara värt att lägga detta på minnet så att man är observant när mörkret sänker sig. Var beredd med mängder av vitt!

”Aldrig svart direkt från tuben!”
Jag gick på två förberedande konstskolor innan jag kom in på Konstfacks bildpedagogiklinje. Ganska tidigt fick vi elever på dessa förberedande skolor höra att man aldrig ska använda färgen svart direkt från tuben. Svart, t ex elfenbenssvart, ska absolut brytas (blandas) med en annan kulör för att inte ”slå hål” på bilden.

Om ens livsbild känns väldigt mörk så ska man således minnas att bryta det svarta med en annan kulör. Man ska finna något litet i sitt liv som kan blanda upp det svarta med och göra det mer rimligt.

Rent vitt? Ofta osannolikt!
Rent oblandat vitt på en målning kan man möjligtvis tänka sig i en högdager på ett blankt föremål, annars ska vitt också brytas för att verka realistiskt. Om nu realism är rättesnöret. Men det var det oftast när man fick lära sig måla på en förberedande konstskola.

Man ska också akta sig för att luras av dukens vithet medan motivet växer fram. De vita, ännu omålade områdena lurar ögat att uppfatta de målade partierna på ett visst sätt. När de vita fälten undan för undan ”fylls igen” kan övriga färger bli påverkade på ett fatalt sätt. I värsta fall ”släcks” hela tavlan ner och färgskalan mister sin spänning.

Därför är det bäst att börja sin målning med att blaska ner hela duken med färger som ligger någonstans i mellanskiktet mellan ljust och mörkt. Någon gråton fungerar bra. Därifrån kan man vandra både mot mörker och ljus.

Fruktbar sörja att utgå ifrån.

Utgå ifrån mellanskiktet
Att starta från en fond av mellantoner kan således vara en metafor för att se på livets mörka och ljusa stunder. Den gråa, vardagliga sörjan har nu förvandlats till en fruktbar grund att stå på. Livet kommer att addera både svarta och vita penseldrag, var så säker.

Kommentera gärna!

PS: I denna spaning har svart få klä rollen som ”the bad guy”. Så behöver det inte alls vara. Nästa spaning om svart och vitt kommer att avslöja NÅGOT HELT ANNAT, håll ut!

Relaterade inlägg

Konst som inredning

En dam inspirerar mig att förvandla WC till VG

En tavla till soffan, tack!
En dag för några år sedan var vi med om något märkligt på min arbetsplats. Jag arbetar på en konsthall. Där händer det att besökare ibland köper konstverk.

Just denna dag kom det in en dam som var mycket intresserad av en stor oljemålning. Men hon tvekade eftersom hon var osäker på huruvida målningens färger skulle passa skinnsoffan. Således återkom hon med ett färgprov för att säkerställa en perfekt matchning. Jodå, det skulle passa. Köpet avgjordes.

Inredning först, konst sen!
Damen shoppade alltså konst utifrån sin soffas färg. I mina ögon en absurd ordning. Konsten kommer ju först, i alla fall för mig. Blir jag förälskad i ett verk så tänker jag knappast på om den matchar vardagsrummets färger. Det får bli en senare fråga! Inredningen får helt enkelt anpassas till konsten.

Vi pratar ibland om denna kund på jobbet. Men var det så tokigt? Det skulle visa sig att hennes metod faktiskt kunde komma till min hjälp härförleden.

Konst till gula badrumsskåp
I mitt hem finns ett fint badrum som jag kan tacka de tidigare ägarna för. Det har klinkergolv, vitt kakel och badkar på tassar. Samt gula skåpsluckor. Gula, ja. Ingen färg jag skulle valt direkt. Det känns som att de kom dit i mitten av 90-talet. Jag har gått och irriterat mig på de gula luckorna. Så till den milda grad att jag haft planer på att låta lackera om dem.

Men så gjorde jag en tankevurpa! Kunde jag anpassa rummet till luckornas blekgula nyans? Det skulle säkerligen bespara mig besvär och pengar att ändra på lite annat istället för att ändra luckorna. Jag började med att tänka ut ett tema som skulle matcha det gula.

Van Gogh, räddaren i nöden
Självfallet skulle badrummet få van Gogh-tema. Så kul och kitschigt! Snabbt letade jag fram ett antal konstvykort av Vincent (sådant som en konstälskare har liggandes i sina dammiga byrålådor). De sattes in i några lagom krusidulliga ramar. Dessa verk fick ange rummets toner.

Jag fortsatte med att hitta en kontrasterande kulör till det gula. Det fick bli stark mörk turkos. Handdukar och tvålpump inhandlades billigt på Det Stora Möbelvaruhuset där man går runt i en väldigt lång slinga och blir förvirrad. Sen tillkom ljuslyktor, rea på Indiska. Annat jag rotade fram ur gömmorna var en träpiedestal, ett turkost glaskärl (arvegods) och några passande smyckeskrin.

Jag misslyckades med att hitta turkosa förvaringsboxar till den befintliga hyllan. Ambitiös och uppeldad av detta projekt inhandlade jag vita boxar på Panduro som jag gjorde decoupage på med turkosa servetter. En vacker glasplatta med en trollslända, gjord av konstnären Karel Becvar, fick äntligen plockas fram och placeras i ett vettigt sammanhang.

Lite av Provence lyser på mig varje gång jag besöker WC. Eller VG som det nu borde kallas efter van Gogh.

Nytt projekt på gång
I hemmet finns även en gästtoalett som länge fört en tynande tillvaro utan stil eller tema. Vilket konstnärligt tema tycker du ska inspirera mig denna gång? Kusama? Impressionism? Hokusai? O´Keeffe? Popkonst? Du får svaret i ett inlägg någon gång framöver. Det lär bli vilt, Van Gogh var bara början!

 

Svart och vitt, del 1. En konfrontation mellan kontraster.

För mig är svart och vitt en kombination som väcker motstridiga känslor. Det är estetiskt snyggt men samtidigt hårt och kallt. Jag ska i en serie spaningar fundera lite på olika sätt att se på svart och vitt tillsammans.

Duell på liv och död
Finns det någon tydligare symbol för konfrontationen mellan svart och vitt än den som schackspelet erbjuder? Knappast. Min pappa älskade att spela schack och han var hyfsat duktig. En period var han aktiv i en schackklubb.

schackx2_500px

Laddat för duell.

Jag har aldrig lärt mig spela schack och har alltid ogillat spel och lekar där man konfronteras ensam med sin motståndare. Överlag ogillar jag konfrontationer väldigt mycket. Varför måste en vinna och en annan förlora? Varför svart eller vitt? Jag vill att alla ska vinna och att alla ska vara glada.

Folk med vinnarskalle skrämmer mig. Varför är det så viktigt att vinna?

Har du kommit för att hämta mig?
I filmen ”Det sjunde inseglet” (1957) spelar riddaren schack med Döden för att få lite uppskov innan det är dags att lämna in. För mig är denna klassiska scen en av filmhistoriens mest snygga och sorgliga. Jag kan inte se ett schackspel utan att denna scen flimrar fram i mitt medvetande. Riddaren kämpar för att vinna tid, men som vi alla vet ges inga uppskov när det väl är dags att gå till de sälla jaktmarkerna.

Men det svartvita spelet med sina symboliska pjäser är vackert och magiskt ungefär som en tarotlek. Jag kan inte avfärda det trots att jag ogillar spelets stentuffa gång.

Duell i lagform med svartvitt klot av läder
Det blir inte bättre av att konfrontationen sker i lag, som i fotboll. För att återvända till min pappa så älskade han fotboll. I sin ungdom var han en lovande spelare tills att han blev allvarligt skadad i knät av denna hobby. Några misslyckade operationer gjorde att han fick lägga av med spelandet. Men han följde entusiastiskt det lokala fotbollslaget in i det sista.

fotbollslag

Pappas fotbollslag, förmodligen sent 40-tal. Pappa sitter längst fram, längst ut till vänster. Fotografiet togs av ”Bröderna Persson, Kaffatorp”.

Inte heller fotbollsintresset lyckades han överföra på mig. På Spängerskolan i Arkelstorp, där jag gick fram till årskurs 6, var fotboll en slags religion. Den som var duktig i fotboll blev automatiskt populär. Alla raster ägnades åt detta spel. Jag begrep ingenting men försökte vara med ändå. Det gick inget vidare.

fotbollsbiljett_medalj

Pappa-memorabilia.

Vinna eller förlora
Fotbollens charm går mig helt förbi. Många av de som sitter på åskådarplatserna förbryllar mig med sitt beteende. Överentusiastiska fotbollsfans skrämmer mig, precis som folk med vinnarskalle. Vad är det för märkliga krafter som griper tag i dessa personer och får dem att skrika och explodera av adrenalin i upphetsning över sitt lags framgångar och motgångar? Vad är det i matchens konfrontation som tjusar? Vad är det jag inte förstår?

Jag borde göra en seriös fältstudie och närvara vid en fotbollsmatch så jag kan omvärdera min syn på sporten.

football_pallo_valmiina-cropped

Stympad ikosaeder. Bildkälla: Wikipedia Commons.

En stympad ikosaeder
Den klassiska fotbolls-bollen är en så kallad ”stympad ikosaeder”, en geometrisk kropp som består av 12 svartfärgade pentagoner och 20 vita hexagoner. Kampen mellan två lag återspeglas i fotbollens grafiska form. Svart eller vitt, kamp mellan två krafter, ett spel på liv och död för vissa.

Varför måste man tävla? Jag vill hellre att vi pratar om saken. Låt alla bli vinnare!

Relaterade inlägg