Saker jag är trött på att höra när jag vaktar en utställning. Del 1: ”Vad heter konstnären?”

Det ingår i mitt arbete att vakta utställningar, eftersom jag arbetar en konsthall. Framöver tänkte jag skriva några texter med reflektioner kring vad jag får höra av besökare. Den här lilla serien kunde lika gärna heta Allmänt gnäll över att folk inte använder sina ögon och hjärna”.

Vad heter konstnären?
Denna fråga är den vanligaste. Jag får den så gott som varje dag. Ärligt talat, jag är trött på den!

Använder inte folk sina ögon längre? Precis i ingången till vår fina konsthall hänger alltid en stor vepa, med exakt information om konstnärens namn, eventuell titel på utställningen samt utställningsperiod. Men den tycks vara insvept i en osynlighetsmantel. De flesta går förbi den utan att ha sett den.

Även längre in i utställningen finns det garanterat en annan, stor informationstext, med fakta om konstnären och en introduktion till utställningen. Dessutom finns det oftast lösa blad att ta och ha med sig när man går runt. Även dessa späckade med information om konstnärens namn.

Vad heter konstnären? Den frågan besvarar denna tydliga vepa, som hänger alldeles vid ingången till konsthallen där jag jobbar.

Hur svårt kan det vara?

Vända på steken!
Men nu ska jag vara positiv! En sådan fråga kan vara en ingång till ett samtal. Någon kanske vill ha kontakt, och testar denna fras som en isbrytare. Så kanske är det inte så dumt ändå… För samtal vill vi ha, vi som jobbar med konst. Dialog, kommentarer, frågor, funderingar, undringar…

Vi tror på konstens förmåga att sätta igång hjärnaktivitet i form av associationer, idéer och reflektioner. Konsten kan rucka invanda mönster och skapa större förståelse för varandra, oss själva och vår omvärld.

Så, förresten, fortsätt fråga vad konstnären heter! Jag lovar att svara och så får vi hoppas att samtalet fortsätter till mer intressanta djup. För vi som jobbar med konst älskar konst och att prata om den. Och inga frågor är egentligen för dumma, inte ens ”Vad heter konstnären?”!!!

Allt gott
Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 15. van Gogh: Kråkor över vetefälten.

Idag blir det kråkor av van Gogh. Tiden har nu tickat fram till sent 1800-tal och en oljemålning som ofta påstås vara konstnärens sista.

Sanning att säga vet man inte riktigt vilken målning som blev den sista van Gogh gjorde. Men detta är i alla fall en av de sista, målad i juli 1890. Samma månad, (29 juli), tog han en revolver och sköt sig själv i bröstet. Två dagar senare avled han av skadorna på sjukhus. Målningen föreställer ett vetefält med en flock kråkor. Se här:

Bilden föreställer ett gult vetefält och en blå himmel där det svävar en flock kråkor. Konstnär är Vincent van Gogh.

Van Gogh: Vetefält med kråkor, 1890.

Kråkor, med eller utan symbolisk innebörd?
Man har gärna velat läsa in en symbolisk tolkning om konstnärens annalkande självmord i kråkorna, som på ett lite oklart sätt svävar över vetefältet. Men i ärlighetens namn kan vi inte alls veta om detta var syftet (avsiktligt eller omedvetet) med kråkorna…

Wikipedia förtäljer följande:  ”Kråkfåglar har spelat en viktig roll som tur- och oturssymboler i många kulturer. Inte sällan förknippades de svarta arterna med död och ondska, och beskrivs som både otäcka, våldsamma, ondskefulla, eller till och med Satans fågel.”

/…/ ”I svensk folktro ansågs kråkan vara en mycket intelligent fågel. Exempelvis sades det att kråkan själv spjälkar sitt ben om det blir brutet. Kråkan kan i likhet med korpen var en förklädd människosjäl, men framför allt har kråkan en varslande roll. Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor.”

Psykiskt lidande
Van Gogh skapade nästan hela sin konstnärliga produktion de två sista åren av sitt liv. 2100 verk, varav 860 stycken oljemålningar. Det är skapande i en manisk takt, av en svårt sjuk människa. Han hade psykoser och var inlagd i omgångar på sjukhus. Ett enormt lidande, helt enkelt.

/Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 12. Super-star steglitsen.

Vi uppehåller oss idag i en högintressant miljö för oss konstvetare: ”Den holländska guldåldern” och spanar in en stackars fjättrad steglits. Detta är otvetydigt konstens mest skådade fågel!


Steglitsan, konstnär Carel Fabritius, 1654. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Den holländska guldåldern (eller egentligen den ”nederländska”) är en period i Nederländernas historia då landet var den ledande handelsnationen i Europa. Vi snackar 1600-tal alltså. Ett extremt stort antal vetenskapsmän och konstnärer gjorde denna period framstående upptäckter och spektakulära konstverk (läs mer här).

Konstnären som gick upp i krutrök
Denna målning gjordes av en av dem, Carel Fabritius. Den stackars konstnären avled efter att ett krut-lager i hans hemstad Delft exploderade den 12 oktober, samma år som han hade målat detta mästerverk.

Grymma människor
På 1600-talet var steglitser populära husdjur. De kunde dresseras till att hämta vatten med en miniatyr-spann från ett större kärl!

På denna målning syns den stackars fågeln fjättrad med en kedja runt foten, sittande på en sittring på sin matbehållare, som är upphängd på en vägg. Det gör ont i mig att se fåglar med kedja runt foten. Kedjan omöjliggör det som måste vara fåglars mest naturliga drift: att flyga.

A4+
Målningen är bara lite större än ett A4-ark och finns på museet Mauritshuis i Haag (den som ändå finge komma dit…). Världens första målning att genomgå en CT-skanning. Mauritshuis har producerat EN MYCKET FIN interaktiv sida om just denna målning. Där kan du få veta mycket mer om målningen, så jag stoppar här…

Allt gott!/Karolina

PS: Jag skrev redan 2017 ett inlägg om denna målning, fast då gällde det ett boktips…

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 4. Horus-falken.

Denna gång riktar vi kikaren mot det antika Egypten (ca 3150-30 före vår tideräknings början) och spanar efter Horus-falken.

Horus-skulptur i kolossalformat utanför Horus-templet i Idfu. Templet uppfördes 237-57 före vår tideräknings början. Bildkälla: Ad Meskens/Wikimedia Commons.

Hos egyptierna var Horus en gud, som oftast uppenbarade sig i form av en falk eller en mansgestalt med fågelhuvud. Horus hade olika funktioner genom tiderna. Det är tal om en komplex gud, med många betydelser.

Horus. ca 1200 före vår tideräknings början. Källa: Wikimedia Commons. Huvudbonaden är en så kallad ”pschent”- en ”dubbelhatt” som kombinerar kejsarhuvudbonaderna från både nedre och övre Egypten.

Sol, himmel och död
Horus tycks främst ha varit förknippad med solen och himlen. På vissa avbildningar har han en solskiva på sitt huvud.

Men han var också en beskyddare av hela egyptiska riket (nedre och övre Egypten), kungligheter och en guide för de döda i livet efter detta. Egyptierna var ju som besatta av detta med döden, så det mesta i deras liv tycks ha handlat om att förbereda sig för livet efter detta.

”Same, same but different”
Ibland är även solguden Ra avbildad med falkhuvud. Gudarna verkar vara gränslösa och lånar varandras attribut till och från! Se bild:

Gudarna Imentet och Ra från Nefertaris grav, ca 1400 före vår tideräknings början. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Pilgrimsfalk eller slagfalk?
Förebilden för Horus-falken kan ha varit en pilgrimsfalk eller en slagfalk. Hursomhelst, det är inte svårt att fatta att egyptierna gav en gud fågelgestalt. En fågel som seglar högt uppe i den solgassande skyn, som har knivskarp blick och nobelt utseende. Falken passade perfekt in i egyptiernas strama estetik (som jag gärna skulle skriva mer om, men det får bli en annan gång).

En Horus-amulett hittad på en mumie, från år 1254 före vår tideräknings början. I klorna håller den ”shen-ringar”, en symbol för evigt beskydd. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tycker du, som jag, att det antika Egypten är något alldeles extra?
Jag anser att ”de gamla egyptierna” var otroligt mystiska, avancerade och stiliserade i sin mytologi och estetiska uttryck. Det saknar motstycke i konsthistorien, det är i alla fall de flesta överens om.

Här kommer en länk till Myter och Mysteriers fascinerande radioavsnitt om Antikens Egypten. Mycket nöje!

Vi hörs snart igen!
Karolina

Relaterade länkar

På vingar genom konsthistorien, del 1. Vi förbereder take-off.

Nu påbörjas en riktig långkörare… Nästan i klass med Dallas på 80-talet. Vi ska nämligen börja skåda fåglar i konsthistorien. Hoppas du vill hänga med på turen!

Litet smakprov på några fåglar vi kommer att skåda under ett antal månader framöver. Bildkälla: Wikimedia.

Voyeurer
Konstvetare och fågelskådare har mycket gemensamt, tror jag. Vi måste vara samhällets mest hängivna voyeurer, inte sant? Vi älskar att iaktta… Så därför tänkte jag, att fåglar kunde vara ett roligt motiv att följa genom konsthistorien.

Krysslistor och monumentkunskap
Fågelskådare har så kallade krysslistor med olika arter de bockar av. Ju fler arter man sett, desto bättre! Då gäller det förstås att kunna känna igen fåglar och artbestämma.

Något liknande har också vi konstvetare, men då kallas det monumentkunskap. Det är inga riktiga listor, men vi förväntas känna till ett stort antal verk ur konsthistorien, kunna datera och ange upphovsperson, samt sätta in verken i en kontext.

Så både för ornitologer och konstvetare gäller det att skåda och åter skåda tills man får upp känslan och erfarenheten.

Utrustning
Och, jo… Det är inte bara fågelskådare som har kikare. En föreläsare inom konsthistoria, rådde oss studenter att skaffa en liten teaterkikare! Så att vi på allvar skulle kunna granska olika detaljer t ex inom arkitektur.

Så häng med, vetja! Och tipsa mig gärna om några specifika konstverk med fåglar som du gillar.

Allt gott! Karolina

Relaterade inlägg