Bättre nörd än störd på Thorvaldsens!

Härförleden råkade jag i förbifarten berätta för en väninna att jag besökt Thorvaldsens museum i Köpenhamn. Hennes spontana reaktion var något i stil med ”Men det är väl jättetråkigt?

Thorvaldsens museum, Köpenhamn. Bildkälla: Wikimedia.

För dig som inte vet: Thorvaldsens är ett museum med gamla marmorstatyer. Som förställer karaktärer ur den grekiska och romerska mytologin. Redan där gäspar nog de flesta. Tycker det är torrt och extremt insnöat. De skulle aldrig sätta sin fot på ett sådant ställe.

Vilken tur att ingen tvingar dem!

Marmor-mys

Alla behöver inte gilla det! Det finns folk som uppskattar det torra och gamla. Jag är en sådan person. Thorvaldsens är en plats för sådana som jag. Där finns lugnet och tystnaden. Det vackra och skickligt utförda hantverket.

Att vandra runt bland Venus, Herkules och Merkurius-skulpturer var ljuvligt för mig. Dessutom hade museet en väl fungerande ljudguide som berättade om de gamla myterna. Och i shopen köpte jag ett par egyptiska katt-örhängen.

Skulptur på Thorvaldsens museum.
Amor och Psyke, konstnär Bertel Thorvaldsen.
Egyptiska katt-örhängen som ibland kan ses dingla i mina örsnibbar.

Det är väl underbart att vi är olika. Och att det finns något för alla. Det gäller bara att hitta sin grej och dyka ner i den.

Vad gillar du? Har du något intresse som andra anser tråkigt eller nördigt? Hör gärna av dig med en kommentar! Nu tar Livet och konsten ett långt sommaruppehåll!

Bästa hälsningar Karolina

PS: Ett annat Köpenhamnstips fick du för ett tag sedan: Klunkehjemmet.

Extra: En sargad got drar en tung suck

Notre-Dame stod i lågor igår. Brandmännen bedömer att huvudstrukturen har räddats samt en hel del föremål från interiören. Men förödelsen är omfattande.

Tänk att värmeutveckling, syre och brännbart material i några ögonblick kan sluka oersättliga föremål. Det är som när fotoalbum brinner upp. Det är oåterkalleligt.

Gotiskt företagande till frukost

Av en slump håller jag sedan en tid på att läsa en bok om gotiska katedraler. Boken, ”The Gothic Enterprise” (Robert A. Scott), hade vi som kurslitteratur när jag läste konsthistoria. Den var så fascinerande att jag valt att läsa om den. Boken blev skrämmande aktuell igår kväll.

Fotografi som visar boken "The Gothic Enterprise" på frukostbordet med en kopp kaffe intill.

Medeltiden producerade fantastiska katedraler över hela Europa. Författaren ställer sig frågan hur så fantastiska byggnader kunde konstrueras och finansieras i en tid av misär, pest, härjningar och fattigdom.

I kapitel efter kapitel redogör han på ett mycket tydligt och lättfattligt sätt den stora komplexa kraftsamling som katedralbyggandet innebar. Teologin, ekonomin, logistiken och estetiken. Och inte minst de arkitektoniska särdragen: strävsystem, spetsbågar och ribbade valv.

Fetaste katedralen vinner

Författaren tar också upp de absurda sidor som katedralbyggandet innebar. Att det pågick mer eller mindre legitima stöldräder mellan grannstäderna, då reliker stals från katedraler för att på ett mystiskt och ”gudomligt” sätt återfinnas i en annan katedral.

Teologer hetsade byggmästare att fortsätta bygga trots att sprickor uppstått i konstruktionen. De trodde att om de bara fortsatte enligt de ”gudomliga” geometriska principerna, så skulle katedralen kunna färdigställas med Guds omsorg. De facto rasade ca 15% av alla katedraler på grund av felberäkningar.

Städer bokstavligen tävlade med varandra om att konstruera den fetaste katedralen för att locka till sig flest pilgrimer. I sanning fascinerande! Så om du är ute i Europa och reser, ta chansen att besöka någon av de fantastiska katedralerna!

Notre-Dame i Paris. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Hur känner du inför branden i Notre-Dame? Har du besökt någon gotisk katedral? Skriv gärna och berätta!

Tulpaner orsakar feber och skönhets-hets

Nu är våren i gång. På riktigt. Visst är det underbart?
Att få vandra längs rabatter där tulpaner vajar
i oemotståndlig prakt…

Fotografi som visar en mängd tulpaner i rött, vitt, gult, orange och lila.

Vi har haft förmånen,
att stå i blomsteraffärerna och välja.
Vilken bunt tulpaner ska få följa med hem
och sprida sin skönhet? 
Att känna tulpanbladens matta strävhet,
när de ska makas ihop i en vas.
Att njuta prakten.
Vilken lycka!

Nu finns de där, ute i rabatterna.
Direkt sprungna ur sina
näringsrika lökar.
Färgklickar i stadens parker.
Små glädjeknippen.
Kulörta lysbomber av energi.

Bubblor

Du kanske har hört talas om IT-bubblan?
Bostadsbubblan?
”Bubblor” beskriver förlopp
då folk spekulerat ohejdbart 
på utvalda marknader. 
Köpt och sålt som galningar. 

Dessa marknader kallas ”bubblor”.
Detta för att de blåste upp sig likt såpbubblor. 
Som så småningom sprack.
På det följde personliga konkurser och tragedier.

Illustration som visar en röd- och vitstrimmig tulpan mot vit bakgrund.
Tulpanen Semper Augustus, från 1600-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tulpaner med ”det”

Visste du att det faktiskt inträffade
en ”tulpan-bubbla” i 1600-talets Holland?
En tulpanfeber spred sig alltså ohejdat.
Detta skedde under några år på 1630-talet.
Då härskade tulpanerna över marknaden.
Folk blev som galna i dem.

Ovanliga tulpanlökar lovade skönhet 
och unika mönster.
Med kännedom för
hur tulpanfebern fungerade,
kunde investerare göra stora vinster.

På så vis lockade blommorna spekulanter
till utflippad shopping,
på lök-auktionerna.
Holländska tulpan-yuppies
skrek halsarna hesa
på Amsterdams tulpanbörs.

Värdebevis på lökar såldes och köptes. 
De strimmiga sorterna var mest populära. 
En enda lök kunde kosta en förmögenhet.

Löftesrika lökar

En lök ser ju inte så spektakulär ut…
Hur skulle säljarna kunna marknadsföra dem?
Till detta anlitades så klart konstnärer!
De fick i uppdrag att avbilda tulpanernas skönhet.

Tulpanerna var därmed de första blommor,
att göra entré i reklamens värld.
På grund av detta, finns idag
en mängd underbara
tulpanillustrationer att beskåda.

Tulipomani

Om denna bubbla handlar filmen Tulpanfeber.
Den skildrar alltså kärleken, tulipomanin
och konsten, i 1600-talets Amsterdam.
Du kan streama filmen helt gratis från Cineasterna.
(För ett tag sedan fick du ett annat filmtips av mig därifrån,
läs det här.)

Stillbild ur filmen Tulpanfeber. En kvinna i vacker klänning står vid ett fönster och håller en gul- och rödstrimmig tulpan i handen.
Stillbild ur filmen Tulpanfeber, med Alicia Vikander.

Vilken tulpansort är din favorit? Enfärgade? Svarta? Botaniska tulpaner? Strimmiga? Papegojtulpaner?

Allt gott och vi hörs snart igen!
/Karolina

PS: Detta inlägg har jag försökt skriva med så kallat ”frasriktig radbrytning”.
Det gjorde jag för att texten ska bli mer lockande och lätt att läsa. Tycker du att det funkar? Hör gärna av dig med en kommentar!

Relaterade inlägg

Breakfast at Bruegel´s

Jag har slutat läsa dagstidningar och lyssna på nyheterna. Detta för att slippa alla hemska intryck som den samtida tillvaron bombar en med. Därför har jag istället infört en ny vana till frukostbordet: Att läsa utställningskataloger!

Pieter Bruegel den äldre: Bondbröllop, ca 1567.
Frukost med katalog.

Katalogens anatomi

En katalog är ett system som ordnar uppgifter. I samband med stora konstutställningar producerar museerna utställningskataloger. Sådana kataloger behöver en inte läsa från pärm till pärm, utan en kan slå upp det verk som i utställningen lockat mest.

En utställningskatalog visar bild på verket, fakta (storlek, teknik, vilken samling det tillhör) samt en text skriven av en expert på området. Emellanåt finns även detaljförstoringar, som avslöjar viktig information.

Bruegel istället för Sydsvenskan

Som ni kanske minns, berättade jag härförleden att jag varit i Wien (läs om det här). Där besökte jag alltså det enorma konsthistoriska museet. Turligt nog pågick där en stor utställning med en av mina absoluta favoritkonstnärer: Pieter Bruegel d.ä.

Fotografi som visar fasaden på konsthistoriska museets i Wien.
Ett utsnitt av det enorma konsthistoriska museet i Wien.

Jag köpte katalogen, som med sitt kompakta innehåll fick mitt handbagage att överstiga den tillåtna vikten på färden hem!

Fotografi av utställningskatalogen.
En härlig katalog

Escape Room på frukostbordet

Denna katalog är nu mitt sällskap, när jag om morgonen smaskar på overnight-oats och dricker gurkmeja-shot. Katalogens innehåll skänker mig frid och lugn.

När världen utanför är för hemsk, känns det fint att få kliva in i en bild av Bruegel. Det är möjligt att, för en stund, träda in i ett holländskt landskap, träffa skördande bondebefolkning eller delta i ett folkligt bröllop.

Pieter Bruegel den äldre: Skördefolk, 1565.

När jag tittar på Bruegels bilder vill jag bara försjunka i dem. De är magiskt detaljrika skildringar av sena 1500-talets Holland. Konstnären målade också en mängd religiösa motiv, alltid med en folklig, samtida touch. Således befolkar vanliga människor bilderna och sysslar med vardagliga bestyr.

Pieter Bruegel den äldre: Vinterlandskap med fågelfälla, 1565.

Ett bättre och roligare elände

Dessutom skapade han ett antal helt utfreakade skildringar av t ex dödssynderna och yttersta domen, förmodligen inspirerade av en annan konstnär, Hieronymus Bosch. Bilderna är superspännande och fullkomligt bisarra!

Ett koppartryck utfört av Pieter van der Heyden efter en förlaga av
Pieter Bruegel den äldre: Stolthet (en av dödssynderna), 1558.

Helvetet som Bruegel skildrar känns definitivt mer lockande än det helvete som pågår på Nyheterna. Skildringarna av dödssynderna verkar vara ett enda röjarpary befolkat av knasiga och queera småjävlar, amfibier och udda existenser.

Har du något konstverk du vill gå in i? Eller vurmar du för någon speciell tid eller epok? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan!

Allt gott och vi hörs snart igen här på bloggen!
/Karolina

Total katastrof med Whistler´s Mother

Tavlan ”Whistler´s  Mother” spelar en av huvudrollerna i en film jag tipsar om idag: ”Mr Bean- den totala katastroffilmen”. 

Så här beskriver Hemmakväll filmen: När USA ber Londons Nationalmuseum att skicka sin främste expert för att inrama avtäckningen av en värdefull tavla (Whistler´s Mother”), ser styrelsen sin chans att sabba för jänkarna och samtidigt bli av med sin katastrofale vaktmästare – Mr Bean.

Filmen kretsar kring hanteringen av den extremt värdefulla tavlan ”Arrangement in Grey and Black: The Artist’s Mother”, mer känd som ”Whistler’s Mother”. Det är en oljemålning, målad av James McNeill Whistler. Den föreställer konstnärens mor, sittande i profil.

Mr Bean eskorterar tavlan och i USA tror man alltså att han är någon slags konstexpert. Naturligtvis går allt åt skogen…

En bild som visar konstverket Whistler´s Mother. En svartklädd kvinna sitter i profil på en stol i ett gråmurrigt rum.

Tavlan ”Whistler´s mother” av konstnären James McNeill Whistler, 1871. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tänkte försöka tipsa om olika filmer och böcker där konstverk spelar en central roll. Ett boktips jag skrev om för ett tag sedan var Steglitsan, av Donna Tartt. Kanske har du själv några tips på konstrelaterad litteratur och film? Dela gärna med dig här genom att kommentera!

Mycket nöje!
Karolina

Relaterade inlägg