Total katastrof

Idag vill jag tipsa om en riktigt rolig rulle som har 20 år på nacken: ”Mr Bean- den totala katastroffilmen”.

Så här beskriver Hemmakväll filmen: När USA ber Londons Nationalmuseum att skicka sin främste expert för att inrama avtäckningen av en värdefull tavla, ser styrelsen sin chans att sabba för jänkarna och samtidigt bli av med sin katastrofale vaktmästare – Mr Bean.

Filmen kretsar kring hanteringen av den extremt värdefulla tavlan ”Arrangement in Grey and Black: The Artist’s Mother”, mer känd som ”Whistler’s Mother”. Det är en oljemålning, målad av James McNeill Whistler. Den föreställer konstnärens mor, sittande i profil.

Mr Bean eskorterar tavlan och i USA tror man alltså att han är någon slags konstexpert. Naturligtvis går allt åt skogen…

Tavlan ”Whistler´s mother” av konstnären James McNeill Whistler, 1871. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Mycket nöje!
Karolina

På vingar genom konsthistorien, del 19. This is the end!

Denna långa serie av inlägg började för ett halvår sedan. Idag tar den slut! Det kommer att kännas lite tomt… 

Här följer en uppräkning av samtliga fågelkonstverk som har förekommit i serien ”På vingar genom konsthistorien”. Vilken är din favorit? Saknas något? Hör gärna av dig med kommentarer!

Nu tar bloggen en välförtjänt paus!

Fågelmannen i Lascaux-grottan.

 

 

 

 

 

 

Fågelmännen i Bohuslän.

 

 

 

 

 

 

Horus-falken, Egypten.

 

 

 

 

 

 

Nazca-fåglarna, Peru.

 

 

 

 

 

 

Parfym-ugglan från Korinth.

 

 

 

 

 

 

Fåglarna i Villa Livia, Rom.

 

 

 

 

 

 

Mosaikfåglarna i Ravenna.

 

 

 

 

 

 

Ett maraton med kristna duvor.

 

 

 

 

 

 

STARE-struck.

 

 

 

 

 

 

Barock art-bonanza.

 

 

 

 

 

 

Super-star steglitsen.

 

 

 

 

 

 

Den erotiska rokoko-svanen attackerar.

 

 

 

 

 

 

Audubons fåglar.

 

 

 

 

 

 

Vetefält med kråkor.

 

 

 

 

 

 

Sovjetisk Ikaros-dröm.

 

 

 

 

 

 

Suspekt metallfågel fastnar i tullen.

 

 

 

 

 

 

Performance med kråkor.

 

 

 

 

 

 

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 18. Performance med kråkor.

Äntligen! Tiden är mogen och det är dags för ett performance-konstverk. Nu har vi nämligen kommit fram till samtiden.

Invasion av kråkor
2007 gjorde ChimPom verket ”Black of Death”. ChimPom är en grupp japanska konstnärer/aktivister. De gör ganska uppseendeväckande saker som får människor att reagera och stanna upp.

Fejkad kråka cruisar genom Tokyo
I verket kör en person motorcykel genom Tokyo till ett antal kända landmärken i staden, bl a parlamentet. Bakom föraren sitter en passagerare som håller upp en konstgjord kråka ovanför huvudet, samt spelar upp kråkljud i en megafon. Vissa sträckor sker färden med bil.

Följden blir att en stor mängd vanliga kråkor börjar flocka sig och följa efter fejk-kråkan. Det hela påminner om sagan om Råttfångaren.

Allt dokumenterades på film. Det har även producerats stillbilder och vykort.

Så vad betyder nu detta?
Titeln ”Black of Death” påminner inte så lite om ”Black Death”, alltså digerdöden. En pest som spreds av råttor och skördade 1/3 av Europas befolkning på 1300-talet. Varför göra denna anspelning idag? Med kråkor? I ett högteknologiskt och hygieniskt samhälle som Japan?

Kan det vara en påminnelse, om att vi människor trots allt inte är immuna mot allt ont, som kan drabba oss? Att vår rovdrift på naturen kan ge obehagliga bakslag?

Kråkor på G
På internet läser jag att just Japan kämpar med fågel-relaterade problem. Kråkorna har ökat i population. Det tror man beror på ökad skräp-mängd, vilket anses vara en följd av att japaner mer och mer anammar en västerländsk livsstil. Detta ställer till problem. Kråkor har t ex fördärvat japansk fiberoptik och därmed stoppat höghastighetståg. Läs mer här.

Kråkan är ju dessutom mycket intelligent. Kråkan är också en symboltyngd fågel i många kulturer. En fågel som har kontakt med både vår värld och ”andra sidan”. Allt detta gör att konstverket har en mängd tolkningsingångar. Med andra ord: tankeväckande!

Själv funderar jag på hur de lurade kråkorna egentligen mådde under detta performance? Var de oroliga? Aggressiva? Beredda på flykt?

Detta, mina vänner, är det sista verket i serien ”På vingar genom konsthistorien”! Nästa inlägg blir en summering av denna mastodont-serie. Jag tackar för din uthållighet.

Allt gott
Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 17. Suspekt metallfågel fastnar i tullen.

Idag har vi klivit in i 1900-talet. Ett synnerligen omvälvande århundrade, späckat av olika ismer och ständiga experiment att omdefiniera konsten. Dagens fågel får stå i skottlinjen i striden mellan det gamla och det nya. (Lugn, fågeln överlevde!)

Constantin Brancusi: Bird in space, 1926.

Skulpturen ”Fågeln i rummet” (”L´oiseau dans l´espace”) är gjord av rumänen Constantin Brancusi, som kom till Paris 1903.

Tänk på essensen!
Brancusi fann ingen anledning i att avbilda sina motiv realistiskt. Fågeln ”saknar” vitala detaljer, som vingar och fjädrar. Istället har konstnären fokuserat på rörelse och av fart, att glida i luften.

Typiskt Brancusi var att söka efter en essens, att skala bort det oviktiga och vara äkta mot materialet. Han försökte inte få materialet, brons i detta fall, att skapa en fjäderdräkt. Materialet skulle inte utge sig för att vara något annat än det var. Detta synsätt förändrade på allvar vad skulptur kan vara.

Fågel stöter på patrull i tullen!
Men 1926 hade amerikanska tulltjänstemän en annan inställning till konst. När skulpturen anlände i New York menade man att föremålet var ett ”metallobjekt”, inte konst. Därmed skulle det förtullas med 40% av försäljningsvärdet (riktig konst fick komma in gratis i landet).

Hetsig debatt uppstod. Vissa konstnärer intygade att fågeln var konst, andra motsatte sig häftigt. Det dröjde till 1928 då en domstol, turligt nog, kom fram till att skulpturen VAR konst!

Vilken tur! 
Allt gott/Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 16. En sovjetisk Ikaros-dröm.

Vem har inte drömt om att kunna flyga? Idag tittar vi på ett fågelkonstverk som faktiskt var avsett att kunna stiga till väders med!

Vladimir Tatlin: Letatlin no 1, 1930-32. Bildkälla: Wikimedia Commons.

I samhällets tjänst!
I Ryssland började en grupp konstnärer nyttja termen konstruktivism efter revolutionens slut 1917. Konstruktivisterna ville skapa samhällsnyttig konst.

Man ville tillverka konst för den nya, moderna människan, som levde i det nya, moderna samhället. Konst skulle ha en funktion och visa in i framtiden. Konst skulle peka på helt nya möjligheter. Genom arkitektur, formgivning, kläder, skulle de radikala idéerna komma medborgaren till godo.

I många konstruktivistiska verk är gränsen mellan människa och maskin upplöst. Den ena idén är djärvare än den andra.

Kreativiteten snörps 
Konstnären Vladimir Tatlin, kämpade på med sina utopiska idéer, bl a i detta sitt sista stora verk, flygmaskinen ”Letatlin”, som skapades 1930-32 i tre olika versioner.

1934 bestämde politikerna på en kongress att all litteratur och konst skulle skapas i socialistisk realistisk stil. End of creativity, så att säga.

Pendlings-fordon
”Letatlin” skulle användas av den moderna sovjet-människan som ett slags pendlings-fordon i luften, driven av pedal-kraft. Tatlin var medveten om flygplanens utsläpp redan vid denna tid, och ville inte bidra till fler avgaser.

Känslan att flyga
Idén var att ge tillbaka människan känslan av att faktiskt flyga. Denna känsla gick ju förlorad när man flög i flygplan, ansåg Tatlin. Han sa att hans ursprungliga inspiration var myten om Ikaros. Naturligtvis ekar verket också tillbaka på Leonardo da Vincis ornithoptor från 1500-talet.

Han studerade fåglars flygmönster och dissekerade fåglar för att studera muskulatur och benstruktur. Allt för att hitta lämpligaste konstruktion. ”Letatlin” har ca 10 meter mellan vingarna!

Högtflygande konst
Visst är det underbart att konsten kan vara en arena för både realistiska och orealistiska idéer!

Allt gott!
/Karolina

PS: Konstnären Vladimir Tatlin är annars mest känd för sitt torn, ofta kallat ”Tatlins torn” 

Relaterade inlägg