Abstrakt

Visste du att termen abstrakt kommer från det latinska verbet abstrahere? Det betyder att ”dra ut”. Men vad är det som dras ut? Från vart och till vad? 

Dahlgren och Rantanen
I sommar har jag haft förmånen att på mitt arbete få vistas i en utställning med konstverk av Jacob Dahlgren och Mari Rantanen. De arbetar båda med abstrakt konst fast med olika utgångspunkt. Så jag läste på lite om ämnet.

Omgiven av färgstarka abstraktioner. Målningen i bakgrunden är utförd av Mari Rantanen.

Utifrån
Ett enkelt sätt att analysera abstrakt konst är att fråga sig om verket har sitt ursprung i det yttre? I så fall har konstnären utgått från ett föremål i verkligheten och omvandlat det till rena, förenklade former.

Ett känt exempel på detta är konstnären Piet Mondrian (1872-1944). Han menade att det finns ett slags underliggande formsystem i vår verklighet och genom att renodla linjer och färgfält kan man komma åt detta system. På internet hittade jag följande animation som illustrerar Mondrians arbete mycket bra.

Inifrån
Men alla konstnärer utgår inte från en yttre verklighet. Tvärtom! Många hämtar sina bilder ur inre tankeprocesser eller känslor. Ett exempel är Vasilij Kandinskij (1866-1944). Hans abstraktioner hämtades ur inre visioner. Ren fantasi, skulle man kunna säga. Han hade många tankar om andlighet och geometri i konsten.

Abstrakt av Kandinskij. Denna affisch har jag visat för massvis av förskolebarn. Alltid med lika gott resultat. Bilden sätter verkligen igång tankar. Foto: Julius Dahlström.

Såklart finns det en glidande skala, konstnärer hämtar korn av inspiration från alla möjliga håll, omvandlar, vrider och vänder på saker och ting. Och utvecklas under sin livstid.

Öppen för tolkning
Det är naturligtvis upp till var och en av oss betraktare om man väljer att möta ett abstrakt verk med tanke och analys eller med känsla. Om man försöker tolka in något föreställande eller om man låter sig översköljas av känslor och förnimmelser…

Ingen kan förhindra att ett abstrakt verk omvandlas till konkreta associationer i betraktarens ögon. Det är heller inte önskvärt, tycker jag. Jag tror att alla konstnärer gillar när deras verk sätter igång en tanke eller association hos betraktaren.

Det finns anledning att återkomma fler gånger till detta konkreta OCH abstrakta ämne!

Ciao!

Gungan, del 4. Ska vi?

Idag svingar vi oss upp till skogarna i nordöstra Skåne. Vi tittar närmare på två konstverk i underbara Wanås konst och skulpturparken där.

Kärlek på eftermiddagen
När man gått in i parken möts man ganska snart av ett väldigt stort bokträd med 11 gungor. Konstverket heter Love in the afternoon och kom till 1996. Konstnären heter Hanne Tierney och verkar mest arbeta med performance-konst. Det utspelade sig också en performance när verket invigdes, en flicka iklädd rokokoklänning satt högt upp i träden. En tydlig referens till Fragonards Gungan, som jag skrev om i det första inlägget om gungor.


Hanne Tierney, Love in the Afternoon, 1996, The Wanås Foundation, Sweden. Foto: Anders Norrsell

De 11 gungorna är uppsatta på olika höjd. Vissa kan man nå, medan andra måste man ta sig till via andra gungor. Det är fullt tillåtet att använda konstverket och genom att göra så blir man också del av det.

Kollektivt gungande
Den andra skulpturen i parken är Molly Haslunds Gungor – Koordinationsmodell 2. Det är en ställning med 6 gungor tätt monterade i en trästomme. För att kunna gunga måste alltså sex personer synkronisera sina rörelser!


Molly Haslund, Gungor – Koordinationsmodell 2 /SWINGS, 2002/2014. Den permanenta samlingen på Wanås Konst. Foto: Mattias Givell.

Konsten i dessa fall är i själva verket de situationer som uppstår när människor interagerar med varandra och med verken. I Tierneys gungor kan man agera ensam, men i Haslunds måste man samarbeta och kommunicera med andra för att lyckas.

Den här typen av konst är ju väldigt annorlunda mot traditionell bildkonst och skulptur. Fokus skjuts från själva verket till betraktaren och de situationer som uppstår. Konsten bjuder in oss att ta ett steg bort från vardagen och in i leken.

Det är kul, tycker jag. Vad tycker du? Har du något speciellt minne från ett konstverk som du interagerat med? Skriv gärna och berätta!
/Karolina

Relaterade länkar


Gungan, del 3. Abstrakt svingande.

Idag tar vi oss fram 88 år i tiden från förra gung-spaningen. Vi landar i Kenneth Nolands Swing (1964).

Denna amerikanska konstnär sysslade under 50-talet med abstrakt expressionism och efter det minimalism. Men mest känd är han inom det som kallas Color field painting (färgfältsmåleri).

Han gjorde bilder som kan delas in i fyra olika kategorier. Cirklar, v-former, ränder och målningar på dukar som hade olika geometriska former. Swing tillhör kategorin v-form. På engelska kallas dessa målningar chevrons och kan vara den vinkel som anger gradtillhörighet inom exempelvis militären.

Han intresserade sig mycket för hur färger samspelar. Man kommer lätt att tänka på Piet Mondrian när man ser hans bilder.

Kenneth Noland, Swing, 1964, akryl på duk, 251 x 249 cm. Tillstånd från Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen, Düsseldorf, © VG Bild-Kunst, Bonn

Satte titlar på det abstrakta
Andra exempel på målningstitlar är Heat, Play och Ringing bell. Det är uppfriskande med en abstrakt målare som sätter titlar på sina bilder, tycker du inte?

Swing kan både betyda verbet gunga och substantivet gunga. Det leder till att vi försöker tolka bilden på ett visst sätt. Den kvadratiska målningen är vriden 90 grader och ställd på sin spets. Vinklar i gult, murrigt grönt, rött och blått bildar en v-form som löper parallellt med dukens kanter.

Jag tittar på bilden om och om igen. Blicken vill hela tiden dras in mot vinkelns mitt, samtidigt som det finns en dragkraft ut mot dukens kanter och utanför duken. En dynamik som drar blicken fram och tillbaka uppstår. Är detta anledningen till titeln Swing?

Svängande pendel
Framåt/uppåt och bakåt/nedåt. Motsatta krafter som skapar rörelse. Man hör ofta talas om en ”pendel som snart svänger”. Som om det fanns en inbyggd rörelse fram och tillbaka i vår tillvaro.

Just nu tycker jag att världen har pendlat till ett förskräckligt och uselt tillstånd. Det är inte mycket som kan hålla humöret uppe om man ser sig omkring i världen. Gungan tycks ha fastnat i ett taggigt buskage av hat, miljöförstöring, våld och egoism.

Men vi får inte tappa tron på att vi så småningom kommer att gunga tillbaka till något bättre! Eller vad säger du? Kommentera gärna!

Relaterade inlägg

Gungan, del 2. Lite lugnare, tack!

Idag fortsätter vi temat med gungor i konsthistorien. Förra gången granskade vi en målning med erotiska undertoner. Idag betraktar vi en betydligt mer anständig gung-bild, nämligen ”Gungan” av Pierre-Auguste Renoir. Målad 109 år senare.

Chockerande fläckigt! ”Gungan” av Renoir, 1876. Bildkälla: Wikimedia Commons

Målningen visades 1877 på impressionisternas utställning. Då upprördes kritikerna över alla ”fläckar” i målningen. Impressionismen var en ny och radikal konststil som fokuserade på att fånga ljus och atmosfär. Därav fläckarna som skildrar ljusets spel genom ett lövverk, i detta fall.

Kameran hade ju nyligen gjort sitt intåg och konstnärerna var inte längre lika intresserade av att avbilda verkligheten exakt och noggrant. Det skötte ju en mekanisk låda och lite kemi mycket bättre.

Om vi i förra inlägget pratade sexuella anspelningar kan vi nog konstatera att eventuella erotiska undertoner är rejält undanskuffade i denna målning. Vi ser ett par som står och samspråkar intill en gunga. Även i denna målning skymtar ytterligare en man i bakgrunden. Fragonards putti (från förra inlägget) är ersatt med ett litet oskyldigt barn. Vädret tycks soligt och alldeles underbart.

Fy f-n för fläckar!
1800-talet verkar ha varit betydligt mer kyskt än 1700-talet. Min gissning är att 1800-talets publik inte gjorde så många sexuella associationer när de såg denna bild. Istället blev man irriterad av alla färgfläckar!

Vad folk uppmärksammar och tolkar in i konst i olika tider säger en hel del om tidsandan. Intressant att notera är att impressionismen nog har kommit att bli den mest populära konststilen genom tiderna.

Men på den tiden, då jävlar! Impressionism var alltför radikalt och fläckigt. Visste du förresten att ordet impressionism myntades av en vredgad konstkritiker, Louis Leroy, 1874? Han skrev nedlåtande och satiriskt om Monets målning Impression – soluppgång i den parisiska tidningen Le Charivari.

”Impression-soluppgång” av Monet, 1874. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Ha det fint tills vi hörs igen!

Relaterade inlägg

 

Gungan, del 1. Sex!

Har du barnasinnet kvar? Gillar du att gunga? Låt oss då gunga oss genom några konstverk under de kommande fyra inläggen! Först ut kommer en målning som är oanständig utan att säga det rakt ut.

Känner du erotiken dallra i luften? Fragonards ”Gungan” från 1767. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vi börjar med en snuskig rokokomålning från 1767, Gungan av Jean-Honoré Fragonard. Vid en första anblick verkar motivet ytterst oskyldigt. Vad ser vi egentligen? Jo, en vackert klädd kvinna som gungar. Hon har fått upp farten rejält. Hon tappar ena skon.

I gräset framför henne ligger en yngling. I dunklet till höger skymtar en äldre herre som tycks styra gungan med hjälp av två rep. Och så finns det några putti med (så klart), i form av små statyer. Puttin till vänster, ovanför ynglingen, verkar söka ögonkontakt med kvinnan samtidigt som han manar till tystnad med ett finger framför munnen. Den andra puttiskulpturen står i närheten av den äldre mannen.

Så, var är snusket?
Att gunga är väl ett barnsligt och oskyldigt nöje? Icke! På 1700-talet var målningar av detta slag ofta dubbelbottnade. På den tiden betraktade man en sådan här bild och fattade galoppen direkt. Gungans rörelse upp och ner fram och tillbaka var en allmänt känd sexuell anspelning!

Snubben som ligger på marken kikar in under damens kjol. Intressant att notera är att han ligger i en mycket snarlik pose som Michelangelos Adam i Sixtinska kapellet. Och vi vet ju vad som hände Adam efter att han smakat äpplet…

Michelangelos ”Adams skapelse”, takmålning i sixtinska kapellet. Utförd ca 1508-1512. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Snusk på beställning
Målningen ska ha varit ett beställningsarbete. Dramatikern och låtskrivaren Charles Collé beställde motivet som skulle föreställa hans älskarinna. Bakom damen skulle det stå en biskop och putta på henne för att få upp farten.

Uppdraget att måla gick först till konstnären Gabriel François Doyen, men denne tackade nej. Han tyckte att motivet var för magstarkt! Han överlämnade uppgiften åt Fragonard som utförde målningen (men någon biskop verkar det inte ha blivit).

I alla tider…
Så vad lär vi oss av detta? Folk har alltid varit intresserade av sex! På 1700-talet använde man symbolspråk och metaforer.

Vilka bilder använder vi idag för att beskriva samma sak? Är de lika förfinade och eleganta? Jag tycker att sexualiserade bilder har blivit trist skåpmat i vårt samhälle. Var är raffinemanget? De spännande anspelningarna som måste avkodas?

Vad tycker du om Fragonards målning? Har du något favoritkonstverk när det gäller erotiska undertoner? Skriv gärna och kommentera!

Läs mer om Fragonards målning på engelska Wikipedia

Relaterade inlägg