Saker jag är trött på att höra när jag vaktar en utställning. Del 3: ”Är konstnären känd?”

Är konstnären känd? Denna fråga får jag ofta. Den får mig att må illa. Skulle detta att vara ”känd” innebära något särskilt? Att konstnären ifråga är intressant? Skicklig? Vad menar man med ”känd” egentligen?

Be gemene man att räkna upp fem samtidskonstnärer och jag tror att en hel del kommer att få problem. TV och andra medier har hjälpt vissa att fastna i det allmänna medvetandet, som Lars Lerin, Carolina Gynning och Ernst Billgren. Men sen?

Fotografi föreställande konstnären Ernst Billgren, en känd konstnär, i alla fall i Sverige!

Tillräckligt känd för att bli igenkänd? Bildkälla: Wikipedia.

Enligt Konstnärsnämnden finns ca 11 000 yrkesverksamma konstnärer i Sverige. De flesta hårt arbetande, med långa högskoleutbildningar och därmed skyhöga studielån.
Doldisar för de flesta, möjligtvis uppmärksammade av sina studiekamrater och konstlärare. Förhoppningsvis finner de mening med sitt yrkesutövande utan att vara någon celebritet. Förhoppningsvis får de erkännande av de som intresserar sig för deras konst.

Så, är konstnären känd?
Jag brukar alltid svara undanglidande på denna fråga. På konsthallen där jag jobbar ställer vi inte inte ut konstnärer som är kända för den breda massan. Vi letar inte utställningar utifrån sådana kriterier. Vi letar efter intressant konst, som säger något om vår tid och vår värld.

Men visst, vi har ställt ut en del namn som är kända i ”konstvärlden”. Men konstvärlden är bara en liten, liten del av den allmänna tillvaron och det allmänna medvetandet.

Så, snälla, låt mig slippa denna fråga. Men p g a att denna blogg är så himla OKÄND (vilket du kan läsa i detta inlägg) så lär ingen uppmärksamma denna önskan.

Tjingeling!
Karolina

Relaterade inlägg

Saker jag är trött på att höra när jag vaktar en utställning. Del 2: ”Hur länge pågår utställningen?”

Hur länge varar utställningen?

Lika andefattig som förra frågan, ”Vad heter konstnären?” är denna: ”Hur länge varar denna utställningsperiod?”. Information om aktuell period finns alltid på informationsvepan jag berättade om förra gången. Se här:

Fotografi som visar en blå vepa med information om utställningens titel, deltagande konstnärer samt utställningsperiod.

Tydligt eller inte? Vem kan påstå att aktuell utställningsperiod inte framgår med tydlighet?

Blandade reaktioner!
När man avslöjar utställningsperioden kan man få lite olika reaktioner. Om besökaren prioriterar kvantitet istället för kvalitet, brukar man mötas av sura miner från de som tycker att vi borde byta utställning oftare. Inte många av våra besökare tillhör denna kategori, men de få som gör det är ena riktiga surkart, som inte sprider någon glädje, precis.

För mer är ju bättre. Eller?! De typer som yttrar sådana åsikter möter föga förståelse från oss som bemannar utställningen. Vi vill att utställningen ska få pågå ett bra tag.

Det dolda arbetet
Vi vet hur mycket hårt arbete och kostnader det ligger bakom en utställning. Vi vet, för det är vi som planerar, ringer alla samtal, kollar försäkringar, bokar transporter, betalar fakturor, fixar annonser, formger trycksaker, facebookar, ordnar pedagogiskt material till vår öppna ateljé, handhar bokningar, håller visningar, spelar in audioguider, skriver informationstexter…

Sist men inte minst har vi all kontakt med konstnärerna som ställer ut och vi vet därmed vilken kraftansamling det innebär för hen att ro iland en utställning.

I´ll be back!
Jag tänker lite till. Anledningen att man frågar kan faktiskt vara, att man vill komma tillbaka vid senare tillfälle. För att man vill tipsa andra som ska hinna besöka utställningen. Vissa besökare kommer flera gånger på samma utställning. De berättar med ett leende att ”Nu är det tredje gången jag är här!”

I sådana fall värmer frågan ”Hur länge pågår utställningen?” mitt hjärta!

Vi hörs snart igen!
Karolina

Saker jag är trött på att höra när jag vaktar en utställning. Del 1: ”Vad heter konstnären?”

Det ingår i mitt arbete att vakta utställningar, eftersom jag arbetar en konsthall. Framöver tänkte jag skriva några texter med reflektioner kring vad jag får höra av besökare. Den här lilla serien kunde lika gärna heta Allmänt gnäll över att folk inte använder sina ögon och hjärna”.

Vad heter konstnären?
Denna fråga är den vanligaste. Jag får den så gott som varje dag. Ärligt talat, jag är trött på den!

Använder inte folk sina ögon längre? Precis i ingången till vår fina konsthall hänger alltid en stor vepa, med exakt information om konstnärens namn, eventuell titel på utställningen samt utställningsperiod. Men den tycks vara insvept i en osynlighetsmantel. De flesta går förbi den utan att ha sett den.

Även längre in i utställningen finns det garanterat en annan, stor informationstext, med fakta om konstnären och en introduktion till utställningen. Dessutom finns det oftast lösa blad att ta och ha med sig när man går runt. Även dessa späckade med information om konstnärens namn.

Vad heter konstnären? Den frågan besvarar denna tydliga vepa, som hänger alldeles vid ingången till konsthallen där jag jobbar.

Hur svårt kan det vara?

Vända på steken!
Men nu ska jag vara positiv! En sådan fråga kan vara en ingång till ett samtal. Någon kanske vill ha kontakt, och testar denna fras som en isbrytare. Så kanske är det inte så dumt ändå… För samtal vill vi ha, vi som jobbar med konst. Dialog, kommentarer, frågor, funderingar, undringar…

Vi tror på konstens förmåga att sätta igång hjärnaktivitet i form av associationer, idéer och reflektioner. Konsten kan rucka invanda mönster och skapa större förståelse för varandra, oss själva och vår omvärld.

Så, förresten, fortsätt fråga vad konstnären heter! Jag lovar att svara och så får vi hoppas att samtalet fortsätter till mer intressanta djup. För vi som jobbar med konst älskar konst och att prata om den. Och inga frågor är egentligen för dumma, inte ens ”Vad heter konstnären?”!!!

Allt gott
Karolina

Relaterade inlägg

Jag mönstrar av!

Sedan en tid tillbaka har jag varit lätt stressad när jag tittat in i min garderob. Varför? Jag har massor av fina kläder. Olika kläder. Mönstrade kläder. Kläder i fint skick. Gamla trotjänare. Ändå väckte mina persedlar tvetydiga känslor i mig. Till analys!

Stagnerade energier
En orsak till känslorna kan vara, att jag de senaste åren genomgått enorma förändringar i mitt privatliv. Men kläderna som hänger i garderoben har köpts in under en tidigare fas av mitt liv. De representerar en annan sorts liv.

Som anhängare av Feng Shui skulle jag säga att de bär på stagnerade energier. Energier som inte längre fyller ett syfte. Bort med dem!

Självdiagnostik
Ytterligare en orsak är att jag ställt en diagnos på mig själv. Jag är allergisk! Mot att klä mig i mönster! Symptomen yttrade sig när jag insåg att alla dessa mönstrade kläder framkallar stress och olustkänslor i mig. Var fanns lugnet? Det vilsamt stiliga?

Bilder som föreställer mönstrade tyger. Allt annat än monokrom stil!

Knappast monokromt! Ett potpurri av mönster i min garderob. Känner du stressen komma krypande?

Ladies med mode-statement
Så sprang jag på ”Röda damen”, både i Trelleborg och på Mobilia i Malmö. För er som inte känner till henne, så är hon lite av en ”urban legend” i Malmö. Faktum är att hon existerar i verkligheten! Hon heter Irene och är en äldre dam som alltid klär sig i rött, från topp till tå. Oavsett årstid och väderlek. Detta är vad man kallar en monokrom klädstil. Röda damen och jag satt på Mobilia och pratade. Hon bjöd mig på röda geléhjärtan. Jag tycker att hon har supercool stil.

En annan inspirationskälla är min väninna Anneli Magnuson, som jag tidigare skrivit om här på bloggen. Alltid stilig och monokromt klädd.

Så nu har jag plockat undan, sålt, skänkt bort merparten av min garderob. Nu börjar en stegvis resa mot det vilsamma, det monokroma.

Tjingeling!

PS: På bloggen Färgstarka Fridas Monokroma Mani kan du se exempel på en cool tjej som valt monokrom livsstil.

Relaterade inlägg

Tarot- En bildskatt av symboler

Idag ska jag spana lite om tarot. En uppsättning kort med symbolik som t ex medier använder för att ge vägledning.

Så funkar det (tror jag i alla fall)
Jag vill ha magi i mitt liv. Jag vill känna att jag ingår i ett större sammanhang, i en slags universell väv av intrikat sammansatta trådar. En liten människa förmår kanske inte uppfatta det bakomliggande mönstret, men ibland tror jag att man ges enstaka glimtar av den magiska väven. Jag tror mig i alla fall ha upplevt det ett antal gånger…

Personlig mix av diverse…
Denna inställning betyder nödvändigtvis inte att livet alltid blir lättare att leva. Men om man har lite kort i rockärmen att ta fram i form av drömtydning, meditation, hypnos och så vidare, så har man åtminstone lite verktyg att laborera med.

Och kort i rockärmen… Visst bör man även ha lite tarot-kort i rockärmen! Det har jag förstått efter att ha blivit lycklig ägare till en tarot-kortlek.

Tarot enligt Arnold
En dag fick jag nämligen ett tips om att självaste Hans Arnold (1925-2010) illustrerat en Tarot-lek. Hans bilder har fascinerat mig sedan barndomen. Snabbt som attan nosade jag upp ett exemplar på internet. Det finns även en tillhörande bok av mediet Jolanda den tredje/Rosie Björkman.

Stora och lilla arkanan
För er som inte vet består en tarotlek av 78 st kort. 22 av dessa, den så kallade stora arkanan består av karaktärer som ska symbolisera de stora krafterna omkring människan. Exempel är magikern och kärleksparet.

De övriga 58 korten utgör den lilla arkanan och består av 4 grupper: mynt, bägare, stavar och svärd. Dessa kort speglar människans alla tankar, känslor, fysiska aktiviteter och relationer.

Vackra, spännande, mystiska
Jag har kortleken liggande i vardagsrummet och ibland bläddrar jag igenom och tittar på illustrationerna. Den är väldigt fin. Det finns en massa referenser till allt möjligt som tilltalar mig: astrologi, konsthistoria, sagodjur, vanliga djur och mytiska figurer.

Så om du är lite som jag och önskar plocka på dig ännu en tapas från det andliga smörgåsbordet, så rekommenderar jag varmt tarot.

Relaterade inlägg