Konst och reklambilder – Så funkar det!

Idag förundras jag över två mycket likartade telekom-kampanjer. Som vanligt är konst och reklambilder en kärlekshistoria som aldrig verkar ta slut.

Vad är grejen med den lilla, lilla människan, i det storslagna landskapet? Och vad är grejen med den lilla, lilla människan som fipplar med en mobiltelefon i det storslagna landskapet? Låt oss titta närmare på två kampanjer från samma period (vår-sommar 2019).

I vänstra bilden syns Com Hems reklambild med tre gestalter som blickar ut över ett överdådigt landskap. Himlen är dramatisk med vackra skiftningar mellan ljus och moln. I den högra bilden syns två flickor sitta vid en lådbil i ett vackert skärgårdslandskap. Deras ansikten lyses upp av en surfplatta.
Kampanjer från sen vår och sommar 2019.

Com Hem (ovan till vänster) visar en bild med frilufsande personer i förgrunden som blickar ut över en underbar utsikt. De är förmodligen betagna av den vackra vyn. Därför tar de så klart upp sina mobiltelefoner för att fotografera. Ty även på denna avlägsna plats strålar etern av osynliga mobilsignaler, som genast låter personerna dokumentera och sprida sina intryck.

Tele2 (ovan till höger) har gjort en bild där två ungar roas av en surfplatta i ett underskönt skärgårdslandskap.

Tid för romantik

Ni som känner mig anar nog att jag nu vill påminna om romantikens bildspråk (som jag skrivit om tidigare, t ex i ett inlägg om Skånetrafikens reklam). Där finns nämligen en hel drös med storslagna landskap och små människor som kan inspirera vilken reklammakare som helst. Ser ni exempelvis det snarlika i kompositionerna nedan?

I vänstra bilden syns Com Hems reklambild med tre gestalter som blickar ut över ett överdådigt landskap. Himlen är dramatisk med vackra skiftningar mellan ljus och moln. I den högra bilden ser vi två bortvända gestalter blicka ut över ett storslaget landskap.
Till vänster Com Hem:s kampanj från 2019. Till höger ”Solnedgång”
av konstnären Caspar David Friedrich, 1830-1835.
Bildkälla: Wikimedia Commons.

I romantikens målningar, t ex av Caspar David Friedrich, förekommer inga mobiltelefoner eller paddor. Därmed upplever personerna i målningarna – hör och häpna – själva landskapet utan någon mellanhand!

Romantikens målningar förmedlar en känsla av något bortom detta. Något annat. Något större. Något som kanske inte går att sätta ord på. Detta ”något” uppfyllde romantikerna. För dem var saker som inspiration, drömmar och inre liv centralt. De längtade bort. Det sistnämndas har de väl gemensamt med dagens mobilzombies. Längtan bort.

Längtan bort är kanske själva grejen med både romantiken och telecom-tjänsterna. Men när romantikerna sökte inåt i sin fantasi, inspirerade av symboler och intuition, tycks dagens mobilsurfare mestadels söka i det snabba bildflöde som telecom-tekniken lockar med…

Padda i stället för vaxljus

Låt oss titta lite närmare på Tele2:s bild! Här har två ungar övergett sin analoga lådbil för att försjunka i en surfplatta. Det undersköna landskapet tycks enbart agera vacker tapet. Ljus från paddan lyser upp barnens anleten. Det påminner om om ljuset i en Georges de la Tour-målning. Kolla här:

I översta bilden syns två flickor sitta vid en lådbil. Deras ansikten lyses upp av en surfplatta. I den nedre bilden syns en flicka och en äldre kvinna studera en bok i ljuset av ett vaxljus.
Överst: Detalj ur Tele2:s kampanj 2019. Underst: ”L’Education de la Vierge” av konstnären Georges de La Tour/hans verkstad, ca 1650.
Bildkälla: Wikimedia Commons.

Därmed är det väl bara att inse att konst och reklambilder lever i ständig symbios! Har du sett någon reklambild som påminner om någon konstnär? Skriv gärna och berätta, genom att välja ”Kommentera” nedan.

Vi hörs snart igen! /Karolina

Relaterade inlägg

Detta är inte en gris!

Reklammakare anspelar på konsthistorien då och då. Är det ett smart drag eller ett urvattnat trick? I dag funderar jag över Magrittes pipa som blir transformerad till en gris i reklam.

Härförleden var jag återigen i Köpenhamn. På tågperrongen såg jag en reklamkampanj som uppenbart anspelar på ett av 1900-talets mest kända konstverk i västvärlden. Nämligen Magrittes målning ”Bildernas opålitlighet” från 1928-29. Du vet, den med en pipa och texten ”Ceci ce nést pas une pipe”.

Dette er ikke en gris

Istället för texten ”Ceci ce nést pas une pipe” (=Detta är inte en pipa) stod det ”Dette er ikke en gris”. Och istället för pipa visade bilden en nasse.

Fotografi som visar en reklamskylt på en tågperrong. På reklambilden syns en söt gris mot en enfärgad, grön bakgrund. Bildens rubrik lyder "Dette er ikke en gris".
”Åbent Lantbrug” bjuder in till att uppleva riktiga svin.
Inte platta pappersgrisar bakom glas.
Fotografi som visar en reklamskylt på en tågperrong. På reklambilden syns en söt ko mot en enfärgad, beige bakgrund. Bildens rubrik lyder "Dette er ikke en ko".
Även tredimensionella kossor utlovas.

Magrittes målning (och denna kampanj) verkar ju vid första anblicken vara en motsägelse! Men Magritte ville påpeka att en bild inte är detsamma som verkligheten. Däremot kan vissa bilder likna verkligheten i förvillande hög grad.

Platta djur lockar till gårdsbesök

Bakom kampanjen står ”Åbent Lantbrug”. De bjuder in folk att besöka bondgårdar och se riktiga djur. Som konstpedagog undrar jag förstås hur reklammakarna resonerat, när de så uppenbart gjort en parafras på målningen av Magritte. Förmodligen så här:

Vid masskommunikation (som exempelvis reklam) använder avsändaren olika retoriska grepp. Greppen gör att mottagaren blir lockad att känna sig delaktig och smart. Därför ska mottagaren gärna lägga sista pusselbiten för att ”nöten ska knäckas”.

Alltså säger man inte rakt ut ”Besök en bondgård och träffa en riktig gris” utan ”Detta är inte en gris”. Därmed blir mottagaren nyfiken över det motsägelsefulla och lockad att läsa vidare nedanför nassen.

Är Magritte ett måste?

Behöver betraktaren ens känna till Magrittes målning, för att bli tilltalad av kampanjen? Och är Magrittes målning en del av det allmänna visuella tankegods, som större delen av befolkningen känner till?

Personligen har jag sett och analyserat så många bilder, att jag helt tappat koll på vad ”folk i allmänhet” känner till.

Reklam roar en visuell stigfinnare

Denna kampanj roar mig faktiskt lite. Så pass, att jag skrivit detta blogg-inlägg. Kampanjen gör mig aktiv och delaktig i ett visuellt flöde och språk, som ekar genom tid och rum.

Har du upplevt någon reklamkampanj som uppenbart anspelar på ett känt konstverk? Skriv gärna och berätta, genom att välja ”Kommentera” nedan!

Klart slut för idag!
/Karolina

PS: Du som följer min blogg vet att jag numera är en Köpenhamns-nörd. Därför grundar sig en del inlägg på upplevelser jag gjort där. Läs gärna om mina besök på Klunkehjemmet och på Thorvaldsens.

Filmtips: Kvinnan i guld

Idag blir det filmtips! Förra gången jag filmtipsade handlade det om humor, idag blir det en hjärtskärande berättelse ur verkliga livet.

Gustav Klimts målning, porträttet ”Adele Bloch-Bauer I” (mer känd som ”Kvinnan i guld”), har en dramatisk historia. Nazisterna stal tavlan från en judisk familj i Wien. Tavlan hamnade i den Österrikiska statens ägo. 1997 gjorde en efterlevande, Maria Altmann, anspråk på tavlan genom s k restitution.

Svenska dagbladet har skrivit en bra artikel om tavlan, läs gärna den.

Turerna kring återlämnandet skildras även i filmen ”Kvinnan i guld” som går att streama helt gratis och lagligt på sajten Cineasterna.com.

Bild som visar bioannonsen för filmen Kvinnan i guld.

Kvinnan i guld, med Helen Mirren i huvudrollen.

Gratis är guld!
Ja, du läste rätt: Gratis och lagligt! Det hela sker genom ditt bibliotekskonto. Denna fantastiska sajt, cineasterna.com,  har över 2000 titlar med kvalitetsfilm att välja på. Du får låna två filmer i veckan. Har du inte upptäckt denna tjänst ännu, är det hög tid!

Kvinnan i guld, av Gustav Klimt, 1907.

Har du någon favoritfilm som handlar om någon konstnär eller konstverk? Skriv gärna och berätta genom att välja ”kommentera”.

Det var allt från mig idag!
Bästa hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg

Total katastrof med Whistler´s Mother

Tavlan ”Whistler´s  Mother” spelar en av huvudrollerna i en film jag tipsar om idag: ”Mr Bean- den totala katastroffilmen”. 

Så här beskriver Hemmakväll filmen: När USA ber Londons Nationalmuseum att skicka sin främste expert för att inrama avtäckningen av en värdefull tavla (Whistler´s Mother”), ser styrelsen sin chans att sabba för jänkarna och samtidigt bli av med sin katastrofale vaktmästare – Mr Bean.

Filmen kretsar kring hanteringen av den extremt värdefulla tavlan ”Arrangement in Grey and Black: The Artist’s Mother”, mer känd som ”Whistler’s Mother”. Det är en oljemålning, målad av James McNeill Whistler. Den föreställer konstnärens mor, sittande i profil.

Mr Bean eskorterar tavlan och i USA tror man alltså att han är någon slags konstexpert. Naturligtvis går allt åt skogen…

En bild som visar konstverket Whistler´s Mother. En svartklädd kvinna sitter i profil på en stol i ett gråmurrigt rum.

Tavlan ”Whistler´s mother” av konstnären James McNeill Whistler, 1871. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tänkte försöka tipsa om olika filmer och böcker där konstverk spelar en central roll. Ett boktips jag skrev om för ett tag sedan var Steglitsan, av Donna Tartt. Kanske har du själv några tips på konstrelaterad litteratur och film? Dela gärna med dig här genom att kommentera!

Mycket nöje!
Karolina

Relaterade inlägg

Krama mig inte, jag är rädd!!!

Visst är det jobbigt med för mycket gulligheter?
Koncept som enbart bygger på skönhet, gullighet och harmoni kan bara bli för mycket för mig. T ex Barbie och Hello Kitty. Som barn fick jag ibland stor lust att bara trasha det gulliga. Slå Barbiedockorna hårt mot varandra. Jag gjorde om en My Little Pony till en punk-ponny, med fästnålar och allt. Det var verkligen lustfyllt!

Det här ser ju gulligt ut. Ur ”Don´t hug me I´m scared”, del 3.

Det söta ballar ur!
Så när en bekant, som arbetar med animationer, tipsade mig om internetfenomenet
”Don´t hug me, I´m scared” högg jag som en gädda. Har du hört talas om det?
Det är 6 animerade kortfilmer som börjar gulligt. Ungefär som Sesame Street. Men efter ett tag blir det lite konstigt. Bara lite. Och sen blir det ännu värre. Till slut är det helt sjukt!

Handlingen kretsar kring tre figurer som är mycket snarlika Sesame Street-dockor. Varje film har ett tema, t ex kreativitet, tid och kärlek.

Så, om du gillar vrickade saker, fantastiska animationer och medryckande musik, detta är ett måste.

Så här slemmigt ser det ut när ett mjukisdjur tappar luddet på tassen och köttet blottas.

Ett sjukt gott skratt förlänger livet! Vi hörs snart igen.
Kram Karolina