Vidrörd av konst!

Förra gången berättade jag här på bloggen om hur stressad jag känner mig denna höst. Hur studierna i konsthistoria både sporrar och hetsar mig, roligt och räligt på samma gång. Men idag kommer något positivt: Offentlig konst som berört mig på ett helande sätt!

Vardagar knatar jag genom huvudentrén på LUX-byggnaden i Lund för att gå till min lektion. På vägen in har jag då redan hunnit uppleva några delar av ett offentligt konstverk som jag tycker mycket om.

En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Budskap på marken
Det första är en mening inhuggen i stenplattor på marken. Meningen lyder ”Allt kommer nog att bli bra”. Det kan betyda allt och ingenting, men för mig är det en tröst. Det säger till mig att förmodligen så kommer allt att reda ut sig. Nästan ingenting av allt jag oroar mig över kommer någonsin att inträffa. Så varför oroa sig? Lugn, bara lugn!

Alldagliga meningar
Konstnären Annika Ström har med olika sorters bokstäver format alldagliga meningar som man upptäcker lite varstans i och utanför LUX-byggnaden. Verket heter ”Men vänta nu” och du kan läsa om det på konstnärens hemsida.

Ser du meningen? En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström.

Intill huvudingången står så min favoritmening, som träffar mitt i prick: ”Allt går så fort”. Ja! Så fort! För fort! Men hur ska jag hantera att allt går för fort? Vad kan en liten människa göra åt livet som bara svischar förbi?

Personligen har jag förstått att jag emellanåt behöver ha långtråkigt. Få längta. Få vänta. Få invänta. Få smälta alla intryck. Jag kan helt enkelt inte boka in mig på allt kul som lockar. Jag måste lära mig att tacka nej, även till det roliga.

De alldagliga meningarna står i skön kontrast till det akademiska språk som förmedlas i undervisningen.

Det här är offentlig konst som kan tolkas olika, beroende på vem som läser. Det här är konst som sätter igång egna tankar. Här kommer fler delar av verket.

”Inte idag”. Stanna upp, vänta, skjut upp, förhala… Vilken tolkning skulle passa dig? En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

”Det går snart över”. En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Har du upplevt något konstverk i det offentliga rummet som skänkt dig ro eller väckt reflektioner? Skriv gärna och berätta!

Simma lugnt tills nästa gång!
/Karolina

Relaterade inlägg

Svart och vitt, del 4. Svart kvadrat på vit botten.

Förra gången jag skrev om svart och vitt handlade det om hur konstnären Anneli Magnuson gjort svart och vitt till en livsstil. Idag ska jag ta itu med ”Svart kvadrat på vit botten”, en legendarisk målning av Kazimir Malevitj (1878-1935).

”Svart kvadrat på vit botten” av Malevitj, 1915. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Suprematism
Den ryske konstnären Kazimir Malevitj utvecklade i början av 1900-talet stilen suprematism. Han har blivit känd för sina abstrakta kompositioner med geometriska former. Svart kvadrat på vit botten (1915) är kanske en av de mest kända. Den är vad det låter som: en svart kvadrat på vit botten.

Suprematism kommer från engelskans supreme vilket betyder suverän. Suprematismen skulle vara en konststil med andlig funktion, helt ren och befriad från föremål. Malevitj reducerade sin målning till så få element som möjligt. En svart kvadrat på vit botten var en målning som var en målning, inte en illusion av verkligheten.

En målning med dimensioner
Saker som tidigare varit intressanta för konstnärer, som volym, djup och perspektiv skulle ersättas av en helt platt yta. Den platta ytan skulle ändå inrymma dessa dimensioner fast på ett högre plan, om jag förstått saken rätt. Den svarta ytan skulle vara en oändlig rymd, dock begränsad av den vita ytan runt omkring.

Malevitjs målningar utgjorde en helt ny värld inom måleriet, en ny värld för den nya och moderna människan.

Ett urval av suprematistiska målningar av Malevitj. Notera att ”Svart kvadrat på vit botten” hängts på platsen där man traditionellt hänger hemmets ikon. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Kontrasterna samspelar
Abstrakta konstverk kan så klart tala till oss. Väcka stämningar, känslor och associationer. Alla kan göra sin personliga tolkning och det finns inget rätt eller fel. Den abstrakta bilden är fullkomligt vidöppen i sitt tolkningsutrymme. Den bara är sig själv.

Lek med tanken att målningen istället heter Vit ram runt svart kvadrat. Eller Fönster mot rymden. Eller Evighet. Eller Svart stuga i snölandskap. Vi kan projicera vad som är fruktbart för oss på Malevitjs målning.

I Svart kvadrat på vit botten samspelar plötsligt det svarta och det vita med varandra. Trots kontrasten upplever jag inte målningen som hård eller fientlig. Den bär på något förborgat, kanske till och med en andlig dimension. Kanske kan jag snudda vid målningens innersta kärna, om jag bara tillåter mig lite lugn och ro.

Malevitjs öde
Att konstnären lanserade en så radikal stil hindrade honom inte från att så småningom återgå till föreställande motiv. Det var nog ett sätt att fogligt närma sig den av myndigheterna stipulerade konststilen socialistisk realism. Vad hade han att sätta emot? Tur för oss att dessa radikala tavlor trots allt överlevt för att väcka förundran även i vår tid.

Relaterade inlägg

Hur lat får en människa bli?

Flyttstök, återvinning och en konstnär som sätter fingret på en öm punkt! Här kommer en extra spaning insprängd i maj.

Jag flyttar
Ett bohag ska sorteras, rensas och packas ner. Utslitna frottéhanddukar från barndomen och hemvävda löpare med fläckar som inte går bort. Blekta örngott med prydligt broderade monogram. Kasserade textiltryck. Nötta mysbyxor och trasiga t-shirts. Allt sådant hamnar i påsar som ska till återvinningen. Det blir många påsar.

Mot återvinningsstationen!
Glad i hågen och med en befrielsekänsla inombords kör jag till Lilla Hammars återvinning i Höllviken. Nu ska jag vara ordentlig och återbörda till jorden vad jag lånat i form av textila fiber!

Vilken besvikelse…
Men ack, personalen på sopstationen upplyser mig om att textilier i nuläget inte går att återvinna hos dem. Allt ska slängas i det brännbara! Med en nypa ångest i magen tömmer jag påsarnas innehåll i den gigantiska containern.

Jag hade kunnat ta påsarna med mig och fraktat runt dem till jag hittat något annat ställe att återvinna på. De finns! Exempelvis H&M tar emot textilier. Och här och var står andra insamlingscontainrar uppställda. Men icke! I min iver att banta logistiken kring mitt flyttkaos vann latheten över godheten.

Konstnär som skildrar slit-och-släng
Några dagar senare är jag på Konstitutet och lyssnar på konstnären Fredrik Lindqvist. Han trycker träsnitt på tyg, t ex mönstrade påslakan. Sen syr han ihop de olika tygerna till fantastiska kollage. Ibland är de jättestora. Han gör även textila skulpturer, t ex skalbaggar och blommor.

Jag tycker mycket om hans bilder. För ett antal år sedan hade jag förmånen att få vara med och ställa ut hans verk på Falsterbo konsthall.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.

Skildrar konsumtionssamhällets stress
Fredrik berättade om de motiv han avbildar. Ofta är bilderna kommentarer till den uppskruvade och konsumtionsinriktade värld vi lever i. Det galna tempo med överdriven fokus på yta och prylar. Miljöförstöring och djur som trängs undan av människan.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.

Förlåt mig, Moder Jord!
För att döva mitt samvete surfar jag in på Vi-skogen och köper 10 träd. Sen mailar jag Sysavs kundtjänst och uttrycker åsikten att de är otidsenliga som inte återvinner textila fiber.

Kanske kan Moder Jord känna av mina försök att kompensera mitt slappa agerande på sopstationen?!

Konsten ser dig

Vi hör ofta att vi behöver bli sedda för att må bra. Finns det något mer direkt sätt att få kontakt med någon än att möta blicken?

Få ögonkontakt med konsten
Jag gillar mycket att titta på porträtt. Ibland uppstår en märklig kontakt med de avbildade. Jag stannar upp och funderar lite över vilka de var, hur de levde och vilka egenskaper de hade. Det är fascinerande att man kan betrakta ett porträtt från 1600-talet och känna att man har något gemensamt med personen ifråga.

Monsieur Bertin, målad av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1832. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Monsieur Bertin och jag
Om jag ska välja ett exempel på en person som går att få bra ögonkontakt med , blir det nog monsieur Bertin, målad av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1832. Monsieur Bertin sitter som en åldrad krabba med håret på ända. Verkar självsäker och luttrad. En sådan farbror saknar jag i mitt liv.

Joan Miró målade ofta ögon
Joan Miró fick ofta uppdrag att formge affischer. Dels till utställningar han själv skulle delta i, men även många andra: fotbolls-VM, Amnesty International, Unesco, Katalanska kongressen m fl. Då målade han mycket ofta ögon. Han målade ofta ögon i sina andra bilder också.

Miró ansåg att de som gick förbi skulle känna att affischen sökte ögonkontakt med dem. Det berättade Miró-kännaren Nils Tryding för mig när vi på Falsterbo konsthall ställde ut Mirós originalaffischer 2014. Smart gjort, Miró!

Marina Abramovic: The artist is present
Från mars till maj 2010 pågick en numera legendarisk performance, The artist is present, av Marina Abramovic på MoMA (Museum of Modern Art, New York).

Besökare fick köa i timmar för att i en stund få sitta mitt emot konstnären som med fullständig närvaro mötte dennes blick. Varje besökare satt i genomsnitt i fem minuter. Totalt genomfördes 1545 sittningar. Anmärkningsvärt!

Missa inte ögonen på Mazettihuset i Malmö
Om du går Bergsgatan norrut från Möllevångstorget passerar du Malmö Chokladfabrik (f d Mazetti). Höj din blick så ska du se att ett par stiliserade ögon blickar ner på dig.

Ögon-kakao-skylten på gamla Mazettihuset i Malmö. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Mazetti tillverkade en mycket populär produkt som kom att heta ögon-kakao. 1956 formgav Olle Eksell produktens förpackning. Det är dessa ögon som nu syns högt där uppe på en stor kakaoförpackning.

Historien bakom chokladfabriken och kartongen på Mazetti-husets tak skrev Stephan Skougaard ett intressant inlägg om i sin blogg om Malmöbyggnader.

Vilka porträtt lyckas få kontakt med dig? Har du någon favorit? Berätta gärna i en kommentar!

Yttre och inre landskap

Ibland upplever vi en situation som ett förhöjt koncentrat. En stund av förtätad innebörd. Då händer det att vi säger ”Det var som på film”. Men om du drabbas känslomässigt av ett storslaget landskap skulle du lika gärna kunna yttra ”Det var som på en målning av Caspar David Friedrich”.

Caspar David Friedrich (1774-1840)
Bombastiska naturvyer, stormande havslandskap, stilla vintervyer eller knotiga trädstammar i motljus. I förgrunden syns ofta några enstaka människogestalter som blickar ut i landskapet. Det är konstnären Friedrichs signum.

Månsken vid havet, Caspar David Friedrich. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Han kom att bli en av de främsta konstnärerna inom romantiken som var den rådande konststilen under perioden ca 1770-1850. Då hyllade man de stora känslorna och uttrycken. Efter den romantiska perioden kom den mer nyktra realismen och naturalismen att ta över.

Metaforer för inre landskap
Man kan gärna tolka Friedrichs episka landskap som uttryck för inre själstillstånd. Som metaforer för känslor. Helt enkelt som inre landskap. Visst är det en användbar metafor!

Vinterlandskap, Caspar David Friedrich. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vid kriser känns ens inre som en stormig ocean. Naturkrafter som inte går att hejda river ens själ. Omöjligt att navigera i. Man tar in vatten. Ens känslor dränker en.

Bättre då med en lugn solnedgång över ett pastoralt landskap. Då mår man gott och kan lugnt gå till sängs full av tillförsikt inför morgondagen.

Kanske är man frusen i själen. En inre vinter har lamslagit en och satt allt på paus inför kommande vår. Isformationer på ett fruset hav tynger ner ens inre. Livet på tomgång.

Om du mår toppen kanske du kan blicka ut över ett inre lugnt hav inramat av vita klippor. Tillförsikt och harmoni vilar över bilden.

Hur ser ditt inre landskap ut för tillfället?

Vinter i själens galleri
Har man haft en längre tids utställning på tema stormande hav och isblock i storformat så är livet inte särskilt muntert. Till slut tröttnar man på dessa tavlor! Man ska då minnas att de kan bytas ut. Antingen en i taget eller alla på en gång! Varför inte hänga upp en helt ny utställning?

Skifta utställning
Man får se till att få tag i lite andra bilder. Varför inte några mysiga soluppgångar och solnedgångar? Lugna hav med fredliga skutor som glider runt i motljus. Trygga trädstammar med kronor av friska gröna blad. Man får tänka att man är chefsintendent i sitt inre galleri.

Snart kan man ha vernissage! När man så småningom blickar tillbaka på utställningarna man haft kommer man med lite distans att upptäcka att de flesta faktiskt varit meningsfulla.

Livet: en resa


”Le Grand Voyage”, 2013, konstnär Helena Blomqvist. Bilden är publicerad med konstnärens tillstånd.

Helena Blomqvist är en svensk konstnär som arbetar med iscensatt fotografi. Bilden ovan har titeln Le Grand Voyage och kommer från bildserien Slumberland. Blomqvists bildserie handlar om en pojkes resa i drömmarnas land, tillsammans med ett vänligt monster.

Livet är en resa från vaggan till graven. En resa i yttre och inre landskap. Ibland behöver jag påminna mig om att förflyttning är nödvändig. Genom olika typer av landskap.

På bloggen Renovatio Mundi kan du läsa ett intressant inlägg om denna typ av ”sublima” landskap med en liten figur i förgrunden.

Tack till tålmodiga kollegor som modellat.

Relaterade inlägg