Bättre nörd än störd på Thorvaldsens!

Härförleden råkade jag i förbifarten berätta för en väninna att jag besökt Thorvaldsens museum i Köpenhamn. Hennes spontana reaktion var något i stil med ”Men det är väl jättetråkigt?

Thorvaldsens museum, Köpenhamn. Bildkälla: Wikimedia.

För dig som inte vet: Thorvaldsens är ett museum med gamla marmorstatyer. Som förställer karaktärer ur den grekiska och romerska mytologin. Redan där gäspar nog de flesta. Tycker det är torrt och extremt insnöat. De skulle aldrig sätta sin fot på ett sådant ställe.

Vilken tur att ingen tvingar dem!

Marmor-mys

Alla behöver inte gilla det! Det finns folk som uppskattar det torra och gamla. Jag är en sådan person. Thorvaldsens är en plats för sådana som jag. Där finns lugnet och tystnaden. Det vackra och skickligt utförda hantverket.

Att vandra runt bland Venus, Herkules och Merkurius-skulpturer var ljuvligt för mig. Dessutom hade museet en väl fungerande ljudguide som berättade om de gamla myterna. Och i shopen köpte jag ett par egyptiska katt-örhängen.

Skulptur på Thorvaldsens museum.
Amor och Psyke, konstnär Bertel Thorvaldsen.
Egyptiska katt-örhängen som ibland kan ses dingla i mina örsnibbar.

Det är väl underbart att vi är olika. Och att det finns något för alla. Det gäller bara att hitta sin grej och dyka ner i den.

Vad gillar du? Har du något intresse som andra anser tråkigt eller nördigt? Hör gärna av dig med en kommentar! Nu tar Livet och konsten ett långt sommaruppehåll!

Bästa hälsningar Karolina

PS: Ett annat Köpenhamnstips fick du för ett tag sedan: Klunkehjemmet.

Saker jag ofta får höra när jag vaktar en utställning. Del 5: ”Det här kan man inte ha hemma”

En del blir bekymrade när de inte möts av små, nätta tavlor när de kommer in på konsthallen, där jag jobbar. Installationskonst kan en ”inte ha hemma”! När konsten inte går att hänga ovanför soffan, skapar den huvudbry hos vissa utställningsbesökare. 

När konsten blir större än vad en har plats med på väggen hemma, verkar vissa vara tvungna att yttra denna fras. De utgår ifrån konstsynen, att bra konst ska kunna köpas och hängas i ett vardagsrum. Denna konstsyn tycker jag är… BORING!

Alltså, jag menar inte att alla måste tycka likadant och ha samma smak. Jag menar bara att besökare riskerar att begränsa sig om de inte bejakar att det faktiskt finns en mängd olika konstuttryck idag. Däribland installationskonst.

Exempel på installationskonst av David Svensson.

På bilden syns David Svenssons verk ”Old World Rise Again” i förgrunden. Fullkomligt omöjligt att ha hemma, men trots det trollband verket våra besökare och kickade igång många spännande samtal. Foto: David Svensson. Bilden publicerad med konstnärens tillåtelse.

En del besökare missförstår konsthallens roll och tror att det är ett kommersiellt galleri, där man ska kunna köpa konst en kan ha hemma.

Svar på tal?
Och vad är svaret på ”Det här kan man inte ha hemma!”? Det behövs kanske inget svar, för det är ju ett konstaterande som stämmer, i de flesta fall. Mycket av samtidskonsten är alltså inte tänkt som delar av en heminredning.

Men konsten kan vara attans så spännande ändå och skapa nya tankar insikter, diskussionsämnen o s v! I ett tidigare inlägg skrev jag om en spännande installation med rosa får. Fullständigt omöjlig att ha hemma!

Bacon på bordet
Vissa besökare är också bekymrade över hur konstnärer tjänar sitt levebröd. Det verkar skumt och rentav provokativt, när någon kan hålla på och skapa osäljbar installationskonst! Tycker i alla fall vissa…

Hur dagens konstnärer tjänar sitt uppehälle är en hel vetenskap, men varför ska en spekulera i det?! Om en går på utställning är en väl först och främst intresserad av vad konstnären vill säga med sin konst? Det tycker i alla fall jag!

Vad tycker du? Har du något minne från en konstupplevelse av konst man ”inte kan ha hemma”? Skriv gärna och berätta!

Tjo och tjim och inget annat!
/Karolina

Relaterade inlägg

Extra: En sargad got drar en tung suck

Notre-Dame stod i lågor igår. Brandmännen bedömer att huvudstrukturen har räddats samt en hel del föremål från interiören. Men förödelsen är omfattande.

Tänk att värmeutveckling, syre och brännbart material i några ögonblick kan sluka oersättliga föremål. Det är som när fotoalbum brinner upp. Det är oåterkalleligt.

Gotiskt företagande till frukost

Av en slump håller jag sedan en tid på att läsa en bok om gotiska katedraler. Boken, ”The Gothic Enterprise” (Robert A. Scott), hade vi som kurslitteratur när jag läste konsthistoria. Den var så fascinerande att jag valt att läsa om den. Boken blev skrämmande aktuell igår kväll.

Fotografi som visar boken "The Gothic Enterprise" på frukostbordet med en kopp kaffe intill.

Medeltiden producerade fantastiska katedraler över hela Europa. Författaren ställer sig frågan hur så fantastiska byggnader kunde konstrueras och finansieras i en tid av misär, pest, härjningar och fattigdom.

I kapitel efter kapitel redogör han på ett mycket tydligt och lättfattligt sätt den stora komplexa kraftsamling som katedralbyggandet innebar. Teologin, ekonomin, logistiken och estetiken. Och inte minst de arkitektoniska särdragen: strävsystem, spetsbågar och ribbade valv.

Fetaste katedralen vinner

Författaren tar också upp de absurda sidor som katedralbyggandet innebar. Att det pågick mer eller mindre legitima stöldräder mellan grannstäderna, då reliker stals från katedraler för att på ett mystiskt och ”gudomligt” sätt återfinnas i en annan katedral.

Teologer hetsade byggmästare att fortsätta bygga trots att sprickor uppstått i konstruktionen. De trodde att om de bara fortsatte enligt de ”gudomliga” geometriska principerna, så skulle katedralen kunna färdigställas med Guds omsorg. De facto rasade ca 15% av alla katedraler på grund av felberäkningar.

Städer bokstavligen tävlade med varandra om att konstruera den fetaste katedralen för att locka till sig flest pilgrimer. I sanning fascinerande! Så om du är ute i Europa och reser, ta chansen att besöka någon av de fantastiska katedralerna!

Notre-Dame i Paris. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Hur känner du inför branden i Notre-Dame? Har du besökt någon gotisk katedral? Skriv gärna och berätta!

Tulpaner orsakar feber och skönhets-hets

Nu är våren i gång. På riktigt. Visst är det underbart?
Att få vandra längs rabatter där tulpaner vajar
i oemotståndlig prakt…

Fotografi som visar en mängd tulpaner i rött, vitt, gult, orange och lila.

Vi har haft förmånen,
att stå i blomsteraffärerna och välja.
Vilken bunt tulpaner ska få följa med hem
och sprida sin skönhet? 
Att känna tulpanbladens matta strävhet,
när de ska makas ihop i en vas.
Att njuta prakten.
Vilken lycka!

Nu finns de där, ute i rabatterna.
Direkt sprungna ur sina
näringsrika lökar.
Färgklickar i stadens parker.
Små glädjeknippen.
Kulörta lysbomber av energi.

Bubblor

Du kanske har hört talas om IT-bubblan?
Bostadsbubblan?
”Bubblor” beskriver förlopp
då folk spekulerat ohejdbart 
på utvalda marknader. 
Köpt och sålt som galningar. 

Dessa marknader kallas ”bubblor”.
Detta för att de blåste upp sig likt såpbubblor. 
Som så småningom sprack.
På det följde personliga konkurser och tragedier.

Illustration som visar en röd- och vitstrimmig tulpan mot vit bakgrund.
Tulpanen Semper Augustus, från 1600-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tulpaner med ”det”

Visste du att det faktiskt inträffade
en ”tulpan-bubbla” i 1600-talets Holland?
En tulpanfeber spred sig alltså ohejdat.
Detta skedde under några år på 1630-talet.
Då härskade tulpanerna över marknaden.
Folk blev som galna i dem.

Ovanliga tulpanlökar lovade skönhet 
och unika mönster.
Med kännedom för
hur tulpanfebern fungerade,
kunde investerare göra stora vinster.

På så vis lockade blommorna spekulanter
till utflippad shopping,
på lök-auktionerna.
Holländska tulpan-yuppies
skrek halsarna hesa
på Amsterdams tulpanbörs.

Värdebevis på lökar såldes och köptes. 
De strimmiga sorterna var mest populära. 
En enda lök kunde kosta en förmögenhet.

Löftesrika lökar

En lök ser ju inte så spektakulär ut…
Hur skulle säljarna kunna marknadsföra dem?
Till detta anlitades så klart konstnärer!
De fick i uppdrag att avbilda tulpanernas skönhet.

Tulpanerna var därmed de första blommor,
att göra entré i reklamens värld.
På grund av detta, finns idag
en mängd underbara
tulpanillustrationer att beskåda.

Tulipomani

Om denna bubbla handlar filmen Tulpanfeber.
Den skildrar alltså kärleken, tulipomanin
och konsten, i 1600-talets Amsterdam.
Du kan streama filmen helt gratis från Cineasterna.
(För ett tag sedan fick du ett annat filmtips av mig därifrån,
läs det här.)

Stillbild ur filmen Tulpanfeber. En kvinna i vacker klänning står vid ett fönster och håller en gul- och rödstrimmig tulpan i handen.
Stillbild ur filmen Tulpanfeber, med Alicia Vikander.

Vilken tulpansort är din favorit? Enfärgade? Svarta? Botaniska tulpaner? Strimmiga? Papegojtulpaner?

Allt gott och vi hörs snart igen!
/Karolina

PS: Detta inlägg har jag försökt skriva med så kallat ”frasriktig radbrytning”.
Det gjorde jag för att texten ska bli mer lockande och lätt att läsa. Tycker du att det funkar? Hör gärna av dig med en kommentar!

Relaterade inlägg

Breakfast at Bruegel´s

Jag har slutat läsa dagstidningar och lyssna på nyheterna. Detta för att slippa alla hemska intryck som den samtida tillvaron bombar en med. Därför har jag istället infört en ny vana till frukostbordet: Att läsa utställningskataloger!

Pieter Bruegel den äldre: Bondbröllop, ca 1567.
Frukost med katalog.

Katalogens anatomi

En katalog är ett system som ordnar uppgifter. I samband med stora konstutställningar producerar museerna utställningskataloger. Sådana kataloger behöver en inte läsa från pärm till pärm, utan en kan slå upp det verk som i utställningen lockat mest.

En utställningskatalog visar bild på verket, fakta (storlek, teknik, vilken samling det tillhör) samt en text skriven av en expert på området. Emellanåt finns även detaljförstoringar, som avslöjar viktig information.

Bruegel istället för Sydsvenskan

Som ni kanske minns, berättade jag härförleden att jag varit i Wien (läs om det här). Där besökte jag alltså det enorma konsthistoriska museet. Turligt nog pågick där en stor utställning med en av mina absoluta favoritkonstnärer: Pieter Bruegel d.ä.

Fotografi som visar fasaden på konsthistoriska museets i Wien.
Ett utsnitt av det enorma konsthistoriska museet i Wien.

Jag köpte katalogen, som med sitt kompakta innehåll fick mitt handbagage att överstiga den tillåtna vikten på färden hem!

Fotografi av utställningskatalogen.
En härlig katalog

Escape Room på frukostbordet

Denna katalog är nu mitt sällskap, när jag om morgonen smaskar på overnight-oats och dricker gurkmeja-shot. Katalogens innehåll skänker mig frid och lugn.

När världen utanför är för hemsk, känns det fint att få kliva in i en bild av Bruegel. Det är möjligt att, för en stund, träda in i ett holländskt landskap, träffa skördande bondebefolkning eller delta i ett folkligt bröllop.

Pieter Bruegel den äldre: Skördefolk, 1565.

När jag tittar på Bruegels bilder vill jag bara försjunka i dem. De är magiskt detaljrika skildringar av sena 1500-talets Holland. Konstnären målade också en mängd religiösa motiv, alltid med en folklig, samtida touch. Således befolkar vanliga människor bilderna och sysslar med vardagliga bestyr.

Pieter Bruegel den äldre: Vinterlandskap med fågelfälla, 1565.

Ett bättre och roligare elände

Dessutom skapade han ett antal helt utfreakade skildringar av t ex dödssynderna och yttersta domen, förmodligen inspirerade av en annan konstnär, Hieronymus Bosch. Bilderna är superspännande och fullkomligt bisarra!

Ett koppartryck utfört av Pieter van der Heyden efter en förlaga av
Pieter Bruegel den äldre: Stolthet (en av dödssynderna), 1558.

Helvetet som Bruegel skildrar känns definitivt mer lockande än det helvete som pågår på Nyheterna. Skildringarna av dödssynderna verkar vara ett enda röjarpary befolkat av knasiga och queera småjävlar, amfibier och udda existenser.

Har du något konstverk du vill gå in i? Eller vurmar du för någon speciell tid eller epok? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan!

Allt gott och vi hörs snart igen här på bloggen!
/Karolina