Veckans pausfågel: Fredrik Strid och Alla fåglar i Sverige

Fredrik Strid är konstnären som känner en fascination över fåglar, men också en frustration över att inte kunna komma dem nära. Han bor på landet, utanför Uppsala. I närheten finns en vassjö med många olika arter. Men Fredrik upplevde att han saknade tålamod att vara ute i fält och skåda. Istället ledde nyfikenheten på fåglar till ett omfattande konstnärligt projekt, Alla fåglar i Sverige. Jag hade glädjen att få prata med Fredrik om det.

Fredrik berättar att det processbaserade verket startade redan 2018. Då beslutade han sig för att ägna sig åt skulptural fågelskådning. Målet var att skulptera alla Sveriges fåglar i naturlig storlek.

Att finna förlagor

Genom att studera Svensk Fågelatlas kunde han komma fram till en generell förlaga för varje art. Svensk Fågelatlas bygger nämligen på Sveriges Ornitologiska förenings inventering och beskrivning av de arter som förekommer här. Dessutom tog han hjälp av andra källor, såsom Fågelguiden (Svensson, Zetterström, Mullarney) och appen Fågelguiden (Collins).

Svensk Fågelatlas beskriver 274 fåglar, varav 17 tillfälligt häckande. Fredrik valde att skulptera 257 arter och utelämna de tillfälligt häckande.

Första steget i processen blev att hitta en avbildning där fågeln tydligt framstår i profil. Sedan modellerade han fågeln till naturlig storlek i lera. Tack vare de skriftliga källorna kunde han få proportioner och storlek korrekt. Alla fåglar sitter på en liten sockel.

När lerfågeln var färdig tog han form på den med silikon och en gipskappa. Därefter kunde han ta loss silikonformen och gjuta fågel med stearin. Han infogade också en ljusveke i fågelns huvud. Själva modellerandet gick ganska fort, men formtagning och gjutning var mödosamt. Det krävdes också att Fredrik finputsade och retuscherade den gjutna fågeln med hjälp av varm stearin.

Sammantaget var processen tidskrävande, men viktig för att skapa närhet till varje fågel och visa den omsorg. På så sätt liknar Fredriks arbete mycket fågelskådarens uthållighet i fält. I snitt har varje fågel tagit tre arbetsdagar att färdigställa.

Att gjuta i stearin

Jag blev nyfiken på stearinets fysiska egenskaper för en konstnär. Till skillnad från exempelvis brons, är stearin ett ovanligt material för en skulptör. Fredrik berättade att det är mycket svårt att gjuta med stearin. Det beror på att det krymper.

En annan utmaning är att det kan spricka, särskilt när det kommer till de större fåglarna. Fåglar större än en spillkråka krävde specialbehandling. Därför göt han stora arter ihåliga. Men mindre arter fungerade att göra helgjutna. På varje sockel har Fredrik fäst en spik med ett litet snöre. I snöret sitter en liten lapp med fågelns svenska, engelska och vetenskapliga namn.

Men varför stearin?

Fredrik berättar att han valde stearin för att det bär på intressanta symboliska egenskaper. På grund av det ofärgade materialet blev fåglarna till en slags vita spöken, en skulptural spegling av naturen. Därtill är stearin utvunnet ur animaliskt fett. Därmed blir skulpturerna en symbol för kretslopp och en slags konstnärlig reinkarnation av naturen.

Sist men inte minst så är stearin ett förgängligt material med potentiellt kort livslängd. Ljusveken i fåglarnas huvuden understryker detta faktum på ett högst påtagligt sätt. Därför ekar verket Alla fåglar i Sverige tillbaka på ett klassiskt motiv i konsten: Vantias. Det vill säga: en påminnelse till människan om att livet är ändligt och att döden är att vänta för oss alla. I renässans- och barockstilleben är just stearinljus som brinner (eller nyss blivit släckta – ibland syns en rökslinga) symbol för livets flyktiga karaktär. Och i dagens kontext med global uppvärmning och artdöd blir symboliken extra aktuell.

Att tända ett ljus är också ett sätt att skapa en stämning, att försätta oss mer i kontakt med våra känslor och fokusera våra tankar. Vi kan tända ett ljus till minne av någon, eller för att samla oss i ett mer harmoniskt känsloläge.

Alla fåglar i Sverige på Skissernas museum

Fåglarna bildar tillsammans ett gemensamt verk. Det visas i ett hyllsystem som bildar ett enkelt kabinett. Därmed blinkar verket åt traditionen med museernas naturaliesamlingar och även kuriosakabinetten. Där skulle åskådarna förundras och imponeras över naturens skapelser, snarare än att faktiskt lära sig något.

Fredriks verk visas på Skissernas Museum 21 mars – 22 september i år (2024), i utställningen Making Nature. Där visar han också det platsbyggda skulpturverket Eko. Det består av mattsvarta pallkragar med en svart gegga som letar sig ut från pallkragarnas glipor och rinner ner mot golvet.

Till skillnad från de bräckliga stearinfåglarna är Eko monumentalt och massivt. På ett symboliskt sätt pekar det på museernas samlande och klassificerande. Den glansiga geggan som rinner ut kanske berättar om människans hopplösa projekt att med vetenskapliga system försöka fånga, och göra sig herre, över naturen. Eko är en slags svart skugga av en nedpackad museisamling. En samling av kunskap och föremål som ständigt behöver skrivas om, aktualiseras, sättas i ny kontext.

Boken Alla fåglar i Sverige av Fredrik Strid

Fredrik Strid har också gett ut en egen fågelbok, som handlar om projektet. Den heter så klart Alla fåglar i Sverige och innehåller bilder från arbetet med fåglarna ateljén, tagna av Mattias Lindbäck. Jonas Örtemark, Lars-Erik Hjertström Lappalainen och Leif Holmstrand har bidragit med texter. Den går att köpa i Skissernas shop.

Andra fågelverk

Vi samtalade i över en timme och pratade också om en annan känd konstnär som gav sig själv i uppdrag att skildra ett lands alla fåglar, nämligen John James Audubon (läs gärna mitt tidigare inlägg om honom).

Dessutom tipsade Fredrik om Öjvind Fahlströms ljudverk Fåglar i Sverige som sändes i Sveriges Radio 1963. Verket är en komposition eller dikt där konstnären utgått ifrån Erik Rosenbergs klassiska fälthandbok i ornitologi, Sveriges fåglar. I den formulerade författaren för första gången onomatopoetiska transkriptioner av fåglarnas läten. Det innebär försöka översätta ett läte till text. Fredrik berättade också att han gärna lyssnar på fågelrelaterade radioprogram, till exempel P2-fågeln.

Några dagar efter vårt mycket givande samtal fick jag med posten hem Fredriks fina bok, med en personlig hälsning till mig. Liksom Fredriks fåglar har den ett ofärgat omslag, med en präglad fågelsiluett på framsidan.

Pressvisning på plats

Som final gick jag på pressvisningen och fick träffa Fredrik på Skissernas. Det kändes speciellt att se alla fåglar på plats. I utställningen visas även en mycket informativ film där Fredrik berättar om sin process under tiden han skapar en fågel. Det är fascinerande att se hur en fågels karaktär faller på plats genom exakt rätt storlek och böj på näbben.

Skissernas ordnar en mängd arrangemang under utställningens gång. Det kan du läsa om i deras kalender. Du kan läsa mer om Fredriks konstnärskap på hans hemsida.

Och fina tidskriften Vår Fågelvärld (nr 2/2024) har gett mig möjligheten att skriva en artikel igen, du hittar den som pdf nedan.




Det var allt för denna gång!
Bästa hälsningar
Bloggerskan

Relaterade inlägg

Steglitsens guldålder i konsten, del 4: En levande leksak

I seriens början berättade jag att steglitsen bara förekommer tillsammans med barnet Jesus. Aldrig den vuxne. Alltså finns det en koppling mellan barndom och steglits. Men hur i hela fridens namn kommer det sig? Idag kollar vi på steglitsen som leksak.

Vi fick i förra inlägget veta hur Jesusbarnet blåste liv i en lerfågel. Se där, en koppling till barn och steglits. Men det finns ytterligare ett stark samband. Steglitser var nämligen mycket vanligt förekommande som husdjur. Orsaken är att de var vackra, sjöng fint och lätt blev tama. Dessutom kunde de hållas i snöre och lära sig trick. Således inte bara burfågel utan också levande leksak.

Leonardo di Francesco di Lazzaro Malatesta (också känd under flera andra namn): Madonnan och barnet, ca 1505-1510.

En lekfull repertoar

De kunde lära sig öppna utfodringsbehållare och spela döda. Och en källa säger att de kunde lära sig att avlossa leksakskanoner! Särskilt intressant är att de kunde tränas att hissa upp vatten i en miniatyrhink. Tänk dig en liten, liten spann i en kedja. Steglitsen firar ner kärlet och håvar upp vatten ur en större behållare. På holländska heter steglits puttertje och det betyder vattenhämtare eller vattendragare. I följande målningar avbildar Abraham Mignon (1640-1679) steglitser i färd med att hämta vatten.

Friedmann menar att det var självklart att även lille Jesus måste ha en så populär leksak. På så sätt skulle han framstå mer som ett livs levande barn. Och därmed bli mer mänsklig och lättare för betraktaren att knyta an till. Steglitsen har alltså en funktion att humanisera Jesus.

Inte bara Jesus

Vi kan se i flera världsliga barnporträtt att steglitsen är en populär accessoar. Även Rubens pojkar hade en sådan att roa sig med, vilket framgår i konstnärens dubbelporträtt. Den äldre sonen Albert är självmedveten och tittar på oss, medan den yngre, Nikolaus, är fullt upptagen med steglitsen han håller i ett snöre.

  • Rubens gossar har en steglits som leksak i denna målning.

Här kommer ett bildspel med några fler barnporträtt från olika tider.

  • Flickan håller en steglits mellan sina kupade händer. Vi kan ana att den är en kär leksak.
  • Den lille gossen håller en steglits i ett fast grepp. Kanske är det hans bästa leksak?
  • Gossen har plockat ut sin leksak, steglitsen, ur sin bur.
  • Ack, gossen stirrar håglöst ut i tomma intet. Hans leksak, en steglits,  är död.

Nu har vi rett ut barn-steglits-kopplingen ordentligt. I nästa inlägg blir det inte så gulligt, mer sorgligt och hjärtskärande. Fortsätt följa serien så får du veta mer!

Hälsar Bloggerskan Karolina

Relaterade inlägg

Steglitsens guldålder i konsten, del 3: Steglitsen, själen och återuppståndelsen

Ahh… Steglitsen! Vid det här laget har den en alldeles speciell plats i mitt kikarsikte. I detta inlägg fortsätter jag att frottera mig med Dr Friedmann och att djupdyka i hans iakttagelser av den coola och symbolbärande finken.

Fåglar generellt kan i religiös konst förknippas med själen. De är lätta, kan lyfta från jorden och flyga upp i himlen. På samma sätt som själen lämnar det jordiska (kroppen) och färdas till en salig sfär bortom detta. Själen som lyfter och ”flyger ur” en avlidens kropp kan därmed avbildas som en fågel. Jag har någonstans läst att förr var det vanligt att man öppnade ett fönster i ett rum där någon nyligen avlidit. Och att sjuksköterskor på lasarett länge fortsatte med detta förfarande. Så här har vi en symbolik som förklarar fågelns närvaro i religiös konst.

Mästaren av Castello Nativity: Madonnan och barnet, ca 1460.

Steglitsen och återuppståndelsen

Friedmann knyter fågeln till återuppståndelsen genom en känd apokryfisk berättelse. Apokryferna var kristna berättelser som kyrkan officiellt inte godkänt, men som likväl var flitigt lästa och spridda. En sådan känd berättelse handlar om lilla Jesusbarnet. Gossen Jesus leker med en lerfågel och blåser liv i den. På så sätt förvandlar han död materia till levande.

Denna legend knyter alltså Jesusbarnet till just en småfågel. Men det står inte nämnt någonstans att det just skulle handla om en steglits. Friedmann påpekar att denna myt ändå kan förklara småfågeltrenden, där just steglitsen blev den oavgjort mest populära arten.

Steglits (Carduelis carduelis) är en liten färggrann fågel som tillhör familjen finkar. Bild: Wikimedia Commons.

Friedmann kopplar alltså steglitsen till återuppståndelse efter döden. Därtill har steglitsen en annan och mer folklig förankring. Man såg nämligen steglitsen som ett gott tecken, en turfågel med beskyddande funktion och ett gott omen. Faktum är att steglitsen gjorde sin storartade entré i konsten samtidigt som böldpesten härjade som värst i Europa. Att tillfriskna efter ett så svårt sjukdomstillstånd var en slags världslig återuppståndelse. Därför ser Friedmann en koppling mellan steglitsen som turfågel och konvalescens.

Friedmann noterar också att Jesusbarnet i flertalet målningar även bär en annan känd skydds-symbol. Nämligen den röda korallen som en amulett runt halsen. Se här:

Hälsokopplingen: Steglitsen och tisteln

Steglitser äter tistelfrön. Och tisteln är en känd medicinalväxt. Det är sen gammalt. Tisteln användes i folkmedicinen för att rena kroppen. Således finns en hälsokoppling knuten till steglitsen, menar Friedmann. Längre fram i serien ska vi fortsätta på tistel- och taggtemat. Häng kvar!

Bild: Wikimedia Commons.

Hälsar Dr Friedmanns ständiga och frivilliga kommunikatör!

Relaterade inlägg

Steglitsens guldålder i konsten, del 1: Friedmann och finken

En näpen fink, den vackra steglitsen, trendade i den kristna konsten under flera sekel. Från senmedeltid ända fram till barocken. Jag ska i en serie inlägg berätta varför.

Säkert har du redan koll på att duvan är den mest förekommande arten i kristen konst. Den har jag skrivit om tidigare (läs gärna). Men att steglitsen är nummer 2 på hitlistan, kanske du inte alls hade koll på. Det hade inte jag heller, förrän jag av en händelse stötte på en mycket spännande källa.

Dr Friedmanns forskning

En dag när jag sökte litteratur på Lunds universitetsbibliotek LUX, fastnade min blick på en bokrygg i hyllan Kristen konst och symbolik. Nämligen titeln The Symbolic Goldfinch (1946) av Herbert Friedmann. Min lycka var gjord! Och fatta vilken tur, boken finns bara i detta exemplar i hela Sverige!

Det skulle visa sig att boken innehöll en mycket djuplodande inventering och analys av steglitsens succéartade framfart i konsten. I likhet med duvan är steglitsen en symbolbärande pippi och den nitiske Friedmann gav sig sjutton på att reda ut varför. Hänger du med i denna serie kommer du att få veta mer.

Friedmann var ornitolog vid The Smithsonian Institution. Dessutom var han extremt kunnig i konsthistoria. Alltså var detta en perfekt uppgift för den strävsamme farbrorn.

Steglitsen och statistiken

Vi börjar med siffrorna som Friedmann redovisar. Av alla arter i den kristna konsten (utöver duvan), från senmedeltid till barock, utgör steglitsen hela 75-80%! Bara detta är anmärkningsvärt. Orsaken till det anmärkningsvärda, är att ingenstans i bibeln omnämns steglitsen som art.

Friedmann granskar litterära källor, bibeln, apokryfiska texter och en mängd andra dokument i sin jakt på förklaringar. Och givetvis studerar han ett stort antal målningar, hela 486 st. När jag läser hans bok riktigt känner jag hur han själv uppfattar sig som en detektiv. Till skillnad från dagens forskningsläge hade han verkliga utmaningar. Idag är nämligen stora delar av museernas konst digitaliserad. Men på den ihärdige Friedmanns tid fanns ”bara” originalkonst och reproduktioner i litteratur att tillgå.

Eftersom jag själv grävt ganska djupt i de digitala samlingarna, fantiserar jag nästan om att Friedmann står bakom min axel, och betraktar bilderna på datorskärmen. Jag föreställer mig hur han myser och fascineras av hur enkelt det är att ta del av konst från när och fjärran.

Hur som helst, han närstuderade trots allt en väldans massa målningar. Mot bakgrund av detta stora antal är det fullt rimligt att hävda att hans analys har bäring än idag. Så häng med i denna bloggserie, då får du ta del av de skarpa iakttagelserna han gjorde.

Det var allt för idag!
Bästa hälsningar från Friedmanns självutnämnda språkrör

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: EWK:s fågelträd

När jag gick på gymnasiet var jag fascinerad av EWK:s träffsäkra satirbilder. Så till den milda grad att jag själv ett tag började skapa bilder med hjälp av flytande tusch och stålstift. I våras hade jag glädjen att se en mycket fin utställning om EWK, på Fullersta gård i Huddinge. I hans rika bildvärld fanns en bild med fåglar som så klart fångade mitt intresse extra mycket.

Ett ensamt träd, bland en massa trädstubbar bildar den torftiga miljön. Ett stort antal fåglar trängs i trädets krona. Uppenbarligen har deras livsmiljö kalhuggits, och fåglarna har ingenstans att ta vägen.

EWK, förkortning för Ewert Karlsson (1918-2004), var en känd satirtecknare med fingertoppskänsla för orättvisor och politiska skeenden. På EWK-sällskapets hemsida kan du se flera av hans bilder.

Upplägget är genialiskt, med enkla medel skapade EWK en visuellt slagkraftig bild av skogsbrukets sämsta sidor: kalhyggena. Det är imponerande hur han skapar djup i bilden: de likartade stubbarna fyller marken och fortsätter bort, mindre och mindre, i horisonten. Det lutande trädet står ensamt mot en graderad himmel. Vart ska fåglarna ta vägen?

Vid mitt besök på Fullersta gård fick jag en mycket fin liten skrift med EWK:s bilder. De är kommenterade av hans änka Alice och nedtecknades i ett samtal 2009. Om denna bild står det:

Ewert och jag hade sommarställe i Idre. När vi åkte dit brukade vi alltid stanna till och dricka kaffe vid älven i Älvdalen. När vi slog oss ner vid bordet sa Ewert ”men, är vi rätt?. Han gick ner mot älven och ropade ”kom ska du få se!”. Träden var nerhuggna och bara ett kalhygge fanns kvar. Ewert blev uppbragt och undrade ”var ska alla fåglar sitta?”. Det var så han fick idén till teckningen som han ritade genast när vi kom fram till stugan.

ur boken ”EWK på Fullersta gård”

Jag ville dela med mig av denna lilla betraktelse och uppmuntra er att titta vidare på hans bilder som både är dråpliga, oroväckande och engagerande. Även om han inte lever längre är många av hans bilder högst aktuella än idag.

Bästa hälsningar
Bloggerskan Karolina

Relaterade inlägg