Vidrörd av konst!

Förra gången berättade jag här på bloggen om hur stressad jag känner mig denna höst. Hur studierna i konsthistoria både sporrar och hetsar mig, roligt och räligt på samma gång. Men idag kommer något positivt: Offentlig konst som berört mig på ett helande sätt!

Vardagar knatar jag genom huvudentrén på LUX-byggnaden i Lund för att gå till min lektion. På vägen in har jag då redan hunnit uppleva några delar av ett offentligt konstverk som jag tycker mycket om.

En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Budskap på marken
Det första är en mening inhuggen i stenplattor på marken. Meningen lyder ”Allt kommer nog att bli bra”. Det kan betyda allt och ingenting, men för mig är det en tröst. Det säger till mig att förmodligen så kommer allt att reda ut sig. Nästan ingenting av allt jag oroar mig över kommer någonsin att inträffa. Så varför oroa sig? Lugn, bara lugn!

Alldagliga meningar
Konstnären Annika Ström har med olika sorters bokstäver format alldagliga meningar som man upptäcker lite varstans i och utanför LUX-byggnaden. Verket heter ”Men vänta nu” och du kan läsa om det på konstnärens hemsida.

Ser du meningen? En del av konstverket ”Men vänta nu” av Annika Ström.

Intill huvudingången står så min favoritmening, som träffar mitt i prick: ”Allt går så fort”. Ja! Så fort! För fort! Men hur ska jag hantera att allt går för fort? Vad kan en liten människa göra åt livet som bara svischar förbi?

Personligen har jag förstått att jag emellanåt behöver ha långtråkigt. Få längta. Få vänta. Få invänta. Få smälta alla intryck. Jag kan helt enkelt inte boka in mig på allt kul som lockar. Jag måste lära mig att tacka nej, även till det roliga.

De alldagliga meningarna står i skön kontrast till det akademiska språk som förmedlas i undervisningen.

Det här är offentlig konst som kan tolkas olika, beroende på vem som läser. Det här är konst som sätter igång egna tankar. Här kommer fler delar av verket.

”Inte idag”. Stanna upp, vänta, skjut upp, förhala… Vilken tolkning skulle passa dig? En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

”Det går snart över”. En del av konstverket ”Men vänta nu”. Bildkälla: Annika Ström. Bilden publicerad med tillstånd av konstnären.

Har du upplevt något konstverk i det offentliga rummet som skänkt dig ro eller väckt reflektioner? Skriv gärna och berätta!

Simma lugnt tills nästa gång!
/Karolina

Relaterade inlägg

Vidbränd av konst!

Plugghäst
Denna höst är jag en plugghäst! Nästa varje dag åker jag till Lund och traskar till LUX, byggnaden som inrymmer de humanistiska och teologiska fakulteterna. Väl inne bänkar jag mig i en föreläsningssal och insuper massiva doser konsthistoria.

Pilastrar, doriska kapitäl, strävbågar, sotto in sú, figura sforzata, sfumato, tondo, chiaroscuro. Se där, bara några uttryck som surrar bakom pannloben på en konststuderande…

Byggnaden LUX. Bildkälla: Humanistiska och teologiska fakulteternas webbsida.

Tillbaka hemma svettas jag över titlar som ”Women, Art and Society””Artistic Theory in Italy 1450-1600” och bläddrar i 5-kilos-katalogen ”A World History of Art”. Man kan bränna ut sig på detta sätt. Inte för att det är jobbigt eller komplicerat. Utan för att det är så kul! Och så mycket!

Titlar att umgås intensivt med…

Talande tics
Denna livsstil klubbar mig nästan till golvet. Kroppen har sagt ifrån ett par gånger. Tics i ögat är ett säkert tecken att jag måste lugna ner mig. Det är för många intryck. För mycket intressant som pockar på min uppmärksamhet. En konstälskare som jag kan överdosera visuella intryck.

Har du någon gång blivit stressad av att livet erbjuder för mycket roligheter? Har du känt att ditt liv inte kommer att räcka till för att göra allt du vill? För att lära dig allt du vill? Skriv gärna och berätta!

”Arrivederci”, som en italiensk renässanskonstnär skulle sagt! Vi hörs snart igen!
/Karolina

PS: Nästa gång vi hörs ska jag berätta om en offentlig gestaltning på LUX som har hjälpt mig att reflektera över denna självförbrännande livsstil… Det är verket ”Men vänta nu” av Annika Ström.

Relaterade inlägg