Djur i konstens tjänst, del 5. Vi avrundar temat.

Nu har vi kommit fram till sista spaningen på tema djur i konstens tjänst.

Samtida grymheter
Det finns många samtida konstnärer som använder djur i sin konst. Från gulligt poserande hundar (William Wegman) till Damien Hirst som konserverar bland annat döda kossor i formaldehyd. I Sverige finns Nathalia Edenmont vars vackra men magstarka stilleben med döda djur är svåra för mig att hantera (det skrev jag om i ett tidigare inlägg).

Att använda djur på ett grymt sätt i konsten är för mig fullkomligt oacceptabelt. Lika oacceptabelt som alla andra sätt som människan utnyttjar djur. Gränsen vad som kan vara tillåtet i konstens namn går så klart när djur börjar må dåligt eller helt sonika måste sätta livet till.

Spekulativ konstvärld
Det finns skikt av konstvärlden som är synnerligen spekulativa, som dras till effektsökerier, det utstuderade. Således finns det tyvärr även en marknad för konst där djur på ett eller annat sätt fått offra hälsa och liv.

Jag avskyr dessa aspekter av konstvärlden. Men jag avskyr lika mycket att folk går omkring med päls och slafsar i sig kött som är framställt under vidriga former!

Bara för att man är konstintresserad betyder det inte att man accepterar allt som sker i konstens namn. Jag tycker att man kan fundera över var ens egen gräns går när man stöter på spekulativa uttryck där djur har använts i konstens tjänst. Vad tycker du? Skriv gärna och kommentera!

Vi hörs! /Karolina

Relaterade inlägg

Att se med någon annans ögon

Att försöka förstå något man ogillar

Häromdagen besökte jag Dunkers kulturhus för att se utställningen Through the Eyes of Nathalia Edenmont-Helsingborgs museers samlingar.

Du har säkert hört talas om Nathalia Edenmont. Med sina bilder av döda möss och kaniner, collage av exotiska fjärilar har hon stött på patrull, både hos djurvänner och också tull.

Nathalia Edenmont. Foto: Fredrik Söder

Jag är skeptisk!
Jag som djurälskare har varit ytterst skeptisk till hennes konstnärskap och tyckt att hon skördat billiga poäng i konstvärlden. På djurens bekostnad.

Men…
Men vem är jag att döma utan att veta mer? För vad visste jag egentligen om konstnären mer än att hon använder döda smådjur? Det räckte för mig för att döma ut henne. Men på inrådan av en bekant begav jag mig till Helsingborg för att se med egna ögon.

Eviga teman möts
Utställningen är en blandning av Edenmonts fotografier tillsammans med äldre måleri och föremål från Helsingborgs museers samlingar. Teman som berörs är Djurkroppar, Stilleben, Kvinnlig ungdom, Blicken, Äktenskap, Moderskap, Förlust och Tro.

Stilleben av Franz Snyder. Från Helsingborgs museers samlingar. Foto: Dunkers

Tuff uppväxt
Fascinerad vandrar jag omkring med en audioguide och hör konstnären själv berätta om sin tuffa bakgrund i Sovjet där hon blev föräldralös vid 14 års ålder. Hur hennes älskade mamma dog under mystiska omständigheter och hur hon 16 år gammal pressades att genomgå en illegal abort. Hur hon trott på kärleken så mycket att hon gift sig hela 5 gånger. Att hon genomlidit missfall och barnlöshet. Detta skildrar hon i fruktansvärt starka bilder. Vackert och otäckt på samma gång.


”Forbidden fruit”, 2012, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery.

I utställningen kombineras Edenmonts bilder med föremål från museets samlingar, här en brudklänning. Foto: Till vänster: ”First Wedding”, 2013, copyright Nathalia Edenmont/Gallery Wetterling. Till höger: Dunkers.

Föremålen från samlingarna, t ex brudklänningar, uppstoppade djur och begravningskarameller, får också liv genom audioguiden. Museets konservatorer berättar om sitt arbete och jag bara lapar i mig. Det är så intressant och fascinerande.

Och det jag fasat mest för, de döda djuren, är inte så många till antalet. Det underlättar för mig. Jag kan upptäcka andra sidor av konstnären.

Överst: ”Skogsnymf” av Xavier Elliral, 1880, foto: Dunkers. Nedan: ”Gustav”, 2009-2010, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery.

Perfektionist
En film, K-special, om Edenmont visas i videorummet. Där får man följa hennes arbete och jag måste säga att jag är imponerad. Planeringen. Hängivenheten. Perfektionismen.

Edenmont fotograferar analogt med storformat. Negativen är stora som A4. Photoshoppande är fullständigt bannlyst. Inför fotograferingen intalar hon sitt team av assistenter att ”idag ska de göra ett mästerverk”. Hon sparkar den som inte håller måttet, men verkar lika sträng mot sig själv.

”Discovery”, 2012, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery. Ett kollage av fjärilsvingar.

Det svåra…
Edenmont dödar smådjur och använder dem i sina bilder. Det är problematiskt i alla fall för en djurälskare som jag. Men jag måste tänka vidare…

Är det inte mer hedervärt att själv ta livet av en kanin än att stå i frysdisken på Ica och gräva fram den billigaste danska fläskfilén som under plågsamma former vuxit fram i en djurfabrik? Är det värre att döda en handfull möss än att gå omkring på stan med päls som kommer från en vidrig djurfarm?

(Men när det gäller konst ska konstnären hängas. Högt. Det har vi varit med om förr. Inte minst i fallet Anna Odell, som jag ska berätta om i ett annat inlägg.)

Allt är inte svart eller vitt. Jag är fortfarande mycket skeptisk till Edenmonts djurbilder, men utställningen fick mig att fundera och ompröva. Se fler nyanser. Förstå konstnärens tankar bakom verken.

”Wildmind”, 2016, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery.

Så, om du kan, hasta till Dunkers. Utställningen varar till den 19 mars. Och glöm inte att ta en audioguide!

PS: Konstnären har även varit sommarvärd i P1.