På vingar genom konsthistorien, del 15. Kråkor över vetefälten av van Gogh.

Idag tittar vi på Kråkor över vetefälten, av van Gogh. Tiden har nu tickat fram till sent 1800-tal och en oljemålning som en del påstår vara konstnärens sista.

Sanning att säga vet man inte riktigt vilken målning som blev den sista van Gogh gjorde. Men detta är i alla fall en av de sista, målad i juli 1890. Samma månad, (29 juli), tog han en revolver och sköt sig själv i bröstet. Två dagar senare avled han av skadorna på sjukhus. Målningen föreställer ett vetefält med en flock kråkor. Se här:

Bilden föreställer ett gult vetefält och en blå himmel där det svävar en flock kråkor. Konstnär är Vincent van Gogh.

Van Gogh: Vetefält med kråkor, 1890.


Kråkor, med eller utan symbolisk innebörd?

Man har gärna velat läsa in en symbolisk tolkning om konstnärens annalkande självmord i Kråkor över vetefälten. Men i ärlighetens namn kan vi inte alls veta om detta var syftet (avsiktligt eller omedvetet) med kråkorna…

Wikipedia förtäljer följande:  ”Kråkfåglar spelar en viktig roll som tur- och oturssymboler i många kulturer. Inte sällan förknippade folk de svarta arterna med död och ondska, och beskrivs som både otäcka, våldsamma, ondskefulla, eller till och med Satans fågel.”

/…/ ”I svensk folktro ansågs kråkan vara en mycket intelligent fågel. Exempelvis sade man att kråkan själv spjälkar sitt ben om det blir brutet. Kråkan kan i likhet med korpen vara en förklädd människosjäl, men framför allt har kråkan en varslande roll. Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor.”

Psykiskt lidande

Van Gogh skapade nästan hela sin konstnärliga produktion de två sista åren av sitt liv. 2100 verk, varav 860 stycken oljemålningar. Alltså ett skapande i manisk takt, av en svårt sjuk människa. Han hade psykoser och var inlagd i omgångar på sjukhus. Ett enormt lidande, helt enkelt.

/Karolina


PS: Här skriver jag om ett annat verk där kråkor medverkar, nämligen ett japanskt performance!

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 14. Audubons liv och leverne.

Idag får du ta del av en text jag skrev för flera år sedan, riktad till 5-åringar. Därför är den enkel och direkt i sitt tilltal. Trots det handlar det om en av fågelkonstens riktigt stora: John James Audubon. Så voilá, här kommer texten, något bearbetad… 

Målning som föreställer konstnären John James Audubon. Han syns i halvfigur mot en mörk himmel och har ett gevär i händerna.

Porträtt av John James Audubon, utfört av John Syme, 1826. Originalet
hänger i Vita huset, Washington. Bildkälla: Wikimedia Commons.

För länge, länge sedan på Haiti…

John James Audubon föddes för länge, länge sedan på en ö som heter Haiti. Det var över 200 år sedan (1785) så han lever inte längre. John James växte upp i Frankrike.

Sjösjuka stoppade faderns planer för lille Audubon

Hans pappa ville att han skulle arbeta till sjöss och till exempel bli sjökapten. Men John James blev så lätt sjösjuk när han var i en båt. Han mådde illa och blev yr. Därför klarade han inte provet för att få arbeta till sjöss.

Med falskt pass till Amerika

Det var krig i Frankrike. Pappan var rädd att John James skulle bli tvungen att vara med och kriga. Det ville han inte. Han hoppades att kunna skicka sin pojke till Amerika.

Slapp kriga

Det var svårt att få tillåtelse att resa utomlands, men pappan ordnade ett falskt pass till honom. Så kom John James till Amerika år 1803. Där stannade han resten av sitt liv och slapp att gå ut i krig.

Audubon – En naturälskare

John James älskade att vara ute i naturen i Amerika. Han gillade att jaga, fiska och rita. Han tyckte mycket om att titta på olika sorters fåglar. Ibland åkte han utomlands också för att titta på fåglar.

John James Audubon: Svan. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Gevär och ståltråd

På sina turer i naturen brukade han skjuta fåglar med ett exakt skott för att skada fågelkroppen så lite som möjligt. Sedan tog han hem den döda fågeln. När han kom
hem tog han ståltråd och virade finurligt runt fågelkroppen så att det såg ut som fågeln levde och bara satt stilla. Sedan kunde han måla av den precis som den såg ut.

Han var mycket noggrann så att han målade varje fjäder exakt som den såg ut i verkligheten. Han blandade färger så att de stämde precis med fågelns egna färger.

John James Audubon: Amerikansk flamingo. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Audubon till migrationsverket

Fast John James bodde i Amerika räknades han som en fransman, eftersom han kom från Frankrike. För att bli amerikan var han en gång tvungen att resa till en stad som heter Philadelphia. Där ordnades det så att han fick bli amerikan på riktigt.

När det var klart reste han tillbaka och upptäckte att något hemskt hade hänt.

Dumma råttor!

Råttor hade gnagt på 200 av hans fina teckningar och förstört dem. John James blev mycket ledsen. Men så bestämde han sig för att göra om teckningarna, fast denna gång skulle de bli ännu finare.

John James Audubon: Ugglor. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Birds of America

Han gjorde en väldigt fin och jättestor bok som heter ”Fåglar i Amerika”. Boken är nästan 1 meter hög och 66 centimeter bred. Den blev han mycket känd för.

Han dog när han var 66 år gammal.

Stilbildande 

Det var tur att han var så duktig på att rita fåglar för han ritade av några sorter som inte finns längre. Många fågelsorter har försvunnit för att människor har förstört naturen. Vi känner till att de fanns en gång i tiden tack vare hans bilder. Många andra konstnärer har tittat på hans bilder och försökt måla på samma sätt.

En vacker illustration föreställande duvor, utförd av konstnären Audubon.

John James Audubon: VandringsduvaEn av de arter som var talrik under konstnärens levnadsdagar. 1914 dog den allra sista. Arten hade utrotats p g a massiv konsumtion av duvkött och förstörda habitat.

Snipp snapp snut, så var inlägget slut!

Kram
Karolina

PS: Detta är ett inlägg i serien På vingar genom konsthistorien. En introduktion till serien hittar du här.

PS2: Läs gärna min artikel om Audubon, som publicerades i Vår Fågelvärld, 2021.

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 13. Den erotiska rokoko-svanen attackerar.

Nu hettar det till! Idag befinner vi oss mitt uppe i den franska rokokon, som var en stilepok under 1700-talet. Man fokuserade på lättsinne, uppsluppenhet och det graciösa. Men man var också intresserad av det artificiella och bisarra. Leda och svanen är ett bra exempel på detta.

Lite naket, tack!

Konstnärer i alla tider har hittat ursäkter för att måla nakna damer. Därför har den grekiska och romerska mytologin varit en tacksam källa att ösa ur. Där finns en uppsjö av erotiska motiv och avklädda fruntimmer..

En målning som föreställer Leda och svanen.

Francois Boucher: Leda och svanen, 1742. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Leda och svanen

Googla dagens tema så får du se en massa tavlor som föreställer en kvinna som tycks ha erotiskt umgänge med en svan. Bisarrt minst sagt. Om du känner till storyn bakom blir det knappast mindre knäppt!

Leda var drottning och gift med kung Tyndaros i Sparta. Guden Zeus upptäckte Leda och uppfylldes av erotiska begär. Han förvandlade sig till en vacker svan. Dessutom fick han hjälp av Afrodite (kärlekens gudinna). Hon lät nämligen förvandla sig till en örn. Därefter satte de igång sitt skumma illdåd…

Stackars vackra svan!

Afrodite/örnen låtsades jaga den ”stackars” svanen som sökte skydd hos Leda. Påpassligt nog när hon badade i en flod, så hon var väl spritt språngande au naturel kan man tänka.

Äggkläckning

9 månader senare lade så Leda två ägg… Alltså, i mytologins värld är detta inget konstigt! Slutligen kläcktes två avkommor, från det ena ägget blev de gudomliga, från det andra mänskliga. Nog om detta. Nu har du storyn.

Bouchers versioner av Leda och svanen

Dagens två bilder visar hur en och samma konstnär, Francois Boucher, behandlat motivet. I den övre bilden syns Leda och väninna lojt vifta bort svanen.

I nästa bild (se nedan), har scenen förflyttats till en elegant 1700-tals-schäslong. Alltså en helt annan kontext! Leda ligger nästan avdomnad med en drömsk min, medan hon blottar sin vagina. Denna blir ivrigt studerad av Zeus/svanen. Ja, ni fattar… Explicit!

En målning som föreställer Leda och svanen.

Francois Boucher: Leda och svanen, ca 1740. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Mycket nöje!
Nästa gång blir det mer sedesamt.
/Karolina

PS: Här kan du läsa ett annat inlägg om en svan!

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 11. Barocken, art-bonanza, MEGAMIX och Extra allt!

Som jag har längtat efter att få göra denna spaning i barocken! Därför ska vi nu ta fram kikaren och kolla in en fullmatad oljemålning med en sjukt galen mix av arter.

Roelant Savery: Landskap med fåglar, 1628. Bildkälla Wikimedia Commons.


Roelant Savery: Landskap med fåglar, 1628

Vi är nu inne i en tid då västvärlden håller på att erövra nya kontinenter och länder via nya sjövägar. Man koloniserar och missionerar. Alltså suger ut, profiterar på, förslavar och pådyvlar andra folk sina egna idéer. En följd är att man med sig hem har ny kunskap och exotiska föremål.

Världen ska dokumenteras

Allt detta sjöfarande ledde till ett stort intresse för hela världen, dess beskaffenhet och mångfald. Till exempel skulle alla dess arter och förunderliga växter dokumenteras! Ingen smartphone att fota med… Vad göra? Givetvis blev det konstnärer som fick i uppdrag att avbilda denna mångfald.

Vissa konstnärer fick resa med till kolonierna, andra fick stanna hemma och skapa avbildningar genom att gissa sig till hur de exotiska arterna ser ut, utifrån illustrationer och anteckningar som andra gjort.

Barocken: Art-skryt och kuriosa-battle

För att visa att man var en man av värld och hade koll på alla upptäckter kunde man ju beställa en ball målning att skryta med! Detta är förmodligen vad som hänt här.

Konstnären, holländaren Roelant Savery, har fått i uppdrag att måla denna tavla, förmodligen med en exakt beskrivning av vilka arter som skulle ingå.

Detalj: Skedstork, kondor och struts.

Skit samma att att arterna inte existerar i samma habitat! Savery har mixat ihop lite av allt möjligt. En sumatrahäger, kondor, tupp och domherre i samma miljö. Skulle det vara något konstigt? Inte alls, syftet med målningen var att representera köparens kunnande om alla upptäckter. Inte alls att vara realistisk.

Naturum Falsterbo: Alltid redo!

Mina kollegor på naturum Falsterbo har varit högst behjälpliga med att artbestämma de fåglar som syns i bilden.

Högt upp i skyn svävar paradisfåglar. Sådana lyckades man inte frakta tillbaka till Europa, utan man strippade dem på sina skinn, som man skickade hem. På så sätt fick konstnärerna fantisera ut hur fåglarna sett ut i det vilda. Kanske är det därför Savery låter dem glida omkring lagom vaga i skyn.

Andra arter är: Rödgul och blågul ara, stortrapp, vildkalkon, kasuar, struts, skedstork, kondor, skedand, påfågel, knölsvan, grå (eller svart) krontrana, grågås eller sädgås, dront, vit pelikan, gräsand och säkert många fler. Puh!

Utrotad dront

Förresten är Savery känd för att ha gjort ett antal målningar av dronten. Den stackars dronten, hemmahörande på Mauritius, utplånades någon gång på 1600-talet. Men om man får tro Savery såg den ut som på bilden nedan… Det gör ont i mig att denna knubbiga fågel med godmodig uppsyn fick stryka med på grund av människans rovgirighet.

Bilden nedan föreställer en dront på en tavla som ägdes av en brittisk ornitolog, George Edwards.

Roeleant Savery: Edward´s dodo. Från sent 1620-tal. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Slutligen vill jag konstatera att barocken verkligen är en bra tid att skåda fågel i!

Nu säger jag ”Bye bye baroque birds”! I nästa spaning stannar vi kvar i barocken och får vi stifta bekantskap med fågelkonstens superstar nummer 1! Jämfört med dagens tavla blir det lite mindre bombastiskt…

Allt gott/Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 8. Mosaik-fåglar i Ravenna.

Förra gången besökte vi antikens Romarrike och idag tar vi ett raskt kliv ända fram till kristen medeltid. Alltså har vi hamnat i en helt annan kontext. Låt oss spana på mosaik-fåglar i Ravenna!

En stiliserad gräsand, artbestämd med hjälp av naturum Falsterbos personal… Se så fint de använt blå mosaik för att visa skuggor (näbben och bortre foten). Bildkälla: Wikimedia Commons.

Från romersk till kristet

Med kejsare Konstantin hade kristendomen tillåtits i Romarriket på 300-talet. Den obskyra sekten (de kristna) som dittills firat mässor i katakomber fick nu komma ovan jord och bli den officiella religionen. Följden blev att man började bygga en massa kyrkor. Dessutom hade Konstantin också flyttat Romarrikets centrum till Konstantinopel i Bysans (”Öst-Rom”). Där hade en kristen bildtradition började utveckla sig.

Ärkebiskopens palats i Ravenna, Italien. Exteriören avslöjar inget om den magiska interiören. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Nog snackat om religion. Var är fåglarna?

Jo, vi hittar dessa berömda mosaik-fåglar i Ravenna, en stad i norra Italien. Grundad av präster från just Öst-Rom. Vi pratar ca 400-tal.

I detta tunnvalv är taket täckt med ett underbart fågelmönster. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detalj från valvet. Jag kan se änder, påfåglar, duvor (varav en turturduva), kanske en kalkon?! Hjälp mig gärna om du kan artbestämma. Bildkälla: Wikimedia Commons.


Från sten till glas-bling med super-cement

Tidigare hade romarna använt stenmosaik på golv för att skapa bilder och mönster. I likhet med romarna använde även bysantinerna mosaik. Men de var wild and crazy och täckte även väggar och tak. Detta var nu möjligt tack vare att man uppfunnit en ny typ av cement.

De små glasbitarna kom i alla möjliga vackra färger och hade bladguld på baksidan. Därför glimrade de vacker.

Vad är den lite prickiga fågeln för något? Jag gissar på pärlhöna, kan det stämma? Bildkälla: Wikimedia Commons.

Himmelskt skimmer

Man satte upp mosaikbitarna lite lätt vinklade. På så sätt kunde glasbitarna fånga upp ljus i olika vinklar. Resultatet blev en skimrande effekt. Tillsammans med övrig utsmyckning skulle det ge en föreställning av att vara i himlen.

I början på 2000-talet hade jag glädjen att få besöka Ravenna och se allt detta underbara. Just dessa fågelbilder kommer från Ärkebiskopens palats.

Tycker du, som jag, att de är fantastiska? Hör gärna av dig med kommentarer!
Allt gott/Karolina

PS: Andra fåglar i kristen bildtradition hittar du här, i ett inlägg om duvor.

Relaterade inlägg