På vingar genom konsthistorien, del 12. Super-star steglitsen.

Vi uppehåller oss idag i en högintressant miljö för oss konstvetare: ”Den holländska guldåldern” och spanar in en stackars fjättrad steglits. Detta är otvetydigt konstens mest skådade fågel!


Steglitsan, konstnär Carel Fabritius, 1654. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Den holländska guldåldern (eller egentligen den ”nederländska”) är en period i Nederländernas historia då landet var den ledande handelsnationen i Europa. Vi snackar 1600-tal alltså. Ett extremt stort antal vetenskapsmän och konstnärer gjorde denna period framstående upptäckter och spektakulära konstverk (läs mer här).

Konstnären som gick upp i krutrök
Denna målning gjordes av en av dem, Carel Fabritius. Den stackars konstnären avled efter att ett krut-lager i hans hemstad Delft exploderade den 12 oktober, samma år som han hade målat detta mästerverk.

Grymma människor
På 1600-talet var steglitser populära husdjur. De kunde dresseras till att hämta vatten med en miniatyr-spann från ett större kärl!

På denna målning syns den stackars fågeln fjättrad med en kedja runt foten, sittande på en sittring på sin matbehållare, som är upphängd på en vägg. Det gör ont i mig att se fåglar med kedja runt foten. Kedjan omöjliggör det som måste vara fåglars mest naturliga drift: att flyga.

A4+
Målningen är bara lite större än ett A4-ark och finns på museet Mauritshuis i Haag (den som ändå finge komma dit…). Världens första målning att genomgå en CT-skanning. Mauritshuis har producerat EN MYCKET FIN interaktiv sida om just denna målning. Där kan du få veta mycket mer om målningen, så jag stoppar här…

Allt gott!/Karolina

PS: Jag skrev redan 2017 ett inlägg om denna målning, fast då gällde det ett boktips…

Relaterade inlägg

Steglitsan

Idag blir det boktips!
En vårdag för ett par år sedan såg jag för första, och hittills enda, gången i mitt liv en steglits. Den flög intill vägkanten utanför ett villaområde i Falsterbo. Ovan fågelskådare som jag är noterade jag en annorlunda pippi, beige med gult i vingen, svartvitt mönster på stjärten och röd i ”ansiktet”.

Inte visste jag vad det var då, men en fågelskådande kollega hjälpte mig: Det var absolut en steglits.

Steglits. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Så. Vad märkligt. Just då höll jag nämligen på att läsa romanen Steglitsan av Donna Tartt. En roman som förtrollade mig och snabbt fick mig att utnämna Tartt till en av mina favoritförfattare. Att läsa hela hennes romanproduktion går relativt fort. Hon ger ut en bok bara vart tionde år. Hittills tre stycken. Men vilka romaner!

Steglitsan handlar om Theo som vid ett museibesök förlorar sin mamma i ett bombdåd. Utan att riktigt veta varför så stjäl han i tumultet målningen Steglitsan av Carel Fabritius.

Vi får följa Theo och målningens irrfärder genom livet. Som en röd tråd finns Theos djupa saknad av modern. En moder som visade honom vägen in i konstens värld.


Steglitsan, konstnär Carel Fabritius, 1654. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Sorgehanteringen och hanteringen av tavlan (vad gör man med stöldgods?) leder Theo in på märkliga äventyr. Persongalleriet består av ytterst speciella karaktärer, t ex knarkhandlare och konstskojare, men även trofasta vänner och nära relationer.

Jag hoppas att du kan ta dig tid och ro att läsa Steglitsan för det är en vansinnigt bra bok! Här kan du läsa recension från Svenska Dagbladet.

Har du läst någon bra roman som handlar om ett konstverk eller konstvärlden? Tipsa gärna här!