Intervju med Hans Ljungqvist om Jung

Carl Gustav Jung (1875-1961) är en intressant karaktär i psykologins historia. Trots det är han nästan helt bortglömd! För något år sedan fick jag upp ögonen för hans tankar. Dessa kretsar oftast kring människans själ, kulturyttringar som konst och litteratur, sagor och myter.

Plockat från bokhyllan.

Många begrepp som används flitigt idag skapades av Jung. Emellertid är det inte många som känner till det. Exempelvis är arketyp och extrovert/introvert personlighet. Han menade att man kunde använda termen synkronicitet på händelser och till synes slumpartade sammanträffanden som betydelseskapande och klargörande i den enskilda människans liv.

När jag skrev denna bloggs första inlägg, om Venusmyten och skönhetsindustrin, så refererade jag till boken Jung och astrologin av Hans Ljungqvist, leg.psykolog/studierektor. Han är även författare till boken Kreativitetens hemlighet (2001). Mot bakgrund av inlägget kontaktade jag honom och han ville gärna ställa upp och svara på lite frågor om Jung.

Karolina: Vad var det du fastnade för hos Jung?

Hans: Hos Jung finns ett väldigt existentiellt djup, ett erkännande av tillvarons andliga dimensioner. Jung talar till den enskilda människan och hennes upplevelsevärld, inte till det akademiska kollektivet. Han talar till sökare, outsiders, inte till den intellektuella eliten.

När jag studerade nere i Lund i början 80-talet, fick jag och en kurskamrat själva ordna en seminariedag om Jung – en dag under 5 års teoretiska studier! De godkände dock att jag gick min egenterapi hos en jungiansk terapeut.

Karolina: Hur står det till med Jung idag?

Hans: Måste säga att jag nog häpnar lite över att så många av de yngre inom dagens psykologkollektiv knappt vet vem han var. Men så är jag väl lite av en nörd. Jag har studerat jungianska tankegångar sen sent 70-tal och tycker att jag fått en större bild av den mänskliga existensen på detta sätt.

Karolina: Om vi tar ett begrepp som arketyper, har det någon relevans idag i vårt moderna samhälle?

Hans: Hela reklamindustrin arbetar, medvetet eller omedvetet, med just arketyper i en eller annan form. Jag jobbade själv åt en reklamfirma på 90-talet som spökskrivare. De ville ha mytologiska förtecken inför lanseringen av ett större svenskt varumärke. Det kallas idag inom managementvärlden för storytelling, d.v.s att man förankrar en företeelse mytologiskt. Myten är själens eget DNA.

Karolina: En liten fördom jag har mot psykologi idag är att den ofta ignorerar patientens livsåskådning, tankar om själen och människans plats i universum. Vad tror du? Och om så är fallet, är det därför Jung fallit i glömska?

Hans: Det sekulärt materialistiska synsättet har idag mer eller mindre totalt tolkningsföreträde. Detta synsätt säger oss att tillvaron är helt utan mål och mening. En ekande meningslös tomhet.

Man menar att medvetande är inget annat än elektrokemisk aktivitet i grå materia, d.v.s. hjärnan. Hela skapelsen är bara ett gigantiskt tärningskast. Slumpens skördar. Att då komma och prata om själen och ett sökande efter mening, ja det blir förstås en aning magstarkt.

Jung anklagas ofta för att ha varit en mystiker, och det är delvis sant. Hans upplevelsevärld är mycket lik mystikernas. Det fanns en stark spänning inom Jung mellan vetenskap och det andliga.

Han ville bli sedd som vetenskapsman men kunde inte negligera sina direkta andliga upplevelser. Jung lyssnade till den stilla inre rösten. Något som inte är fullt så lätt för oss att göra i vår numer så högljudda och larmande värld. En tid när polerad yta premieras framför själsligt djup och kontemplation.

Karolina: Du menar alltså att man anser att det är negativt att psykologiska teorier och mysticism kan ha beröringspunkter? Varför tror du det är så?

Hans: Det hela faller tillbaks på den världsbild jag nämnde nyss. Det finns ingen plats för det mystiska, det transcendenta. Sånt där får konstnärer och poeter ägna sig åt. Vuxna moderna, förnuftiga människor tror inte på något sådant flum. Det är sagor för barn – och outsiders.

Scientismen, tillbedjandet av vetenskapen, är numer religionen för dagen. Det enda som finns, det enda som är verkligt, är det som är tillgängligt för våra fem sinnen. Allt annat bara fria fantasier, påhitt eller ren och skär lögn.

Jung däremot ansåg att religion/andlighet utgör en läkande kraft i människans psyke. Jag har själv en idé om att vi idag i många stycken når vår andliga sida genom skapande verksamhet i olika former. Flow som en port till större rymd. Jag har utvecklat detta i min andra bok, Kreativitetens hemlighet. 

Karolina: Vad jag har förstått så menade Jung att den yttre världen (omvärlden) och den inre världen (människans psyke) korresponderar. Om mänskligheten har tumult i sitt inre så skapas kaos även i den yttre världen. Är inte detta högaktuellt, så som världen ser ut idag?

Hans: Jung menade att den inre och den yttre världen är två sidor av samma mynt. Detta gäller både för individ och kollektiv. Man måste finna helhet, mening inom sig själv för att kunna bidra till detta i den yttre världen.

Vi smittar varandra med känslor. Kaos inombords ger i regel kaos utanför i våra mellanmänskliga relationer. Yttre reflexer av inre tillstånd. Jungs synkronicitetsbegrepp kommer in här. Ett yttre sammanträffande som speglar en inre psykisk process. Världen likt en spegelsal. En underbar mystiker ifrån vår egen kultursfär, Franciscus av Assisi, uttryckte det på följande sätt: “Det vi söker är den som söker”

Karolina: Hur tror du att framtiden ser ut för Jung?

Hans: Jag tror inte att jungianska tankegångar kommer att inta någon central roll framöver inom den officiella psykologin, annat än att enskilda psykologer låter sig inspireras och kanske smittar andra att söka i den riktningen.

Men jungianska tankegångar kommer, nu som innan, alltid att finnas som en underjordisk livgivande idéströmning att hämta inspiration ur. Många är det som har druckit ur detta flöde.

Ett kuriosum som inte många känner till, är att Jung var den som gav den utlösande inspirationen till skapandet av Anonyma Alkoholister och tolvstegsmodellen. Andlighet som medicin mot missbruk.

Karolina: Vad ska man läsa om man vill lära sig mer?

Hans: Den absolut bästa boken på svenska, är Kurt Almqvists ”Att läsa Jung”. Kurt, f d rektor på nu insomnade Junginstitutet, Skeppsbron Stockholm, ger en djuplodande analys av Jungs sätt att förstå människan och existensen. Kanonbra bok, helt enkelt.

På antikvariat kan man kanske hitta den gamla boken Från Freud till Jung av Ivar Alm. Alm var den som på allvar introducerade Jung här i Sverige och den som sedermera översatte Jungs självbiografi, Mitt liv, till svenska. I det engelskspråkiga utbudet rekommenderar jag Deirdre Bairs tungviktare Jung: A Biography.

Om man går ut på Youtube kan man hitta intressanta dokumentärer om Jung.
Länk till långfilmen A Matter of Heart
Länk till dokumentärserien The Wisdom of the Dream

Face to Face (den berömda BBC-intervjun):

Det finns även en liten intressant dokumentär från BBC som ger en god och poetisk inblick i Jungs teorier, Sea of Faith.
Del 1.

Länk till del 2

Skönlitteratur med touch av Jung

Om man vill närma sig Jung från den skönlitterära sidan, är det Herman Hesse som gäller. Hesse var nära vän till Jung och gick även i analys hos en jungiansk psykolog. Han skickade alltid ett dedicerat exemplar av sina nya böcker till Jung.

Demian och Stäppvargen är direkt relaterade till Hesses egna arbete med sig själv i jungiansk terapi. Hesses absoluta mästerverk är förstås annars Glaspärlespelet, den bok han fick nobelpriset för 1946. Under de många år det tog för honom att förbereda detta opus, skrev han samtidigt en annan liten bok, Österlandsfärden. En esoterisk kioskvältare av klass. En virtual reality utan dator och glasögon.

Och inte att förglömma… Här i Sverige har vi ju vår egen nobelförfattare, psykologen Tomas Tranströmer, vars svindlande poesi har många jungianska associationsbanor.

För mig var det mycket intressant att få svar på dessa frågor och förhoppningsvis för dig som läsare också! Tack till Hans Ljungqvist.

Relaterade länkar

Intervju med Jasmine Cederqvist: Fågelperspektiv i livet och konsten

Jag har träffat konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist som ofta använder sina erfarenheter av flygande i sin konst. Här ställer jag frågor till henne om fågelperspektiv i livet och konsten.

Jasmine Cederqvist

Konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist. Bild: Jasmine Cederqvist.

Karolina: Vad betyder fågelperspektiv för dig?
Jasmine: Att få distans till saker och ting. Bäst fungerar det när man flyger ett litet, öppet flygplan, t ex en Tiger Moth. Då är det lite som att sitta på en gås, som Nils Holgersson gjorde. När jag tittar ut över kanten blir jag ett med luften. Ofta tänker jag ”Där nere pågår vardag för människorna och här sitter jag”.

Karolina: Vad innebär det att få distans?
Jasmine: Jag tror det är himla bra att få se saker ur andra perspektiv än att bara hela tiden vara i händelsernas centrum. Att se från ovan ger en också ett mer filosofiskt perspektiv på livet. Att förflytta sig och vara i rörelse. Livet är en enda rörelse och det ändras hela tiden.

Jag har varit lite besatt av denna tanke: att även om vi sitter stilla här och nu så är vi i rörelse. Vi förflyttar oss mentalt och fysiskt. Att flyga gör rörelsen extra påtaglig och det är lättare att få nya perspektiv uppe i luften.

I rörelse

Karolina: Vad innebär det att vi hela tiden är i rörelse?
Jasmine: Rörelse innebär förändring. Förändring kan vara något skrämmande för många. Oavsett om vi vill det eller inte så förändras vår tillvaro hela tiden. Man är på väg under hela sitt liv. Från vaggan till graven. Tankarna är också alltid på väg.

Karolina: Du tar ofta upp detta med att navigera i din konst. Vad betyder det att navigera?
Jasmine: Vi navigerar hela tiden: i olika landskap, både fysiska och mentala. Det är precis som flyttfåglar som måste hitta fram. Vi har mentala kartor med olika markörer som hjälper oss att navigera i det sociala landskapet.

Karolina: Du arbetar som konstnär, workshopsledare och pilot. Hur skiljer sig dessa roller åt?
Jasmine: Ha! Det roliga är att jag nyligen lade upp ett citat på Facebook om att kreativa människor tröttnar fort, gör många misstag etc. En pilotkollega svarade direkt och undrade: Men Jasmine, hur fungerar det med att vara pilot? Men citatet handlar om den kreativa sidan: Du måste våga misslyckas när du skapar.

Jag har inga problem att navigera mellan de olika rollerna som konstnär och pilot. När jag flyger så utmanar jag ju inte min kreativitet utan fokuserar fullt ut på min uppgift och de regler som gäller för flygning. Det ger mig avkoppling och frihet att inte behöva vara kreativ i luften.

I rollen som konstnär är det tvärtom: Man öppnar dammarna och vågar gå utanför de upptrampade stigarna. Det är då det spännande börjar och man kan göra alla misstag också. Det är två helt olika världar.

Rollen som pedagog

När jag jobbar som pedagog då går jag mycket på ett arkiv av erfarenheter. Jag har arbetat i 7 år som ”Ur och skur”-pedagog inom skolan årskurs 3-5. Där handlar det mycket om skapande och att allt är möjligt! Då löser jag uppgifterna efter hand.

Jag använder mig av konstnärsrollen för att inspirera i den skapande processen. Ofta kan det verka kaotiskt. Ibland har jag exempelvis 100 barn som ska delta i en workshop under en dag. Då är det bara att bita ihop och köra på.

”What You have to do, you have to do”. Du tänker inte, du bara löser det. Det har jag lärt mig av att flyga. Du måste ta dig fram och det finns ingen annan som kan lösa uppgiften åt dig. Den insikten kom första gången jag var uppe och flög ensam. Då insåg att ingen annan skulle lösa det åt mig. Jag fick inte bli så rädd att jag inte skulle klara av att landa.

Närvaro och flow

Karolina: Det talas mycket om närvaro och flow nuförtiden. Kan du ha liknande erfarenheter som pilot och konstnär?
Jasmine: Ja, jag upplever totalt fokus både när jag flyger och skapar. Skillnaden är att den känslan upplevs under betydligt kortare stunder när man flyger. I luften är tiden begränsad på grund av bränsletillgången. Men man har korta stunder av flow när man är ett med elementen och känner sig superlycklig.

Så är det när man skapar också, men vägen dit kan vara mycket jobbigare. I den kreativa processen går man igenom olika faser, motstånd, tvivel, spänning och så vidare.

Nascalinjerna inspirerar

Karolina: Jag vet att du inspirerats av nascalinjerna i Peru. Berätta lite om dem!
Jasmine: Nascalinjerna är gigantiska bilder, geoglyfer, gjorda i landskapet. De skapades mellan 500 f.Kr. – 500 e.Kr. av nascaindianerna. Bilderna kan enbart ses från luften. Vissa föreställer djur, andra geometriska former. Den största bilden föreställer en pelikan och är 285 meter lång.

2xnasca

Exempel på nascalinjer i Peru. Bilder via Creative Commons.


Uppdrag åt Kristianstads flygplats

Karolina: Och du har gjort egna ”nascalinjer” på Kristianstads flygplats?
Jasmine: Ja, under tre år har jag fått i uppdrag att skapa konstverk som enbart kan ses från luften. Det första verkat gjorde jag 2014. Det föreställde en jättehand på 60 meter. Då insåg jag verkligen att man tappar perspektivet när man står på marken. Jag var jättenervös. Och hade ingen koll på t ex fingrarna. Det var bara att räkna och hoppas att det skulle stämma!

Till skillnad från nascaindianderna fick jag se mitt konstverk från ett flygplan när det var klart. De hade, vad vi vet, inte den möjligheten. De skapade konstverk som de aldrig själva skulle få se. Det är mycket fascinerande.

jasmine_krstd_hand_400px

Jasmines installation “Flyghanden/ En utsträckt hand” på Kristianstads flygplats, 2014. Foto: Jasmine Cederqvist.


Ett exkluderande konstverk

Karolina: Verket är exkluderande. Enbart flygpassagerare till och från flygplatsen kunde se det. Vad tänker du om det?
Jasmine: Jag tyckte det var spännande att göra ett konstverk som var uttalat exkluderande. Det var en slags kommentar till att mycket konst idag är exkluderande. Man måste vara påläst och besitta ett visst kulturellt kapital för att kunna ta del av den. Men jag tycker att det ska finnas olika sorters konst.

Karolina: Hur gjorde du det verket?
Jasmine: Med en apparat man har när man gör linjer på en fotbollsplan. Sen strör man marmorkross på linjen för att göra den ännu vitare. Linjen eroderar så småningom bort.

Förgänglighetstanken fascinerar mig. Jag tycker att vi är fixerade vid att saker och ting ska hålla i en evighet. Konst behöver inte finnas för alltid. Vad är det som är för alltid? Vi vet inte hur länge vi är här. Kort sagt, mer ”här och nu”! Det är mer intressant.

En framtidsspaning

Karolina: Slutligen undrar jag om vad du tror om framtiden. Vi spås alla att ha en liten drönare som flyger omkring och registrerar omvärlden åt oss. Kommer att ge oss bättre perspektiv på vår tillvaro?
Jasmine: Nej, det tror jag knappast! Det är inte alls samma känsla som att sitta i ett öppet flygplan 130 km/h, t ex i en Tiger Moth. I flygplanet känner man sin kropp, vinddraget, man är frikopplad från livet där nere.

Flygtiden i ett plan är begränsad. Det är en metafor för livet.

Ett av Jasmines senaste projekt. “Meddelande #1” Ensillagebalar har använts som punkterna i punktskrift (Braille – blindskrift) att skriva meddelandet “Se mig!”. Ljungbyhed. Foto: Jasmine Cederqvist.

Läs mer om Jasmines projekt på hennes hemsida.

Hälsningar
Karolina

PS: I följande inlägg skriver jag om en bild med fågelperspektiv, nämligen Eschers Natt och Dag.