Kategoriarkiv: Livet

Gästbloggaren Petter Pettersson, del 2

Publicerat av
Svara

Gäst i detta blogginlägg är min teckningslärare från studietiden på Kristianstads konstskola. Där gick jag ett år (1994-95) och hade förmånen att ha Petter Pettersson som kroki-lärare. I två inlägg (detta är del 2) berättar han om sin barndom på Falsterbonäset, närheten till den magiska naturen, katter och om kreativitetens kraft.

Kattfrossa

Katter i garderoberna. Katter i byrålådorna. Katter i köksskåpet. Katter i kartonger över hela huset. Som mest hade vi 28 katter i hushållet. I vår enfald hade vi inte tänkt på att kastrera dem och att avliva kattungar fanns inte på kartan. Nästan vartenda skrymsle var ockuperat av några katter. Och som om det inte räckte drog vi till oss alla sommarkatter som folk hade dumpat. Matkontot blev astronomiskt och till slut tog vi oss samman och började kastrera katterna innan vi slutgiltigt gick på knä.

Med hjälp av räven och en havsörn kom vi slutligen ner på en hanterbar nivå. Och idag har vi tre huskatter och en halvvild som vi ser till att hålla på benen.

Utan katter kan man inte leva…

Resenär

Skönhet och rörelse. En ständigt närvarande och ständigt ogripbar varelse. En gränsöverskridare i ordets yttersta bemärkelse. I gammal tro den varelse där liv och död vägde lika och som med största lätthet kunde passera den tunna hinna som skilde liv och död. Likgiltig på vilken sida den befann sig…

Vinden vänder löv, och vår katt gör en famnande rörelse djupt ur sin sömn…

Blind Willie McTell

Plötsligt slocknde ljuset i vänster öga. Kompakt näthinnelossning. Som måste åtgärdas inom 8 timmar för att ha en chans att rädda synen. På grund av sjukhusstrul fick jag vänta i 3 dagar. Långa dagar.

Samtidigt gick vår gamle katt Svarte Pojken i vägen för en lastbil och blev av med höger öga. Vi vankade omkring som olycksbröder i vår enögda tillvaro. Och stöttade varandra så gott vi kunde. Vi hade åtminstone två ögon tillsammans.

Operationen genomfördes till slut och konvalescensen innebar att ligga blickstill på vänster sida i fem dagar. Katten vek inte från min sida på hela tiden och vi hämtade tröst i Blind Willies hypnotiska gitarr. Tack Svarte Pojken. Jag hoppas du fått ett nytt öga i ditt hinsides liv…

Landmärken

född i Skanör 1942
föräldrar-fiskare och piga
det Skanör som nämns är ett Skanör före Moderaternas intåg…….
Mjölkbud på cykel.
Falsterbo golfklubb, bunkerkrattare.
Sydsvenska Dagbladet, reklamavdelningen,
Beckmans reklamskola, illustration.
Hamnarbetare.
Soptömmare i Malmö.
Konsthögskolan, grafik.
Beckomberga, mentalskötare.
Gebers bokförlag, boklayout.
Psykiatri Kristianstad, mentalskötare
Mentalskötarutbildning.
Barnpsyk, Kristianstad.
Krokiundervisning Kristianstad Konstskola
Karriären avslutas med sju års skogsarbete…..
Pensionär.

Och så vidare… /Petter Pettersson

Det var allt från dagens gästbloggare. I mitt kuriosakabinett finns en fin kattskulptur i brons som jag fått av Petter. Om du kollar filmen i det inlägget, så skymtar kissen förbi!

Relaterade inlägg

Gästbloggaren Petter Pettersson, del 1

Publicerat av
Svara

Gäst i detta blogginlägg är min teckningslärare från studietiden på Kristianstads konstskola. Där gick jag ett år (1994-95) och hade förmånen att ha Petter Pettersson som kroki-lärare. I två inlägg (detta är del 1) berättar han om sin barndom på Falsterbonäset, närheten till den magiska naturen, katter och om kreativitetens kraft.

Sandrevet

Inte mycket mer än en liten sandrevel, en munsbit för havet. Ständigt under belägring av vind och vågor. Och på höstarna försvann allt i ett töcken av dimma, tills höststormarna tog över, och drev strändernas gengångare upp till de kurande boningarna, som redan hade nog av sina egna hemsökelser. Och på de ödsliga hedarna sprang gengångarna fritt i alla väderstreck.

Jag växte upp i min farfars egendomliga hus, med en barlast av rakitis och barnastma. Huset var ett av de få som överlevt de återkommande bränderna och hade blivit tillhåll för alla de vilsna själar som blivit hemlösa.

En magisk uppväxt där man aldrig riktigt visste på vilken sida livet man befann sig. En uppfriskande känsla som befruktat mitt skapande genom hela livet…

Fiskarblues

Blues visste ingen vad det var, men min farfar var ett stycke vandrande blues. En deltabluesfiskare från revet. En fattig fiskare som knappt drog sig fram, men en otrolig musiker, som satte ihop ett litet luggslitet band av drängar och fiskare, och for runt på cykel för att spela på dans och fester.

Lika hög som bred och stark som en björn, totalt flintskallig och med jättelika knävelborrar. På äldre dagar packade han fiskfångsten på sin cykel och beväpnade sig med sitt munspel och drog ut för att uppträda på gatorna. Stepp och munspel.

Favoritstället var framför Pingstkyrkans lokaler som drevs till vansinne av den ogudaktiga musiken. Den tunga rytmen fick husväggarna att vibrera och publiken var i trans, och fisken gick som smör…

Kreativt kaos

Kreativitet var ett måste på det lilla revet. Överlevnadskreativitet. Utan uppfinningsrikedom fick man svälta. Och alla här var mästare på att knåpa ihop livet. Resurserna var små och fick klämmas ur till sista droppen.

Konst ingick i överlevnadskonceptet. Konstnärer däremot stod inte högt i kurs, baskerklädda pipskäggsfjantar. Några sådana hade varit på besök och lämnat bestående men efter sig. Den konstnärlig mångfalden tog sig många uttryck. Man sydde, snidade, vävde, bötade garn, byggde båtar, kokte hembränt, skar reliefer.

Måleriet var förbehållet fiskebodarna och havet, helst i solnedgång. Att tyngdpunkten låg på solnedgångar berodde på att havet låg i väster. Tändstickstavlor låg högst upp i näringskedjan och sågs som det ultimata konstverket.

Undantaget var barberaren som betraktades som rena avantgardet. Han hade finslipat konsten att måla fjällmotiv vilket var en bragd eftersom han inte varit längre hemifrån än 5 kilometer. Verken presenterades tillsammans med en rödbrusig dödskalle som påstods vara hans mammas. Känsligare själar undvek att gå och klippa sig. Efter hans död fick jag ärva dödskallen, men det är en annan historia…

Kreativ kökkenmödding

Min farfars obändiga munspel och den oborstade skaparkraft jag ständigt befann mig i, har varit det kreativa nav jag ständigt återvänt till. En energikälla som aldrig har sinat. Sedan jag upptäckte att allt går att uttrycka sig med. Kolbitar, papperspåsar, anilinpennor, tapeter, rista med en pinne i sanden,taktjära på gamla plankbitar, hönsbajs på nykalkade väggar. Ett skapande som sprang ur nödvändighet och livet själv. Och som livet alltid är, sannerligen inte perfekt.

Livet på revet gav mig också en stark motvilja mot att fösas in i någon som helst fålla, konstnärlig eller annan. Och en motvilja mot att leva på min konst, konst som levebröd gav mig alltid en känsla av att ge upp någon slags frihet. Jag valde i stället att periodvis ägna mig åt ganska tunga yrken, som erfarenhetsmässigt var guldgruvor. Och som gav mig möjlighet att vända på klacken när jag ville, och ta en helt annan riktning.

Inga revir att bevaka, ingen konstnärlig karriär att ängsligt putsa på.

Friheten att kunna kasta bort allt när det är dags…

Jag var med och arrangerade en utställning med Petter Pettersson på konsthallen, Falsterbo Strandbad. Det var innan Vellingemoderaterna valde att lägga ner konsthallen och istället planera för ett Spa och konferensanläggning med en annan Petter (Stordalen). (Karolinas anm.)
Petter Pettersson: Textil med teckning och grafik.

I nästa inlägg blir det katter, akut näthinneavlossning och några personliga landmärken. Missa inte det! (Karolinas anm.)

Relaterade inlägg

Gästbloggaren Anneli Magnuson: Lätta Fjädrar med tyngd…

Publicerat av
2

Fjäderlätt

med tunna till synes osynliga vingar
kommer den mot mig.

Trollsländan
med sin magiska utstrålning.

Stum av förundra följer min blick dess färd
genom den stilla morgonen
där daggen fortfarande ligger som kristaller
färdiga att plockas.

Plockas och sparas, men lika flyktiga är de
som trollsländans färd genom dagen
innan kvällen och natten nalkas.

Dikt ur Guldkorn från universum

Att Fånga Ögonblicket

Här och nu finns så mycket att
upptäcka för alla de som
släppt sina Sinnen fria.

Släpp Dig Fri ~ Begränsad dig inte
Öppna Upp
för Din Skatt som bor inom Dig.
Ett Gyllene skimmer ~ likt
Trollsländans spröda vingar
som väntar på att få lyfta.

Lätthet med TYNGD!

Tänk EN liten Fjäder ~ så lätt ~
så hållbar ~ den Bär genom Livet.

Ni som kanske redan känner mig
vet att Fjädrar är något Alldeles Alldeles speciellt för mig.

Mina Böcker

  • Guldkorn från Universum
  • Universum Svarar

Har just en liten ”svävande”
Fjäder som de flesta försöker Fånga när de ser böckerna…

Båda böckerna är kanaliserade.
När jag skrev Guldkorn från Universum ~ fick tidigt ”Veta” att Boken kommer att väga TUNGT i sin Lätthet att föra fram dessa ord.

Det är något som jag upplever varje gång jag läser eller berättar något ~ hur lätt människor blir fängslade av Orden som berör…

Jag bjuder på ”Ord Praliner”…

  • Guldkorn från Universum ~ TEMA
    Värderingar ~ Bemötande ~ Omtanke och Kärlek
  • Universum Svarar ~ TEMA
    52 Frågor och Svar.
    De frågor du kanske inte visste att du funderade på…

Att vara MODIG!

Böckerna har fått mig att göra så mycket som jag egentligen inte vågar ~ men min känsla har då varit att det som står i böcker är mycket viktigare.

Att Växa i sig själv är ett starkt budskap till läsaren.
Universum Svarars baksida berättar

”Denna bok är lätt som en Fjäder!
Någonstans inom dig har
du alla svaren
Du vet…
Boken kommet att hjälpa dig
att finna det du redan vet.
Släpp taget om Dig och
släpp dig fri!
Tillåt Dig att flyga fritt.”

Bokrelease 3 okt 2021!

När jag äntligen kunde ha Bokrelease på ~ Universum Svarar ~ hade jag en önskan att Orden i Boken skulle lyfta och Sväva fritt!

Hur gör man då…

Jag vet ~ Vita BrevDuvor och jag visste var de bodde.
Så jag gick och ringde på och frågade om det var möjligt ~ det var det.

En mycket vänlig man Ahmed berättade dock att de flyger inte i regn.
Oh, men det verkade klara sig den 3 oktober vad man kunde se.
MEN jag såg något annat ~ en Glada som svävade just här på förmiddagen. Så jag ringde och berättade ~ det är lugnt ~ Duvorna har en lite klocka runt sitt lilla ben.

Så var stunden inne!

Vi stod alla i Trädgården och Kören ~ Mixtus Cantus hade just avslutat ~ TRO av Marie Fredriksson.
En underbar stämning och förväntan infann sig och jag sa några ord om min Dröm och Önskan att dessa Duvor skulle sprida mina ord ut i världen.

Jag gick till en liten trälåda som var gömt i trädgården och tog varligt upp en duva ~ några tårar trillade stilla nerför min kind och jag kunde känna duvans hjärtslag.
Försiktigt höll jag upp Duvan och väntade…
Oh, hon ville inte lyfta utan var kvar i mina händer ~ stum av Förundran sänkte jag mina armar.
Ohhhh, vad det enda som hördes…

Så, plötsligt lyfte hon till allas jubel ~ vingslagen och ett lätt klingande ljud från klockan kunde höras.
Christel i kören fångade den fina bilden som nu har blivit mitt Signum för det jag gör.

Detta är ett litet Smakprov av det som bor i mitt Hjärta.

Viljan att Sprida det
GODA
vidare o vidare
likt
BrevDuvor ~ FredsDuvor

Anneli Magnuson
Konstnär ~ Poet ~ Författare ~ Medium o ”Lite till…”

Relaterade inlägg

Bildmagi – Vidskepelse eller ett konkret verktyg?

Publicerat av
2

Idag blir det funderingar om saker som inte går att bevisa. Jag pratar om bildmagi. Är det något för den samtida människan eller inte? Kan bilder användas för bättre resultat i livet?

”It´s a kind of magic”

Bildmagi innebär att man tillskriver bilder magiska krafter. Det brukar mest förknippas med förhistorisk konst och ursprungskulturer. Alltså grottmålningar och liknande. Därför avfärdas ofta bildmagi som nonsens och något en modern nutidsmänniska inte bör syssla med.

Men faktum är att vi är många som mer eller mindre medvetet praktiserar bildmagi dagligen!

Feng Shui

Jag är en ganska entusiastisk anhängare av Feng Shui. Alltså den där gamla idén att energier i hemmet, på jobbet – ja, överallt – påverkar ens mående. Energierna kan styras så att man mår bra av dem, istället för att bli utmattad. Således ska man t ex möblera för att leda energierna rätt.

En viktig tanke inom Feng Shui är att se över de bilder man omger sig med. Tanken är att bilderna manifesterar energi. Ser man därför en bild dagligen blir man påverkad, inte bara till sitt humör utan även högst konkret.

Om du vill ha rikedom i ditt liv ska du alltså hänga upp bilder som visar överflöd. Om du känner dig ensam ska du rensa bort alla bilder som föreställer ensamma människor. Och så vidare.

Om du vill ha mer partajande i ditt liv, varför inte sätta upp denna målbild? ”Bröllopsdans” av Pieter Breughel den äldre, från 1566.

Kloka sport-fånar

Professionella idrottare jobbar också med en slags bildmagi. Men då heter det visualisering. I sitt inre manar de fram bilder och sekvenser som visar hur lyckosamma de är i sin sport. Alltså kopplar de ihop tanke, känsla och kropp i en positiv, inre bild.

Ikonoklasm

Och genom historien har galenpannor förstört sina meningsmotståndares artefakter för att visa sin makt, håna motståndaren och troligtvis också för att utplåna eventuell magisk energi (jag har tidigare skrivit ett inlägg om ikonoklasm, läs det här).

Placebo eller verklig effekt?

Egentligen är det inte så konstigt med dessa tankegångar. Man kan göra en jämförelse med byggnader. De börjar alla med en tankemässig föreställning som stegvis konkretiserats genom arkitektens skisser och ritningar. Så småningom blir de manifesterade i material – trä, betong, stål – i den yttre verkligheten.

Så varför inte tänka tanken att bilder kan ha magisk kraft? Och agera utifrån det. Du har inget att förlora och det kan knappast orsaka någon skada. Vilken bild skulle ge dig vad du önskar? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan.

Tjingeling från bildhäxan

Relaterade inlägg



En skänk från ovan

Publicerat av
3

Idag berättar jag om en skänk från ovan som tillfallit lilla Tomelilla konsthall. Och hur denna gåva tagit form i ett stipendium. Slutligen ska du också få veta hur jag är inblandad!

Désirée Lennklo är intendent på Tomelilla konsthall. Hon har ett likadant jobb som jag hade på Falsterbo konsthall (innan Vellinge-moderaterna kom på att de hellre ville ha ett spa än en konsthall, och sade upp all personal, läs mer här).

I alla fall, för några år sedan berättade Désirée om en oväntad pengadonation.

Tomelilla kulturhus med konsthall, bibliotek, kulturskola och jazzarkiv. Bildkälla: Wikimedia Commons.

En generös Sten

2015 dog en man vid namn Sten Malmquist. I sitt testamente donerade han 100 000 pund till Tomelilla konsthall. På så sätt regnade det helt oväntat pengar över den lilla kommunala konsthallen! Med tanke på att ingen på Tomelilla konsthall hade hört talas om denna Sten, är det hela ännu mer anmärkningsvärt.

Men det skulle visa sig att denna gentleman hade starka rötter till lilla Tomelilla. Sten Malmquist föddes i Malmö 1920. Endast något år gammal flyttade han tillsammans med sin familj till Tomelilla. Där började hans far som kamrer på Jästfabriken.

Sten lämnade Tomelilla efter sin realexamen och anställning som bankkontorist. Därefter inledde han en mer än 40 år lång anställning vid Trelleborg AB, gummifabriken. Han avslutade sin karriär som finansdirektör vid samma företag 1984 och bosatte sig i England.

Redan i sin ungdom kom Sten i kontakt med konst genom vänskapen med Truls Andrén, vars fader var en välkänd välgörare för unga konstnärer i trakten. Trots att Sten vid sitt frånfälle 2015 bodde i England, valde han att testamentera 100 000 pund till Tomelilla konsthall.

En skänk från ovan blir Artist in Residence

Tomelilla använder kosingen till ett så kallat Artist in Residence. Det är ett vistelsestipendium som innebär att en utländsk konstnär kommer och arbetar 6 veckor i Tomelilla. Och det är här som jag kommer in i bilden!

Michael Whelan.

Michael Whelan, en brittisk konstnär, kommer till Tomelilla detta år. Och han ska genomföra en mängd olika aktiviteter. Exempelvis installera en Camera Obscura, fotvandra längs kommungränsen, skapa fotogram med skolelever, göra fanzines med kulturskolan, gå fotopromenader med äldre och en massa mer. Kort sagt en massa saker som kräver mycket planering. Således behöver han en höger-hand. Och det är här JAG kommer in i bilden!

Som assistent till Michael hjälper jag honom att skapa ett genomförbart program. Resultatet är att jag just nu håller i en salig blandning av trådar som ska vävas ihop till en givande vistelse både för Michael och Tomelillas invånare.

Sammanfattningsvis är mitt uppdrag både utmanande och givande. Jag är tacksam att jag fått denna chans att vara med och möjliggöra att Stens kosing faller i god Tomelilla-jord!

Hälsningar
Lina, för tillfället koordinator för Artist in Residence, Tomelilla konsthall

Relaterade inlägg