Människan använder sig av djur på de mest brutala och märkliga sätt. Bloggen fortsätter att ta upp några djur som på olika sätt tagit plats i konstens värld. I dag berättar jag om noshörningen Clara. Var går gränsen egentligen för vad man får göra med djur i konstens namn?
Noshörningen Clara på modet
Rokokon var en stilperiod under 1700-talet. Under rokokon intresserade man sig mycket för exotiska platser och resor. Därmed var man även fascinerad av exotiska djur.
Clara, avbildad 1747 när hon vistades på värdshuset ”Zum Pfau” i Mannheim. Denna bild massproducerades som en souvenir.
Clara var en föräldralös noshörning i Indien. Till skillnad från många andra föräldralösa djurungar, så blev hennes öde ytterst unikt. Det berodde på att en holländsk handelsman tog hand om henne och fraktade henne till Europa. Där kom hon att turnera runt på hoven under 1700-talet. Konstnärer vid hoven porträtterade henne i oljemåleri, gravyrer och porslin. På så sätt gjorde hon en karriär som konstnärsmodell.
Trots att vi kanske mest förknippar rokokon med graciösa och sirliga former, blev noshörningen som motiv mycket populärt. Clara blev omkring 20 år. Hur hon hade det i sin fångenskap kan man fundera över. På nätet läser jag att noshörningar kan bli upp till 50 år.
Den kände konstnären Pietro Longhi målade denna bild av Clara 1751.
Vad säger du om Claras öde? Hör gärna av dig med en kommentar!
Vi hörs!
/Karolina
PS: Även i mitt förra inlägg om djur i konstens tjänst fanns kopplingar till 1700-talet. Läs gärna inlägget om rosa får!
Spännande tillbakablick i historien. Det är lätt att förfasa sig, det skulle vara otänkbart i dagens samhälle. Men man ska inte glömma att det då var en annan tid och att man hade annat förhållningssätt till mångt och mycket.