Bildmagi – Vidskepelse eller ett konkret verktyg?

Idag blir det funderingar om saker som inte går att bevisa. Jag pratar om bildmagi. Är det något för den samtida människan eller inte? Kan bilder användas för bättre resultat i livet?

It´s a kind of magic

Bildmagi innebär att man tillskriver bilder magiska krafter. Det brukar mest förknippas med förhistorisk konst och ursprungskulturer. Alltså grottmålningar och liknande. Därför avfärdas ofta bildmagi som nonsens och något en modern nutidsmänniska inte bör syssla med.

Men faktum är att vi är många som mer eller mindre medvetet praktiserar bildmagi dagligen!

Feng Shui

Jag är en ganska entusiastisk anhängare av Feng Shui. Alltså den där gamla idén att energier i hemmet, på jobbet – ja, överallt – påverkar ens mående. Energierna kan styras så att man mår bra av dem, istället för att bli utmattad. Således ska man t ex möblera för att leda energierna rätt.

En viktig tanke inom Feng Shui är att se över de bilder man omger sig med. Tanken är att bilderna manifesterar energi. Ser man därför en bild dagligen blir man påverkad, inte bara till sitt humör utan även högst konkret.

Om du vill ha rikedom i ditt liv ska du alltså hänga upp bilder som visar överflöd. Om du känner dig ensam ska du rensa bort alla bilder som föreställer ensamma människor. Och så vidare.

Om du vill ha mer partajande i ditt liv, varför inte sätta upp denna målbild? ”Bröllopsdans” av Pieter Breughel den äldre, från 1566.

Kloka sport-fånar

Professionella idrottare jobbar också med en slags bildmagi. Men då heter det visualisering. I sitt inre manar de fram bilder och sekvenser som visar hur lyckosamma de är i sin sport. Alltså kopplar de ihop tanke, känsla och kropp i en positiv, inre bild.

Ikonoklasm

Och genom historien har galenpannor förstört sina meningsmotståndares artefakter för att visa sin makt, håna motståndaren och troligtvis också för att utplåna eventuell magisk energi (jag har tidigare skrivit ett inlägg om ikonoklasm, läs det här).

Placebo eller verklig effekt?

Egentligen är det inte så konstigt med dessa tankegångar. Man kan göra en jämförelse med byggnader. De börjar alla med en tankemässig föreställning som stegvis konkretiserats genom arkitektens skisser och ritningar. Så småningom blir de manifesterade i material – trä, betong, stål – i den yttre verkligheten.

Så varför inte tänka tanken att bilder kan ha magisk kraft? Och agera utifrån det. Du har inget att förlora och det kan knappast orsaka någon skada. Vilken bild skulle ge dig vad du önskar? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan.

Tjingeling från bildhäxan

Relaterade inlägg



Hieronymus Bosch på SVTplay

Dagens nätta lilla inlägg vill helt enkelt pusha för en dokumentär om konstnären Hieronymus Bosch. Den ligger på svtplay.se ända till 25 december 2024!

På upptäcktsfärd i helvetet

Den 52 minuter långa dokumentären På upptäcktsfärd i helvetet berättar om den nederländske konstnären Bosch (ca 1450-1516). Säkert har du sett hans bilder. Det finns inte många bevarade målningar, men de som finns är desto mer kända. Exempelvis Lustarnas trädgård, som jag själv haft förmånen att se på Prado i Madrid.

Lustarnas trädgård av Hieronymus Bosch. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Lustarnas trädgård av Hieronymus Bosch. Bildkälla: Wikimedia Commons. Om du ser dokumentären får du veta vilken funktion denna triptyk hade!
Detalj ur Lustarnas trädgård. Ett bra exempel på detaljrikedomen hos Hieronymus Bosch.
Detalj ur Lustarnas trädgård. Ett bra exempel på detaljrikedomen hos Hieronymus Bosch.
Detalj ur Lustarnas trädgård.

Animerade målningar av Hieronymus Bosch

Dokumentären innehåller en mängd animationer som är gjorda på Boschs målningar. Personligen är jag lite kluven till detta berättargrepp. Det beror på att Boschs bilder är så fantastiska som stillbilder. Däri ligger ju styrkan i dessa vrickade skildringar. Alltså att målningarna har förmågan att i sin stillhet och detaljrikedom fortfarande fånga och fascinera sina betraktare. Men dagens instagram-generation kanske behöver rörliga bilder för att bli intresserad?

Men hursomhelst, dokumentären är behaglig och vacker på det hela taget. Därför kan den varmt rekommenderas. Ha det bra och glöm inte att ta en tur till helvetet innan den 25 december 2024!

Bästa hälsningar
Lina

PS: Jag har tidigare skrivit lite om en annan renässanskonstnär från Nederländerna, Pieter Brueghel den äldre. Han var lite senare än Bosch, dock.

PS 2: Renovatio Mundi, en bloggande konstvetare, har också skrivit ett inlägg om dokumentären. Läs det här!

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Två fåglar i en smäll med Paris dom

Målningen Paris dom, av Peter Paul Rubens, innehåller både en påfågel och en uggla. I detta inlägg spanar vi på dessa fåglar som båda är attribut till antika gudinnor.

Målningen Paris dom av Peter Paul Rubens.
Paris dom, av Peter Paul Rubens från 1636. Bildkälla: Wikimedia Commons. Tavlan finns att beskåda på National Gallery i London.

Paris dom

Kanske har du hört om myten kring bilden. Kortfattat:

Det ska bli bröllop. Gudinnan Eris blir INTE bjuden. Eris blir sur. Hon tänker sabba bröllopsfesten. Därför kastar hon in ett gyllene äpple på partyt, med inskriptionen ”Till den vackraste”. Och naturligtvis uppstår tjafs. Gudinnorna Minerva (vishetens och krigskonstens gudinna), Venus (kärleksgudinnan) och Juno (gudarnas drottning) börjar gagga om vem som är snyggaste guzzen.

Herden Paris blir ombedd att döma i denna spontana skönhetstävling. Men inte är det fair play. Damerna försöker alla muta Paris. Bästa mutan har Venus. Hon utlovar den vackraste kvinnan på jorden till Paris. Nämligen den Sköna Helena. Trots att denna redan är gift med kungen av Sparta, Menelaus.. Men, men… Venus vinner alltså och det är upprinnelsen till trojanska kriget.

Paris vill givetvis se damerna näcka, så de lättar på sin klädsel inför domaren.

Fåglar som attribut

Att lära sig lite gudar och deras attribut kan vara väl värt mödan för en konsthistoriker. Det beror på att otroligt många motiv i den västerländska konsten avbildar de klassiska myterna. Med hjälp av attributen kan man identifiera gudarna.

Så om du ser en kvinna med hjälm, vapen och en uggla, är det Minerva. I Rubens målning sitter den lilla ugglan uppe i trädet och identifierar på så sätt Minerva.

Minervas uggla.

Och påfåglar är gudinnan Junos attribut. Hon färdas ofta i en vagn dragen av påfåglar. Flott ska det vara! I målningen står påfågeln på marken intill Juno.

Junos påfågel.

Även tidigare har jag skrivit om några antika myter. Läs gärna om Leda och svanen samt Zeus och Ganymedes.

Det var allt för idag!
Lina

Relaterade inlägg

Växter i konsten, del 9. Blomstersymbolik i den viktorianska eran

Tidigare har jag berättat om hur den akademiska konsttraditionen degraderade växter till ett mindre viktigt motiv. Ja, det var verkligen ett tungt slag för de stackars plantorna, att befinna sig längst ned i motivhierarkin. Där framhärdade de tappert, tills dess att kulturella omständigheter återigen gjorde dem intressanta, i form av blomstersymbolik. Vi befinner oss i dag i den viktorianska eran.

Den viktorianska eran och dess blomstersymbolik

Detta var en tid då Drottning Victoria (1819-1901) av England regerade och umgängesformerna för överklassen var minst sagt rigida. Således var etiketten den, att man inte kunde uttrycka sig hur som helst. Därför kom man att använda symbolik i blomsterspråk för att skicka meddelanden.

Blomsterkort från den viktorianska eran. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Floriografi

Visste du att blommornas språk heter floriografi? Man gav ut böcker om detta språk och britterna var experter på att använda det. Exempelvis symboliserade vallmo ro och vila. Därför kunde den ingå i en kondoleansbukett, för att uttrycka medkänsla med andras sorg.

Och så har vi rosorna så klart. En symbol för kärlek. En röd ros stod för djup passion och stark ro­man­s. En vit visade en mer oskyldig kärlek. Rosa betydde att kärleken skulle hemlighållas. En gul ros symboliserade vänskap. Man förknippade tusenskönor med glädje och tacksamhet. Således använde man dem för att muntra upp mottagaren.

Men det var inte britterna som uppfann blomsterspråket. Ända sen de gamla grekernas tid har man tillskrivit blommorna symbolik. Men i viktorianernas stränga umgängeskonventioner, fick blommorna ett särskilt uppsving.

Prerafaeliterna

Prerafaeliterna var en konstnärsgrupp i England som dissade sin samtids målerikonventioner. Istället sökte de inspiration från konsten före Rafael, till exempel i renässansen och medeltiden. De fyllde sina målningar med blomstersymbolism.

En väldigt känd målning är Ofelia, av John Everett Millais. Där finns mycket blomstersymbolik. Vallmo står för död, tusensköna för oskuld, rosor för ungdom, violer för trohet och tidig död samt penséer för olycklig kärlek.

En oljemålning i liggande format som visar Ofelia flytande i vatten. Runt henne syns en mängd olika blommor, som alla har sin speciella blomstersymbolik.
Ofelia av John Everett Millais, målad 1852. Bildkälla: Wikimedia Commons.

En annan dåtida konstnär, William Morris, designade fantastiska blomster- och växtmönster, som återgavs på tapeter och tyger.

Ett mönster av William Morris, från 1876. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Detta var en betraktelse från den viktorianska eran! Nästa gång ska vi se hur växterna, under en kort men intensiv period, gör magnifik comeback i konsten.

Bästa hälsningar från den
Bloggande blomsterpigan

Relaterade inlägg

Växter i konsten, del 6. Barocken och högkonjunktur för botaniska motiv

I förra inlägget beskrev jag hur snabbt naturvetenskaperna växte under renässansen. Det ledde till ett stort intresse för att systematisera och avbilda växter. Därför är vi idag mogna att ta klivet in i barocken, då intresset för växter i konsten bokstavligen maximeras.

Stilleben med blommor i vas, av Christoffel van den Berghe, 1617. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Barockens blommor

Tidsmässigt befinner vi oss på 1600-talet och början av 1700-talet. Jämfört med renässansens växtavbildningar kan man säga att barocken är bombastisk (milt sagt) i sitt uttryck. Således är det fler växter, underligare kombinationer, ymnigare växter och framförallt så bildar växterna nu en helt ny genre: blomsterstillebenet. Denna genre blir gigantisk och väldigt populär bland konstköpare, i den tid som kallas den holländska guldåldern. Det var en period på 1600-talet med Holland som den främsta handelsnationen i Europa. Då gjordes en massa framsteg inom vetenskaperna och konstnärer framställde fantastiska bilder.

Trädgårdsodling blev nu en fritidssyssla för de rika. Man började skapa blomsterböcker som skulle inspirera odlandet. Konstnärer illustrerade vackra bilder till dessa böcker. Växterna i konsten hade nu som syfte att behaga, inspirera och visa skönhet. Men inte bara det…

Tidens flykt och alltings förgänglighet

Det holländska blomsterstillebenet har ofta vad konstvetare kallar ”vanitas-aspekt”. Det innebär, att det avbildade motivet har en symbolik som påminner om livets ändlighet och alltings förfall. Således avbildade konstnärerna blommor som var på gränsen att blomma över. Ibland har några blomblad fallit av, kanske sitter en snigel och mumsar på ett blad, ibland har några blad gulnat. Allt för att påminna om tidens förlopp. Bitterljuvt, skulle man kunna säga!

Dessutom hade varje art sin egen speciella symbolik. Exempelvis stod vallmo för Kristi lidande, liljor för renhet och solrosor för tro. Men blommorna kunde också knyta an till ett allmänt, allegoriskt idéinnehåll. Exempelvis associeras blommor med blomstergudinnan Flora och frukter med trädgårdsgudinnan Pomona.

Själv är jag extremt svag för denna typ av stilleben. Och de måste ses i original! Jag vet att konstvetare säger detta om alla sorters konst, men ärligt talat, dessa fantastiska målningar fullkomligt vibrerar av liv när man står framför dem… Därför vill jag i sammanhanget nämna den nederländska konstnären Rachel Ruysch (1664-1750), vars bilder jag återger här.
Se själv!

En typisk oljemålning från barocken med en mängd olika blommor samlade i en frodig bukett. Man ser även en larv och en fjäril.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1698. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En oljemålning som föreställer en mängd olika blommor i en glasvas på ett marmorbord.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1745. Bildkälla: Wikimedia Commons.

En intressant detalj från denna tid är att blomsterkonstnärerna inte målade utifrån riktiga blommor. De studerade istället andra konstnärers avbildningar, beskrivningar och botaniska illustrationer. Det kunde få till följd att buketter med olika arter stod i blom samtidigt, trots att det var arter som hade vitt skilda blomningsperioder! Således anpassade konstnärerna växterna för estetiska och symboliska syften.

Barockens botaniska illustrationer

Förutom blomsterstilleben var det populärt med botaniska illustrationer under barocken. Därför vill jag även nämna den tyska konstnären Maria Sibylla Merian (1647-1717). Hon kombinerade växter och insekter i sina illustrationer.

En illustration som visar en papegojtulpan och några andra blommor mot en vit bakgrund. Längst ned i bild syns även ett par larver.
Illustration av Maria Sibylla Merian, okänt tillblivelseår. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En botanisk illustration med fjärilar, puppa och larv på en växt.
Illustration av Maria Sibylla Merian, 1705. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tulipomanin

Slutligen vill jag nämna tulipomanin som utbröt i Holland på 1630-talet. Den intensiva perioden har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, läs det gärna!

Det var dagens blomsterfångst!
Bästa hälsningar
Karolina

Relaterade inlägg