Kategoriarkiv: Särskilda konstnärer

Veckans pausfågel: EWK:s fågelträd

Publicerat av
2

När jag gick på gymnasiet var jag fascinerad av EWK:s träffsäkra satirbilder. Så till den milda grad att jag själv ett tag började skapa bilder med hjälp av flytande tusch och stålstift. I våras hade jag glädjen att se en mycket fin utställning om EWK, på Fullersta gård i Huddinge. I hans rika bildvärld fanns en bild med fåglar som så klart fångade mitt intresse extra mycket.

Ett ensamt träd, bland en massa trädstubbar bildar den torftiga miljön. Ett stort antal fåglar trängs i trädets krona. Uppenbarligen har deras livsmiljö kalhuggits, och fåglarna har ingenstans att ta vägen.

EWK, förkortning för Ewert Karlsson (1918-2004), var en känd satirtecknare med fingertoppskänsla för orättvisor och politiska skeenden. På EWK-sällskapets hemsida kan du se flera av hans bilder.

Upplägget är genialiskt, med enkla medel skapade EWK en visuellt slagkraftig bild av skogsbrukets sämsta sidor: kalhyggena. Det är imponerande hur han skapar djup i bilden: de likartade stubbarna fyller marken och fortsätter bort, mindre och mindre, i horisonten. Det lutande trädet står ensamt mot en graderad himmel. Vart ska fåglarna ta vägen?

Vid mitt besök på Fullersta gård fick jag en mycket fin liten skrift med EWK:s bilder. De är kommenterade av hans änka Alice och nedtecknades i ett samtal 2009. Om denna bild står det:

Ewert och jag hade sommarställe i Idre. När vi åkte dit brukade vi alltid stanna till och dricka kaffe vid älven i Älvdalen. När vi slog oss ner vid bordet sa Ewert ”men, är vi rätt?. Han gick ner mot älven och ropade ”kom ska du få se!”. Träden var nerhuggna och bara ett kalhygge fanns kvar. Ewert blev uppbragt och undrade ”var ska alla fåglar sitta?”. Det var så han fick idén till teckningen som han ritade genast när vi kom fram till stugan.

ur boken ”EWK på Fullersta gård”

Jag ville dela med mig av denna lilla betraktelse och uppmuntra er att titta vidare på hans bilder som både är dråpliga, oroväckande och engagerande. Även om han inte lever längre är många av hans bilder högst aktuella än idag.

Bästa hälsningar
Bloggerskan Karolina

Relaterade inlägg

Fjärilar i konsten: World of Butterflies och visuell ambivalens

Publicerat av
Svara

Vackra fjärilar i kombination med mänsklighetens värsta våld blir en visuell krock med många bottnar. Idag tittar vi närmare på Peter Holst Henckels bildserie World of Butterflies.

Verket finns på Arken. Som lycklig skåning har jag nära till museet, som ligger i Ishøj nära Köpenhamn. I deras permanenta samling finns World of Butterflies. Det är en serie bilder som vid första anblicken föreställer vackra fjärilar från världens alla hörn.

Och första gången jag närmade verket från håll, så var det de vackra fjärilarna som drog till sig min blick. Konstvetarens reptilhjärna tänkte att det verkade ”banalt” med en räcka fjärilsbilder. Men ”banalt” fick jag äta upp med råge. När jag ställde mig nära bilderna upptäckte jag att de inte enbart föreställer vackra fjärilar. De avbildar nämligen också pressbilder från våldsamma händelser i vår historia.

Konstnären har använt fjärilarna som projektionsyta där han också infogat bilder från krig, kriser, uppror, svältkatastrofer och liknande. På så sätt sammanfogar han fjärilarnas skönhet med de värsta bilder vi kan tänka oss.

Upplägget är enkelt och genialiskt. Varje fjärilsart är presenterad för sig själv, med sitt latinska namn, samt datum och plats för den våldsamma händelsen. Dessutom är respektive fjärilsart hämtad från den geografiska plats där våldet utspelat sig.

Kontraster

På så sätt skapar Holst Henckel en tragisk klassificering där naturvetenskap och politik sammanfogas i en och samma bild. Resultatet blir en sorglig påminnelse om det vår värld rymmer: oerhörd skönhet och ofattbar grymhet. Således använder han ett retoriskt grepp som alltid utövar en lockelse för betraktare, nämligen kontraster.

Och här handlar det om kontraster på flera nivåer. Dels ställer han vår så kallade kultur/civilisation mot natur, en klassisk uppdelning som många konstnärer använder. Därtill ställer han två helt olika bildgenrer mot varandra: den naturvetenskapliga/klassificerande mot pressbilden. Naturvetenskapliga bilder strävar efter en ”sann” bild, till exempel av en viss art, så att denna lätt ska kunna igenkännas utifrån sina särskilda kännetecken. Därför är exempelvis artförteckningar och floror ofta bildsatta med skickliga illustrationer. Pressbilder strävar förhoppningsvis också efter att uppvisa en ”sann” bild (men idag vet vi att pressbilder vinklas efter politisk agenda). Pressbilden är en ögonblicksbild, en unik återgivelse av en särskild händelse.

Fjärilseffekten

Ytterligare en association blir den omtalade ”fjärilseffekten”. Den teorin lanserades av en meteorolog, Edward Lorenz. Det var grunden till ”kaosteorin” som försöker visa att initialt obetydliga händelser kan utvecklas till komplexa verkningar med stor effekt. Dessa händelser går inte att förutse. På samma sätt ställs vi inför världshändelser som vi aldrig kunnat (mar-)drömma om.

Sist men inte minst är fjärilar symboler för metamorfos, förvandling. Världen som vi tror oss känna den, är en plats för ständig turbulens. Fjärilarna i verket är i sitt sista stadium, ”imago”. Tidigare har de varit ägg, larv och puppa. På samma sätt blir de en bild av hur världshändelser utvecklar sig. Från till synes obetydliga ägg till en spröd och vacker varelse som bara lever en säsong eller kanske bara några dagar.

Vad ska vi tro på idag, när världen ser ut som den gör? Det finns inte längre någon ”stor berättelse” som kan göra världen begriplig för oss. Vår tillvaro är alltför komplex för att en liten människa ska kunna bringa ordning i allt som händer. Men oavsett vilken världsåskådning vi har, kan konsten visa oss det bräckliga, det vackra och våldsamma i vår globala värld. World of Butterflies är ett verk alla skolungdomar borde få uppleva och diskutera, tycker jag.

Det var allt i dagens fjärilshåv!

/Karolina

Relaterade inlägg

Fjärilar i konsten: Gainsboroughs döttrar på fjärilsjakt

Publicerat av
Svara

Låt oss idag gå tillbaka till 1700-talet och betrakta hur Thomas Gainsborough porträtterade sina döttrar. Vi befinner oss i en tid då lättsamhet, grace och förlustelser dominerade den rådande konststilen, rokokon.

En målning som visar Gainsboroughs döttrar i helfigur i en mörk omgivning.
Konstnären Gainsboroughs döttrar jagar en fjäril, olja på duk, 1756, National Gallery, London.

Vi förknippar oftast rokokon med ljuvliga och dekorativa bilder. Kort sagt, bilder där människor njuter lycka och välbehag. Men livets allvar lurade ändå i konsten. Exempelvis i denna målning.

Bilden av barndom

Motivet föreställer Gainsboroughs döttrar Margaret och Mary. Vi är mitt uppe i 1700-talet och en helt ny syn på barndomen har slagit igenom. Tidigare hade barn betraktats som ofärdiga vuxna. Alltså små vuxna som ännu inte funnit sin fulländade form. Dessutom ska vi komma ihåg att hälften av alla barn dog innan 5 års ålder vid denna tid. På så sätt var barndomen något som skulle överlevas så fort som möjligt.

Men med upplysningsfilosofen Rousseau kom en helt ny syn på barndom. Det blev en värdefull och speciell period. Barn skulle uppmuntras att vara barn, få leka och upptäcka omvärlden. Trots dessa vackra tankar var det ju massvis med fattiga barn som fortfarande framhärdade sin barndom i yttersta armod, med tunga arbetsuppgifter i hushållen och barnarbete i industrin. Emellertid tillhörde Gainsborough de lyckligt lottade i samhället. Därför kunde han anamma denna nya syn på barndomen.

Personliga tragedier

Trots det fick Gainsborough uppleva livets skörhet. Han fick själv flera barn, men bara Margaret och Mary nådde vuxen ålder. Resten av barnen dog. Med detta sagt kan vi ana konstnärens personliga förhållande till barndom och de högt älskade döttrarna som han så varsamt avbildat här.

Faror lurar på Gainsboroughs döttrar

Döttrarna befinner sig i en mörk omgivning och framstår i sina ljusa klänningar som ett slags ljusvarelser. Den yngsta, Margaret, sträcker ut handen för att gripa efter en fjäril i målningens vänstra del. Men fjärilen har satt sig i en tistelbuske. Således riskerar Margaret att skada sig. Den äldre systern Mary verkar hålla tillbaka lillasystern. Kanske vill konstnären visa att Mary redan tillägnat sig erfarenheter om livets faror och vill skydda den yngre.

Fjärilen är en rovfjäril, Pieris rapae, tidigare även benämnd som liten kålfjäril. En av våra vanligaste arter i Europa.

Tolkning

Kompositionen är intressant. På olika sätt kan vi läsa in symbolik om livets skörhet genom fjärilens närvaro. Dels återspeglas fjärilens färger i döttrarnas klänningar. Margaret, den yngsta, bär en vit klänning. Och vitt är ju en välkänd markör för renhet och oskuld. Hon är ännu inte märkt av livets faror.

Mary har däremot gul klänning, kanske ett tecken på att hon tillskansat sig viss erfarenhet. Dessutom håller hon ju Margaret i ett fast grepp. På så sätt bildar duon kompositionsmässigt ett par av fjärilsvingar. Deras skimrande sidenklänningar påminner också om hur ljuset reflekteras i en fjärils vingar.

Det är rimligt att anta att Gainsborough här försöker visa på barndomens skörhet. Och därtill att denna period är ett flyende tillstånd, likt en fjärils flykt. Och givetvis sina egna farhågor och oro över döttrarnas väl och ve.

Med facit i hand finns det även en slags inbyggd, sorglig förutsägelse i målningen av Gainsboroughs döttrar. Mary gifte sig med en tysk oboe-spelande kompositör som behandlade henne mycket illa. Det ledde till att hon bröt ihop. Paret skilde sig dock efter ett års äktenskap. Då flyttade Mary in hos Margaret, som förblev ogift resten av livet. De levde tillsammans ända in på ålderdomen.

Du kan se målningen på National Gallery i London.
Tack till Ulf Westerberg, som artbestämde fjärilen åt mig. Kolla in hans egna makrobilder av bland annat fjärilar.

Det var allt i dagens fjärilshåv!
/Karolina

PS: Jag har tidigare skrivit om en annan känd rokokomålning, Gungan.

Relaterade inlägg

Fjärilar i konsten: Maria Sibylla Merian

Publicerat av
5

Idag vet varenda människa att fjärilar genomgår olika stadier: ägg, larv, puppa och fjäril. Men på 1600-talet hade man dålig koll på saken. Därför berättar jag idag om Maria Sibylla Merian (1647-1717), entomolog och konstnär. Hon skaffade sig bättre kunskaper om saken. Dessutom var hon ekolog innan ordet ens fanns!

Arten Arsenuda armida, bild från Merians verk Metamorphosis Insectorum Surinamensium.
Porträtt av Maria Sibylla Merian, målat av Jacob Marell, 1679.

Kanske har du redan sett Merians insektsmotiv? De dyker upp på kort, presentartiklar, och liknande. Och det är lätt att fatta! Det beror på att de helt enkelt är extremt skickligt utförda, vackra och mycket detaljrika.

Uralstring kontra metamorfos

Som jag nämnde inledningsvis hade 1600-talsmänniskorna inte full koll på detta med insekters livscykler. Inte heller hade de så stor kunskap om samband i naturen, det vi idag kallar ekologi.

Man ansåg att insekter uppstod genom så kallad uralstring. Det innebar att de ”uppstod” spontant ur helt andra saker. Till exempel att löss kunde uppstå av damm. Ruttet kött kunde generera larver. Dessutom ansågs insekter smutsiga och äckliga.

Insekts-inspiration

Merian föddes in i en familj av konstnärer och gravörer. Släkten ägde ett stort bokförlag som gav ut naturböcker. På så sätt hade hon tillgång till både inspiration och kunskap på nära håll.

Redan som 13-åring födde hon upp silkesmaskar och andra insekter. Som vuxen förvandlade hon sitt kök till ett insektslabb, fullt med burkar innehållande olika arter och föda till dem.

Vid denna tid skapade konstnärer illustrationer utifrån döda och uppnålade exemplar av insekter. Men till skillnad från sina samtida konstnärskollegor studerade och målade alltså Merian levande insekter. Resultatet blev livfulla och detaljerade bilder.

Med hjälp av sina erfarenheter från insektsuppfödningen blev Merian en av de första att visa på insekternas metamorfos. Alltså omvandling mellan olika stadier. Därmed utmanade hon teorin om uralstring. Till exempel visade hon i en och samma bild silkesmaskens metamorfos.

Silkesmaskens metamorfos.

Ekologisk föregångare med omväxlande liv

Mest revolutionerande av allt var att Merian avbildade insekterna tillsammans med de växter som de levde på. Vid denna tid illustrerade man nämligen alla arter var för sig, tagna ur sitt sammanhang. Men genom att sammanföra insekter och växter i samma bild visade Merian på arternas samband.

Fjärilen heter Caligo memnon, Stor ugglefjäril. Illustration av Maria Sibylla Merian.

Merian levde ett spännande liv. Hon föddes i Frankfurt, gifte sig, startade en skola för måleri och broderi i Nürnberg, flyttade till Friesland-provinsen i Holland och gick med i en sekt, skilde sig, lämnade sekten, flyttade till Amsterdam och publicerade böcker. Hennes publikationer fick strykande åtgång. Hon sålde alla sina tillgångar för att själv kunna bekosta en forskningsresa till Surinam med sin dotter. Där avbildade hon ett stort antal arter.

Efter hennes död sålde döttrarna hennes målningar, främst till den ryske tsaren Peter I i Sankt Petersburg. Där finns många av originalen kvar än idag.

  • Arctia caja, brun björnspinnare.
  • Morpho menelaus.
  • Thysania agrippina, ugglefly

Bortglömd forskare

Fram till på 1900-talet var Merian mest omskriven som konstnär. Men numera tillmäter man henne också rättmätig betydelse som forskare. 2018 fick hon en fjärilsart uppkallad efter sig, Catasticta sibyllae. Hon hamnade också på en D-marksedel.

Catasticta sibyllae.
Merian avbildad på en tysk D-marksedel.

Det var allt för idag!
Tack till Ulf Westerberg för artbestämningar av fjärilarna på Merians bilder.

Bästa hälsningar från bloggerskan med fjärilshåven i hand

Relaterade inlägg

Krigskonst med Eddie Redmayne

Publicerat av
1

Idag tipsar jag om en fin konstdokumentär som finns på SVTplay till och med 30 november 2023. Skådespelaren Eddie Redmayne berättar om konstnärer som skildrade första världskriget.

Krigskonst

Förutom att vara en känd skådespelare har Redmayne också studerat konsthistoria. Inför sin roll i TV-serien Birdsong gjorde han många förberedelser om livet som soldat i första världskriget. På så sätt är han en perfekt guide till den genre som kallas krigskonst.

Artist Rifles

Första världskriget är det krig där flest konstnärer tjänstgjort som krigskonstnärer. Brittiska krigsmakten skapade ett alldeles särskilt regemente, Artist Rifles, just för dessa konstnärer. Flera kända konstnärer ingick där, exempelvis prerafaeliterna John Everett Millais, Holman Hundt och Gabriel Dante Rosetti.

Artist Rifles spänne.
Alfred Leetes kända propagandaaffisch från 1914.

I början av kriget hade många av konstnärerna en idealistisk inställning till kriget. Industrins uppgång och maskinernas löften om en bättre värld påverkade dem att skildra kriget som just ett maskineri. Se på denna bild av Christopher Nevinson:

Exempel på krigskonst.
Christopher Nevinson, Returning to the Trenches, 1916.

Lägg märke till hur soldaterna bildar en sammanhängande massa, i full fart framåt. Men mycket snart fick Nevinson själv erfara krigets fasor. Då övergav han den stilen. Istället målade han naturalistiskt, för att skildra de enskilda individernas vedermödor. Se här:

Exempel på krigskonst.
Christopher Nevinson: Paths of glory, 1917. Målningen visar hur soldater som fastnat i fiendens taggtråd blivit enkla måltavkor för fienden.

Emellertid var ju Nevinson statsanställd och därmed blev bilden censurerad. Den visade en ”skev” bild som inte passade krigsministeriets syften.

En annan konstnär var Paul Nash. Trots krigsministeriets önskemål om ärofyllda skildringar, målade han bilder som visar ödeläggelsen av naturen och kaoset på slagfältet.

Exempel på krigskonst.
Paul Nash, We Are Making a New World, 1918. Den ironiska titeln säger allt.
Exempel på krigskonst.
Paul Nash, The Mule Track, 1918.

Kamouflagekonst och ”Dazzle”

Många konstnärer arbetade med att designa kamouflage. Till exempel gömslen och mönstrade ytor som skulle förvirra fienden. En särskild avdelning med kvinnliga konstnärer arbetade på hemmafronten med att bemåla modeller av krigsfartyg. På skeppens exteriörer skapade de oregelbundna färgfält, i stilen vorticism. Resultatet blev att fienden förvirrades och det verkade ha fungerat till viss del.

Skadade soldater

Som vi alla vet återvände många soldater till hemlandet med fruktansvärda skador. I kirurgernas arbete ingick att dokumentera patienternas demolerade kroppar med hjälp av bilder. En kirurg vid namn Henry Tonks skapade en rad mycket känslofyllda och fina porträtt av sina patienter. Han jobbade med pastellkrita och lyckades förmedla inte bara de kliniska skadorna, utan också individerna.

Till Flandern

I dokumentären reser Redayne till Flandern för att besöka ett gammalt område där skyttegravarna fortfarande är bevarade, Sanctuary Wood. Med hjälp av dubbelexponerade tagningar ger dokumentären liv åt konstverken.

Förutom att visa konstnärer från första världskriget berättar dokumentären om vanliga soldaters skapande av akvarell-vykort och så kallad skyttegravskonst. Dessutom träffar Redmayne också nutida krigskonstnärer som skildrat konflikter i Afghanistan, Syrien och Balkan.

Hoppas att du blir nyfiken och tittar på dokumentären Konst och krig med Eddie Redmayne på SVTplay.

Det var allt för idag.
/Karolina

PS: Jag har tidigare reflekterat över konst och krig, i inläggen Konst och krig, del 1 och Konst och krig, del 2.

Relaterade inlägg