Veckans pausfågel: Fågelexperimentet

Idag tittar vi på en fullspäckad 1700-talsmålning, där en stackars nymfparakit svävar mellan liv och död. Hur ska det gå för den arma kakaduan i experimentet?

Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"
An Experiment on a Bird in the Air Pump, Joseph Wright of Derby, 1768. Olja på duk. 183 × 244 cm.

An Experiment on a Bird in the Air Pump heter oljemålningen som Joseph Wright of Derby (1734-1797) målade 1768 (jag kallar målningen Fågelexperimentet fortsättningsvis). Den avbildar ett vetenskapligt experiment utfört av en kringresande vetenskapsman. Scenen utspelar sig i en privatbostad. Därmed förstår vi att experimentet utförs i ett underhållningssyfte, snarare än i ett vetenskapligt sammanhang.

Vi tar plats vid bordet

Fågelexperimentet bygger på en gruppkomposition med 10 personer inblandade. De är samlade kring ett bord. Men kolla, platserna längst fram är lediga! Alltså är vi betraktare inbjudna att ta plats. Dessutom är det en man i röd rock som tittar ut på oss från tavlan. Det är själva vetenskapsmannen som söker kontakt.

Vi får väl säga att målningen huvudperson är vetenskapsmannen. Han som i detta ögonblick har makt över liv och död. Det beror på att han med hjälp av en vacuumpump just nu håller på att suga ut luften ur glaskupan, där en stackars nymfparakit är fångad. På sätt och vis är även den ömkansvärda fågeln huvudperson i målningen, trots sin ringa storlek.

Vetenskapsmannen tycks fråga oss: Ska jag fortsätta experimentet och låta fågeln dö? Eller vill ni att jag avbryter?

Detalj från Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"
Nymfparakiten som i denna stund sakta kvävs och kämpar för sitt liv.
Detalj från Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"
Vetenskapsmannen sträcker fram handen med en frälsarlik gest.

Fågelexperimentet och åskådarnas reaktioner

Våra blickar vandrar runt i bilden via personerna som länkas ihop genom gester och blickar. På så sätt skapar konstnären en väldig dynamik i det trånga bildutrymmet. Vi ser vetenskapsmannen och hans åskådare. Bland dem finns en tonårig flicka som inte uthärdar att se på, utan håller för ögonen. En fadersgestalt lägger armen om henne och pekar uppfodrande på glaskupan. Som om han sa: Men kolla nu då (vi har betalat dyra biljetter för det här)! En yngre flicka (systern kanske?) tittar förfärat på fågeln.

Detalj från Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"
”Men hallå, kolla nu! Det är vetenskap!”

En äldre herre sitter försjunken och tittar på bordet. Där står en skål med ett föremål. Kan det vara ett kranium eller kanske en lunga? På så sätt kan vi läsa in en vanitas-tolkning. Alltså en påminnelse att vi alla är dödliga. (Jag har tidigare skrivit om Vanitas, läs gärna inlägget). Ur skålen sticker en pinne upp. Den pekar mot vetenskapsmannen.

Detalj från Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"
Den äldre mannen sitter försjunken i tankar, tycks det.

Pojken och mannen som sitter till vänster i bild är inte lika förfärade som flickorna (ty de är ju män och inte känslosamma fruntimmer). Den äldre av dem håller dessutom på att ta tiden med ett fickur. Kärleksparet bakom dem har bara ögon för varandra och tycks oberörda av stundens drama.

Detalj från Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"
Intresserade åskådare. Notera att herren håller tiden med ett fickur.
Detalj från Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"
Vi har bara ögon för varandra!

Till höger, i bakgrunden, ser vi en pojke som hanterar en fågelbur. Vi vet inte om han är på väg att hänga upp den på väggen (eftersom den gjort sitt och fågeln är ämnad att dö). Eller om han ska ta ner den för att fånga in den skonade fågeln.

Detalj från Fågelexperimentet, originaltitel "An Experiment on a Bird in the Air Pump"

En cirkel av ljus

Målningen är gjord i så kallad klärobskyr. Det vill säga en övervägande mörk målning med högdagrar som stark kontrast. Ljuskällan är dold för oss. Ljuset kommer strömmar ut bakom glasskålen och lyser upp åskådarnas ansikten.

När man ser hur Wright of Derby behandlat ljuset kanske man kommer att tänka på en annan konstnär, Caravaggio. Men vår konstnär var inte särskilt berest och har därför troligtvis inte sett någon sådan målning. Just det – Caravaggio var ju mästaren på klärobskyr och fick många efterföljare som målade i samma stil, så kallade Caravaggister. I Holland fanns en grupp sådana, Utrecht-caravaggisterna. Vår konstnär kan ha sett målningar av dem, tror vissa.

Eller så var han inspirerad av gruppen Leiden Fijnschilders (holländsk guldålder) som eftersträvade de mest naturtrogna avbildningarna. Likt så många barockmålningar avbildar Fågelexperimentet det mest dramatiska ögonblicket i ett skeende.

Nymfparakiten – Ett exklusivt offer

Hur som helst, låt oss återgå till nymfparakiten (också benämnd som nymfkakadua). Vid tiden var detta nämligen en mycket ovanlig art. Inte alls vanligt förekommande på våra breddgrader som husdjur. Ett fåtal hade importerats från kolonierna som påkostade burfåglar.

Därmed kan vi tolka in vilken tyngd och betydelse konstnären vill ge åt vetenskapen. Wright var nämligen anhängare av alla de vetenskapliga framsteg som upplysningstiden bar med sig. Så till den milda grad att han ville ha en synnerligen sällsynt art till att riskera sitt liv för vetenskapen. I denna målning är det vetenskapsmannen, inte Gud, som har makt över liv och död.

Slutligen vill jag varmt rekommendera National Gallerys imponerande, medryckande och mer djuplodande föredrag om målningen. Om du är i London kan du se målningen där.

Det var allt från dagens fågelskådning! Nu tar vi sommarlov!
/Karolina

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Fredrik Strid och Alla fåglar i Sverige

Fredrik Strid är konstnären som känner en fascination över fåglar, men också en frustration över att inte kunna komma dem nära. Han bor på landet, utanför Uppsala. I närheten finns en vassjö med många olika arter. Men Fredrik upplevde att han saknade tålamod att vara ute i fält och skåda. Istället ledde nyfikenheten på fåglar till ett omfattande konstnärligt projekt, Alla fåglar i Sverige. Jag hade glädjen att få prata med Fredrik om det.

Fredrik berättar att det processbaserade verket startade redan 2018. Då beslutade han sig för att ägna sig åt skulptural fågelskådning. Målet var att skulptera alla Sveriges fåglar i naturlig storlek.

Att finna förlagor

Genom att studera Svensk Fågelatlas kunde han komma fram till en generell förlaga för varje art. Svensk Fågelatlas bygger nämligen på Sveriges Ornitologiska förenings inventering och beskrivning av de arter som förekommer här. Dessutom tog han hjälp av andra källor, såsom Fågelguiden (Svensson, Zetterström, Mullarney) och appen Fågelguiden (Collins).

Svensk Fågelatlas beskriver 274 fåglar, varav 17 tillfälligt häckande. Fredrik valde att skulptera 257 arter och utelämna de tillfälligt häckande.

Första steget i processen blev att hitta en avbildning där fågeln tydligt framstår i profil. Sedan modellerade han fågeln till naturlig storlek i lera. Tack vare de skriftliga källorna kunde han få proportioner och storlek korrekt. Alla fåglar sitter på en liten sockel.

När lerfågeln var färdig tog han form på den med silikon och en gipskappa. Därefter kunde han ta loss silikonformen och gjuta fågel med stearin. Han infogade också en ljusveke i fågelns huvud. Själva modellerandet gick ganska fort, men formtagning och gjutning var mödosamt. Det krävdes också att Fredrik finputsade och retuscherade den gjutna fågeln med hjälp av varm stearin.

Sammantaget var processen tidskrävande, men viktig för att skapa närhet till varje fågel och visa den omsorg. På så sätt liknar Fredriks arbete mycket fågelskådarens uthållighet i fält. I snitt har varje fågel tagit tre arbetsdagar att färdigställa.

Att gjuta i stearin

Jag blev nyfiken på stearinets fysiska egenskaper för en konstnär. Till skillnad från exempelvis brons, är stearin ett ovanligt material för en skulptör. Fredrik berättade att det är mycket svårt att gjuta med stearin. Det beror på att det krymper.

En annan utmaning är att det kan spricka, särskilt när det kommer till de större fåglarna. Fåglar större än en spillkråka krävde specialbehandling. Därför göt han stora arter ihåliga. Men mindre arter fungerade att göra helgjutna. På varje sockel har Fredrik fäst en spik med ett litet snöre. I snöret sitter en liten lapp med fågelns svenska, engelska och vetenskapliga namn.

Men varför stearin?

Fredrik berättar att han valde stearin för att det bär på intressanta symboliska egenskaper. På grund av det ofärgade materialet blev fåglarna till en slags vita spöken, en skulptural spegling av naturen. Därtill är stearin utvunnet ur animaliskt fett. Därmed blir skulpturerna en symbol för kretslopp och en slags konstnärlig reinkarnation av naturen.

Sist men inte minst så är stearin ett förgängligt material med potentiellt kort livslängd. Ljusveken i fåglarnas huvuden understryker detta faktum på ett högst påtagligt sätt. Därför ekar verket Alla fåglar i Sverige tillbaka på ett klassiskt motiv i konsten: Vantias. Det vill säga: en påminnelse till människan om att livet är ändligt och att döden är att vänta för oss alla. I renässans- och barockstilleben är just stearinljus som brinner (eller nyss blivit släckta – ibland syns en rökslinga) symbol för livets flyktiga karaktär. Och i dagens kontext med global uppvärmning och artdöd blir symboliken extra aktuell.

Att tända ett ljus är också ett sätt att skapa en stämning, att försätta oss mer i kontakt med våra känslor och fokusera våra tankar. Vi kan tända ett ljus till minne av någon, eller för att samla oss i ett mer harmoniskt känsloläge.

Alla fåglar i Sverige på Skissernas museum

Fåglarna bildar tillsammans ett gemensamt verk. Det visas i ett hyllsystem som bildar ett enkelt kabinett. Därmed blinkar verket åt traditionen med museernas naturaliesamlingar och även kuriosakabinetten. Där skulle åskådarna förundras och imponeras över naturens skapelser, snarare än att faktiskt lära sig något.

Fredriks verk visas på Skissernas Museum 21 mars – 22 september i år (2024), i utställningen Making Nature. Där visar han också det platsbyggda skulpturverket Eko. Det består av mattsvarta pallkragar med en svart gegga som letar sig ut från pallkragarnas glipor och rinner ner mot golvet.

Till skillnad från de bräckliga stearinfåglarna är Eko monumentalt och massivt. På ett symboliskt sätt pekar det på museernas samlande och klassificerande. Den glansiga geggan som rinner ut kanske berättar om människans hopplösa projekt att med vetenskapliga system försöka fånga, och göra sig herre, över naturen. Eko är en slags svart skugga av en nedpackad museisamling. En samling av kunskap och föremål som ständigt behöver skrivas om, aktualiseras, sättas i ny kontext.

Boken Alla fåglar i Sverige av Fredrik Strid

Fredrik Strid har också gett ut en egen fågelbok, som handlar om projektet. Den heter så klart Alla fåglar i Sverige och innehåller bilder från arbetet med fåglarna ateljén, tagna av Mattias Lindbäck. Jonas Örtemark, Lars-Erik Hjertström Lappalainen och Leif Holmstrand har bidragit med texter. Den går att köpa i Skissernas shop.

Andra fågelverk

Vi samtalade i över en timme och pratade också om en annan känd konstnär som gav sig själv i uppdrag att skildra ett lands alla fåglar, nämligen John James Audubon (läs gärna mitt tidigare inlägg om honom).

Dessutom tipsade Fredrik om Öjvind Fahlströms ljudverk Fåglar i Sverige som sändes i Sveriges Radio 1963. Verket är en komposition eller dikt där konstnären utgått ifrån Erik Rosenbergs klassiska fälthandbok i ornitologi, Sveriges fåglar. I den formulerade författaren för första gången onomatopoetiska transkriptioner av fåglarnas läten. Det innebär försöka översätta ett läte till text. Fredrik berättade också att han gärna lyssnar på fågelrelaterade radioprogram, till exempel P2-fågeln.

Några dagar efter vårt mycket givande samtal fick jag med posten hem Fredriks fina bok, med en personlig hälsning till mig. Liksom Fredriks fåglar har den ett ofärgat omslag, med en präglad fågelsiluett på framsidan.

Pressvisning på plats

Som final gick jag på pressvisningen och fick träffa Fredrik på Skissernas. Det kändes speciellt att se alla fåglar på plats. I utställningen visas även en mycket informativ film där Fredrik berättar om sin process under tiden han skapar en fågel. Det är fascinerande att se hur en fågels karaktär faller på plats genom exakt rätt storlek och böj på näbben.

Skissernas ordnar en mängd arrangemang under utställningens gång. Det kan du läsa om i deras kalender. Du kan läsa mer om Fredriks konstnärskap på hans hemsida.

Och fina tidskriften Vår Fågelvärld (nr 2/2024) har gett mig möjligheten att skriva en artikel igen, du hittar den som pdf nedan.




Det var allt för denna gång!
Bästa hälsningar
Bloggerskan

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: Duvor i tornet på Christiansborg

Unna daj! Varför inte åka till Köpenhamn och äta smörrebröd på Meyers i tornet? Då kan du passa på att se en riktigt fin videoinstallation en trappa upp.

Var är vi?

Jo, vi är på Christiansborgs slott i den danska huvudstaden. Det gamla slottet brann ner 1884. Men efter mycket tjafs byggde man ett nytt, klart 1928. Det ”nya” slottet ser märkvärdigt tungt, massivt och dögammalt ut.

Hissen upp

Nu tar vi hissen upp till Meyers i tornet. Alltså, vi får inte ens kliva in i hissen utan att en kypare kontrollerat att vi bokat bord! Och var beredd på rigorös säkerhetskontroll uppe i tornet: röntgen av väskor och jackor och metallbåge som piper för minsta lilla. Det beror på att Christiansborg också huserar det danska parlamentet.

Nu är vi igenom! En annan kypare visar oss till bordet. Nu snabbspolar vi, för detta inlägg skulle inte handla om smörrebröden på Meyers (även om de är dejliga). Vi ska ju se duvor!

Därför ska vi istället vandra ytterligare en våning upp. Till ett förvaringsutrymme där man ställt gamla gipsmodeller och allt möjligt gammalt jox från slottets tillblivelse. Bland kolonner, atlanter och stucco-detaljer ser vi dem. Duvorna.

Duvor uppåt väggarna

Konstnären Eva Koch har skapat videokonstverket som levandegör det gamla förvaringsutrymmet. Olika arter av duvor projiceras bland kolonnerna. Några sitter, andra promenerar. Ibland lyfter någon och flaxar iväg.

Innan tornet fick sitt tak var det öppet. På så sätt kunde duvor husera där. Det var något som duvorna gillade och de var talrika. Men sen kapslades rummet in och duvorna försvann. Nu har alltså Koch lockat tillbaka dem.

Det är ett smart grepp att använda video i det utrymmet. Dels p g a att konstnären kan använda rummets höjd maximalt. Och dels på att det blir en så häftig kontrast mellan de stillastående, tunga gipspjäserna och de rörliga, lätta duvorna. Miljön blir verkligt levande och död på samma gång.

De gigantiska atlanterna fortsätter tappert att bära sina bördor. Duvornas närvaro fortgår. Om du unnar daj ett Köpenhamnsbesök ska du banne mig upp i tornet! Dessutom kan du gå ytterligare en våning upp och se ut över en storslagen Köpenhamnsvy. Christiansborgs torn är fortfarande stadens högsta (slår Rådhusets torn med 40 cm!).

Det var allt från fågelspaningen idag!
Karolina

PS1: Duvor har jag skrivit om tidigare, läs inlägget om den kristna duvan.
PS2:
Jag har också skrivit om andra Köpenhamnstips: Klunkehjemmet, Davids samling och Thorvaldsens museum. Läs gärna!

Relaterade inlägg

Anna Atkins – En exklusiv, blåtonad artikel, bara på Livet och Konsten!

För ett bra tag sedan fick jag för mig att skriva en artikel om kvinnan som skapade den första fotoboken. Alltså Anna Atkins. Hon är en spännande pionjär i den tidiga fotografins historia. Därför tänkte jag att en kvinnohistorisk tidskrift skulle vara intresserad av att publicera mitt alster.

Jag satte mig ner och letade upp ett antal vetenskapliga artiklar om Atkins. Jag fann i min research flera intressanta källor och började snart formulera min text. Eftersom jag redan kände till Atkins och har bloggat om henne så var det roligt att få dyka ännu djupare i hennes djupblåa bildvärld.

Anna Atkins, 1861.

Avslag för mig och Anna Atkins

Tyvärr delade inte chefredaktören för den kvinnohistoriska tidskriften min entusiasm för Anna Atkins banbrytande gärning. Jag fick till svar ”att de inte hade plats för fler artiklar om vita, europeiska, priviligierade 1800- och 1900-talskvinnor” i sin tidning. Därför fick jag ta tillbaka Anna. Det var inte tal om publicering.

Men hallå, alltså! Är det inte relevant att berätta om den första personen som skapade en fotobok och det helt i tekniken cyanotypi? Jag tycker faktiskt det. Men min artikel riskerade att blekna bort bland 1:or och 0:or på ett moln i cyberrymden, utan att någonsin möta läsare.

Slutligen kom jag fram till följande geniala lösning: Digital egenpublicering! Så, voilá, här finns nu min artikel om Anna Atkins i sin helhet. Du kan ladda ner den som pdf. Jag har själv gjort lay-out i InDesign.

Tack till Peter Hillve som stöttade mig i skrivandet!

Det var allt för idag!
Bloggerskan

Relaterade inlägg

Veckans pausfågel: EWK:s fågelträd

När jag gick på gymnasiet var jag fascinerad av EWK:s träffsäkra satirbilder. Så till den milda grad att jag själv ett tag började skapa bilder med hjälp av flytande tusch och stålstift. I våras hade jag glädjen att se en mycket fin utställning om EWK, på Fullersta gård i Huddinge. I hans rika bildvärld fanns en bild med fåglar som så klart fångade mitt intresse extra mycket.

Ett ensamt träd, bland en massa trädstubbar bildar den torftiga miljön. Ett stort antal fåglar trängs i trädets krona. Uppenbarligen har deras livsmiljö kalhuggits, och fåglarna har ingenstans att ta vägen.

EWK, förkortning för Ewert Karlsson (1918-2004), var en känd satirtecknare med fingertoppskänsla för orättvisor och politiska skeenden. På EWK-sällskapets hemsida kan du se flera av hans bilder.

Upplägget är genialiskt, med enkla medel skapade EWK en visuellt slagkraftig bild av skogsbrukets sämsta sidor: kalhyggena. Det är imponerande hur han skapar djup i bilden: de likartade stubbarna fyller marken och fortsätter bort, mindre och mindre, i horisonten. Det lutande trädet står ensamt mot en graderad himmel. Vart ska fåglarna ta vägen?

Vid mitt besök på Fullersta gård fick jag en mycket fin liten skrift med EWK:s bilder. De är kommenterade av hans änka Alice och nedtecknades i ett samtal 2009. Om denna bild står det:

Ewert och jag hade sommarställe i Idre. När vi åkte dit brukade vi alltid stanna till och dricka kaffe vid älven i Älvdalen. När vi slog oss ner vid bordet sa Ewert ”men, är vi rätt?. Han gick ner mot älven och ropade ”kom ska du få se!”. Träden var nerhuggna och bara ett kalhygge fanns kvar. Ewert blev uppbragt och undrade ”var ska alla fåglar sitta?”. Det var så han fick idén till teckningen som han ritade genast när vi kom fram till stugan.

ur boken ”EWK på Fullersta gård”

Jag ville dela med mig av denna lilla betraktelse och uppmuntra er att titta vidare på hans bilder som både är dråpliga, oroväckande och engagerande. Även om han inte lever längre är många av hans bilder högst aktuella än idag.

Bästa hälsningar
Bloggerskan Karolina

Relaterade inlägg