Växter i konsten, del 1. En plantbaserad serie.

Idag börjar jag en serie inlägg om växter i den västerländska konsten. Du som följer bloggen vet att jag med jämna mellanrum skriver tematiskt i serier. Tidigare har jag exempelvis skrivit serierna ”Svart och vitt”, ”På vingar genom konsthistorien”, ”Gungan”, ”Djur i konstens tjänst” och ”Veckans pausfågel”. Nu är det alltså växternas tur!

Genom tiderna har växter fyllt olika funktioner i konsten. Från botaniska illustrationer av läkeörter, till religiös symbolik och vardagliga blomsterbetraktelser.

Innan jag blev konstvetare hade jag ett vagt hum om att blommor ansågs vara ett banalt motiv i konsten. Genom mina studier i konsthistoria vid Lunds universitet, kommer jag i denna serie att förklara varför samt reflektera över orsakerna till konjunktursvängningarna som drabbat växternas popularitet som motiv. På gott och ont har nämligen samhälleliga förändringar – och enskilda konstriktningar – ömsom upphöjt och nonchalerat växterna som motiv.

Bilden visar sex olika blomsterbilder ur konsthistorien. Bl a ett barock-stilleben, van Goghs solrosor och ett svartvitt foto av agaveplantan.
Några fagra blommor och blad ur konsthistorien.

Jag utlovar exempelvis inlägg om specifika arter, som akantus och vita liljor. Jag ska också beröra växtsymbolik, betrakta en ogrästuva genom renässans-glasögon samt köra ner näsan i holländska blomsterstilleben. Därtill plockar jag ett antal personliga favoriter till en midsommarbukett.

Önskvärda växter?

Har du någon favoritväxt eller blomma i konsten du vill veta mer om? Hör gärna av dig i kommentarsfältet så ska jag med glädje försöka leverera beställd önskning!

Bästa hälsningar
blomsterpigan Karolina

Relaterade inlägg

Instagramtips: Australian birdoutfits

I dag är det återigen dags för ett instagramtips. Denna gång handlar det om en ung dam i Australien som komponerar fantastiska utstyrslar. Allt influerat av olika fågelarter!

Fåglar som influerar

Som du säkert redan märkt, har jag skrivit en hel del om fåglar här på bloggen. Exempelvis i serierna ”På vingar genom konsthistorien” och ”Veckans pausfågel”. Därför blev jag mycket uppspelt när jag hittade australianbirdaoutfits på Instagram.

Upphovskvinnan väljer arter från Australiens rika fågelliv och komponerar sedan ihop sin utstyrsel, utifrån de färger och mönster respektive fågel uppvisar. Jag måste säga att hon lyckas mycket bra!

En tvådelad bild som till vänster visar en kvinna i färgglada kläder. Till höger syns ett foto på den färglada fågeln som inspirerat klädvalet. Bilden är hämtad från dagens instagramtips.

Som skandinav är det dessutom väldigt härligt att få se olika exotiska fågelarter! De häftiga kreationerna gjorde mig väldigt nyfiken på personen bakom kontot. Därför kontaktade jag henne och ställde några frågor. Inom några timmar fick jag ett långt och vänligt svar från kontoinnehavaren, som dock vill förbli anonym.

Hej Karolina
Så underbart att få detta meddelande 😊 Jag besökte Stockholm för några år sedan och älskade det! Jag har skrivit svar, men det blev långt – förlåt!

Jag är varken fashionista 😂 eller fågelskådare. Men jag gillar kläder och tycker att Australiens fåglar är helt fantastiska. Jag hade ingen aning om hur många arter det fanns förrän jag började arbeta för en ekolog. En av de roligaste sakerna med detta är att mina vänner, som aldrig tidigare varit naturintresserade, började titta närmare på fåglar. De började skicka artiklar till mig och berättade att jag förändrat deras sätt att se på sin omvärld. Med klimatförändringar och ökade hot mot livsmiljöer, gillar jag verkligen att jag lyckas skapa uppmärksamhet kring de här små vackra varelserna, som så många australiensare inte är medvetna om.

Östlig gulsyd-hake. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Hur det hela började…

Allt började för cirka 4 år sedan, då jag upptäckte att kläderna jag hade på mig liknade en Östlig gulsyd-hake (jag tittar på många fågelbilder på jobbet), så jag postade en bild på min outfit och fågeln, sida vid sida. Min vän Lizzie uppmanade mig att fortsätta en hel vecka, så det gjorde jag. Min mamma blev stormförtjust och jag bestämde mig för att göra en ”fågelvecka” varje år för hennes skull. Det är först i år det hela tagit fart och jag har börjat klä mig som fåglar mer regelbundet. Jag har satt upp några regler:

  1. Jag måste vara beredd att ha kläderna på mig en hel dag på jobbet (vilket innebär att jag inte kan klä ut mig hur som helst, eftersom det skulle kännas konstigt, och många av mina kollegor vet inte om att jag gör detta)
  2. Främst ska jag använda kläder jag redan äger.

Kläderna

Min lägenhet är minimal med väldigt lite garderober, så jag jag måste hushålla med mina inköp. Jag ogillar slit-och-släng, så nästan allt jag äger går att kombinera på olika sätt. Ibland undrar jag ”Skulle detta kunna vara en fågelart?” när jag shoppar, men det är ytterst sällan jag köpt något bara för en fågelutstyrsel. Därför saknas det väldigt mycket bruna fågelarter på mitt konto – jag gillar helt enkelt inte att klä mig i brunt och beige! Jag måste älska ett plagg så mycket att jag kan ha det året om. Men nu har jag ju fått så många följare, så jag pushar mig själv lite extra när jag shoppar.

Dessa begränsningar gör att jag måste vara kreativ och återbruka. Exempelvis har jag använt en tygkasse som scarf, eftersom den hade rätta gröna nyansen. Eller så har jag vänt kläder ut-och-in, som i fallet med min ”storspov-kofta”, som i själva verket är knälång och leopardmönstrad (Jag hade använt den en hel vinter innan det slog mig hur perfekt den skulle vara för några spräckliga fågelarter jag beundrar).

Leopard-kofta blir storspovs-kofta!

I min smartphone har jag ett fotoalbum med vackra fåglar som jag regelbundet kollar i, nu när jag driver det här instagram-kontot. Jag har några favoritfåglar, men mest av allt älskar jag mångfalden!”

Jag blev jätteglad att hon svarade på mina frågor. Hoppas att du fått lust att skynda till detta instagramkonto för att se otroligt vackra fåglar och de sinnrika klädvarianterna.

Vilken fågel skulle du vilja inspireras av i ditt klädval? Har du någon favoritfågel? Vilken fågel är enligt dig den mest fashionabla?

Ha det underbart tills nästa gång!
/Karolina


PS: Andra instagramtips jag gett är Bizarro och Kristerkvast.

Relaterade inlägg


Världens bästa gåva

Folk köper julklappar som galningar. Själv är jag lyckligt förskonad från sådant. Jag varken köper eller önskar mig några julklappar – och det är precis så som jag vill ha det. Jag har redan fått den finaste gåva man kan få.

Begåvad med bästa möjliga gåva

Titta på bilderna nedan. De visar en liten unge som öppnar julklappar. Scenerna utspelar sig utanför lilla byn Oppmanna, i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Ungen på bilderna är jag. Som enda barnet fick jag all uppmärksamhet hemma. Därför fick jag så klart många fina julklappar!

Men den finaste gåvan av alla, den är ingen pryl. Jag fick med mig något mycket, mycket mer värdefullt från min uppväxt: Kreativitet och iakttagelseförmåga. Denna gåva lärde jag mig främst av mamma och min moster.

I bilden till höger bär jag en så kallad Madicken-klänning, som min mor och moster sydde till mig av en röd-och-vitrutig köksgardin!

Min mor Doris och min moster Greta var två omtänksamma och kärleksfulla personer som fanns i min närhet när jag växte upp. Båda var mycket kreativa, med blick för det vackra, kvalitet och det som kanske ingen annan lade märke till. Det skulle vara fint! Man kunde – och skulle – göra det så vackert runt sig som möjligt. Även om kassan var skral.

Mamma var exempelvis loppisfantast redan på den tid, då slit-och-släng fortfarande var norm och second hand ett skällsord. Hon köpte billiga, antika möbler som hon renoverade genom att slipa och måla. Hon klippte ner avlagda lakan och klädesplagg till tygremsor att väva trasmattor med. Varje jul skapade hon en fantastisk julkrubba med växter, mossa, en konstgjord sjö, djur och en massa fina små detaljer.

Min moster Greta var som en extra mamma. Hon var expert på att handarbeta och sydde fantastiskt fina kläder. Hon vävde vackra dukar och lagade underbar mat.

Mamma till vänster och moster Greta till höger.

Att göra allt av ingenting

Mamma sa något jag aldrig glömmer. Om min kusin, som i mammas ögon var väldigt kreativ, sa hon: ”Hon kan göra allt av ingenting”. Det betydde, att det enda man behöver för att skapa, är fantasi. Följaktligen behöver man inga dyra material eller avancerad utrustning. Istället ska man använda sina ögon och se sig omkring, för att skapa något fint av det man redan har.

Denna visdomsöverföring tilldrog sig på den tid, då ”kreativa material”, som exempelvis färgat papper och paljetter, var hårdvaluta och inget man köpte till sina barn. Tänk dig att jag fick rita på bakplåtspapper när jag växte upp! Och se så bra det gått för mig! Jag lever ett mycket rikt liv eftersom jag fick den finaste gåva jag kan tänka mig. Lärdomen att vara kreativ och blick för möjligheter.

Ha en riktigt härlig jul allesammans och ta vara på det som är betydelsefullt i just era liv!
//Karolina

PS: Jag har i ett tidigare inlägg berättat om ett av mina kreativa uttryck, popup-kortstillverkning! Läs här.

Relaterade inlägg

Instagramtips: kristerkvast och hans dråpliga bubblor

Idag ger jag ett nytt tips på ett humorkonto jag följer. Det är kontot kristerkvast som med roliga pratbubblor livar upp gamla konstverk.

Kontot @kristerkvast ses bäst på mobilen med hjälp av appen Instagram. Här syns en skärmdump från kontot.

Gamla målningar, företrädesvis 1800-tal och akademiskt måleri, kan vara ganska intetsägande. Därför kan det vanligtvis vara ganska trist att kolla på sådana bilder, såvida betraktaren inte har ett brinnande intresse för just denna typ av konst.

Kristerkvast lägger till kluriga och roliga pratbubblor så att tavlorna får en helt ny mening. Det är ett roligt och smart sätt att dra nytta av konsthistoriens bildskatter.

Trots att målningarna ibland är flera hundra år gamla får de ett samtida prat-innehåll. Kristerkvast låter ofta karaktärerna kommentera aktuella trender och debatter. Eller så låter han karaktärerna fälla dräpande kommentarer om vardagslivet.

Exempel på inlägg av @kristerkvast. En 1800-talsmålning med två personer som sitter på en bänk och pratar.

Eftersom det är ett instagramkonto, ses det bäst från din smartfån. Så mycket mer har jag inte att säga om detta konto, mer än att… Kolla in det!

Mycket nöje tills nästa gång vi hörs!
Karolina

PS: Mitt första instagramtips finns här!

Relaterade inlägg

Miljonprogrammet – en spaning i min närmiljö

Dagens inlägg ägnar jag min boendemiljö, en del av miljonprogrammet.

Huset där jag bor.

Denna höst är jag återigen plugghäst, fast bara på 25%. Alltså försöker jag förkovra mig i något intressant, som dessutom ger några akademiska poäng. Jag läser kursen ”Design, arkitektur och det svenska samhället 1880-2020” på Högskolan i Halmstad. Just nu studerar vi 60-talet. Därför reflekterar jag nu lite kring huset jag själv bor i, eftersom det byggdes 1967 och därmed är en del av miljonprogrammet.

Vadå miljonprogrammet?

Man byggde miljonprogrammet mellan åren 1965-1974 och målsättningen var att bygga en miljon nya bostäder. De flesta associerar miljonprogrammet med monotona, betonggråa huslängor och bostadsområden i städernas utkanter. Områden präglade av våld och misär. Inte sällan har arkitekturen fått skulden för allsköns problem som råder i dessa områden.

Jag har traskat runt i kvarteren runt Gröndal där jag bor och konstaterar att de flesta husen i omgivningarna tillhör miljonprogrammet. Alltså ganska stora och trista flerbostadshus byggda någon gång i slutet av 60-talet eller början på 70-talet. Miljonprogrammet har ofta futtiga utemiljöer. Man ville helt fokusera på de liv som skulle levas inne i husen. Många kallar dessa hus fula.

Fogar som signalerar

Ett typiskt kännetecken för miljonprogrammets byggnader är de prefabricerade betongelementen som man staplade på varandra. Fogarna mellan elementen är fullt synliga. Således är det enkelt för en betraktare att genomskåda den enkla konstruktionen.

Jag såg nyligen en intressant dokumentär på SVTplay, den hette ”Folkhemmets estetik”. I den kommenterar arkitekten Gert Wingårdh just dessa betongelement. Han säger att betongelementen uppenbart signalerar att det är de billigaste möjliga pusselbitar man kan bygga ett hus med. Därför blir de synliga fogarna en inskription som ytterligare förstärker detta budskap. Och detta är enkelt för folk att förstå. Alltså är de liv som levs där lågt värderade. Således känner sig de boende nedvärderade av samhället i stort.

Arkitekten Gert Wingårdh snackar betongelement.

Fogar till frukost

När jag tittar ut genom mitt köksfönster ser jag just ett sådant hus, konstruerat av betongelement med synliga fogar. Det är det kommunala bostadsbolaget MKB:s område.
Här ser du ett par bilder:

I dokumentären menar Gert Wingårdh att man genom att addera bearbetning och nya ytskikt kan motverka den negativa laddningen som de synliga betongelementen utgör. Det har MKB uppenbarligen inte brytt sig om i detta fall.

Mitt miljonprogram

Miljonprogrammet är allt detta, men faktiskt inte bara det. Förutom de typiska bostadshusen byggdes en hel del annat, som villor, parhus, radhus och kedjehus. Och en hel del höghus som faktiskt är helt OK.

Jag är väl partisk i frågan, men jag vill påstå att min bostadsrättsförening, Malmöhus 18, ändå tillhör ett mer lyckat miljonprogrambygge. Det ligger på lagom avstånd från Malmös centrum och känns idag inte som någon förort. Vi har en jättelik trädgård med fina träd och planteringar. Interiört har vi en hel del fina material i trapphusen. Och de tre huskropparna med olika antal våningsplan gör att området känns varierat. Se här:

Jag blev intresserad av själva fasaderna på mitt hus. De är uppenbarligen inte några betongelement med synliga fogar. Jag drog slutsatsen att fasaden måste ha blivit omstylad någon gång på 80- eller 90-talet. Det var ganska enkelt att avslöja. Titta på dessa bilder:

Ett skikt av så kallat ”marmoroc” har adderats till fasaden. Dessutom har man byggt ut och glasat in balkongerna.
Här syns den tunna ytan av ”marmoroc”.

En medlem i min bostadsrättsförening upplyste mig om att förändringarna skett 1995-1998. Och att våra hus tidigare hade haft en annan beklädnad, nämligen ”sidiplattor”. En slags eternit, om jag fattat rätt. Så här ser ett annat hus i närheten ut, som har kvar sina sidiplattor:

Grannbyggnad med sidiplattor.

Således bor jag i ett något otypiskt och lite uppgraderat miljonprogram. Jag stortrivs! Och inglasad balkong borde någon få nobelpris för. Det är som ett extra rum. Jag skulle aldrig vilja vara utan min ”pensionärskuvös”!

Miljoner kramar från bloggerskan i brf Malmöhus 18

Relaterade inlägg