Gästbloggaren Ulf Westerberg: En tidsresa till den okuvliga kreativitetens era

Häng med till en gyllene period i musikens – och konstens – historia. En tid när ingenting verkade omöjligt och då kommersiella hänsyn ofta fick ge vika för artisternas okuvliga kreativitet.

Jag heter Ulf Westerberg, föddes 1956 och har jobbat och jobbar som fotograf och naturguide, bl.a. på Falsterbo Strandbad tillsammans med Karolina. Naturfoto, fågelskådning och insektsskådning är mina passioner.

Gästbloggaren Ulf Westerberg.

Under alla år jag också haft ett stort intresse för musik, min första skiva köpte jag 1964, Beatles for Sale. Jag har också spelat bas i flera band (ett ”fusk” som f.ö. fått en renässans denna vintern, bandet från 1970-talet har återuppstått!).

Tillbaka i tiden

Tidsperioden jag talar om är åren i slutet av 1960- och i början av 1970-talet. När det exakt började är som vanligt omöjligt att avgöra. Men Beatles hade krattat manegen, framförallt med albumet Sgt Pepper (1967), och i de flower power-tiderna startade det som i mångas öron skulle bli pop- och rockmusikens gyllene tidsålder. Och det mesta skulle hända i England, precis som det gjort sedan beatlarnas genombrott några år tidigare.

Det var också vid denna tiden som LP-skivan fick sitt definitiva genomslag, på dess 40+ minuter kunde musikerna breda ut sina ideer på ett helt annat sätt än på singlarnas 2-3. Och samma gällde för omslaget, 30×30 cm ger bra med utrymme för en grafisk artist att framföra sitt budskap.

Hämningslöst och progressivt

Ganska snabbt fick musiken, med långa låtar och teman som kunde sträcka sig över hela album, benämningen progressiv. I betydelsen framåtskridande, gränslös, med få hämningar, ofta med lånade element från klassisk musik, jazz etc. Idag tycker jag det finns en bättre benämning, advanced rock som någon uttryckt det. Skräp samma, en benämning är just bara en benämning.

Ett personligt urval

Jag har valt fyra exempel från dessa gyllene år. Det finns naturligtvis många fler, men dessa är de första jag tänker på, utifrån personliga tankar och upplevelser.

Band: King Crimson
Skiva: In the Court of the Crimson King (1969)
Artist: Barry Godber

Barry Godber var dataprogrammerare och den enda bild han han målade var just denna som användes till omslaget. Första låten är 21st Century Schizoid Man, tunga trummor, aggressiv saxofon och distad sång, ja, ni fattar på titeln vad det handlar om. Sambandet mellan omslaget och låten är direkt, visst är det den schizoida mannen vi ser.

Skivan blev direkt en milstolpe och anses än idag som en av bästa debutskivor som någonsin gjorts. Många anser att det var med denna som den progressiva musiken föddes.

Året efter skivans släpp dog Godber bara 24 år gammal i en hjärtattack. Originalmålningen räddades av bandledaren Robert Fripp från skivbolagets kontor, där den hängde utsatt för starkt solljus och riskerade att förstöras.

Band: Genesis
Skiva: Nursery Chryme (1971)
Artist: Paul Whitehead

Första låten The Musical Box är baserat på en makaber historia som äger rum under det victorianska England. Henry, en ung pojke blir olyckligtvis halshuggen av sin vän Cynthia under en krocketmatch. Cynthia återvänder till Henrys rum i det stora huset och börjar veva igång hans speldosa (musical box). Henry uppenbarar sig då som en gammal, sexuellt frustrerad man och ger sig på att förföra Cynthia. Då kliver husets sköterska in i rummet och kastar speldosan i väggen som därmed förstörs tillsammans med Henry’s uppenbarelse.

Skivomslaget chockerade en del med de avhuggna huvudena liggande på gräsmattan. Underbart surrealistiskt, om du frågar mig. Genesis med sångaren och frontfiguren Peter Gabriel var ett av de mest teatraliska banden och jag hade den oerhörda förmånen att se och höra Genesis med Gabriel. I full gammalmansutstyrsel framfördes The Musical Box och det är ett av de starkaste konsertminnen jag har. Lika surrealistiskt som omslaget.

Paul Whitehead skulle även göra omslaget till nästa Genesisplatta, Foxtrot. Han verkar än idag som skivomslagdesigner i Los Angeles.

Band: Pink Floyd
Skiva: Wish You Were Here (1975)
Artist: Hipgnosis

Till de mest produktiva firmorna som designade skivomslag i Storbritannien vid denna tide hör firman Hipgnosis, med legendariska Storm Thorgersson i spetsen.

Tekniken var ofta fotobaserad, till skillnad från andra konkurrenter som ofta föredrog målade verk. Mycket klipp och klistra ingick, detta var ju innan datorernas intåg så det utfördes med lim och sax (Thorgersson jobbade så ända in till slutet, aldrig i Photoshop).

Många band har fått sina omslag välsignade av Hipgnosis kreativitet, men knappast några har blivit så förknippade med dem som Pink Floyd. Efter bandets dundersucce med plattan Dark Side of The Moon (1973), som kom att bli en av de mest sålda skivorna någonsin var pressen stor på att upprepa succén.

1975 kom så Wish You Were Here. Omslaget är ett foto med två män som skakar hand med varandra, en i sig neutral och vänlig handling. Men någonting är väldigt, väldigt fel! I den enas hår och kostym kastas eldslågor ut, han brinner! Betydelsen är tydlig, vi människor döljer massor av känslor och saker för varandra av rädsla för att sticka ut och ge uttryck för vad vi egentligen tycker. Handskakningen som symbolhandling blir här reducerad till något intet värt och förpliktigande, en meningslös ritual.

Bilden togs i Hollywood i en steril industrimiljö. Båda männen har kostymer, vilket för tankarna till skivbolagschefer som i sin cynism utnyttjar artisterna genom svek och taskspeleri. Fotot togs av Thorgerssons kompanjon, Aubrey Powell med flera omtagningar. Männen är professionella stuntmän, och flera missöden med elden där vinden blåste åt fel håll ledde till brända mustascher och kläder. Inget Photoshoppande här inte!

Skivan blev en massiv succé och kallas ibland det bästa Pink Floyd gjort. Ofta drömliknande och eterisk, ibland massivt kritisk till musikindustrin. Lyssna och njut!
Storm Thorgersson fick en stroke 2003 som omöjliggjorde vidare arbete. Han dog 2013 efter en tids cancer.

Band: Yes
Skiva:Yessongs (1973)
Artist: Roger Dean

Nu till något helt annat, från psykorealism till surrealistiska fantasilandskap. Ackompanjerat av världsfrånvända texter som ofta inte betyder någonting, mer än att de låter poetiskt förträffligt i sin musikaliska kontext. http://yesworld.com/

Detta var Roger Deans tredje omslag till en Yes-platta, redan det första, för albumet Fragile, rönte stor uppmärksamhet. Men på denna live-platta med hela tre LP-skivor får Dean breda ut sig med fem olika bilder, darav ett stort utvik. Flytande öar, upphävda av tyngdlagen, stigar ut i mystiska landskap, de fysiska lagarna och andra begränsningar är kastade över ända. Fantasi över allt annat!

Och detta gäller i högsta grad också för musiken. Jag kommer aldrig att glömma när jag hörde plattan första gången. Förväntansfullt bredde jag ut konvolutet och beundrade alla bilder, och ur högtalarna strömmade den mest otroliga musik jag någonsin hört. Som inte nöjde sig med ett vanligt sound och ”normala” takter, nej, här var det 11/8, synkoper all the way och tekniskt skruvat. Och allt med rockens obändiga energi, som om det gällde livet självt, live! Ingenting verkade omöjligt.

Att jag blev och fortfarande är total fan av Yes, det har ni nog redan förstått. Jag har mycket svårt att förhålla mig opartisk till någonting de gjort (det har blivit 21 studioalbum genom åren), jag är lost. I snart 50 år har jag nogsamt följt varenda steg bandet gjort.
Roger Dean har också gjort omslag till grupperna Asia, Uriah Heep och många fler, men det är hans arbete med Yes som står ut. Det har alltid funnits en samhörighet mellan omslaget och musiken, de kompletterar varandra på ett sällsynt sätt.

Den 4/6 2022 kommer Yes till Helsingör och Roger Dean är också med på turnen med en egen utställning. För vilken gång i ordningen jag ser bandet vet jag inte, men detta blir (hoppas jag) första gången jag får träffa konstnären (medlemmarna från de gyllene åren runt 1973 träffade jag 2003 och 2004 då de återförenades).

Om ni tycker er ha sett liknande landskap förr har ni rätt, i storfilmen Avatar (2009), en science fiction-rulle av James Cameron, är den främmande planetens landskap ibland förvillande lika Deans. Designerna bakom filmen medgav att de varit inspirerade av Deans alster när de gjorde filmen, men det räckte inte för att en jury skulle döma dem för plagiat. Dean förlorade tvisten och sitt krav på 50 miljoner US $.

Epilog: Disco dödar drömmande landskap

I slutet av 70-talet kom den progressiva musikstilen till ett slags stopp. Disco och punk tog över med dess egen estetik och drömmande landskap och långa låtar blev hopplöst ”ute”. Det reflekterades i skivomslagen som blev alltmer realistiska och porträttfixerade.

En nära nog fatal smocka fick industrin i och med CD-skivans lansering i slutet av 1980-talet. Plötsligt var det stora formatet borta, kvar var CD-ns jewel-omslag med begränsat utrymme för att uttrycka sig. Kreativiteten blev mycket riktigt lidande.

En ytterligare dödsstöt kom med streaming-tekniken på 2000-talet. Att överhuvud lyssna på ny musik utan information i form av ett omslag känns totalt främmande för mig. Därför har jag inte heller något Spotify-konto.

En ljusnande framtid!

Idag i och med LP-skivans återkomst är intresset för både musikformen och tillhörande omslag tillbaka. Det finns massor av omslagskonstnärer och band som hämtar inspiration från den gyllene eran. Här har internet varit oerhört viktigt för att gå förbi de stela skivbolagen och ändå kunna nå ut till publiken. Och pionjärartisterna har idag den klaraste stjärnstatus man kan tänka sig.

Konsten överlever allt, sägs det. Oh – Yes it does!

Relaterade inlägg

Instagramtips: kristerkvast och hans dråpliga bubblor

Idag ger jag ett nytt tips på ett humorkonto jag följer. Det är kontot kristerkvast som med roliga pratbubblor livar upp gamla konstverk.

Kontot @kristerkvast ses bäst på mobilen med hjälp av appen Instagram. Här syns en skärmdump från kontot.

Gamla målningar, företrädesvis 1800-tal och akademiskt måleri, kan vara ganska intetsägande. Därför kan det vanligtvis vara ganska trist att kolla på sådana bilder, såvida betraktaren inte har ett brinnande intresse för just denna typ av konst. Trots det så är faktiskt det akademiska måleriet en rik källa att studera som konstvetare. Genom att studera sådana bilder kan man lära sig mycket om gångna tiders ideal inom måleri. Även om vi idag ofta använder termen akademiskt måleri en aning nedsättande.

Kristerkvast lägger till kluriga och roliga pratbubblor så att tavlorna får en helt ny mening. Det är ett roligt och smart sätt att dra nytta av konsthistoriens bildskatter. Därmed blir man som betraktare indragen i en bild och dess händelseförlopp.

Trots att målningarna ibland är flera hundra år gamla får de ett samtida prat-innehåll. Kristerkvast låter ofta karaktärerna kommentera aktuella trender och debatter. Eller så låter han karaktärerna fälla dräpande kommentarer om vardagslivet.

Exempel på inlägg av kristerkvast. En 1800-talsmålning med två personer som sitter på en bänk och pratar.
Exempel på bildruta av instagramkontot kristerkvast.

Eftersom det är ett instagramkonto, ses det bäst från din smartfån. Så mycket mer har jag inte att säga om detta konto, mer än att… Kolla in det!

Mycket nöje tills nästa gång vi hörs!
Karolina

PS: Mitt första instagramtips finns här!

Relaterade inlägg

Filmtips: Porträtt av en kvinna i brand

Idag tipsar jag om en romantisk och sorglig film: Porträtt av en kvinna i brand. Den utspelar sig på 1700-talet.

Från match.com till oljemåleri

Har du någonsin nätdejtat? Det vill säga presenterat dig med foto och text inför främlingar i hopp om ett gott parti? Jag testade nätdejting på Match under några månader detta år, med extremt lyckat resultat. Men att välja profilbild var inte det lättaste. Man vill ju se avslappnad och spännande ut, framstå som välvårdad men inte överdrivet självmedveten. Puh!

Varför inleder jag detta inlägg med att prata om nätdejting, undrar ni kanske? Jo, innan fotografiets intåg fanns det faktiskt en slags motsvarighet: friarporträtt. För att finna en lämplig maka eller make målade konstnärer fördelaktiga porträtt av den giftasmogna. Dessa porträtt skickade man till den potentiella motparten innan man avtalade något bestämt.

Ofrivillig profilbild

Den franska filmen Porträtt av en kvinna i brand handlar om just en sådan situation. Héloïses mor ska gifta bort henne med en friare i Milano. Modern har redan försökt få ett porträtt målat, men Héloïse har motsatt sig att bli avbildad och hela tanken på giftemålet.

Därför lejer modern en kvinnlig konstnär, Marianne, som ska utge sig för att vara sällskapsdam åt Héloïse på dagarna. På kvällarna ska hon i smyg arbeta på ett porträtt i olja, utifrån dagens minnesbilder. På detta sätt ska Marianne under en begränsad tid åstadkomma ett attraktivt porträtt av Héloïse, helt utan dennas vetskap.

Oplanerad romantik

De två unga kvinnorna förälskar sig i varandra. Således handlar det både om omöjlig kärlek och konstnärsrollen för en kvinna under sent 1700-tal. Berättelsen är otroligt fint filmad och ljussatt. Hur det utvecklar sig kan du se om du loggar in på Cineasterna och lånar filmen med ditt bibliotekskort.

Jag tidigare filmtipsat om andra konstrelaterade filmer, till exempel Tulpanfeber, Tecknarens kontrakt och Kvinnan i guld. Har du någon konstrelaterad film du vill tipsa om? Hör gärna av dig till mig!

Au revoir!
/Karolina

Relaterade inlägg

Instagramtips: Bizarro och Dan Piraro

Jag ska framöver, då och då, blogga om några instagramkonton som jag följer. Idag blir det Bizarro.

När jag gick på gymnasiet läste jag ganska mycket serietidningar. Det var främst två stycken: Larson och Bizarro. Men nuförtiden läser jag aldrig serietidningar, tyvärr. Vet inte riktigt varför. Det är väl annat som upptar mitt huvud. Men Instagram har jag och där finns det också serier. Till exempel Bizarros konto.

Dan Piraro heter den amerikanske serietecknaren som står bakom. Han ritar kluriga serierutor om allt mellan himmel och jord. Ofta vänder han upp och ner på begrepp och slår huvudet på spiken. Mycket djur, klurigheter, ord- och bildskämt. Och en hel del galghumor. Alltså ämnen jag gillar! Här kommer smakprov.

Serieruta från Bizarro. Den visar en grottmänniska som målar på en mammut. Texten lyder "tidigt avant-garde".
Serieruta från Bizarro. Två grottmän gör ett skämt om pratbubblor. Den ene använder en pratbubbla för att hacka  sten, men den andre påpekar att den är till för att prata i.

Nackdelen – som säkert många av er upptäckt – är att Instagram är en riktig tidstjuv. Det blir en massa tid som slösas där. Som konstvetare kan jag dock hävda att det ingår i min allmänbildning att studera Instagram som visuellt fenomen. Och särskilt ett konto som detta!

Jag tänkte tipsa om lite fler roliga och udda konton då och då. Vilka är dina favoritkonton? Skriv gärna och tipsa!

Bästa hälsningar
Karolina

PS: Här är ett annat instagramkonto som använder pratbubblor. Läs om kristerkvast!

Filmtips: ”Midnatt i Paris” och längtan till en annan tid

Har du någonsin önskat att göra en tidsresa? Till en speciell epok? I dagens filmtips drömmer amerikanen Gil om 1920-talets Paris. Och han hamnar faktiskt där! Midnatt i Paris är en charmig och lättsmält feelgoodfilm.

Är du sugen på en smårolig och elegant tidsresa med romantiska förtecken? I så fall ska du surfa in på Cineasterna.com och låna filmen ”Midnatt i Paris” av Woody Allen. Alltså är det helt gratis via ditt bibliotekslånekort!

Midnatt i Paris, en kort resumé

Filmen handlar om Gil som är i Paris med sin amerikanska fästmö Inez och hennes snorrika föräldrar. Ganska snart förstår vi att de trolovade har vissa meningsskiljaktigheter. Fästmön Inez och hennes föräldrar begriper inte charmen med Paris. Eller hur någon kan föredra Frankrike framför USA. Men Gil är av ett annat slag. Han drömmer sig bort, till 20-talets Paris. Som enligt honom var en riktig guldålder.

Tripp i tiden

En kväll vill Gil en promenad på egen hand. Flickvännen Inez fortsätter kvällen med bekanta. Och Gil spatserar ensam runt på Paris gator. Vid midnatt, när klockorna slår tolv, stannar en gammal tjusig Peugot på gatan framför honom. Han blir inbjuden att åka med till en fest och vips är han förflyttad till 20-talet!

Bild som visar ett festligt klätt par i halvbild, i en inomhusmiljö med varmt ljus. Från filmen Midnatt i Paris.
Några av personerna som Gil träffar är Zelda och Scott Fitzgerald.

Där möter han massor av berömda personer. Till exempel paret Fitzgerald, Picasso, Hemingway och Gertrude Stein. Alltså en hel drös av hans idoler. Med andra ord befinner han sig helt plötsligt i sin favorit-epok. Och efter en stunds förvirring finner Gil sig i situationen. Därmed tar han chansen och släpper loss med 20-talets mest kända konstnärer och författare.

Två personer, en man och en äldre kvinna, står mitt emot varandra och tycks samtala i ett dovt upplyst rum. Ur filmen Midnatt i Paris.
I denna scen samtalar Gil med självaste Gertrude Stein.

Men hur ska han förklara sig för sin flickvän? Och kan han ta henne med sig på en tidsresa? Och hur blir det med Adriana, den vackra kvinnan som han träffat på 20-talet? I likhet med Gil drömmer även hon sig tillbaka, men till La Belle Époque. För att få svaret blir du tvungen att masa dig till Cineasterna och streama denna lilla pärla.

Har vi alla en golden age vi går och längtar till? Vilken epok skulle du vilja återvända till? Vilka personer skulle du vilja träffa? Kanske någon berömd biolog, politiker eller designer? Skriv gärna och berätta, genom att välja ”Kommentera” nedan.

Tack för idag!
Karolina

PS: Förra året gjorde jag en slags tidsresa genom att besöka 1890-talets Köpenhamn, i Klunkehjemmet. Läs inlägget här!

Relaterade inlägg