Venus genom tiderna

Innan sommarens ledighet blir det en spaning på Venus genom tiderna. Dagens inlägg tar avstamp i en graffitimålning som hakar i en lång kedja av konsthistoriska referenser. Slutligen hamnar vi i renässansen och sen tillbaka till 1990-talet!

Röda hund: En graffiti-Venus från 2018, på P-huset Anna i Malmö

Graffitimålningar innehåller ofta dolda budskap till de som är insatta. Det kan handla om stilistiska referenser till andra graffitimålare, om symboler eller om oläslig text som enbart kan avkodas av andra ”graffare”. På så sätt är mycket graffiti otillgänglig att tolka för gemene man. Trots det finns det många föreställande målningar som uppskattas av förbipasserande.

Just målningen nedan refererar till konsthistoriens tradition av Venus-skildringar, och i synnerhet till en kampanj av Guerrilla Girls från 1985.

Det är riktigt smart och roligt att den röda hunden frågar ”Do bitches have to be naked to get into the Pet. Museum?”. Fortsätt läsa så får du veta varför.

Graffitimålning på P-huset Anna, 2018, Malmö. Okänd upphovsperson, kallad ”Röda hund”.

Guerrilla Girls, 1985

Museum of Modern Art i New York hade 1985 en utställning, ”An International Survey of Recent Paintings and Sculpture”. Problemet var att enbart 17 av 169 utställda konstnärer var kvinnor! Således var urvalet mycket ojämlikt.

Därför bildade en stor grupp kvinnor den anonyma gruppen Guerrilla Girls. De hade som syfte att protestera mot gubbväldet i konstvärlden med smart och uppseendeväckande aktivism. De framträdde alltid med gorilla-masker. På så sätt bevarade deltagarna sin anonymitet. Denna bild är ett exempel på hur de skapade uppmärksammade budskap.

Guerrilla Girls, 1985.

Frågan de ställer på affischen handlar om att kvinnor inom konsten tilldelas rollen som naket modellobjekt. Och inte som självständiga konstnärer som tas på allvar.

Venus

En ”Venus” inom den västerländska konsten är inte nödvändigtvis en avbildning av den antika gudinnan Venus. Det beror på att ”venus” kommit att beteckna en nakenstudie av en kvinna helt enkelt. Det är en mycket stor tradition inom konsten att avbilda nakna kvinnor som objekt för den manliga blicken att njuta.

Det finns en räcka kända Venus-målningar som konstnärer och reklammakare refererar till, än idag.

Morimuras take på Manets Olympia, 1988

Det finns så otroligt mycket att säga om bilden nedan. På B-kursen i konsthistoria ägnade vi ett helt seminarium åt en text som försökte reda ut vad konstnären Morimura egentligen ville säga med denna Venus-parafras. Därför ska jag inte gå in på några detaljer. Kortfattat kan dock sägas att konstnären problematiserar kring manligt/kvinnligt, öst/väst, en vit/en ickevit blick på konst, fördomar och konstruktioner om asiatiska män m.m.

Och så klart, bilden refererar till en annan mycket känd Venus-bild. Låt oss därför hoppa ytterligare ett steg tillbaka i tiden.

Morimura: Portrait (Futago), 1988.
Morimura: Portrait (Futago), 1988.

Manets Olympia, 1865

Målningen nedan chockade den pryda 1800-talspubliken när den ställdes ut 1865 i Paris. Inte för att kvinnan är naken, nä då, nakna fruntimmer finns det gott om i konsten. Däremot var det chockerande uppkäftigt att hon tittar rakt ut ur bilden och möter betraktarens blick.

Därmed uppstår direkt kontakt mellan besökarna och den nakna kvinnan, som helt uppenbart var prostituerad (finns en massa symbolik, ska inte gå in på det här, då blir det en novell…).

Manet: Olympia, 1865.
Manet: Olympia, 1865. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vår lärare i konsthistoria hade berättat att det ingick i den borgerliga livsstilen att män besökte prostituerade för att leva ut sin sexualitet. Däremot var det absolut inget det talades högt om. Men alla visste. Och att en sådan kvinna nu genom sin blick helt plötsligt hade offentlig direktkontakt med den borgerliga publiken var oförskämt!

Manet gjorde alltså en helt egen och självständig variant på temat Venus. Men vid denna tid föredrog publiken Venusar av en helt annan typ:

Alexandre Cabanel: Venus födelse, 1863.
Alexandre Cabanel: Venus födelse, 1863. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Nu hoppar vi bakåt igen!

Tizians Venus från Urbino, 1538

Här har vi nått renässansen och en inbjudande venus. Även här finns ting att avkoda, såsom den lilla hunden i sängen som signalerar trofasthet (till skillnad från Morimuras och Manets katter). I bakgrunden finns en brudkista. Denna venus är alltså av en dygdigare sort.

Tizian: Venus från Urbino, 1538.
Tizian: Venus från Urbino, 1538. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Giorgiones Slumrande Venus, 1510

Och här nedan är Giorgiones variant, som Tizian anspelade på. Ytterligare en kvinna vars kropp exponeras för den manliga blicken. I denna variant slumrar Venus. Därmed är det fritt fram för den manliga blicken att njuta kvinnan som objekt.

Giorgione: Den slumrande Venus, 1510.
Giorgione: Den slumrande Venus, 1510. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Slutligen kommer YSL:s variant i en reklamkampanj från 1999…

Har du sett någon speciell Venus-bild som du lagt på minnet? Skriv gärna och berätta genom att välja ”Kommentera” nedan.

Nu tar Livet och Konsten en lång och välbehövlig semester!
Vi ses här i höst igen!
/Lina

Relaterade inlägg

Gästbloggaren Anneli Magnuson: Lätta Fjädrar med tyngd…

Fjäderlätt

med tunna till synes osynliga vingar
kommer den mot mig.

Trollsländan
med sin magiska utstrålning.

Stum av förundra följer min blick dess färd
genom den stilla morgonen
där daggen fortfarande ligger som kristaller
färdiga att plockas.

Plockas och sparas, men lika flyktiga är de
som trollsländans färd genom dagen
innan kvällen och natten nalkas.

Dikt ur Guldkorn från universum

Att Fånga Ögonblicket

Här och nu finns så mycket att
upptäcka för alla de som
släppt sina Sinnen fria.

Släpp Dig Fri ~ Begränsad dig inte
Öppna Upp
för Din Skatt som bor inom Dig.
Ett Gyllene skimmer ~ likt
Trollsländans spröda vingar
som väntar på att få lyfta.

Lätthet med TYNGD!

Tänk EN liten Fjäder ~ så lätt ~
så hållbar ~ den Bär genom Livet.

Ni som kanske redan känner mig
vet att Fjädrar är något Alldeles Alldeles speciellt för mig.

Mina Böcker

  • Guldkorn från Universum
  • Universum Svarar

Har just en liten ”svävande”
Fjäder som de flesta försöker Fånga när de ser böckerna…

Båda böckerna är kanaliserade.
När jag skrev Guldkorn från Universum ~ fick tidigt ”Veta” att Boken kommer att väga TUNGT i sin Lätthet att föra fram dessa ord.

Det är något som jag upplever varje gång jag läser eller berättar något ~ hur lätt människor blir fängslade av Orden som berör…

Jag bjuder på ”Ord Praliner”…

  • Guldkorn från Universum ~ TEMA
    Värderingar ~ Bemötande ~ Omtanke och Kärlek
  • Universum Svarar ~ TEMA
    52 Frågor och Svar.
    De frågor du kanske inte visste att du funderade på…

Att vara MODIG!

Böckerna har fått mig att göra så mycket som jag egentligen inte vågar ~ men min känsla har då varit att det som står i böcker är mycket viktigare.

Att Växa i sig själv är ett starkt budskap till läsaren.
Universum Svarars baksida berättar

”Denna bok är lätt som en Fjäder!
Någonstans inom dig har
du alla svaren
Du vet…
Boken kommet att hjälpa dig
att finna det du redan vet.
Släpp taget om Dig och
släpp dig fri!
Tillåt Dig att flyga fritt.”

Bokrelease 3 okt 2021!

När jag äntligen kunde ha Bokrelease på ~ Universum Svarar ~ hade jag en önskan att Orden i Boken skulle lyfta och Sväva fritt!

Hur gör man då…

Jag vet ~ Vita BrevDuvor och jag visste var de bodde.
Så jag gick och ringde på och frågade om det var möjligt ~ det var det.

En mycket vänlig man Ahmed berättade dock att de flyger inte i regn.
Oh, men det verkade klara sig den 3 oktober vad man kunde se.
MEN jag såg något annat ~ en Glada som svävade just här på förmiddagen. Så jag ringde och berättade ~ det är lugnt ~ Duvorna har en lite klocka runt sitt lilla ben.

Så var stunden inne!

Vi stod alla i Trädgården och Kören ~ Mixtus Cantus hade just avslutat ~ TRO av Marie Fredriksson.
En underbar stämning och förväntan infann sig och jag sa några ord om min Dröm och Önskan att dessa Duvor skulle sprida mina ord ut i världen.

Jag gick till en liten trälåda som var gömt i trädgården och tog varligt upp en duva ~ några tårar trillade stilla nerför min kind och jag kunde känna duvans hjärtslag.
Försiktigt höll jag upp Duvan och väntade…
Oh, hon ville inte lyfta utan var kvar i mina händer ~ stum av Förundran sänkte jag mina armar.
Ohhhh, vad det enda som hördes…

Så, plötsligt lyfte hon till allas jubel ~ vingslagen och ett lätt klingande ljud från klockan kunde höras.
Christel i kören fångade den fina bilden som nu har blivit mitt Signum för det jag gör.

Detta är ett litet Smakprov av det som bor i mitt Hjärta.

Viljan att Sprida det
GODA
vidare o vidare
likt
BrevDuvor ~ FredsDuvor

Anneli Magnuson
Konstnär ~ Poet ~ Författare ~ Medium o ”Lite till…”

Relaterade inlägg

Bildmagi – Vidskepelse eller ett konkret verktyg?

Idag blir det funderingar om saker som inte går att bevisa. Jag pratar om bildmagi. Är det något för den samtida människan eller inte? Kan bilder användas för bättre resultat i livet?

It´s a kind of magic

Bildmagi innebär att man tillskriver bilder magiska krafter. Det brukar mest förknippas med förhistorisk konst och ursprungskulturer. Alltså grottmålningar och liknande. Därför avfärdas ofta bildmagi som nonsens och något en modern nutidsmänniska inte bör syssla med.

Men faktum är att vi är många som mer eller mindre medvetet praktiserar bildmagi dagligen!

Feng Shui

Jag är en ganska entusiastisk anhängare av Feng Shui. Alltså den där gamla idén att energier i hemmet, på jobbet – ja, överallt – påverkar ens mående. Energierna kan styras så att man mår bra av dem, istället för att bli utmattad. Således ska man t ex möblera för att leda energierna rätt.

En viktig tanke inom Feng Shui är att se över de bilder man omger sig med. Tanken är att bilderna manifesterar energi. Ser man därför en bild dagligen blir man påverkad, inte bara till sitt humör utan även högst konkret.

Om du vill ha rikedom i ditt liv ska du alltså hänga upp bilder som visar överflöd. Om du känner dig ensam ska du rensa bort alla bilder som föreställer ensamma människor. Och så vidare.

Om du vill ha mer partajande i ditt liv, varför inte sätta upp denna målbild? ”Bröllopsdans” av Pieter Breughel den äldre, från 1566.

Kloka sport-fånar

Professionella idrottare jobbar också med en slags bildmagi. Men då heter det visualisering. I sitt inre manar de fram bilder och sekvenser som visar hur lyckosamma de är i sin sport. Alltså kopplar de ihop tanke, känsla och kropp i en positiv, inre bild.

Ikonoklasm

Och genom historien har galenpannor förstört sina meningsmotståndares artefakter för att visa sin makt, håna motståndaren och troligtvis också för att utplåna eventuell magisk energi (jag har tidigare skrivit ett inlägg om ikonoklasm, läs det här).

Placebo eller verklig effekt?

Egentligen är det inte så konstigt med dessa tankegångar. Man kan göra en jämförelse med byggnader. De börjar alla med en tankemässig föreställning som stegvis konkretiserats genom arkitektens skisser och ritningar. Så småningom blir de manifesterade i material – trä, betong, stål – i den yttre verkligheten.

Så varför inte tänka tanken att bilder kan ha magisk kraft? Och agera utifrån det. Du har inget att förlora och det kan knappast orsaka någon skada. Vilken bild skulle ge dig vad du önskar? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan.

Tjingeling från bildhäxan

Relaterade inlägg



Gästbloggaren Ulf Westerberg: En tidsresa till den okuvliga kreativitetens era

Häng med till en gyllene period i musikens – och konstens – historia. En tid när ingenting verkade omöjligt och då kommersiella hänsyn ofta fick ge vika för artisternas okuvliga kreativitet.

Jag heter Ulf Westerberg, föddes 1956 och har jobbat och jobbar som fotograf och naturguide, bl.a. på Falsterbo Strandbad tillsammans med Karolina. Naturfoto, fågelskådning och insektsskådning är mina passioner.

Gästbloggaren Ulf Westerberg.

Under alla år jag också haft ett stort intresse för musik, min första skiva köpte jag 1964, Beatles for Sale. Jag har också spelat bas i flera band (ett ”fusk” som f.ö. fått en renässans denna vintern, bandet från 1970-talet har återuppstått!).

Tillbaka i tiden

Tidsperioden jag talar om är åren i slutet av 1960- och i början av 1970-talet. När det exakt började är som vanligt omöjligt att avgöra. Men Beatles hade krattat manegen, framförallt med albumet Sgt Pepper (1967), och i de flower power-tiderna startade det som i mångas öron skulle bli pop- och rockmusikens gyllene tidsålder. Och det mesta skulle hända i England, precis som det gjort sedan beatlarnas genombrott några år tidigare.

Det var också vid denna tiden som LP-skivan fick sitt definitiva genomslag, på dess 40+ minuter kunde musikerna breda ut sina ideer på ett helt annat sätt än på singlarnas 2-3. Och samma gällde för omslaget, 30×30 cm ger bra med utrymme för en grafisk artist att framföra sitt budskap.

Hämningslöst och progressivt

Ganska snabbt fick musiken, med långa låtar och teman som kunde sträcka sig över hela album, benämningen progressiv. I betydelsen framåtskridande, gränslös, med få hämningar, ofta med lånade element från klassisk musik, jazz etc. Idag tycker jag det finns en bättre benämning, advanced rock som någon uttryckt det. Skräp samma, en benämning är just bara en benämning.

Ett personligt urval

Jag har valt fyra exempel från dessa gyllene år. Det finns naturligtvis många fler, men dessa är de första jag tänker på, utifrån personliga tankar och upplevelser.

Band: King Crimson
Skiva: In the Court of the Crimson King (1969)
Artist: Barry Godber

Barry Godber var dataprogrammerare och den enda bild han han målade var just denna som användes till omslaget. Första låten är 21st Century Schizoid Man, tunga trummor, aggressiv saxofon och distad sång, ja, ni fattar på titeln vad det handlar om. Sambandet mellan omslaget och låten är direkt, visst är det den schizoida mannen vi ser.

Skivan blev direkt en milstolpe och anses än idag som en av bästa debutskivor som någonsin gjorts. Många anser att det var med denna som den progressiva musiken föddes.

Året efter skivans släpp dog Godber bara 24 år gammal i en hjärtattack. Originalmålningen räddades av bandledaren Robert Fripp från skivbolagets kontor, där den hängde utsatt för starkt solljus och riskerade att förstöras.

Band: Genesis
Skiva: Nursery Chryme (1971)
Artist: Paul Whitehead

Första låten The Musical Box är baserat på en makaber historia som äger rum under det victorianska England. Henry, en ung pojke blir olyckligtvis halshuggen av sin vän Cynthia under en krocketmatch. Cynthia återvänder till Henrys rum i det stora huset och börjar veva igång hans speldosa (musical box). Henry uppenbarar sig då som en gammal, sexuellt frustrerad man och ger sig på att förföra Cynthia. Då kliver husets sköterska in i rummet och kastar speldosan i väggen som därmed förstörs tillsammans med Henry’s uppenbarelse.

Skivomslaget chockerade en del med de avhuggna huvudena liggande på gräsmattan. Underbart surrealistiskt, om du frågar mig. Genesis med sångaren och frontfiguren Peter Gabriel var ett av de mest teatraliska banden och jag hade den oerhörda förmånen att se och höra Genesis med Gabriel. I full gammalmansutstyrsel framfördes The Musical Box och det är ett av de starkaste konsertminnen jag har. Lika surrealistiskt som omslaget.

Paul Whitehead skulle även göra omslaget till nästa Genesisplatta, Foxtrot. Han verkar än idag som skivomslagdesigner i Los Angeles.

Band: Pink Floyd
Skiva: Wish You Were Here (1975)
Artist: Hipgnosis

Till de mest produktiva firmorna som designade skivomslag i Storbritannien vid denna tide hör firman Hipgnosis, med legendariska Storm Thorgersson i spetsen.

Tekniken var ofta fotobaserad, till skillnad från andra konkurrenter som ofta föredrog målade verk. Mycket klipp och klistra ingick, detta var ju innan datorernas intåg så det utfördes med lim och sax (Thorgersson jobbade så ända in till slutet, aldrig i Photoshop).

Många band har fått sina omslag välsignade av Hipgnosis kreativitet, men knappast några har blivit så förknippade med dem som Pink Floyd. Efter bandets dundersucce med plattan Dark Side of The Moon (1973), som kom att bli en av de mest sålda skivorna någonsin var pressen stor på att upprepa succén.

1975 kom så Wish You Were Here. Omslaget är ett foto med två män som skakar hand med varandra, en i sig neutral och vänlig handling. Men någonting är väldigt, väldigt fel! I den enas hår och kostym kastas eldslågor ut, han brinner! Betydelsen är tydlig, vi människor döljer massor av känslor och saker för varandra av rädsla för att sticka ut och ge uttryck för vad vi egentligen tycker. Handskakningen som symbolhandling blir här reducerad till något intet värt och förpliktigande, en meningslös ritual.

Bilden togs i Hollywood i en steril industrimiljö. Båda männen har kostymer, vilket för tankarna till skivbolagschefer som i sin cynism utnyttjar artisterna genom svek och taskspeleri. Fotot togs av Thorgerssons kompanjon, Aubrey Powell med flera omtagningar. Männen är professionella stuntmän, och flera missöden med elden där vinden blåste åt fel håll ledde till brända mustascher och kläder. Inget Photoshoppande här inte!

Skivan blev en massiv succé och kallas ibland det bästa Pink Floyd gjort. Ofta drömliknande och eterisk, ibland massivt kritisk till musikindustrin. Lyssna och njut!
Storm Thorgersson fick en stroke 2003 som omöjliggjorde vidare arbete. Han dog 2013 efter en tids cancer.

Band: Yes
Skiva:Yessongs (1973)
Artist: Roger Dean

Nu till något helt annat, från psykorealism till surrealistiska fantasilandskap. Ackompanjerat av världsfrånvända texter som ofta inte betyder någonting, mer än att de låter poetiskt förträffligt i sin musikaliska kontext. http://yesworld.com/

Detta var Roger Deans tredje omslag till en Yes-platta, redan det första, för albumet Fragile, rönte stor uppmärksamhet. Men på denna live-platta med hela tre LP-skivor får Dean breda ut sig med fem olika bilder, darav ett stort utvik. Flytande öar, upphävda av tyngdlagen, stigar ut i mystiska landskap, de fysiska lagarna och andra begränsningar är kastade över ända. Fantasi över allt annat!

Och detta gäller i högsta grad också för musiken. Jag kommer aldrig att glömma när jag hörde plattan första gången. Förväntansfullt bredde jag ut konvolutet och beundrade alla bilder, och ur högtalarna strömmade den mest otroliga musik jag någonsin hört. Som inte nöjde sig med ett vanligt sound och ”normala” takter, nej, här var det 11/8, synkoper all the way och tekniskt skruvat. Och allt med rockens obändiga energi, som om det gällde livet självt, live! Ingenting verkade omöjligt.

Att jag blev och fortfarande är total fan av Yes, det har ni nog redan förstått. Jag har mycket svårt att förhålla mig opartisk till någonting de gjort (det har blivit 21 studioalbum genom åren), jag är lost. I snart 50 år har jag nogsamt följt varenda steg bandet gjort.
Roger Dean har också gjort omslag till grupperna Asia, Uriah Heep och många fler, men det är hans arbete med Yes som står ut. Det har alltid funnits en samhörighet mellan omslaget och musiken, de kompletterar varandra på ett sällsynt sätt.

Den 4/6 2022 kommer Yes till Helsingör och Roger Dean är också med på turnen med en egen utställning. För vilken gång i ordningen jag ser bandet vet jag inte, men detta blir (hoppas jag) första gången jag får träffa konstnären (medlemmarna från de gyllene åren runt 1973 träffade jag 2003 och 2004 då de återförenades).

Om ni tycker er ha sett liknande landskap förr har ni rätt, i storfilmen Avatar (2009), en science fiction-rulle av James Cameron, är den främmande planetens landskap ibland förvillande lika Deans. Designerna bakom filmen medgav att de varit inspirerade av Deans alster när de gjorde filmen, men det räckte inte för att en jury skulle döma dem för plagiat. Dean förlorade tvisten och sitt krav på 50 miljoner US $.

Epilog: Disco dödar drömmande landskap

I slutet av 70-talet kom den progressiva musikstilen till ett slags stopp. Disco och punk tog över med dess egen estetik och drömmande landskap och långa låtar blev hopplöst ”ute”. Det reflekterades i skivomslagen som blev alltmer realistiska och porträttfixerade.

En nära nog fatal smocka fick industrin i och med CD-skivans lansering i slutet av 1980-talet. Plötsligt var det stora formatet borta, kvar var CD-ns jewel-omslag med begränsat utrymme för att uttrycka sig. Kreativiteten blev mycket riktigt lidande.

En ytterligare dödsstöt kom med streaming-tekniken på 2000-talet. Att överhuvud lyssna på ny musik utan information i form av ett omslag känns totalt främmande för mig. Därför har jag inte heller något Spotify-konto.

En ljusnande framtid!

Idag i och med LP-skivans återkomst är intresset för både musikformen och tillhörande omslag tillbaka. Det finns massor av omslagskonstnärer och band som hämtar inspiration från den gyllene eran. Här har internet varit oerhört viktigt för att gå förbi de stela skivbolagen och ändå kunna nå ut till publiken. Och pionjärartisterna har idag den klaraste stjärnstatus man kan tänka sig.

Konsten överlever allt, sägs det. Oh – Yes it does!

Relaterade inlägg

En skänk från ovan

Idag berättar jag om en skänk från ovan som tillfallit lilla Tomelilla konsthall. Och hur denna gåva tagit form i ett stipendium. Slutligen ska du också få veta hur jag är inblandad!

Désirée Lennklo är intendent på Tomelilla konsthall. Hon har ett likadant jobb som jag hade på Falsterbo konsthall (innan Vellinge-moderaterna kom på att de hellre ville ha ett spa än en konsthall, och sade upp all personal, läs mer här).

I alla fall, för några år sedan berättade Désirée om en oväntad pengadonation.

Tomelilla kulturhus med konsthall, bibliotek, kulturskola och jazzarkiv. Bildkälla: Wikimedia Commons.

En generös Sten

2015 dog en man vid namn Sten Malmquist. I sitt testamente donerade han 100 000 pund till Tomelilla konsthall. På så sätt regnade det helt oväntat pengar över den lilla kommunala konsthallen! Med tanke på att ingen på Tomelilla konsthall hade hört talas om denna Sten, är det hela ännu mer anmärkningsvärt.

Men det skulle visa sig att denna gentleman hade starka rötter till lilla Tomelilla. Sten Malmquist föddes i Malmö 1920. Endast något år gammal flyttade han tillsammans med sin familj till Tomelilla. Där började hans far som kamrer på Jästfabriken.

Sten lämnade Tomelilla efter sin realexamen och anställning som bankkontorist. Därefter inledde han en mer än 40 år lång anställning vid Trelleborg AB, gummifabriken. Han avslutade sin karriär som finansdirektör vid samma företag 1984 och bosatte sig i England.

Redan i sin ungdom kom Sten i kontakt med konst genom vänskapen med Truls Andrén, vars fader var en välkänd välgörare för unga konstnärer i trakten. Trots att Sten vid sitt frånfälle 2015 bodde i England, valde han att testamentera 100 000 pund till Tomelilla konsthall.

En skänk från ovan blir Artist in Residence

Tomelilla använder kosingen till ett så kallat Artist in Residence. Det är ett vistelsestipendium som innebär att en utländsk konstnär kommer och arbetar 6 veckor i Tomelilla. Och det är här som jag kommer in i bilden!

Michael Whelan.

Michael Whelan, en brittisk konstnär, kommer till Tomelilla detta år. Och han ska genomföra en mängd olika aktiviteter. Exempelvis installera en Camera Obscura, fotvandra längs kommungränsen, skapa fotogram med skolelever, göra fanzines med kulturskolan, gå fotopromenader med äldre och en massa mer. Kort sagt en massa saker som kräver mycket planering. Således behöver han en höger-hand. Och det är här JAG kommer in i bilden!

Som assistent till Michael hjälper jag honom att skapa ett genomförbart program. Resultatet är att jag just nu håller i en salig blandning av trådar som ska vävas ihop till en givande vistelse både för Michael och Tomelillas invånare.

Sammanfattningsvis är mitt uppdrag både utmanande och givande. Jag är tacksam att jag fått denna chans att vara med och möjliggöra att Stens kosing faller i god Tomelilla-jord!

Hälsningar
Lina, för tillfället koordinator för Artist in Residence, Tomelilla konsthall

Relaterade inlägg