Växter i konsten, del 7. Akademiskt måleri dissar växter!

I förra inlägget skrev jag om hur poppis växterna var hos köparna under barocken. Trots det kommer på 1600-talet ett hårt slag mot växterna, nämligen framväxten av ett akademiskt måleri. Resultatet blev att man degraderade växter som motiv och förpassade dem till ett strävsamt liv i konstens kulisser. Följden blev ett bakslag som faktiskt har verkningar än idag, vill jag påstå! Så vad var det som hände?

Titta på bilden! En liten gosse på 5 år. Han ska strax bli krönt till kung av Frankrike och sedermera kallas solkungen. Alltså är det Ludvig den 14:e vi snackar om. Om man drar det till sin spets, kan man faktiskt anklaga denna knatte för växternas bakslag i konsten.

Ludvig den 14:e, avporträtterad 1643 av Claude Deruet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

1648 grundade just denna unge franska kungliga konstakademien. Han var vid tillfället enbart 10 år. Därför kan man anta, att det var diverse rådgivare inblandade.

Akademiskt måleri och dess hierarkier

Denna konstskola utgjorde en verklig maktfaktor. En följd blev att man snart grundade andra kungliga akademier i Europa, med den franska som förebild. På dessa akademier lärde man ut den akademiska traditionen. Det vill säga ett rigoröst synsätt på hur man målar och skulpterar på “det enda rätta sättet”. Och med tydliga hierarkier inom motiv. Det är nu växterna far illa! De hamnar nämligen allra längst ned i rankingen.

Mest ärevördigt var historiemåleriet, där man avbildade bibeln berättelser och de klassiska myterna. Sen kom porträtt och landskap. Längst ned i listan hamnade “genremåleriet”, med djurmotiv och stilleben.

Livet i kulisserna

Trots detta nesliga nederlag fortsatte konstnärer att avbilda växter och blommor. På detta vis kunde de stackars växterna med nöd och näppe överleva i konsten. Vid denna tid ansåg man att blomsterstilleben var lämpliga motiv för kvinnliga målare. Resultatet blev att fina blomsterskildringarna är målade av kvinnor.

Blombukett i ett glas vatten. Konstnär Anne Vallayer-Coster (1744-1818). Bildkälla: Wikimedia Commons.
En oljemålning i rokoko-stil som avbildar ett stort krus med diverse olika blommor. På bordet står också en korg med vindruvor. Till höger syns några persikor. Målningen är exempel på akademiskt måleri.
Blombukett i terrakottavas med persikor och vindruvor, 1776. Konstnär Anne Vallayer-Coster (1744-1818). Bildkälla: Wikimedia Commons.

Konstnären Elisabeth Vigée Le Brun, som målade åt Marie Antoinette, infogade ofta rosor som sin signaturblomma i målningar. Exempelvis i denna bild:

En oljemålning som föreställer Marie Antoinette i en blå klänning, hållande en ros i handen. Målningen är exempel på akademiskt måleri.
Marie Antoinette med ros, konstnär Elisabeth Vigée Le Brun, 1783. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Jämfört med bibliska och mytologiska skildringar så stod sig alltså växterna slätt i konkurrensen. Sammanfattningsvis kan man säga att växterna nu gick in i en lång period av kräftgång i konsten. Alltså orsakade det akademiska måleriet en lågkonjunktur för växter i konsten, som skulle hålla i sig ett par hundra år åtminstone, och skapa efterklang än idag.

Det var dagens sorgeblommor!
Bästa hälsningar
Karolina

Relaterade inlägg

Växter i konsten, del 6. Barocken och högkonjunktur för botaniska motiv

I förra inlägget beskrev jag hur snabbt naturvetenskaperna växte under renässansen. Det ledde till ett stort intresse för att systematisera och avbilda växter. Därför är vi idag mogna att ta klivet in i barocken, då intresset för växter i konsten bokstavligen maximeras.

Stilleben med blommor i vas, av Christoffel van den Berghe, 1617. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Barockens blommor

Tidsmässigt befinner vi oss på 1600-talet och början av 1700-talet. Jämfört med renässansens växtavbildningar kan man säga att barocken är bombastisk (milt sagt) i sitt uttryck. Således är det fler växter, underligare kombinationer, ymnigare växter och framförallt så bildar växterna nu en helt ny genre: blomsterstillebenet. Denna genre blir gigantisk och väldigt populär bland konstköpare, i den tid som kallas den holländska guldåldern. Det var en period på 1600-talet med Holland som den främsta handelsnationen i Europa. Då gjordes en massa framsteg inom vetenskaperna och konstnärer framställde fantastiska bilder.

Trädgårdsodling blev nu en fritidssyssla för de rika. Man började skapa blomsterböcker som skulle inspirera odlandet. Konstnärer illustrerade vackra bilder till dessa böcker. Växterna i konsten hade nu som syfte att behaga, inspirera och visa skönhet. Men inte bara det…

Tidens flykt och alltings förgänglighet

Det holländska blomsterstillebenet har ofta vad konstvetare kallar “vanitas-aspekt“. Det innebär, att det avbildade motivet har en symbolik som påminner om livets ändlighet och alltings förfall. Således avbildade konstnärerna blommor som var på gränsen att blomma över. Ibland har några blomblad fallit av, kanske sitter en snigel och mumsar på ett blad, ibland har några blad gulnat. Allt för att påminna om tidens förlopp. Bitterljuvt, skulle man kunna säga!

Dessutom hade varje art sin egen speciella symbolik. Exempelvis stod vallmo för Kristi lidande, liljor för renhet och solrosor för tro. Men blommorna kunde också knyta an till ett allmänt, allegoriskt idéinnehåll. Exempelvis associeras blommor med blomstergudinnan Flora och frukter med trädgårdsgudinnan Pomona.

Själv är jag extremt svag för denna typ av stilleben. Och de måste ses i original! Jag vet att konstvetare säger detta om alla sorters konst, men ärligt talat, dessa fantastiska målningar fullkomligt vibrerar av liv när man står framför dem… Därför vill jag i sammanhanget nämna den nederländska konstnären Rachel Ruysch (1664-1750), vars bilder jag återger här.
Se själv!

En typisk oljemålning från barocken med en mängd olika blommor samlade i en frodig bukett. Man ser även en larv och en fjäril.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1698. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En oljemålning som föreställer en mängd olika blommor i en glasvas på ett marmorbord.
Konstverk av Rachel Ruysch, 1745. Bildkälla: Wikimedia Commons.

En intressant detalj från denna tid är att blomsterkonstnärerna inte målade utifrån riktiga blommor. De studerade istället andra konstnärers avbildningar, beskrivningar och botaniska illustrationer. Det kunde få till följd att buketter med olika arter stod i blom samtidigt, trots att det var arter som hade vitt skilda blomningsperioder! Således anpassade konstnärerna växterna för estetiska och symboliska syften.

Barockens botaniska illustrationer

Förutom blomsterstilleben var det populärt med botaniska illustrationer under barocken. Därför vill jag även nämna den tyska konstnären Maria Sibylla Merian (1647-1717). Hon kombinerade växter och insekter i sina illustrationer.

En illustration som visar en papegojtulpan och några andra blommor mot en vit bakgrund. Längst ned i bild syns även ett par larver.
Illustration av Maria Sibylla Merian, okänt tillblivelseår. Bildkälla: Wikimedia Commons.
En botanisk illustration med fjärilar, puppa och larv på en växt.
Illustration av Maria Sibylla Merian, 1705. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tulipomanin

Slutligen vill jag nämna tulipomanin som utbröt i Holland på 1630-talet. Den intensiva perioden har jag skrivit om i ett tidigare inlägg, läs det gärna!

Det var dagens blomsterfångst!
Bästa hälsningar
Karolina

Relaterade inlägg

Växter i konsten, del 5. Den stora tuvan av Dürer.

Förra gången skrev jag om eleganta, vita liljor. I dag blir det ett tvärt kast till en mycket känd tuva med ogräs, målad av Albrecht Dürer 1503.

En målning som avbildar en mängd gröna växter mot en ljus bakgrund. Man ser olika typer av blad och strån. I förgrunden är jorden genomlyst så att vissa av växternas rötter syns.
Den stora tuvan. Konstnär Albrecht Dürer, 1503.

Otroliga ogräs av Dürer

Titta på växterna! Många kallar det för ogräs. Vi ser arter som groblad, teveronika, rölleka, maskros m.m. Följaktligen inget särskilt spektakulärt. Ändå berör bilden mig mycket. Det är vackert att konstnären riktat blicken ner mot det mest oansenliga, och ägnat motivet stor omsorg. Dürer har avbildat varje blad individuellt och har uppmärksammat minsta strå.

Jag fick upp ögonen för denna bild när jag läste konsthistoria 2017. Vår lärare sa, att detta var första gången som en konstnär avbildat ogräs. Bilden är en akvarellmålning. Alltså målat med fin vattenfärg på papper. Vi befinner oss tidsmässigt mitt i renässansen, bilden är daterad till 1503.

Världen upptäcks, från det lilla till det stora

Det var en tid då naturvetenskaperna växte snabbt, t ex zoologi och botanik. Man upptäckte nya sjövägar och nya kontinenter. Västvärlden började kolonisera. Det vill säga plundra och skövla föremål och växter från främmande länder.

Man hade ett stort intresse för världen och allt vad den innehöll. Vetenskapen ville ordna världen och systematisera den. Man dokumenterade växter i botaniska illustrationer. Därför kan man säga att växterna är väldigt populära som motiv under denna tid. Men “Den stora tuvan” är ingen botanisk illustration. I sådana är varje art avbildad för sig. Istället har Dürer avbildat ett litet ekosystem och försökt skildra en miljö.

Albrecht Dürer var en renässansman i ordets rätta bemärkelse. Alltså både en vetenskapsman och konstnär. Han var en tysk målare, grafiker, geometriker och konstteoretiker. Många jämför honom med Leonardo da Vinci.

Utebliven träff med tuva

När jag var i Wien för några år sedan (läs om mina eskapader här), ville jag se målningen. Den finns på museet Albertina. Det visade sig att museet förvarar den dold i sina samlingar. Alltså visar man inte den för allmänheten. Förmodligen är den nu 500 år gamla akvarellen för skör för att ställas ut. Den måste bli omhändertagen på bästa sätt. Precis som vi måste ta hand om den natur vi fördärvat.

Bästa hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg


Växter i konsten, del 4. Vita liljor.

I förra inlägget visade sig akantus vara den västerländska konstens mest populära bladväxt. Idag ska jag reflektera lite över vita liljor.

När jag vill pryda mitt hem lite extra, brukar jag bege mig till min lokala blomsterhandel, Mobilia Blommor. Där finns ett brett utbud av vackra blommor. Ofta blir jag rådvill när jag ska välja. Resultatet blir att jag väljer ett säkert kort som aldrig gör mig besviken. Jag köper en kvast med vita liljor! De är lätta att placera i vas, är tåliga och klarar sig i upp till 10 dagar. Förutom att vara snygga är det alltså ett ekonomiskt val att välja liljor!

De ymniga packarna med liljor.

Bedårande, bebådande vita liljor

Många växter har fått en symbolisk betydelse i den västerländska konsten. I likhet med andra symboler så hittar vi dem ofta i ett speciellt sammanhang. När det gäller vita liljor hamnar vi automatiskt i så kallade bebådelsebilder. Bebådelsen är den stund då ängeln Gabriel uppenbarar sig för Maria för att tala om att hon ska föda guds son.

Bebådelsebilder är ett av de allra populäraste motiven i renässansens konst. I dessa bilder brukar Gabriel sträcka fram en stängel vita liljor eller så är de placerade i en vas eller kruka.

Kyskhet och renhet

I kristen symbolik står den vita liljan för jungfru Marias renhet och oskuld. Men den vita liljan fanns även i den grekisk-romerska gudasymboliken. Där förknippas den också med renhet. Mitt symbollexikon anger att den vita liljan föddes ur gudinnan Heras mjölk. Därmed är den en symbol för Hera.

Bebådelsen av Leonardo da Vinci. Ca 1472–1475. Finns att beskåda på uffizierna i Florens. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Detalj.
Bebådelsemålning, från ca 1420, av okänd konstnär. Finns att beskåda på Museu Nacional d´Art de Catalunya, Barcelona. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Bebådelsemålning av Juan de Flandes, ca 1508. Finns på National Gallery, London. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Varje gång jag köper en vit lilja blir jag alltså påmind om bebådelsebilder i den västerländska konsthistorien! Men det gör inget, eftersom jag älskar konsthistoria OCH vita liljor.

Hälsningar från det bloggande blomsterbudet

Relaterade inlägg

Växter i konsten, del 3. Akantus – en riktig blockbuster

Om du ser ett växtornament med flikiga blad någonstans i konsten, kan du vara ganska säker på att det är akantus. Alltså, detta är riktigt poppis planta när det gäller dekor i konsten. Sorry ormbunkar, murgröna och alla andra vackra bladväxter, men i konsthistorien är denna växt herre på täppan!

Fotografi som visar ett grönskande akanthusblad.
Acantusblad. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Akantus är en medelhavsväxt med flikiga blad, liknande tistel eller vallmo. Dess popularitet i konsten började under den grekiska antiken. Cirka 400 f Kr började de gamla skönhetsälskande grekerna att använda akantus som dekor, bland annat på ”kapitäl”. Kapitäl är den översta delen på en kolonn.

Fotografi som i detalj visar översta delen av en gammal grekisk kolonn med akanthusornament i kapitälet.
Ett korinthiskt kapitäl. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Två av de fem klassiska kolonnerna i grekisk och romersk arkitektur (eller ordningarna som man säger på konstvetenskapiska) har dekor av akantus. I likhet med den korintiska ordningen så har även kompositordningen akantus i kapitälet (men skillnaden mellan korintisk och komposit var enligt vår lärare så diffus, så vi behövde aldrig försöka lära oss det – puh, vilken tur!).

Akantus genom tiderna

Också i medeltidens, renässansens och 1800-talets konst var växten megapopulär. I likhet med de gamla grekerna och romarna så använde man akantusen ofta på arkitektoniska detaljer. Men även i skulptur, sniderier, tapeter och tygmönster.

En svartvit illustration som visar hur akanthusbladet stegvis har förändrat form genom tiderna.
Denna illustration visar hur akantusornamentet förändrades genom tiderna: a=grekisk, b=romersk, c=byzantinsk, d=romansk, e och f=gotisk, g=renässans, h och i=barock, j och k=rokoko. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Sida ur den berömda bönboken Très Belles Heures de Notre-Dame de Jean de Berry, från 1412-1416 (gotik). Bildkälla: Wikimedia Commons.
Detalj.
Ett tapetmönster med slingrande akanthusblad i olika gröna toner.
Tapet av William Morris, 1875. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Rökelsehållare i bloggerskans hem. Naturligtvis akantus!

Så lägg namnet akantus på minnet, jag garanterar att du kommer att kunna glänsa inför dina bekanta när du på en stadspromenad kan urskilja växten i en dekor.

Ha det bäst!
/Karolina

PS: Om du missat de tidigare inläggen i serien så hittar du dem här (introduktion) och här (om floror).

Relaterade inlägg