Retro-design i en tid av kaos

Nu kan det väl inte bli värre, tänker jag ofta. Men jo då. Varje dag blir världen värre och värre. Krig, miljöförstöring, hat och hot. Vi lever sannerligen i otrygga tider. Vad ska en liten människa göra? Svaret kan vara: Trösta dig med nostalgi!

På sistone har jag också tänkt en del på begreppet retro. Alltså ting som är nytillverkade, men ska ge en känsla av äldre stil. På ett sätt hänger de här tankegångarna ihop (oroliga tider och retrovurm), om vi ska tro en viss Adrian Forty.

När jag läste fortsättningskursen i Konsthistoria hade vi ett avsnitt om formgivning. Adrian Forty har skrivit en klassiker på ämnet, “Objects of Desire – Design and society since 1750”.
Den boken gav en tankeställare.

Form follows function – Not?!

Kanske har du hört begreppet “Form follows function”. Det är en tes som betyder att formgivningen måste underkasta sig funktionaliteten hos ett föremål, en byggnad o s v. Men Adrian Forty är skeptisk till att den principen skulle vara så allenarådande. Därför visar han exempel på hur andra aspekter har styrt utformningen av bruksföremål. Hans tes är att ekonomi, historia och samhällskrafter påverkar formgivning mycket mer än vi är medvetna om.

Industrialismen

Adrian Forty är särskilt intresserad av industrialismen. Orsaken är att masstillverkade ting blev vanliga då. Det vill säga att vardagsföremål som tidigare tillverkats för hand började produceras i fabriker. Maskiner slog ut småskaligt hantverk. Med det följde standardisering och ny arbetsfördelning.

Men på 1800-talet upplevde många de stora omvälvningarna som hotfulla. Förändringarna gick för fort! Det viktorianska samhället ville ha inbäddade och mjuka hem som inte påminde om arbete och industri. Inom konsten vände sig prerafaeliterna sig tvärt emot tiden. De sökte sig till en gammal stil, inspirerad av myter, sagor och kristna berättelser.

En typisk historiserande prerafaelit-målning. Jungfru Maria som barn, oljemålning av Dante Gabriel Rossetti från 1849.

Maskerade ting

En följd blev alltså att titta bakåt och “förklä” de nytillverkade föremålen i en historisk dress. Ett exempel är material som försökte efterlikna äldre tiders stoff. Som saltglaserat stengods som imiterar agat. Tryckt dekor på porslin skulle se handmålat ut. Urnor i basalt var kopior och pastischer på antika dito.

Ja, särskilt antiken var något man suktade efter. Således var nyklassicism högsta mode. För att inte tala om alla nystilar inom möbeltillverkning: nyrenässans, nybarock, nyrokoko…

En snabbt snurrande värld kräfva denna retro

Vår tid då? Hjulen spinner så fort, hinner vi ens reflektera över det som omger oss? Men öppnar vi ögonen så finns det massor av saker idag som ska signalera “gammalt”. Ofta tillverkat på ett snabbt, slarvigt och slentrianmässigt sätt.

Det är bara att beträda Espresso house så får du en dos av formgivning som ska se gammal ut. Ingenting där är egentligen kopior på något gammalt, men sammantaget försöker de skapa en nygammal miljö med mörke, tunga läderfåtöljer, rustika trämöbler, nakna glödlampor, flätade krukor och jutesäckar.

I Malmö kan vi få en air av klassicism genom att fika på Hollandia. Pizzerior har en lång kärlekshistoria med fejkat tegel. Det ska (försöka) se gammalt och murat ut. På ICA Malmborgs plockar kunden nybakade kakor i påsar som ser ut som gamla tidningssidor.

Blodig påle skänker trovärdighet?

Något som särskilt fångat min uppmärksamhet är hur nutida raknings- och frisörinrättningar för män också försöker anspela på äldre traditioner. Gatubilden är nedlusad med “Barber´s pole”, som visar att här finns en riktig barberare minsann.

Men de flesta känner förmodligen inte till historien bakom denna vit-blå-röda cylinder. Ty det är en historiskt omtvistad symbol med kopplingar till åderlåtning, blodiglar och kirurgi, men även den grekiska guden Hermes (ah- antiken, igen!).

På medeltiden var nämligen barberaren också den som utförde kirurgi och åderlåtning! Den röd-blå-vita staven var troligen till för de arma klienterna att hålla fast i, medan blodet tappades. Ursprungligen ska det även ha funnits en kopparbehållare överst, där blodiglarna förvarades. Ränderna på staven ska förmodligen föra tankarna till en annan känd stav, nämligen guden Hermes ”kaducé”.

Jag undrar hur många av dagens salonger som känner till det. Men förmodligen spelar det ingen som helst roll. Barber´s pole ska idag helt enkelt signalera ”gammalt”, ”trovärdigt” och ”tryggt”.

Retro?!

Men är allt som försöker anspela på äldre tider retro? Nu när jag sitter här vid tangentbordet blir jag mer och mer förvirrad. Retro ska vara nyproducerat, fast i äldre stil. Därmed är det något helt annat än vintage. Men av någon anledning förknippar jag ordet ”retro” med 1900-talsstilar. Vi skulle knappas kalla en nysydd vikingadräkt för retro. Snarare historiserande.

Och nu har vi ordet steampunk för den nutida stil som vurmar för den industriella revolutionens former och material. Ingen har väl heller missat inredningstrenden shabby chic? Det finns även dielsepunk, cottage core, grandmacore och säkert en massa andra tillbakablickande trender som jag sannerligen inte har koll på. Allt det här hör säkerligen ihop med begreppet nostalgi. Att fly bakåt i tiden är väl en av de få snuttefiltarna vi har kvar, när den nutida omvärlden är för jävlig.

Det var allt för idag!

/Karolina

PS: Livet och Konsten har tidigare berört begreppet nostalgi. Läs inläggen
Miljöer med Magnus, del 1: Biblioteket
Miljöer med Magnus, del 2: Intervju med Magnus Petersson
Och läs om mitt vitrinskåp. Läs även mitt inlägg om en interiör från slutet av 1800-talet i Köpenhamn: Klunkehjemmet.

Relaterade inlägg

Lukasjenko har förstört mitt julpynt!

I min ägo har jag två små glänsande prydnadsgranar i trä. Lack i klara färger och glitter ger dem ett exotiskt, nästan orientaliskt utseende. De går att öppna, som ryska babuschka-dockor. Inuti finns mindre tomtar och snögubbar – och en babuschka. Dessvärre har de blivit laddade med några olustiga associationer.

Julpynt som föreställer granar, snögubbar, tomtar och en babuschka. Allt i bjärta färger.

Jag köpte pyntet på en liten julmarknad anordnad av Svenska kyrkan i Trelleborg förra året. Församlingen hade besök av belarusiska nunnor från St Elisabeth-klostret i Minsk. De sålde julpynt till förmån för behövande. På så sätt kunde jag förena shopping med en god gärning. Förutom granarna köpte jag två lackade hårspännen.

Vem i hela världen kan man lita på?

Så i år tänkte jag kolla upp om nunnorna var på återtåg till Trelleborg för att idka handel. Men det var de icke. Däremot fann jag i mina efterforskningar att dessa nunnor uppenbarligen skänkt sina krimskrams-intäkter till diktatorn Lukasjenko. Det finns grävande journalistik som bevisar det. Pengarna har gått till Belarus stöttning av Rysslands krig i Ukraina.

Dessa skenheliga nunnor har de senaste åren varit runt i flera församlingar och dragit in kosing under falsk flagg.

Solkat julpynt

”Men det kunde ju inte du veta”, tröstar pojkvännen. Nä, det kunde jag inte. Men nu är ju de vackra granarna och hårspännena inte lika vackra längre. Ett osynligt lager olustig lack har tillkommit.

Har du varit med om att något vackert blivit förstört på liknande sätt? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan.

Hur som helst, jag önskar mina läsare en god jul och ett gott nytt år. Må ert julpynt förbli fritt från räliga kopplingar och associationer!
/Karolina

Gästbloggaren Ulf Westerberg: En tidsresa till den okuvliga kreativitetens era

Häng med till en gyllene period i musikens – och konstens – historia. En tid när ingenting verkade omöjligt och då kommersiella hänsyn ofta fick ge vika för artisternas okuvliga kreativitet.

Jag heter Ulf Westerberg, föddes 1956 och har jobbat och jobbar som fotograf och naturguide, bl.a. på Falsterbo Strandbad tillsammans med Karolina. Naturfoto, fågelskådning och insektsskådning är mina passioner.

Gästbloggaren Ulf Westerberg.

Under alla år jag också haft ett stort intresse för musik, min första skiva köpte jag 1964, Beatles for Sale. Jag har också spelat bas i flera band (ett ”fusk” som f.ö. fått en renässans denna vintern, bandet från 1970-talet har återuppstått!).

Tillbaka i tiden

Tidsperioden jag talar om är åren i slutet av 1960- och i början av 1970-talet. När det exakt började är som vanligt omöjligt att avgöra. Men Beatles hade krattat manegen, framförallt med albumet Sgt Pepper (1967), och i de flower power-tiderna startade det som i mångas öron skulle bli pop- och rockmusikens gyllene tidsålder. Och det mesta skulle hända i England, precis som det gjort sedan beatlarnas genombrott några år tidigare.

Det var också vid denna tiden som LP-skivan fick sitt definitiva genomslag, på dess 40+ minuter kunde musikerna breda ut sina ideer på ett helt annat sätt än på singlarnas 2-3. Och samma gällde för omslaget, 30×30 cm ger bra med utrymme för en grafisk artist att framföra sitt budskap.

Hämningslöst och progressivt

Ganska snabbt fick musiken, med långa låtar och teman som kunde sträcka sig över hela album, benämningen progressiv. I betydelsen framåtskridande, gränslös, med få hämningar, ofta med lånade element från klassisk musik, jazz etc. Idag tycker jag det finns en bättre benämning, advanced rock som någon uttryckt det. Skräp samma, en benämning är just bara en benämning.

Ett personligt urval

Jag har valt fyra exempel från dessa gyllene år. Det finns naturligtvis många fler, men dessa är de första jag tänker på, utifrån personliga tankar och upplevelser.

Band: King Crimson
Skiva: In the Court of the Crimson King (1969)
Artist: Barry Godber

Barry Godber var dataprogrammerare och den enda bild han han målade var just denna som användes till omslaget. Första låten är 21st Century Schizoid Man, tunga trummor, aggressiv saxofon och distad sång, ja, ni fattar på titeln vad det handlar om. Sambandet mellan omslaget och låten är direkt, visst är det den schizoida mannen vi ser.

Skivan blev direkt en milstolpe och anses än idag som en av bästa debutskivor som någonsin gjorts. Många anser att det var med denna som den progressiva musiken föddes.

Året efter skivans släpp dog Godber bara 24 år gammal i en hjärtattack. Originalmålningen räddades av bandledaren Robert Fripp från skivbolagets kontor, där den hängde utsatt för starkt solljus och riskerade att förstöras.

Band: Genesis
Skiva: Nursery Chryme (1971)
Artist: Paul Whitehead

Första låten The Musical Box är baserat på en makaber historia som äger rum under det victorianska England. Henry, en ung pojke blir olyckligtvis halshuggen av sin vän Cynthia under en krocketmatch. Cynthia återvänder till Henrys rum i det stora huset och börjar veva igång hans speldosa (musical box). Henry uppenbarar sig då som en gammal, sexuellt frustrerad man och ger sig på att förföra Cynthia. Då kliver husets sköterska in i rummet och kastar speldosan i väggen som därmed förstörs tillsammans med Henry’s uppenbarelse.

Skivomslaget chockerade en del med de avhuggna huvudena liggande på gräsmattan. Underbart surrealistiskt, om du frågar mig. Genesis med sångaren och frontfiguren Peter Gabriel var ett av de mest teatraliska banden och jag hade den oerhörda förmånen att se och höra Genesis med Gabriel. I full gammalmansutstyrsel framfördes The Musical Box och det är ett av de starkaste konsertminnen jag har. Lika surrealistiskt som omslaget.

Paul Whitehead skulle även göra omslaget till nästa Genesisplatta, Foxtrot. Han verkar än idag som skivomslagdesigner i Los Angeles.

Band: Pink Floyd
Skiva: Wish You Were Here (1975)
Artist: Hipgnosis

Till de mest produktiva firmorna som designade skivomslag i Storbritannien vid denna tide hör firman Hipgnosis, med legendariska Storm Thorgersson i spetsen.

Tekniken var ofta fotobaserad, till skillnad från andra konkurrenter som ofta föredrog målade verk. Mycket klipp och klistra ingick, detta var ju innan datorernas intåg så det utfördes med lim och sax (Thorgersson jobbade så ända in till slutet, aldrig i Photoshop).

Många band har fått sina omslag välsignade av Hipgnosis kreativitet, men knappast några har blivit så förknippade med dem som Pink Floyd. Efter bandets dundersucce med plattan Dark Side of The Moon (1973), som kom att bli en av de mest sålda skivorna någonsin var pressen stor på att upprepa succén.

1975 kom så Wish You Were Here. Omslaget är ett foto med två män som skakar hand med varandra, en i sig neutral och vänlig handling. Men någonting är väldigt, väldigt fel! I den enas hår och kostym kastas eldslågor ut, han brinner! Betydelsen är tydlig, vi människor döljer massor av känslor och saker för varandra av rädsla för att sticka ut och ge uttryck för vad vi egentligen tycker. Handskakningen som symbolhandling blir här reducerad till något intet värt och förpliktigande, en meningslös ritual.

Bilden togs i Hollywood i en steril industrimiljö. Båda männen har kostymer, vilket för tankarna till skivbolagschefer som i sin cynism utnyttjar artisterna genom svek och taskspeleri. Fotot togs av Thorgerssons kompanjon, Aubrey Powell med flera omtagningar. Männen är professionella stuntmän, och flera missöden med elden där vinden blåste åt fel håll ledde till brända mustascher och kläder. Inget Photoshoppande här inte!

Skivan blev en massiv succé och kallas ibland det bästa Pink Floyd gjort. Ofta drömliknande och eterisk, ibland massivt kritisk till musikindustrin. Lyssna och njut!
Storm Thorgersson fick en stroke 2003 som omöjliggjorde vidare arbete. Han dog 2013 efter en tids cancer.

Band: Yes
Skiva:Yessongs (1973)
Artist: Roger Dean

Nu till något helt annat, från psykorealism till surrealistiska fantasilandskap. Ackompanjerat av världsfrånvända texter som ofta inte betyder någonting, mer än att de låter poetiskt förträffligt i sin musikaliska kontext. http://yesworld.com/

Detta var Roger Deans tredje omslag till en Yes-platta, redan det första, för albumet Fragile, rönte stor uppmärksamhet. Men på denna live-platta med hela tre LP-skivor får Dean breda ut sig med fem olika bilder, darav ett stort utvik. Flytande öar, upphävda av tyngdlagen, stigar ut i mystiska landskap, de fysiska lagarna och andra begränsningar är kastade över ända. Fantasi över allt annat!

Och detta gäller i högsta grad också för musiken. Jag kommer aldrig att glömma när jag hörde plattan första gången. Förväntansfullt bredde jag ut konvolutet och beundrade alla bilder, och ur högtalarna strömmade den mest otroliga musik jag någonsin hört. Som inte nöjde sig med ett vanligt sound och ”normala” takter, nej, här var det 11/8, synkoper all the way och tekniskt skruvat. Och allt med rockens obändiga energi, som om det gällde livet självt, live! Ingenting verkade omöjligt.

Att jag blev och fortfarande är total fan av Yes, det har ni nog redan förstått. Jag har mycket svårt att förhålla mig opartisk till någonting de gjort (det har blivit 21 studioalbum genom åren), jag är lost. I snart 50 år har jag nogsamt följt varenda steg bandet gjort.
Roger Dean har också gjort omslag till grupperna Asia, Uriah Heep och många fler, men det är hans arbete med Yes som står ut. Det har alltid funnits en samhörighet mellan omslaget och musiken, de kompletterar varandra på ett sällsynt sätt.

Den 4/6 2022 kommer Yes till Helsingör och Roger Dean är också med på turnen med en egen utställning. För vilken gång i ordningen jag ser bandet vet jag inte, men detta blir (hoppas jag) första gången jag får träffa konstnären (medlemmarna från de gyllene åren runt 1973 träffade jag 2003 och 2004 då de återförenades).

Om ni tycker er ha sett liknande landskap förr har ni rätt, i storfilmen Avatar (2009), en science fiction-rulle av James Cameron, är den främmande planetens landskap ibland förvillande lika Deans. Designerna bakom filmen medgav att de varit inspirerade av Deans alster när de gjorde filmen, men det räckte inte för att en jury skulle döma dem för plagiat. Dean förlorade tvisten och sitt krav på 50 miljoner US $.

Epilog: Disco dödar drömmande landskap

I slutet av 70-talet kom den progressiva musikstilen till ett slags stopp. Disco och punk tog över med dess egen estetik och drömmande landskap och långa låtar blev hopplöst ”ute”. Det reflekterades i skivomslagen som blev alltmer realistiska och porträttfixerade.

En nära nog fatal smocka fick industrin i och med CD-skivans lansering i slutet av 1980-talet. Plötsligt var det stora formatet borta, kvar var CD-ns jewel-omslag med begränsat utrymme för att uttrycka sig. Kreativiteten blev mycket riktigt lidande.

En ytterligare dödsstöt kom med streaming-tekniken på 2000-talet. Att överhuvud lyssna på ny musik utan information i form av ett omslag känns totalt främmande för mig. Därför har jag inte heller något Spotify-konto.

En ljusnande framtid!

Idag i och med LP-skivans återkomst är intresset för både musikformen och tillhörande omslag tillbaka. Det finns massor av omslagskonstnärer och band som hämtar inspiration från den gyllene eran. Här har internet varit oerhört viktigt för att gå förbi de stela skivbolagen och ändå kunna nå ut till publiken. Och pionjärartisterna har idag den klaraste stjärnstatus man kan tänka sig.

Konsten överlever allt, sägs det. Oh – Yes it does!

Relaterade inlägg

Instagramtips: Australianbirdoutfits

I dag är det återigen dags för ett instagramtips. Denna gång handlar det om en ung dam i Australien som komponerar fantastiska utstyrslar och visar dem på sitt instagramkonto Australianbirdoutfits. Allt influerat av olika fågelarter!

Fåglar som influerar

Som du säkert redan märkt, har jag skrivit en hel del om fåglar här på bloggen. Exempelvis i serierna ”På vingar genom konsthistorien” och ”Veckans pausfågel”. Därför blev jag mycket uppspelt när jag hittade australianbirdoutfits på Instagram.

Upphovskvinnan väljer arter från Australiens rika fågelliv och komponerar sedan ihop sin utstyrsel, utifrån de färger och mönster respektive fågel uppvisar. Jag måste säga att hon lyckas mycket bra!

En tvådelad bild som till vänster visar en kvinna i färgglada kläder. Till höger syns ett foto på den färglada fågeln som inspirerat klädvalet. Bilden är hämtad från dagens instagramtips.

Som skandinav är det dessutom väldigt härligt att få se olika exotiska fågelarter! De häftiga kreationerna gjorde mig väldigt nyfiken på personen bakom kontot. Därför kontaktade jag henne och ställde några frågor. Inom några timmar fick jag ett långt och vänligt svar från kontoinnehavaren, som dock vill förbli anonym.

Brev från Australianbirdoutfits

Hej Karolina
Så underbart att få detta meddelande 😊 Jag besökte Stockholm för några år sedan och älskade det! Jag har skrivit svar, men det blev långt – förlåt!

Jag är varken fashionista 😂 eller fågelskådare. Men jag gillar kläder och tycker att Australiens fåglar är helt fantastiska. Jag hade ingen aning om hur många arter det fanns förrän jag började arbeta för en ekolog. En av de roligaste sakerna med detta är att mina vänner, som aldrig tidigare varit naturintresserade, började titta närmare på fåglar. De började skicka artiklar till mig och berättade att jag förändrat deras sätt att se på sin omvärld. Med klimatförändringar och ökade hot mot livsmiljöer, gillar jag verkligen att jag lyckas skapa uppmärksamhet kring de här små vackra varelserna, som så många australiensare inte är medvetna om.

Östlig gulsyd-hake. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Hur det hela började…

Allt började för cirka 4 år sedan, då jag upptäckte att kläderna jag hade på mig liknade en Östlig gulsyd-hake (jag tittar på många fågelbilder på jobbet), så jag postade en bild på min outfit och fågeln, sida vid sida. Min vän Lizzie uppmanade mig att fortsätta en hel vecka, så det gjorde jag. Min mamma blev stormförtjust och jag bestämde mig för att göra en ”fågelvecka” varje år för hennes skull. Det är först i år det hela tagit fart och jag har börjat klä mig som fåglar mer regelbundet. Jag har satt upp några regler:

  1. Jag måste vara beredd att ha kläderna på mig en hel dag på jobbet (vilket innebär att jag inte kan klä ut mig hur som helst, eftersom det skulle kännas konstigt, och många av mina kollegor vet inte om att jag gör detta)
  2. Främst ska jag använda kläder jag redan äger.

Kläderna

Min lägenhet är minimal med väldigt lite garderober, så jag jag måste hushålla med mina inköp. Jag ogillar slit-och-släng, så nästan allt jag äger går att kombinera på olika sätt. Ibland undrar jag ”Skulle detta kunna vara en fågelart?” när jag shoppar, men det är ytterst sällan jag köpt något bara för en fågelutstyrsel. Därför saknas det väldigt mycket bruna fågelarter på mitt konto – jag gillar helt enkelt inte att klä mig i brunt och beige! Jag måste älska ett plagg så mycket att jag kan ha det året om. Men nu har jag ju fått så många följare, så jag pushar mig själv lite extra när jag shoppar.

Dessa begränsningar gör att jag måste vara kreativ och återbruka. Exempelvis har jag använt en tygkasse som scarf, eftersom den hade rätta gröna nyansen. Eller så har jag vänt kläder ut-och-in, som i fallet med min ”storspov-kofta”, som i själva verket är knälång och leopardmönstrad (Jag hade använt den en hel vinter innan det slog mig hur perfekt den skulle vara för några spräckliga fågelarter jag beundrar).

Leopard-kofta blir storspovs-kofta!

I min smartphone har jag ett fotoalbum med vackra fåglar som jag regelbundet kollar i, nu när jag driver det här instagram-kontot. Jag har några favoritfåglar, men mest av allt älskar jag mångfalden!”

Jag blev jätteglad att hon svarade på mina frågor. Hoppas att du fått lust att skynda till detta instagramkonto för att se otroligt vackra fåglar och de sinnrika klädvarianterna.

Vilken fågel skulle du vilja inspireras av i ditt klädval? Har du någon favoritfågel? Vilken fågel är enligt dig den mest fashionabla?

Ha det underbart tills nästa gång!
/Karolina


PS: Andra instagramtips jag gett är Bizarro och Kristerkvast.

Relaterade inlägg


Veckans pausfågel: Dag och natt med Escher

”Dag och natt” är Riksbyggens felanmälningsjour. Dit har jag ringt ett antal gånger, efter att mina grannar pressat in alltför stora soppåsar i sopnedkastet och därmed orsakat stopp. ”Dag och natt” är även ett konstverk från 1938 av MC Escher. Alltså ett mycket roligare ämne för dagens inlägg!

”Dag och natt”, 1938, av M C Escher. Bilden är ett träsnitt.

Dagens iakttagelser ingår i serien ”Veckans pausfågel”, som alltså är en spinn-off på serien ”På vingar genom konsthistorien”. Ibland råkar jag på ett spännande konstverk med fåglar i. Därmed finns det genast läge att göra en så kallad ”observation”!

Natt och dag i Haag

Konstverket ”Dag och natt” har jag sett i original, på Escher-museum i Haag. Eftersom det är ett grafiskt blad, närmare bestämt ett träsnitt, så finns det flera ex av det.

Här syns jag (till höger) med mitt resesällskap, Désirée Lennklo, framför Escher-museet i Haag, november 2019. På fasaden syns en av Eschers metamorfos-bilder.

”Dag och natt” föreställer gäss som flyger över ett lapptäckes-likt landskap. Fågelformerna är i mitten av bilden sammanflätade genom så kallad tesselering. Alltså en särskild teknik för att skapa heltäckande ytor med geometriska former. Dessa upprepas genom att de vrids eller speglas enligt olika principer.

Escher har stegvis ”dragit isär” tesseleringen. Således ser vi, förutom fåglarna, landskapet under. Det består av två spegelvända vyer som visar samma område.

Nedan ser du hur Skånetrafiken använder en tesselering på glaset i en busskur.

Enastående och enigmatiskt, Escher!

Escher utbildade sig till arkitekt, men kom att arbeta som konstnär. Han är känd för sina tesseleringar och ”omöjliga” bilder, där t ex vatten tycks rinna uppåt och olika trappkonstruktioner skapar gåtfulla hus. Eller där olika djur stegvis omvandlas till nya former, i bilder som konstnären kallade Metamorfoser. Alltså förvandlingar.

Jag tror faktiskt att skaparen av vår förra tjuga, kan ha inspirerats av ”Dag och natt”. Kolla här:

Eschers konstnärskap kretsade kring utforskade av perspektiv, geometri och speglingar. Jag är djupt fascinerad av Eschers bilder och tycker att han var extremt konsekvent och skapade helt egna bilder som fascinerar än idag!

Bästa hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg