Idag handlar det lite om en samtidskonstnär (Walton Ford) som inspirerats av konstnär verksam på 1800-talet (Audubon).
Walton Ford berättar i bild om människans grymhet
För ungefär 6 år sedan besökte jag en fantastisk utställning på Louisiana med stora målningar av Walton Ford (f. 1960). Han är en samtidskonstnär som problematiserar kring människans ofta grymma lust att utnyttja djur.
I jättelika bilder skildrar han ett antal historiska djuröden. Tavlorna ser ut som klassiska zoologiska naturskildringar från tidigare sekler. De är vackra, fascinerande och sorgliga. Till varje tavla finns en beskrivning av motivet. Ford har hämtat information om djuren ur skönlitteratur, historiska och naturhistoriska källor. Se klipp om Walton Ford på Youtube.
Audubons anteckningar inspirerar Ford
En källa Walton Ford använt sig av är naturmålaren John James Audubons dagböcker.
Audubon (1785-1851) är en gigant inom naturillustration, särskilt när det gäller fåglar.
Audubon skrev om ett besök i Afrika 1897. Där blev han vittne till traditionell björnjakt. Ett par björnungar hade flytt upp i ett träd. Men befolkningen tände en brasa under trädet. På så sätt tvingades björnungarna ner. Därefter hetsade hundar dem till döds. Walton Ford skapar stora bilder av skildringar som denna. De är emellanåt riktigt grymma.
Panter i Zürich
Ett annat djuröde som Walton Ford hittat handlar om en svart panter som vintern 1934 rymde från ett zoo i Zürich. Den överlevde i tio veckor i det kalla vädret. Därefter hittade en bonde djuret utmärglad och darrande under en lada. Bonden dödade pantern och åt upp den.
Papegoja mördar sällskaps-apa
Ytterligare en bisarr historia är om hur en sällskapsapa stryper en papegoja. Det påstås vara just John James Audubons mammas apa som har ihjäl gossens favoritpapegoja. Detta lär ha satt så djupa spår i gossen (Audubon) att han sedermera kom att ägna hela sitt liv åt att måla fåglar.
Audubons metoder
Nu lite om Audubon. Förutom att avbilda djur var han intresserad av jakt. Exempelvis sköt han intressanta fåglar med ett exakt skott och tog hem dem till ateljén. Där spjälade han upp dem med ståltråd för att ha som modeller. Onödigt dödande, anser jag, men på 1700- och 1800-talet var det säkert ingen som höjde på ögonbrynen.
Konsthistorien är full av djuröden som inspirerar, förfasar och fascinerar än idag.
Hasta luego!
Karolina
PS: Här kan du läsa ett inlägg jag skrivit om Audubon