Saker jag ofta får höra när jag vaktar en utställning. Del 7: ”Jag vill kunna se vad det föreställer”

En del tror att de enbart kan uppskatta konst som föreställer. Varför är det så? Och varför tycker jag det är bekymmersamt att höra folk säga så? Dagens inlägg handlar om detta. 

Folk säger ”Jag vill kunna se vad det föreställer”. Som om bra konst per definition avbildar något. 

Den inställningen tycker jag är sorglig och ytterst begränsande. Det finns ju så mycket konst som får oss att känna, uppleva, förtjusas, förfäras och tänka – utan att vara föreställande!

Vilken miss!

Var kommer denna idé ifrån? Här skulle jag kunna ha en lång utläggning och gräva vidare. Tanken att god konst ska avbilda något i den ”yttre verkligheten” har rötter ända tillbaka i antiken och renässansen…

Men detta inlägg handlar inte om det. Jag vill bara flagga för att många människor begränsar sig, när de säger ”Jag vill kunna se vad det föreställer”.

Kanske har de som vill kunna se vad det föreställer, missat hela 1900-talet? De har missat installationskonst, abstrakt expressionism och konceptuell konst.

Förmodligen har de aldrig låtit sig sugas in i en monokrom målning av Mark Rothko. De har alltså inte doppat sinnet i färg och känt mjuka, djupa kulörer smeka själen.

De har heller inte drabbats av Ann Edholms dramatiska spetsformer. Inte stuckit sig på kontrasterna.

De har aldrig fått svindel i en målning av Gerhard Richter. Således missat mag-pirr orsakat av dallrande linjer eller mystisk oskärpa.

De har heller aldrig gillat att förlora orienteringen i Yayoi Kusamas prick-universum. Alltså har de missat att få ett visuellt smakprov på evigheten.

Facit till konstupplevelse?

Min teori är, att vissa vill att konst ska gå att avkoda till en enda, korrekt tolkning. Alltså önskar dessa individer känna, att de är kapabla att utföra en sådan avkodning, annars är de ”misslyckade”. Därför är det säkrast att avfärda allt icke-föreställande på ett bräde.

Det gör mig irriterad! Eftersom de förminskar sig själva och sin förmåga att uppleva. De begränsar sig. De begränsar konsten. Om en bara släpper lite på kontrollen, väntar förunderliga saker.

Lyssna när konsten talar

Låt sinnet och tanken vandra fritt i konstverket! Du kan alltså lita på att konsten talar, om du lyssnar.

Och vill du inte nöja dig med att känna, utan måste tänka och analysera,
så finns det ju alltid texter om konsten att tillgå. Eller prata med personen som vaktar utställningen, vetja! Alltså, fråga en sådan som jag!

Fotografi som föreställer en liten skylt. Texten lyder "Fråga mig gärna om konsten!"

Tjingeling tills nästa gång!
/Karolina


PS: Nu är denna serie nästan slut… Jag har reflekterat kring olika kommentarer jag ofta får höra. Första delen i serien kan du läsa här.

PS 2: Av upphovsrättsliga skäl kan jag inte publicera några bilder på konstverk idag. Du får bildgoogla på konstnärerna jag nämner!

Relaterade inlägg

Abstrakt

Visste du att termen abstrakt kommer från det latinska verbet abstrahere? Det betyder att ”dra ut”. Men vad är det som dras ut? Från vart och till vad? 

Dahlgren och Rantanen
I sommar har jag haft förmånen att på mitt arbete få vistas i en utställning med konstverk av Jacob Dahlgren och Mari Rantanen. De arbetar båda med abstrakt konst fast med olika utgångspunkt. Så jag läste på lite om ämnet.

Omgiven av färgstarka abstraktioner. Målningen i bakgrunden är utförd av Mari Rantanen.

Utifrån
Ett enkelt sätt att analysera abstrakt konst är att fråga sig om verket har sitt ursprung i det yttre? I så fall har konstnären utgått från ett föremål i verkligheten och omvandlat det till rena, förenklade former.

Ett känt exempel på detta är konstnären Piet Mondrian (1872-1944). Han menade att det finns ett slags underliggande formsystem i vår verklighet och genom att renodla linjer och färgfält kan man komma åt detta system. På internet hittade jag följande animation som illustrerar Mondrians arbete mycket bra.

Inifrån
Men alla konstnärer utgår inte från en yttre verklighet. Tvärtom! Många hämtar sina bilder ur inre tankeprocesser eller känslor. Ett exempel är Vasilij Kandinskij (1866-1944). Hans abstraktioner hämtades ur inre visioner. Ren fantasi, skulle man kunna säga. Han hade många tankar om andlighet och geometri i konsten.

Abstrakt av Kandinskij. Denna affisch har jag visat för massvis av förskolebarn. Alltid med lika gott resultat. Bilden sätter verkligen igång tankar. Foto: Julius Dahlström.

Såklart finns det en glidande skala, konstnärer hämtar korn av inspiration från alla möjliga håll, omvandlar, vrider och vänder på saker och ting. Och utvecklas under sin livstid.

Öppen för tolkning
Det är naturligtvis upp till var och en av oss betraktare om man väljer att möta ett abstrakt verk med tanke och analys eller med känsla. Om man försöker tolka in något föreställande eller om man låter sig översköljas av känslor och förnimmelser…

Ingen kan förhindra att ett abstrakt verk omvandlas till konkreta associationer i betraktarens ögon. Det är heller inte önskvärt, tycker jag. Jag tror att alla konstnärer gillar när deras verk sätter igång en tanke eller association hos betraktaren.

Det finns anledning att återkomma fler gånger till detta konkreta OCH abstrakta ämne!

Ciao!