Vad ska det bli av detta år som precis börjat? Världen brinner på flera platser. Galna typer slaktar, bombar och lemlästar sina medmänniskor. Maktgalna tokskallar kan med ett litet utfall putta vår jord ur balans. I dagens inlägg funderar jag över konst och krig.
En vidrig tid
Det är svårt att ta lätt på saken när man börjar reflektera över världens tillstånd. Var det verkligen så här illa för 10 år sedan? Jag tycker att världen är mer skruvad än någonsin. Därför tar världsläget mig mycket hårt. Exempelvis krigen, hatet, miljöförstöringen, arternas utrotning.
The Age of Aquarius. Var? När? Hur?
I musikalen Hair sjöng hippies om att vattumannens tidsålder hade infunnit sig. Således skulle det innebära en tid präglad av harmoni, förståelse, sympati och tillit. Det låter toppen. Ge mig det. Nu!
Vid ytliga efterforskningar (Wikipedia) tycks det råda väldigt delade åsikter bland astrologer om vad vattumannens tidsålder egentligen innebär. Teorierna pendlar från det negativa till det positiva. När denna tidsålder ska infalla är ännu mer obskyrt. Det verkar inte som att vi kan sätta vår tillit till den, i alla fall.
Konst och krig enligt futuristerna
1909 kom det futuristiska manifestet författat av den italienska poeten Marinetti. I manifestet hyllas våldet, maskinerna, industrierna och fartens skönhet. Man ville bekämpa feminism, akademierna, biblioteken och museerna. Kriget som en renande kraft skulle vitalisera hela det italienska samhället. Man ville rasera allt det gamla.
Jag kom först i kontakt med det futuristiska manifestet under min utbildning på Konstfack i slutet av 90-talet. Läraren i konsthistoria läste manifestet högt för oss studenter och vi skrockade åt galenskaperna. Nu fnissar jag inte längre. I höstas stötte jag på manifestet igen, på kursen i konsthistoria i Lund.
Knasigheterna blir verklighet
Det låter i mina öron som om IS (islamiska staten) och en massa andra livsfarliga knäppgökar låtit sig inspireras ganska duktigt av dessa knasigheter. Det låter som om det futuristiska manifestet idag omsätts i praktiken på många ställen i världen.
Detta är ett exempel på hur det ibland slår slint även i konstens värld. Nu tror jag ju inte att talibaner, IS och andra galenpannor faktiskt har läst det futuristiska manifestet. Men de har samma lust att förstöra gamla fina konstverk!
Hur känner du inför de tider vi lever i? Tycker du att konst och kultur kan hjälpa mot hemskheterna? Skriv gärna och berätta.
/Karolina
PS: Apropå vattumannen har jag i ett annat inlägg skrivit om en liten skulptur jag har i min ägo, Vilse i Aquarius.
Så intressant. Jag har ofta diskussion med min bror om liknande. Vi har helt olika perspektiv. Jag är optimist och ser unga med insikter som vi och tidigare generationer saknade. I min värld är utbildning, allmänbildning och den nya generationen en väg i rätt riktning. Men självklart är det en orolig tid och även en optimist har sina mörka dagar 🙂
Jag håller med dig. På ett sätt tycks medvetenheten vara mycket större idag, och man är medveten i unga år redan. Så det känns dubbelt. Många medvetna, och så en bunt galenpannor. Hoppas pendeln slår åt rätt håll! Tack för att du fortsätter att läsa. PS: kolla Aquarius-videon, då blir man pepp:)