Har du någonsin känt dig vek och yr under ett besök på ett större konstmuseum?
Irrat runt på Louvren med bankande hjärta? Känt att synnerven fått för många intryck i Florens? Har du vacklat omkring på Prado svettig och snurrig? Du kan ha drabbats av Stendhals syndrom!
Varning! Denna polyptyk (=tavla bestående av fler än tre pannåer) av Giotto finns i Santa Croce-kyrkan I Florens. Bildkälla: Wikimedia Commons.
1989 myntade den italienska psykiatrikern Graziella Magherini begreppet Stendhals syndrom. Den franske författaren Stendhal, pseudonym för Marie Henri Beyle (1783-1842) hade redan tidigare beskrivit fenomenet.
Klubbad av konst
Diagnosen är omtvistad och verkar inte helt accepterad av psykiatrin. Men tanken är att det är en psykosomatisk sjukdom som kan orsaka snabba hjärtslag, yrsel och hallucinationer när en individ exponeras för konst. Vanligtvis om konsten är speciellt vacker, eller om en stor mängd konst är samlad på en plats. På så sätt är exempelvis Florens ett farligt ställe.
Florens, ett farligt ställe? Bildkälla: Internet, Creative Commons
Den drabbade blir helt enkelt lamslagen och överväldigad av alla synintryck!
Det har även gjorts en skräckfilm på temat: The Stendhal Syndrome. Italiensk naturligtvis!
Konst-överdos
Många gånger har jag hastat igenom gigantiska utställningslokaler, fyllda av klassiska mästerverk. Men orken har tagit slut! Mjölksyran når synnerven och den konstupplevelse som skulle vara så underbar, intressant och stimulerande har gjort mig utpumpad.
Vis av erfarenheten har jag några strategier för besök på större konstmuseer:
- Tänk kvalitet istället för kvantitet när det gäller konstupplevelser!
- Gå en guidad visning eller använd en audioguide.
- Om du inte kan gå på någon visning: Försök inte springa igenom alla avdelningar utan välj en specifik på förhand. Exempelvis avdelningen för egyptisk konst på Glyptoteket i Köpenhamn. Strunta i resten med gott samvete. Sätt dig i museets café och ät en kaka och istället.
- Slutligen vill jag påminna om att många museer har idag utmärkta appar. På så sättkan du i förväg orientera dig i vad du vill titta på. Ett exempel är Rijksmuseum (Amsterdam). Tyvärr har jag aldrig besökt stället In Real Life, men genom appen har jag kunnat få viss överblick. Men en vacker dag ska jag dit, utan att drabbas av Stendhal!
Hela Rijksmuseum i din hand!
Har du känt av dessa symtom någon gång? Vad har du för strategier för goda konstupplevelser? Skriv gärna och berätta!
/Karolina
PS: I detta inlägg skriver jag om mina studier i konsthistoria, som nästan har klubbat mig!
Vidbränd av konst och Drabbad av KOVA23
Kanske den här killen har Stendahl? Han bearbetar infon med att rita av ur sitt minne… https://www.fotosidan.se/cldoc/linktip/stephen-wiltshire-ar-en-mansklig-kamera.htm
Hej! Han har nog en släng av lite av varje när det gäller talang. Snacka om särbegåvning! Tack för att du följer min blogg och kommenterar. /Karolina
Jag har alldeles nyligen insett att jag väl måste ha Stendahls syndrom om det nu ska definieras som sådant. Det är väl egentligen helt enkelt en fråga om samma fenomen som beskrivs på liknande av Federico Garcia Llorca i hans Duendens teori och funktion. JUEGO Y TEORIA DEL DUENDE.
/Per