Idag närmar sig serien om svart och vitt sitt sista inlägg. Vi ska prata om två kända begrepp inom konstutställningar, den vita kuben och den svarta boxen.
Hört talas om den vita kuben?
I konstsammanhang är den vita kuben ett välkänt begrepp. Det betyder att utställningslokalerna är vita, belysningen neutral och att konsten ska ha utrymme att ”andas”. Det finns en hel del fördelar:
- Man stänger ute omvärlden och konsten få tala för sig själv.
- Åskådarna är fria att göra sina egna tolkningar och blir på så sätt medskapare till verkens betydelse.
- Det är praktiskt för konstgalleriet eller konsthallen att alltid ha en neutral bakgrund, med tanke på hur ofta de byter utställningar.
Men det finns lite svårigheter också…
- Den vita kuben kan verka steril och stel.
- Ovana besökare känner sig olustiga till mods och vet inte hur de ska bete sig. Kanske känner de sig också påpassade av personalen!
Fredrik Lindqvists textila skulpturer i en vit kub-miljö.
The black box
Ett annat format som är tvärtemot den vita kuben är den svarta boxen, eller the black box. Det är en term lånad från teatervärlden. På 1960- och 70-talet ville man komma bort från det traditionella scenformatet, dären publik sitter i en salong och blickar in i ett ”tittskåp” där teaterstycket pågår.
Den svarta boxen kunde erbjuda en mer ”ren” teater utan fokus på teknikaliteter som kulisser och rekvisita. Det är helt enkelt ett svartmålat rum som är mycket användbart och enkelt att förändra.
Det finns en del konstinstitutioner som börjat laborera med black box. Inte minst är det användbart för fotografi, video- och ljudinstallationer. Fotografiska i Stockholm jobbar mycket med black-box-formatet.
Vitt och fräscht eller svart och spännande?
I den ljusa, vita och fräscha kan man helt klart känna sig exponerad. Det finns något uppfordrande inbyggt i det vita, kan jag tycka.
Att gå in i en black box däremot blir mer avslappnat och samtidigt spännande. Man kan vara en voyeur och beskåda konst och samtidigt tjuvtitta på andra besökare!
Men såklart lämpar sig olika format till olika konst. Idag tycker jag mig också se att man i vissa sammanhang modifierar den vita kuben, t ex genom att måla vissa väggar i en avvikande kulör. Det sker oftast vid historiska utställningar, har jag märkt!
Vägg i blågrå kulör på SMK (Statens Museum for kunst) i Köpenhamn. På bilden syns en oljemålning av Mathias Stom, 1600-tal.
Från Carl Kylberg-utställningen på Malmö konstmuseum 2017.
Vad anser du om den vita kuben och den svarta boxen? Har du varit med om någon speciell konstupplevelse där utställningsformatet påverkat din upplevelse på ett genomgripande sätt? Skriv gärna och berätta!
/Karolina
Jag tänkte på Fotografiska direkt när jag läste om black box-formatet. Det lämpar sig bra för fotografi. Ska bli spännande att se vilka format man valt för äldre konst på renoverade Nationalmuseum när det öppnar.
Ja, eller hur! 13 oktober säger de sig öppna igen. Jag gissar på dova toner till måleriet, kanske mörk blågrå? Med tanke på allt de skriver på sin hemsida så förväntar man sig en rejäl förändring.
I förskolans värld har man ibland en stor kub (som man kan gå in i ) som man sedan inreder med ett speciellt tema som barnen sedan jobbar med. Också en sorts inramning. Nästa konstutställning jag går på ska jag minsan studera färgen runt om konsten ?
Så intressant, en sådan kub har jag mig veterligen aldrig stött på. Tanken är säkert att stänga ute omvärlden och skapa ett eget rum, där kreativiteten får råda. Vi håller ögonen öppna för nya sorters kuber! Tack för att du fortsätter följa och kommentera!