Har du tänkt på att landskapsbilder kan vara bra metaforer för hur man mår? Att en bild av ett yttre landskap kan spegla ens inre mående, ens inre landskap? I dag skriver jag om hur målningar av C D Friedrich kan illustrera ens mentala hälsa.
Caspar David Friedrich (1774-1840)
Bombastiska naturvyer, stormande havslandskap, stilla vintervyer eller knotiga trädstammar i motljus. Dessutom syns ofta några enstaka människogestalter som blickar ut i landskapet från förgrunden. Det är konstnären Friedrichs signum.
Månsken vid havet, Caspar David Friedrich. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Han kom att bli en av de främsta konstnärerna inom romantiken som var den rådande konststilen under perioden ca 1770-1850. Då hyllade man de stora känslorna och uttrycken. Därefter kom den mer nyktra realismen och naturalismen att ta över.
Metaforer för inre landskap
Man kan gärna tolka Friedrichs episka landskap som uttryck för inre själstillstånd. Alltså som metaforer för känslor. Helt enkelt som inre landskap.
Vinterlandskap, Caspar David Friedrich. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Vid kriser känns ens inre som en stormig ocean. Naturkrafter som inte går att hejda river ens själ. Och därför omöjligt att navigera i. Följden är att man tar in vatten. Ens känslor dränker en.
Bättre då med en lugn solnedgång över ett pastoralt landskap. Då mår man gott och kan lugnt gå till sängs full av tillförsikt inför morgondagen.
Kanske är man frusen i själen. En inre vinter har lamslagit en och satt allt på paus inför kommande vår. Isformationer på ett fruset hav tynger ner ens inre. Livet på tomgång.
Om du mår toppen kanske du kan blicka ut över ett inre lugnt hav inramat av vita klippor. Tillförsikt och harmoni vilar över bilden.
Hur ser ditt inre landskap ut för tillfället?
Vinter i själens galleri
Har man haft en längre tids utställning på tema stormande hav och isblock i storformat så är livet inte särskilt muntert. Till slut tröttnar man på dessa tavlor! Man ska då minnas att de kan bytas ut. Antingen en i taget eller alla på en gång! Varför inte hänga upp en helt ny utställning?
Skifta utställning
Man får se till att få tag i lite andra bilder. Varför inte några mysiga soluppgångar och solnedgångar? Lugna hav med fredliga skutor som glider runt i motljus. Trygga trädstammar med kronor av friska gröna blad. Man får tänka att man är chefsintendent i sitt inre galleri.
Snart kan man ha vernissage! När man så småningom blickar tillbaka på utställningarna man haft kommer man med lite distans att upptäcka att de flesta faktiskt varit meningsfulla.
Livet: en resa
”Le Grand Voyage”, 2013, konstnär Helena Blomqvist. Bilden är publicerad med konstnärens tillstånd.
Helena Blomqvist är en svensk konstnär som arbetar med iscensatt fotografi. Bilden ovan har titeln Le Grand Voyage och kommer från bildserien Slumberland. Blomqvists bildserie handlar om en pojkes resa i drömmarnas land, tillsammans med ett vänligt monster.
Livet är en resa från vaggan till graven. En resa i yttre och inre landskap. Ibland behöver jag påminna mig om att förflyttning är nödvändig. Genom olika typer av landskap.
På bloggen Renovatio Mundi kan du läsa ett intressant inlägg om denna typ av ”sublima” landskap med en liten figur i förgrunden.
Tack till tålmodiga kollegor som modellat.
/Karolina
PS: I ett annat inlägg funderar jag över Skånetrafikens förhållande till Caspar David Friedrichs bildvärld.
Kära Karolina
Dina Tänkta Tankar Berör….ditt formspråk leder dina läsare att Tänka Egna Tankar att utveckla…. Likt penseldrag formas livet…
Tack Anneli, för att du läser och kommenterar!
Tack för en intressant text (och givetvis för att du länkade till min sällan uppmärksammade konstblogg). Har som hastigast varit inne och tittat på Helena Blomqvists hemsida och gillade det mesta som jag såg. Samtidskonst har väl egentligen aldrig riktigt varit min grej men på senare tid tycker jag mig ändå ha sett en hel del intressanta tendenser. Inte minst uppskattar jag att äldre stilriktningar som gotiken, manierismen och barocken plötsligt blivit på modet igen. Det är bara att hoppas att trenden håller i sig.
Om jag själv skulle tvingas välja en målning som matchade mitt eget inre landskap skulle det nog bli någon labyrintiskt stadsvy signerat Francois de Nomé. Caspar David Friedrich är för all del också ett mycket bra val.
Tack Renovatio Mundi, för att du läste och kommenterade. Francois de Nomé var ett nytt namn för mig. Intressant val! Får mig att tänka på Roy Fribergs bilder.
Jag instämmer med dina observationer när det gäller samtidskonst och återupplivandet av äldre stilar. En hel del samtida konstnärer har plockat upp tråden. Vi får se vart det leder…