Tankar om träd i juletid

Publicerat 24 december, 2016 av Karolina

Jag publicerar detta inlägg på självaste julafton. Med tanke på mängden av överdekorerade julträd som denna dag agerar fokuspunkt i svenska vardagsrum så ägnar jag dagens funderingar åt några träd i konsten.

Die for you

Många är de stackars granar, som nedtyngda av bjäfs och krimskrams, offrar sin sista tid på att pryda våra hem. När julfestandet är över dör de sakta. Därför kan det vara lämpligt att börja denna spaning med trädkonstverket Die for you.

Die for you, 1993, konstnär Charlotte Gyllenhammar. Bilden är publicerad med konstnärens godkännande.

Denna installation är väldigt känd. Konstnären Charlotte Gyllenhammar hängde 1993 upp en 120-årig ek upp och ned på Drottninggatan i Stockholm.

Det är ett brutalt och naket verk. Gyllenhammar har tagit något så tryggt som en gammal ek och hängt det upp och ned, som ett slaktdjur. Och rotsystemet är kapat.

Titeln, Die for you, talar sitt tydliga språk. Det vill säga, någon dör eller offrar sig för en annan. Men vem är Någon? Och för vem dör eller offrar hen sig?

Som betraktare får du bestämma själv vad du tycker och tror! Är det en symbol över att vi människor dödar den natur vi lever i? Handlar det om att försöka utrota något misshagligt? Något som inte passar in, som ska bekämpas?

Kanske handlar det om relationer och hur långt vi människor är beredda att gå för att anpassa oss i relationer? Att vi vrider och bänder oss maximalt i önskan att passa in? Att vi till och med rycker loss våra rottrådar ur den trygga jorden för någon annans skull? Eller är det en bild över kärlek man är beredd att gå i döden för?

Jag tycker att verket är mycket starkt. Det får mig att reagera och reflektera. Kort sagt: Intressant konst!

En inkräktare, en reklampelare och ett önsketräd i Wanås skulpturpark

Roxy Paine har gjort två trädskulpturer i Wanås skulpturpark. Den första, Impostor, är från 1999. Det är ett hopsvetsat träd i rostfritt stål. På långt håll ser man att trädet är konstgjort. Till exempel syns svetsfogarna tydligt. Därför påminner det lite om scenografin i Trollkarlen från Oz. På så sätt ser man att det inte hör hemma i faunan. Titeln är ju också Impostor, vilket betyder inkräktare.

Roxy Paine, Impostor, 1999. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Med klimatförändringarna invaderar arter från andra klimatområden våra nejder. Vissa konkurrerar ut arterna som redan finns. Invasionen kan också bero på att någon klåfingrig människa planterat in en främmande art som genast sprider ut sig och tar över. Ett exempel är björnlokan.

Inkräktare i det yttre och det inre

En inkräktare är någon som tränger in och tar över. En inkräktare är ovälkommen. Alltså någon som kränker ett territorium. Men Roxy Paines skulptur ser ganska oskyldig ut. Kan det ha onda avsikter?

Själv kan man i sitt närområde bli invaderad av både det ena och det andra. Myror. Fruktflugor. Krukväxterna kan få bladlöss. Någon hackar ditt lösenord.

I sitt inre kan man bli invaderad av energitjuvar till exempel. Eller bullriga typer utan fingertoppskänsla som dundrar in i ens personliga sfär och förpestar tillvaron. Personer kan sakta men säkert krypa under ens skinn på ett obehagligt sätt. Så en vacker dag inser man att man är invaderad och att någon kränker ens territorium utan att man märkt det.

Façade/Billboard

Den andra skulpturen på trädtema av samme konstnär heter Façade/Billboard. Ett träd (Façade) bärs upp av en reklamskylt (Billboard). Hela skapelsen påminner om en stor utstansad clip-art-bild. Detta träd verkar behöva stöttning i form av en reklampelare.

Roxy Paine: Façade/Billboard, 2010. Foto: Anders Norrsell. Publicerat med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Har det gått så långt att naturen måste stöttas av reklamen för att få uppmärksamhet?

Önsketräd

Yoko Ono har skapat önsketräd på ett antal ställen I världen. Och 2011 kom det önsketräd även till Wanås, Wish Trees for Wanås, 1996/2011. I ett antal äppelträd kan man som besökare hänga önskningar som man skrivit ner på små etiketter.

Yoko Ono: Wish Trees for Wanås, 2011. Foto: Wanås Konst. Bilden är publicerad med tillstånd av Wanås Konst, samlingen.

Träden är nästan helt överlastade av alla önskningar. Folk vill ha allt från senaste IPhone-modellen till tillfrisknande från allvarliga åkommor, till kärlek och fred på jorden.

Personalen på Wanås skördar med jämna mellanrum önskningarna och låter dem torka innan de skickar lapparna till Imagine Peace Tower på Island, ett minnesmonument Yoko Ono skapat för John Lennon. Om du går in på länken ovan kan du lämna dina önskningar till projektet!

Handlingen att konkret skriva ner en önskning och låta ett träd ta hand om den verkar utöva en magisk attraktion, av antalet önskningar att döma. Människor tror trots allt att det kan finnas någon eller något som lyssnar. Det kan vara värt ett försök!

Det finns säkert anledning att återkomma till andra träd i konsten längre fram. Har du något träd, verkligt eller konstgjort, som betyder något särskilt för dig? Skriv gärna och berätta!
God jul!

Vilse i Aquarius

Publicerat 10 december, 2016 av Karolina

Svara

Vilse i Aquarius, ett konstverk som förbryllar

Vilse i Aquarius är titeln på ett litet konstverk i glas av den Malmö-baserade konstnären David Krantz. Jag är lycklig ägare till det och vill gärna skriva några rader om det. Eftersom materialet är glas var det ganska hopplöst att fotografera. Därför får jag försöka beskriva det i ord också.

”Vilse i Aquarius” av konstnären David Krantz.

Glasblock med souvenirstuk

Verket är alltså ett litet glasblock med en bild inuti. Vad jag kan minnas var det populärt att ha sådana i vitrinskåpet på 80-talet. Just detta glasblock visar stjärntecknet Vattumannen. Andra populära motiv i denna genre tycks vara på tema djur, vikingar och jakt.

Från prydnadsföremål, via ready-made till konstverk

Vid efterforskningar framgår att själva glaspjäsen tillverkats på Nybro glasbruk. Alltså har konstnären David Krantz använt sig av en s k ready-made, d v s ett färdigt föremål. Men han har dock gjort ett intressant tillägg med hjälp av laserteknik. Tittar man noga så ser man en liten astronaut som verkar sväva framför vattumannen. Också den är innesluten i glaset.

Verket visades på en konstutställning i en hylla som även innehöll andra stjärntecken, stora och lilla björn samt några andra symboler. I likhet med Vilse i Aquarius hade de alla en liten astronaut ingraverad.

Till vänster: Detalj framifrån som visar inkapslad astronaut. Till höger: konstverket sett från sidan.

Fascinerande symbolik

David Krantz rör sig mellan olika material som t ex installation, skulptur, 3D-animation, stereoskopi och 3D-utskrifter. Och ibland måste man ta på sig 3D-glasögon för att kunna uppleva hans verk till fullo.

De teman som han berör i sin konst fascinerar mig. Men han pratar inte så mycket själv om de motiv han jobbar med. Orsaken är nog att han vill låta betraktaren skapa sin egen mening i mötet med verken. Oftast verkar hans tema handla om människans ursprung, existens och plats i universum.

Zodiakens smakmeny

Astrologi tycks sortera in under det vida begreppet New Age, det andliga smörgåsbord som jag så ofta låter mig utspisas vid. Astrologi är en av huvudrätterna som fascinerar mig. Det kan bero på att nästan alla beskrivningar jag läser om mitt eget stjärntecken stämmer obehagligt mycket överens med hur jag uppfattar mig själv.

Här är förresten en länk till en jättebra svensk sida om astrologi: Stefan Stenudd.

Stalkad av Aquarius

Jag känner mig som en vattuman ut i fingerspetsarna. Ibland är det skönt att kunna skylla på planeterna, men ibland känner jag mig stalkad av Aquarius. Mindre lätthanterliga sidor i min personlighet tycks ha ursprung i ödesbestämda planetkonstellationer. Vad göra?

Stalkad av Aquarius på Ordrupgaards servering.

Det lilla konstverket ”Vilse i Aquarius” tycks innefatta dilemmat ”Vad är av ödet givet och vad kan vetenskapen förklara?”. Vattumannen symboliserar förklaringsmodellen astrologi som jag finner mycket spännande. Astronauten symboliserar en världsbild där människans vetenskapliga landvinningar ska förklara tillvaron.

Ta astrologi, tillsätt reinkarnation och karma så hamnar vi i det existentiella fält där mina funderingar frodas som bäst. Jag tror att de stora stråken i ens liv är utstakade av ödet. Vissa utmaningar kommer i ens väg oavsett man vill eller inte.

Zodiakiskt bling på Glitter.

Har du något konstverk i din ägo som behandlar ”de stora frågorna”? Tror du på astrologi eller något annat? Skriv gärna och berätta!

/Karolina

PS: I ett annat inlägg berättar jag om ett fotografi jag äger, av konstnären Magnus Petersson.

Strövtåg i ett landskap av Ella Tillema

Publicerat 26 november, 2016 av Karolina

Under ett antal veckor denna höst har jag haft förmånen att varje arbetsdag kunna blicka på Ella Tillemas stora oljemålning Landskap. Det beror på att den ingick i en grupputställning på Falsterbo Strandbads konsthall. Här kommer en personlig betraktelse och analys av bilden.

Ella Tillema: Landskap 2011/2015. Olja på duk. Bilden är publicerad med tillstånd av konstnären.

Landskap som oroar

Tavlan är stor (1,60×2,5 m) och målad på liggande format. Förenklat kan man säga att motivet består av tre olika fält som tillsammans utgör ett landskap. En lerig åker längst ned, en upplyst byggnad ovanpå den och en mörk och molnig himmel längst upp. Vid en snabb anblick kan man konstatera att tavlan föreställer köpcentret Entré i Malmö, förmodligen en höstkväll.

Om man nöjer sig med att avkoda motivet på detta vis, och att inte reflektera ytterligare, så går man miste om mycket.

Ella Tillema gör konst med budskap

Ella Tillema använder sin konst för att reagera på omvärlden och hon behandlar ämnen i vår samtid som är svåra, både för den enskilda individen och för samhället i stort. Alltså finns det förmodligen saker och ting att fundera över i denna målning!

Faktum är att just Entré är ett sorgebarn bland alla köpcenter som de senaste decennierna växt upp som svampar ur jorden utanför städerna. Dessa standardiserade affärskluster suger livet ur stadskärnorna. Resultatet blir utarmade city.

Men Entré har haft stora bekymmer med lönsamheten. Därför har man försökt få det att fungera med olika typer av upprustning. Trots alla försök uteblir framgång.

Vad vill konstnären då säga med detta motiv? Vad säger bilden till mig som betraktare?

Delad komposition, kluven värld

Bildens komposition delar landskapet en bit ovanför mitten. Där möter den leriga åkern köpcentret. Vi kan se denna linje som en slags horisont. Men köpcentret hindrar marken från att möta himlen. Entré har landat som ett tomt och sterilt rymdskepp och täpper till den skånska myllan.

Komposition (förstärkt av mig). Bilden delas i tre fält. Tar det aldrig slut?

Leråkern kan symbolisera ett samhälle i samklang med naturen, där odling och närhet till naturen är viktigt. Köpcentret kan symbolisera ett helt annat sorts samhälle som bygger på snabb konsumtion, utan tanke på naturen som det trots allt hämtar sina resurser ifrån.

Ett antal trädsilhuetter utgör en sorglig försvarslinje innan den så kallade civilisationen tar vid.

Värt att notera är att vi inte ser byggnadens slut utan den fortsätter utanför tavlans kant, ut i det negativa bildrummet. Kanske fortsätter byggnaden i all evighet, som ett järnband som slagits runt vår jord. Vad vet vi? Bilden har helt klart civilisationskritiska undertoner nedgrävda i myllan.

Subliminala tecken i jorden?

Så en dag när jag tittar lite mer på tavlan upptäcker jag några detaljer som viskar till mig från myllan. Kanske är det bara jag som hör. Och jag är lite osäker på vad jag hör. Men det är intressant.

Ett djupt och vattenfyllt traktorspår i mitten av åkern leder blicken rakt in mot målningens mitt. Ljuset från Entré blänker i vattnet och spåren utgör ett klassiskt centralperspektiv. Traktorn som plöjt åkern verkar ha kört regelbundet fram och tillbaka över hela ytan. Men sen på slutet gjort några extra krumelurer. Dessa framträder mot det regelbundna mönstret. Är spåren verkligen en slump? Finns det subliminala referenser i leran?

En gestalt…

De vattenfyllda fördjupningarna bildar ett tecken. Det ser ut som en förenklad figur med långa ben och armarna utsträckta mot sidorna.

I detta fall skulle en konsthistoriker kunna läsa in en korsfäst kristus i figuren. I en västerländsk kontext skulle det vara ganska rimligt. Jag går lite längre bakåt än så och drar mig till minnes en märklig hällristning som jag fotograferade i Tanum för några år sedan. Den föreställer en gestalt med jättelånga armar som sträcks ut mot sidorna. Så här såg hällristningen ut.

Jag kan varmt rekommendera ett besök i Tanum, som är ett världsarv. På Vitlycke museum kan man få veta mycket om denna typ av bronsålderskonst och om hur livet var på den tiden.

Och lite till…

Är det långsökt eller bildar några andra spår konturerna av ett hjärta? Jag funderar fram och tillbaka. Är detta en vag och personlig tolkning? Ser någon annan detsamma som jag? Jag ställer frågan till min kollega: ”Har du sett hjärtat?” Jovisst, har hon det!

Ser du vad jag ser?

Alltså delar jag associationen med åtminstone en annan person. Intressant! Sammanfattningsvis ser jag en figur som verkar försöka omfamna jorden och ett stort hjärta. Är det inte precis vad vi behöver i denna kalla och grymma värld, där shopping blivit en religion och naturen exploateras?

Här kan du läsa vad konstkritikern Thomas Millroth skrivit i Sydsvenskan om tavlan.

Vilka tankar väcker min tolkning hos dig? Vad tänker du om bilden? Skriv gärna och kommentera!

/Karolina

PS: Om en annan typ av landskap har jag skrivit i inlägget Skånetrafiken i ett romantiskt skimmer. Läs det gärna!

Om osynliga energier.

Publicerat 22 oktober, 2016 av Karolina

Det finns energier och annat som vi inte kan se eller mäta, men som likväl existerar runt oss. Det vi kallar intuition skulle kunna vara en sådan energi. Världen blir mer begriplig för mig när jag accepterar idéen om att det finns energier, vibrationer, flöden och annat som ständigt strömmar runt oss. Påverkar oss.

Chi och andra energier

Inom Feng shui används termen ”chi” som är ett energiflöde. I lagom hastighet kan det ge god energi. Men om chi rusar för fort så stjäl den kraft från oss. Vi vet bara ännu inte hur man mäter dessa flöden. Därför bemöter många dessa tankar med skepsis.

Icke mätbart=icke bevisbart=finns inte… Usch, vad trist att gå omkring och tänka så! Vilken tur att det finns andra fält där man kan låta tanken löpa friare.

Konstnär som undersöker okända energier

I somras lyssnade jag på det fantastiska radioprogrammet Stil. I ett avsnitt intervjuades en konstnär och musiker som heter Christine Ödlund. Hon intresserar sig för antagandet att vår värld påverkas av energier som vi ännu inte känner till helt eller kan mäta. I en laborativ arbetsform undersöker hon ett fält som gränsar till vetenskap, musik och konst. Bland annat har hon tonsatt kommunikationen mellan växter. Det lät jätteintressant i mina öron!

En bild som försöker illustrera en typ av dolda energier och kommunikation mellan växter.

Christine Ödlund: Stress Call of the Stinging Nettle, 2010. Akvarell och penna på papper. Samling Michael Storåkers. Courtesy Galleri Riis.

Synestesi

I olika projekt har Ödlund samarbetat med KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) och tagit del av deras forskning kring hur växter och insekter interagerar på kemisk nivå. Ett av hennes verk är ett elektro-akustiskt verk, ”Stress Call of the Stinging Nettle” ett partitur som beskriver ett angrepp av en larv på en brännässla och hur den reagerar kemiskt. Brännässlan blir stressad när larven äter av den och skickar ut kemiska signaler till sina grannplantor. Dessa flyttar då sina vitala processer från bladen till rötterna.

Som arbetsmetod använder Ödlund en personlig konstnärlig metod som går ut på att översätta olika fenomen så att de blir tillgängliga för oss. Metoden kallas synestesi. Det är ett begrepp som innebär att man översätter intryck från ett sinne till ett annat, t ex kan vissa människor ”höra” en färg eller ”se” ljud. Ödlund önskar hitta ett sätt att överbrygga språkbarriärer mellan oss som människor och andra levande varelser, t ex växter.

Installationsvy, Momentum 8 – Tunnel Vision, 2015. Courtesy Galleri Riis.

Teosofi=crossover

Ödlund har även intresserat sig mycket för den teosofiska rörelsen, bland annat dess grundare Helena Petrovna Blavatsky (1831-1891) vars ambition med teosofin var att ena vetenskap, filosofi och religion. Teosofins okonventionella metoder liknar den konstnärliga processen, anser Ödlund.

The Chemical Language of Plants, 2010, pastell på papper. Courtesy Galleri Riis.

Det är bland annat sådant här som gör att jag älskar konst! I mötet med Ödlunds tankar upptäcker jag att det faktiskt finns en hel del andra människor som också går runt och funderar på sådana här saker. Det finns mycket intressant läsning på konstnärens hemsida att ta del av.

Växter diggar och dissar musik

På 70-talet utförde Dorothy Retallack experiment på Colorado Women´s College. I boken ”Sound of Music and Plants” redogör hon för hur hon låtit växter lyssna på olika typer av musik i klimatkammare.

Växter som fick lyssna på indisk sitarmusik, exempelvis Ravi Shankar, mådde utmärkt och växte frodigt. Växter som fick lyssna på Led Zeppelin och Jimi Hendrix såg förskräckliga ut! Lite förhastat drog Retallack moraliska slutsatser av detta: Det som gäller för plantor gäller också för människor.

Eventuellt en olycklig kombo.

Ah! Tanken att plantor dissar Plant och hans gelikar i Led Zeppelin är både komisk och oroande. Kan det vara riktigt? Kan det vara så att växter helt enkelt har konservativ musiksmak?

Pseudovetenskap+vetenskap=sant på konstens fält

Detta experiment anses som pseudovetenskap och inte förenligt med naturvetenskap. Men inom konsten går det att förena båda perspektiven, anser Christine Ödlund. Hon vill förena båda synsätten för att göra nya spännande upptäckter.

Det kan vara så att växter bär på information som vi inte har tillgång till och att de förmodligen skulle kunna berätta ett och annat om oss om vi bara kunde förstå dem.

Tankar och musik påverkar vatten

Japanen Dr Masaru Emoto blev populär för ett antal år sedan när han i boken ”Vattnets dolda budskap” visade hur vatten bildar olika former av iskristaller beroende på vilka tankar, ord och musik som riktas mot det.

Kortfattat så bildar vatten vackra, avancerade och regelbundna iskristaller om snälla och positiva ord och tankar riktas mot det. Även klassisk musik gav samma effekt. Om vattnet däremot fick lyssna till glåpord, svordomar eller heavy metal så skapades konstiga, oregelbundna kristaller.

Foto: Karolina Rashwane

Wow. Kan det verkligen stämma? Hur som helst är det fascinerande. Men varför tycks naturen ogilla hårdrock?

Det finns så mycket vi inte vet om energier

Det här blev en mix av andlighet, vetenskap och konst som ger mig en aning om att allt faktiskt hänger ihop på något sätt. Allt interagerar i en större helhet. Det finns energier vi ännu inte kan mäta. Det finns kommunikation vi ännu inte kan uppfatta.

Växterna kanske kan hjälpa oss att förstå oss själva lite bättre i framtiden. Eller så hamnar vi i häftiga dispyter om musiksmak! Vad tror du? Kommentera gärna (tryck på Kommentera-länken nedan). Stort tack till Galleri Riis som låter mig publicera Christine Ödlunds bilder i detta inlägg.

Intervju med Jasmine Cederqvist: Fågelperspektiv i livet och konsten

Publicerat 15 oktober, 2016 av Karolina

Svara

Jag har träffat konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist som ofta använder sina erfarenheter av flygande i sin konst. Här ställer jag frågor till henne om fågelperspektiv i livet och konsten.

Konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist. Bild: Jasmine Cederqvist.

Karolina: Vad betyder fågelperspektiv för dig?
Jasmine: Att få distans till saker och ting. Bäst fungerar det när man flyger ett litet, öppet flygplan, t ex en Tiger Moth. Då är det lite som att sitta på en gås, som Nils Holgersson gjorde. När jag tittar ut över kanten blir jag ett med luften. Ofta tänker jag ”Där nere pågår vardag för människorna och här sitter jag”.

Karolina: Vad innebär det att få distans?
Jasmine: Jag tror det är himla bra att få se saker ur andra perspektiv än att bara hela tiden vara i händelsernas centrum. Att se från ovan ger en också ett mer filosofiskt perspektiv på livet. Att förflytta sig och vara i rörelse. Livet är en enda rörelse och det ändras hela tiden.

Jag har varit lite besatt av denna tanke: att även om vi sitter stilla här och nu så är vi i rörelse. Vi förflyttar oss mentalt och fysiskt. Att flyga gör rörelsen extra påtaglig och det är lättare att få nya perspektiv uppe i luften.

I rörelse

Karolina: Vad innebär det att vi hela tiden är i rörelse?
Jasmine: Rörelse innebär förändring. Förändring kan vara något skrämmande för många. Oavsett om vi vill det eller inte så förändras vår tillvaro hela tiden. Man är på väg under hela sitt liv. Från vaggan till graven. Tankarna är också alltid på väg.

Karolina: Du tar ofta upp detta med att navigera i din konst. Vad betyder det att navigera?
Jasmine: Vi navigerar hela tiden: i olika landskap, både fysiska och mentala. Det är precis som flyttfåglar som måste hitta fram. Vi har mentala kartor med olika markörer som hjälper oss att navigera i det sociala landskapet.

Karolina: Du arbetar som konstnär, workshopsledare och pilot. Hur skiljer sig dessa roller åt?
Jasmine: Ha! Det roliga är att jag nyligen lade upp ett citat på Facebook om att kreativa människor tröttnar fort, gör många misstag etc. En pilotkollega svarade direkt och undrade: Men Jasmine, hur fungerar det med att vara pilot? Men citatet handlar om den kreativa sidan: Du måste våga misslyckas när du skapar.

Jag har inga problem att navigera mellan de olika rollerna som konstnär och pilot. När jag flyger så utmanar jag ju inte min kreativitet utan fokuserar fullt ut på min uppgift och de regler som gäller för flygning. Det ger mig avkoppling och frihet att inte behöva vara kreativ i luften.

I rollen som konstnär är det tvärtom: Man öppnar dammarna och vågar gå utanför de upptrampade stigarna. Det är då det spännande börjar och man kan göra alla misstag också. Det är två helt olika världar.

Rollen som pedagog

När jag jobbar som pedagog då går jag mycket på ett arkiv av erfarenheter. Jag har arbetat i 7 år som ”Ur och skur”-pedagog inom skolan årskurs 3-5. Där handlar det mycket om skapande och att allt är möjligt! Då löser jag uppgifterna efter hand.

Jag använder mig av konstnärsrollen för att inspirera i den skapande processen. Ofta kan det verka kaotiskt. Ibland har jag exempelvis 100 barn som ska delta i en workshop under en dag. Då är det bara att bita ihop och köra på.

”What You have to do, you have to do”. Du tänker inte, du bara löser det. Det har jag lärt mig av att flyga. Du måste ta dig fram och det finns ingen annan som kan lösa uppgiften åt dig. Den insikten kom första gången jag var uppe och flög ensam. Då insåg att ingen annan skulle lösa det åt mig. Jag fick inte bli så rädd att jag inte skulle klara av att landa.

Närvaro och flow

Karolina: Det talas mycket om närvaro och flow nuförtiden. Kan du ha liknande erfarenheter som pilot och konstnär?
Jasmine: Ja, jag upplever totalt fokus både när jag flyger och skapar. Skillnaden är att den känslan upplevs under betydligt kortare stunder när man flyger. I luften är tiden begränsad på grund av bränsletillgången. Men man har korta stunder av flow när man är ett med elementen och känner sig superlycklig.

Så är det när man skapar också, men vägen dit kan vara mycket jobbigare. I den kreativa processen går man igenom olika faser, motstånd, tvivel, spänning och så vidare.

Nascalinjerna inspirerar

Karolina: Jag vet att du inspirerats av nascalinjerna i Peru. Berätta lite om dem!
Jasmine: Nascalinjerna är gigantiska bilder, geoglyfer, gjorda i landskapet. De skapades mellan 500 f.Kr. – 500 e.Kr. av nascaindianerna. Bilderna kan enbart ses från luften. Vissa föreställer djur, andra geometriska former. Den största bilden föreställer en pelikan och är 285 meter lång.

Exempel på nascalinjer i Peru. Bilder via Creative Commons.

Uppdrag åt Kristianstads flygplats

Karolina: Och du har gjort egna ”nascalinjer” på Kristianstads flygplats?
Jasmine: Ja, under tre år har jag fått i uppdrag att skapa konstverk som enbart kan ses från luften. Det första verkat gjorde jag 2014. Det föreställde en jättehand på 60 meter. Då insåg jag verkligen att man tappar perspektivet när man står på marken. Jag var jättenervös. Och hade ingen koll på t ex fingrarna. Det var bara att räkna och hoppas att det skulle stämma!

Till skillnad från nascaindianderna fick jag se mitt konstverk från ett flygplan när det var klart. De hade, vad vi vet, inte den möjligheten. De skapade konstverk som de aldrig själva skulle få se. Det är mycket fascinerande.

Jasmines installation ”Flyghanden/ En utsträckt hand” på Kristianstads flygplats, 2014. Foto: Jasmine Cederqvist.

Ett exkluderande konstverk

Karolina: Verket är exkluderande. Enbart flygpassagerare till och från flygplatsen kunde se det. Vad tänker du om det?
Jasmine: Jag tyckte det var spännande att göra ett konstverk som var uttalat exkluderande. Det var en slags kommentar till att mycket konst idag är exkluderande. Man måste vara påläst och besitta ett visst kulturellt kapital för att kunna ta del av den. Men jag tycker att det ska finnas olika sorters konst.

Karolina: Hur gjorde du det verket?
Jasmine: Med en apparat man har när man gör linjer på en fotbollsplan. Sen strör man marmorkross på linjen för att göra den ännu vitare. Linjen eroderar så småningom bort.

Förgänglighetstanken fascinerar mig. Jag tycker att vi är fixerade vid att saker och ting ska hålla i en evighet. Konst behöver inte finnas för alltid. Vad är det som är för alltid? Vi vet inte hur länge vi är här. Kort sagt, mer ”här och nu”! Det är mer intressant.

En framtidsspaning

Karolina: Slutligen undrar jag om vad du tror om framtiden. Vi spås alla att ha en liten drönare som flyger omkring och registrerar omvärlden åt oss. Kommer att ge oss bättre perspektiv på vår tillvaro?
Jasmine: Nej, det tror jag knappast! Det är inte alls samma känsla som att sitta i ett öppet flygplan 130 km/h, t ex i en Tiger Moth. I flygplanet känner man sin kropp, vinddraget, man är frikopplad från livet där nere.

Flygtiden i ett plan är begränsad. Det är en metafor för livet.

Ett av Jasmines senaste projekt. ”Meddelande #1” Ensillagebalar har använts som punkterna i punktskrift (Braille – blindskrift) att skriva meddelandet ”Se mig!”. Ljungbyhed. Foto: Jasmine Cederqvist.

Läs mer om Jasmines projekt på hennes hemsida.

Hälsningar
Karolina

PS: I följande inlägg skriver jag om en bild med fågelperspektiv, nämligen Eschers Natt och Dag.

Livet och Konsten

Strövtåg i konsten med Karolina

Kategoriarkiv: Samtidskonst