Har du någonsin upplevt att ditt liv är som ett särskilt konstverk? Eller att känslan i en viss livssituation bäst uttrycks i en målning eller skulptur? Idag använder jag två konstverk för att jämföra mitt liv 2021 och 2022. Från förfärlig storm till medvind.
När den stora vågen vill dränka en…
2021 var riktigt ruttet för mig. För det första blev jag och mina kollegor uppsagda från våra tjänster. Moderaterna som styrde och ställde hade bestämt sig. I det fördolda hade de beslutat att lägga ner våra verksamheter. Istället ville de ha en Spa-anläggning! Följden blev att den kommunala konsthallen, naturum Falsterbo och turistinformationen lades ner.
Det kändes riktigt ruttet att bli uppsagd efter att ha gett 14 år av engagemang och kunnande till den lilla kommunala konsthallen och dess besökare. Min närmaste kollega och jag hade byggt upp och utvecklat verksamheten. Med glädje och lust hade vi skapat utställningar, utvecklat konstpedagogik och evenemang. Nu var jag helt plötsligt ett villebråd på den cyniska arbetsmarknaden.
Ytterligare sorgligheter drabbade mig privat. Kort sagt: mitt liv rasade som ett korthus. Jag använder Hokusais träsnitt Under vågen vid Kanagawa för att illustrera upplevelsen. Känslan att en stor våg hotar att dränka en.
Trots det sitter jag här vid tangentbordet idag och är glad för det som hände! För det skulle visa sig att något ännu bättre och roligare skulle komma i min väg.
Vindarna vaknar och vänder
Nu skriver vi 2022. Och jag har fått ett nytt jobb! Sedan mitten av februari arbetar jag som kommunikatör för projektet Se Din Konst. Det drivs av ABF MittSkåne och kulturföreningen Medvind. Allmänna arvsfonden finansierar. Syftet är att lyfta barns konst och kreativitet. Det känns fint och lite högtidligt att få ingå i det sammanhanget.
Mina nya kollegor är 3 glada, driftiga och kompetenta personer. Min arbetsplats är på Stenkrossen i Lund, ett kreativt makerspace med massor av spännande verkstäder och projekt. Mina uppgifter är kreativa, jag får lära mig saker och utvecklas. Jag har hamnat i precis rätt sammanhang.
Med andra ord har jag vind i seglen nu! Målningen nedan av Edward Hopper får illustrera hur jag känner mig nu. Och vet du vad… Jag kommer under våren att ha ännu ett spännande uppdrag. Men det är en annan historia!
Bästa hälsningar
Karolina
PS: Visst kan jag ibland sakna tiden i Falsterbo, naturen, min underbara kollega och alla våra stammisar. Men ”allt har sin tid” och det finns nog en mening med det som skedde. En sån som jag kan ju inte stanna på ett ställe där den styrande makten prioriterar Spa-anläggning för de rika framför offentligt finansierade konst- och naturupplevelser för alla!
PS 2: Jag har skrivit en hel serie med inlägg från tiden i Falsterbo. Den serien börjar med denna reflektion: ”Saker jag ofta får höra när jag vaktar en utställning: Vad heter konstnären?”