Nathalia Edenmont, känd för döda smådjur

Häromdagen besökte jag Dunkers kulturhus för att se utställningen Through the Eyes of Nathalia Edenmont – Helsingborgs museers samlingar.

Du har säkert hört talas om Nathalia Edenmont. Hon fotograferar bilder av avlivade möss och kaniner. Dessutom gör hon collage av exotiska fjärilar. Därför har hon stött på patrull, både hos djurvänner och också tull. Trots det är hon en känd och respekterad konstnär.

Nathalia Edenmont. Foto: Fredrik Söder

Jag är skeptisk till Nathalia Edenmont

Jag som djurälskare har varit ytterst skeptisk till hennes konstnärskap. Och tyckt att hon skördat billiga poäng i konstvärlden. Därför har jag varit snabb att avfärda hennes konstnärskap.

Men…

Men vem är jag att döma utan att veta mer? För vad visste jag egentligen om konstnären mer än att hon använder döda smådjur? Det räckte för mig för att döma ut henne. Men på inrådan av en bekant begav jag mig till Helsingborg för att se med egna ögon.

Eviga teman möts

Utställningen är en blandning av Edenmonts fotografier tillsammans med äldre måleri och föremål från Helsingborgs museers samlingar. Jämfört med många andra fotografiutställningar är detta ett ganska ovanligt grepp. Teman som berörs är Djurkroppar, Stilleben, Kvinnlig ungdom, Blicken, Äktenskap, Moderskap, Förlust och Tro.

Stilleben av Franz Snyder. Från Helsingborgs museers samlingar. Foto: Dunkers

Tuff uppväxt

Fascinerad vandrar jag omkring med en audioguide och hör konstnären själv berätta om sin tuffa bakgrund i Sovjet. För det första blev hon föräldralös vid 14 års ålder. Hennes älskade mamma dog under mystiska omständigheter. För det andra så pressade man henne att att genomgå en illegal abort vid 16 års ålder. För det tredje så redogör hon för sin starka tro på kärleken. Därför har hon gift sig hela 5 gånger!

Dessutom har hon genomlidit missfall och barnlöshet. Detta skildrar hon i fruktansvärt starka bilder. Resultatet är vackert och otäckt på samma gång.

”Forbidden fruit”, 2012, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery.

I utställningen kombineras Edenmonts bilder med föremål från museets samlingar, här en brudklänning. Foto: Till vänster: ”First Wedding”, 2013, copyright Nathalia Edenmont/Gallery Wetterling. Till höger: Dunkers.

Fotografier i kombination med föremål

Föremålen från samlingarna får också liv genom audioguiden. Museets konservatorer berättar om sitt arbete med föremålen. Exempelvis får man veta mer om brudklänningar, uppstoppade djur och begravningskarameller.

Och det jag fasat mest för, de döda djuren, är inte så många till antalet. Det underlättar för mig. På så sätt kan jag upptäcka andra sidor av konstnären.

Överst: ”Skogsnymf” av Xavier Elliral, 1880, foto: Dunkers. Nedan: ”Gustav”, 2009-2010, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery.

Nathalia Edenmont, en perfektionist

En film, K-special, om Edenmont visas i videorummet. Där får man följa hennes arbete och jag måste säga att jag är imponerad. Planeringen. Hängivenheten. Perfektionismen.

Inför fotograferingen intalar hon sitt team av assistenter att ”idag ska de göra ett mästerverk”. Hon sparkar den som inte håller måttet. Men hon verkar lika sträng mot sig själv. Edenmont fotograferar analogt med storformat. Alltså är negativen stora som A4. Photoshoppande är fullständigt bannlyst.

”Discovery”, 2012, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery. Ett kollage av fjärilsvingar.

Det svåra…

Edenmont dödar smådjur och använder dem i sina bilder. Därför är hennes metoder problematiska för en djurälskare som jag. Men jag måste tänka vidare…

Är det inte mer hedervärt att själv ta livet av en kanin än att stå i frysdisken på Ica och gräva fram den billigaste danska fläskfilén som under plågsamma former vuxit fram i en djurfabrik? Är det värre att döda en handfull möss än att gå omkring på stan med päls från en vidrig djurfarm? Men att använda avlivade djur i konst verkar utlösa en speciell sorts aggression hos folk.

Att ompröva

Allt är inte svart eller vitt. I likhet med många djurvänner är jag fortfarande mycket skeptisk till Edenmonts djurbilder. Men utställningen fick mig att fundera och ompröva. Ytterligare nyanser är alltid möjliga att upptäcka. Som att förstå konstnärens tankar bakom verken.

”Wildmind”, 2016, copyright Nathalia Edenmont/Wetterling Gallery.

Mot Dunkers!

Så, om du kan, hasta till Dunkers. Utställningen varar till den 19 mars. Och glöm inte att ta en audioguide!

Hälsningar Karolina

PS: Konstnären har även varit sommarvärd i P1.
PS 2: I detta inlägg skriver jag också om fotografi, nämligen porträttfotografi.