Jag har träffat konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist som ofta använder sina erfarenheter av flygande i sin konst. Här ställer jag frågor till henne om fågelperspektiv i livet och konsten.

Konstnären, piloten och pedagogen Jasmine Cederqvist. Bild: Jasmine Cederqvist.

Karolina: Vad betyder fågelperspektiv för dig?
Jasmine: Att få distans till saker och ting. Bäst fungerar det när man flyger ett litet, öppet flygplan, t ex en Tiger Moth. Då är det lite som att sitta på en gås, som Nils Holgersson gjorde. När jag tittar ut över kanten blir jag ett med luften. Ofta tänker jag ”Där nere pågår vardag för människorna och här sitter jag”.

Karolina: Vad innebär det att få distans?
Jasmine: Jag tror det är himla bra att få se saker ur andra perspektiv än att bara hela tiden vara i händelsernas centrum. Att se från ovan ger en också ett mer filosofiskt perspektiv på livet. Att förflytta sig och vara i rörelse. Livet är en enda rörelse och det ändras hela tiden.

Jag har varit lite besatt av denna tanke: att även om vi sitter stilla här och nu så är vi i rörelse. Vi förflyttar oss mentalt och fysiskt. Att flyga gör rörelsen extra påtaglig och det är lättare att få nya perspektiv uppe i luften.

I rörelse

Karolina: Vad innebär det att vi hela tiden är i rörelse?
Jasmine: Rörelse innebär förändring. Förändring kan vara något skrämmande för många. Oavsett om vi vill det eller inte så förändras vår tillvaro hela tiden. Man är på väg under hela sitt liv. Från vaggan till graven. Tankarna är också alltid på väg.

Karolina: Du tar ofta upp detta med att navigera i din konst. Vad betyder det att navigera?
Jasmine: Vi navigerar hela tiden: i olika landskap, både fysiska och mentala. Det är precis som flyttfåglar som måste hitta fram. Vi har mentala kartor med olika markörer som hjälper oss att navigera i det sociala landskapet.

Karolina: Du arbetar som konstnär, workshopsledare och pilot. Hur skiljer sig dessa roller åt?
Jasmine: Ha! Det roliga är att jag nyligen lade upp ett citat på Facebook om att kreativa människor tröttnar fort, gör många misstag etc. En pilotkollega svarade direkt och undrade: Men Jasmine, hur fungerar det med att vara pilot? Men citatet handlar om den kreativa sidan: Du måste våga misslyckas när du skapar.

Jag har inga problem att navigera mellan de olika rollerna som konstnär och pilot. När jag flyger så utmanar jag ju inte min kreativitet utan fokuserar fullt ut på min uppgift och de regler som gäller för flygning. Det ger mig avkoppling och frihet att inte behöva vara kreativ i luften.

I rollen som konstnär är det tvärtom: Man öppnar dammarna och vågar gå utanför de upptrampade stigarna. Det är då det spännande börjar och man kan göra alla misstag också. Det är två helt olika världar.

Rollen som pedagog

När jag jobbar som pedagog då går jag mycket på ett arkiv av erfarenheter. Jag har arbetat i 7 år som ”Ur och skur”-pedagog inom skolan årskurs 3-5. Där handlar det mycket om skapande och att allt är möjligt! Då löser jag uppgifterna efter hand.

Jag använder mig av konstnärsrollen för att inspirera i den skapande processen. Ofta kan det verka kaotiskt. Ibland har jag exempelvis 100 barn som ska delta i en workshop under en dag. Då är det bara att bita ihop och köra på.

”What You have to do, you have to do”. Du tänker inte, du bara löser det. Det har jag lärt mig av att flyga. Du måste ta dig fram och det finns ingen annan som kan lösa uppgiften åt dig. Den insikten kom första gången jag var uppe och flög ensam. Då insåg att ingen annan skulle lösa det åt mig. Jag fick inte bli så rädd att jag inte skulle klara av att landa.

Närvaro och flow

Karolina: Det talas mycket om närvaro och flow nuförtiden. Kan du ha liknande erfarenheter som pilot och konstnär?
Jasmine: Ja, jag upplever totalt fokus både när jag flyger och skapar. Skillnaden är att den känslan upplevs under betydligt kortare stunder när man flyger. I luften är tiden begränsad på grund av bränsletillgången. Men man har korta stunder av flow när man är ett med elementen och känner sig superlycklig.

Så är det när man skapar också, men vägen dit kan vara mycket jobbigare. I den kreativa processen går man igenom olika faser, motstånd, tvivel, spänning och så vidare.

Nascalinjerna inspirerar

Karolina: Jag vet att du inspirerats av nascalinjerna i Peru. Berätta lite om dem!
Jasmine: Nascalinjerna är gigantiska bilder, geoglyfer, gjorda i landskapet. De skapades mellan 500 f.Kr. – 500 e.Kr. av nascaindianerna. Bilderna kan enbart ses från luften. Vissa föreställer djur, andra geometriska former. Den största bilden föreställer en pelikan och är 285 meter lång.

Exempel på nascalinjer i Peru. Bilder via Creative Commons.

Uppdrag åt Kristianstads flygplats

Karolina: Och du har gjort egna ”nascalinjer” på Kristianstads flygplats?
Jasmine: Ja, under tre år har jag fått i uppdrag att skapa konstverk som enbart kan ses från luften. Det första verkat gjorde jag 2014. Det föreställde en jättehand på 60 meter. Då insåg jag verkligen att man tappar perspektivet när man står på marken. Jag var jättenervös. Och hade ingen koll på t ex fingrarna. Det var bara att räkna och hoppas att det skulle stämma!

Till skillnad från nascaindianderna fick jag se mitt konstverk från ett flygplan när det var klart. De hade, vad vi vet, inte den möjligheten. De skapade konstverk som de aldrig själva skulle få se. Det är mycket fascinerande.

Jasmines installation ”Flyghanden/ En utsträckt hand” på Kristianstads flygplats, 2014. Foto: Jasmine Cederqvist.

Ett exkluderande konstverk

Karolina: Verket är exkluderande. Enbart flygpassagerare till och från flygplatsen kunde se det. Vad tänker du om det?
Jasmine: Jag tyckte det var spännande att göra ett konstverk som var uttalat exkluderande. Det var en slags kommentar till att mycket konst idag är exkluderande. Man måste vara påläst och besitta ett visst kulturellt kapital för att kunna ta del av den. Men jag tycker att det ska finnas olika sorters konst.

Karolina: Hur gjorde du det verket?
Jasmine: Med en apparat man har när man gör linjer på en fotbollsplan. Sen strör man marmorkross på linjen för att göra den ännu vitare. Linjen eroderar så småningom bort.

Förgänglighetstanken fascinerar mig. Jag tycker att vi är fixerade vid att saker och ting ska hålla i en evighet. Konst behöver inte finnas för alltid. Vad är det som är för alltid? Vi vet inte hur länge vi är här. Kort sagt, mer ”här och nu”! Det är mer intressant.

En framtidsspaning

Karolina: Slutligen undrar jag om vad du tror om framtiden. Vi spås alla att ha en liten drönare som flyger omkring och registrerar omvärlden åt oss. Kommer att ge oss bättre perspektiv på vår tillvaro?
Jasmine: Nej, det tror jag knappast! Det är inte alls samma känsla som att sitta i ett öppet flygplan 130 km/h, t ex i en Tiger Moth. I flygplanet känner man sin kropp, vinddraget, man är frikopplad från livet där nere.

Flygtiden i ett plan är begränsad. Det är en metafor för livet.

Ett av Jasmines senaste projekt. ”Meddelande #1” Ensillagebalar har använts som punkterna i punktskrift (Braille – blindskrift) att skriva meddelandet ”Se mig!”. Ljungbyhed. Foto: Jasmine Cederqvist.

Läs mer om Jasmines projekt på hennes hemsida.

Hälsningar
Karolina

PS: I följande inlägg skriver jag om en bild med fågelperspektiv, nämligen Eschers Natt och Dag.