Denna höst är jag en plugghäst! Således åker jag nästan varje dag till Lund och traskar till LUX, byggnaden som inrymmer de humanistiska och teologiska fakulteterna. Därefter bänkar jag mig i en föreläsningssal och insuper massiva doser konsthistoria.
Pilastrar, doriska kapitäl, strävbågar, sotto in sú, figura sforzata, sfumato, tondo, chiaroscuro. Se där, bara några uttryck som surrar bakom pannloben på en konststuderande…
Byggnaden LUX. Bildkälla: Humanistiska och teologiska fakulteternas webbsida.
Tillbaka hemma svettas jag över titlar som ”Women, Art and Society”, ”Artistic Theory in Italy 1450-1600” och bläddrar i 5-kilos-katalogen ”A World History of Art”. Man kan bränna ut sig på detta sätt. Men inte för att det är jobbigt eller komplicerat. Utan för att det är så kul! Och så mycket!
Titlar att umgås intensivt med…
Konststudier ger tics
Denna livsstil klubbar mig nästan till golvet. Kroppen har sagt ifrån ett par gånger. Exempelvis är tics i ögat är ett säkert tecken att jag måste lugna ner mig. Orsaken är för många intryck. För mycket intressant som pockar på min uppmärksamhet. En konstälskare som jag kan överdosera visuella intryck.
Har du någon gång blivit stressad av att livet erbjuder för mycket roligheter? Och har du känt att ditt liv inte kommer att räcka till för att göra allt du vill? För att lära dig allt du vill? Skriv gärna och berätta!
”Arrivederci”, som en italiensk renässanskonstnär skulle sagt!
/Karolina
PS: Nästa gång vi hörs ska jag berätta om en offentlig gestaltning på LUX som har hjälpt mig att reflektera över denna självförbrännande livsstil… Det är verket ”Men vänta nu” av Annika Ström.
PS 2: Här kan du läsa en av inlämningsuppgifterna vi hade, en så kallad komparationsanalys. Och här kan du läsa om mina vedermödor med B-kursen i konsthistoria. Skulle inte det räcka, har jag även publicerat min B-uppsats i detta inlägg!