Kategoriarkiv: Populärkultur

Magritte och ”Detta är inte en gris!”

Publicerat av
1

Reklammakare anspelar på konsthistorien då och då. Är det ett smart drag eller ett urvattnat trick? I dag funderar jag över en pipa av Magritte som blir transformerad till en gris i reklam.

Härförleden var jag återigen i Köpenhamn. På tågperrongen såg jag en reklamkampanj som uppenbart anspelar på ett av 1900-talets mest kända konstverk i västvärlden. Nämligen Magrittes målning ”Bildernas opålitlighet” från 1928-29. Du vet, den med en pipa och texten ”Ceci ce nést pas une pipe”.

Dette er ikke en gris

Istället för texten ”Ceci ce nést pas une pipe” (=Detta är inte en pipa) stod det ”Dette er ikke en gris”. Och istället för pipa visade bilden en nasse.

Fotografi som visar en reklamskylt på en tågperrong. På reklambilden syns en söt gris mot en enfärgad, grön bakgrund. Bildens rubrik lyder "Dette er ikke en gris".
”Åbent Lantbrug” bjuder in till att uppleva riktiga svin.
Inte platta pappersgrisar bakom glas.
Fotografi som visar en reklamskylt på en tågperrong. På reklambilden syns en söt ko mot en enfärgad, beige bakgrund. Bildens rubrik lyder "Dette er ikke en ko".
Även tredimensionella kossor utlovas.

Magrittes målning (och denna kampanj) verkar ju vid första anblicken vara en motsägelse! Men Magritte ville påpeka att en bild inte är detsamma som verkligheten. Däremot kan vissa bilder likna verkligheten i förvillande hög grad.

Platta djur lockar till gårdsbesök

Bakom kampanjen står ”Åbent Lantbrug”. De bjuder in folk att besöka bondgårdar och se riktiga djur. Som konstpedagog undrar jag förstås hur reklammakarna resonerat, när de så uppenbart gjort en parafras på målningen av Magritte. Förmodligen så här:

Vid masskommunikation (som exempelvis reklam) använder avsändaren olika retoriska grepp. Greppen gör att mottagaren blir lockad att känna sig delaktig och smart. Därför ska mottagaren gärna lägga sista pusselbiten för att ”nöten ska knäckas”.

Alltså säger man inte rakt ut ”Besök en bondgård och träffa en riktig gris” utan ”Detta är inte en gris”. Därmed blir mottagaren nyfiken över det motsägelsefulla och lockad att läsa vidare nedanför nassen.

Är Magritte ett måste?

Behöver betraktaren ens känna till Magrittes målning, för att bli tilltalad av kampanjen? Och är Magrittes målning en del av det allmänna visuella tankegods, som större delen av befolkningen känner till?

Personligen har jag sett och analyserat så många bilder, att jag helt tappat koll på vad ”folk i allmänhet” känner till.

Reklam roar en visuell stigfinnare

Denna kampanj roar mig faktiskt lite. Så pass, att jag skrivit detta blogg-inlägg. Kampanjen gör mig aktiv och delaktig i ett visuellt flöde och språk, som ekar genom tid och rum.

Har du upplevt någon reklamkampanj som uppenbart anspelar på ett känt konstverk? Skriv gärna och berätta, genom att välja ”Kommentera” nedan!

Klart slut för idag!
/Karolina

PS: Du som följer min blogg vet att jag numera är en Köpenhamns-nörd. Därför grundar sig en del inlägg på upplevelser jag gjort där. Läs gärna om mina besök på Klunkehjemmet och på Thorvaldsens.

Filmtips: ”Kvinnan i guld”

Publicerat av
4

Idag blir det filmtips! Förra gången jag filmtipsade handlade det om humor, idag blir det en hjärtskärande berättelse ur verkliga livet.

Gustav Klimts målning, porträttet ”Adele Bloch-Bauer I” (mer känd som ”Kvinnan i guld”), har en dramatisk historia. Nazisterna stal tavlan från en judisk familj i Wien. Därefter hamnade tavlan i den Österrikiska statens ägo. Slutligen gjorde en efterlevande, Maria Altmann, anspråk på tavlan 1997 genom s k restitution. Alltså att innehavaren av en stulen tavla måste återlämna den till den rättmätiga ägaren.

Svenska dagbladet har skrivit en bra artikel om tavlan, läs gärna den.

Filmen ”Kvinnan i guld” skildrar turerna kring hur denna tavla blir återlämnad. Den går att streama helt gratis och lagligt på sajten Cineasterna.com.

Bild som visar bioannonsen för filmen Kvinnan i guld.

Kvinnan i guld, med Helen Mirren i huvudrollen.

Gratis är guld!

Ja, du läste rätt: Gratis och lagligt! Det hela sker genom ditt bibliotekskonto. Denna fantastiska sajt, cineasterna.com, har över 2000 titlar med kvalitetsfilm att välja på. Har du inte upptäckt denna tjänst ännu, är det hög tid! Flera av de filmer jag tipsar om finns på Cineasterna.

Kvinnan i guld, av Gustav Klimt, 1907.

Har du någon favoritfilm som handlar om någon konstnär eller konstverk? Skriv gärna och berätta genom att välja ”kommentera” nedan.

Det var allt från mig idag!
Bästa hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg

Filmtips: Total katastrof med Whistler´s Mother

Publicerat av
Svara

Tavlan ”Whistler´s  Mother” spelar en av huvudrollerna i en film jag tipsar om idag: ”Mr Bean – den totala katastroffilmen”. Som konstvetare blir man både road och oroad över hur Mr Bean hanterar denna kända målning!

Så här beskriver Hemmakväll filmen: ”När USA ber Londons Nationalmuseum att skicka sin främste expert för att inrama avtäckningen av en värdefull tavla (Whistler´s Mother”), ser styrelsen sin chans att sabba för jänkarna och samtidigt bli av med sin katastrofale vaktmästare – Mr Bean.”

Filmen kretsar kring hanteringen av den extremt värdefulla tavlan ”Arrangement in Grey and Black: The Artist’s Mother”. Alltså tavlan som i folkmun går under titeln ”Whistler’s Mother”. Det är en oljemålning av James McNeill Whistler. Den föreställer konstnärens mor, sittande i profil.

Mr Bean eskorterar tavlan och i USA tror man alltså att han är någon slags konstexpert. Självklart håller Mr Bean masken på sitt alldeles speciella sätt. Och givetvis accepterar jänkarna denna excentriska britt, trots att han egentligen inte alls besitter några expertkunskaper. Slutligen går naturligtvis allt åt skogen…

En bild som visar konstverket Whistler´s Mother. En svartklädd kvinna sitter i profil på en stol i ett gråmurrigt rum.

Tavlan ”Whistler´s mother” av konstnären James McNeill Whistler, 1871. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tänkte försöka tipsa om olika filmer och böcker där konstverk spelar en central roll. Ett boktips jag skrev om för ett tag sedan var Steglitsan, av Donna Tartt. Kanske har du själv några tips på konstrelaterad litteratur och film? Dela gärna med dig här genom att kommentera!

Mycket nöje!
Karolina

Relaterade inlägg

En animation som totalt ballar ur

Publicerat av
1

Tycker du det är jobbigt med för mycket gulligheter? Då är denna animation något för dig! I detta inlägg tittar vi på Don´t hug me, I´m scared.

Koncept som enbart bygger på skönhet, gullighet och harmoni kan bara bli för mycket för mig. T ex Barbie och Hello Kitty. Som barn fick jag ibland stor lust att bara trasha det gulliga. Slå Barbiedockorna hårt mot varandra. Jag gjorde om en My Little Pony till en punk-ponny, med fästnålar och allt. Det var verkligen lustfyllt!

I denna animation förekommer bland annat denna gula docka och den konstiga fjärilen.

Det här ser ju gulligt ut. Ur ”Don´t hug me I´m scared”, del 3.

Det söta ballar ur!

Så när en bekant, som arbetar med animation, tipsade mig om internetfenomenet
”Don´t hug me, I´m scared” högg jag som en gädda. Har du hört talas om det?
Det är 6 animerade kortfilmer som börjar gulligt. Ungefär som Sesame Street. Men efter ett tag blir det lite konstigt. Bara lite. Och sen blir det ännu värre. Till slut är det helt sjukt!

Denna animation kretsar kring tre figurer som är mycket snarlika Sesame Street-dockor. Varje film har ett tema, t ex kreativitet, tid och kärlek.

Så, om du gillar vrickade saker, fantastiska animationer och medryckande musik, detta är ett måste.

Så här slemmigt ser det ut när ett mjukisdjur tappar luddet på tassen och köttet blottas.

Ett sjukt gott skratt förlänger livet! Vi hörs snart igen.
Kram Karolina

Steglitsan

Publicerat av
2

Idag blir det boktips!

En vårdag för ett par år sedan såg jag för första, och hittills enda, gången i mitt liv en steglits. Den flög intill vägkanten utanför ett villaområde i Falsterbo. Ovan fågelskådare som jag är noterade jag en annorlunda pippi, beige med gult i vingen, svartvitt mönster på stjärten och röd i ”ansiktet”.

Inte visste jag vad det var. Emellertid fick jag hjälp av en fågelskådande kollega; det var absolut en steglits.

Steglits. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Jag tyckte det var ett märkligt sammanträffande. Det berodde på att jag just då höll på att läsa romanen Steglitsan av Donna Tartt. En roman som förtrollade mig och snabbt fick mig att utnämna Tartt till en av mina favoritförfattare. Men att läsa hela hennes romanproduktion går tyvärr relativt fort. Hon ger ut en bok bara vart tionde år. Alltså hittills bara tre stycken. Men vilka romaner!

Bombdåd, konststöld och sorgebearbetning

Steglitsan handlar om Theo som vid ett museibesök förlorar sin mamma i ett bombdåd. Utan att riktigt veta varför, så stjäl han i tumultet målningen Steglitsan av Carel Fabritius.

Därefter får vi följa Theo och målningens irrfärder genom livet. Och som en röd och plågsam tråd finns Theos djupa saknad av modern. En moder som visade honom vägen in i konstens värld.

Den kända målningen som inspirerat till romanen Steglitsan.


Steglitsan, konstnär Carel Fabritius, 1654. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Sorgehanteringen och hanteringen av tavlan (vad gör man med stöldgods?) leder Theo in på märkliga äventyr. Exempelvis består persongalleriet av ytterst speciella karaktärer som knarkhandlare och konstskojare. Men där finns även trofasta vänner och nära relationer.

Jag hoppas att du kan ta dig tid och ro att läsa Steglitsan. Sammantaget är det en vansinnigt bra bok! Här kan du läsa recension från Svenska Dagbladet.

Slutligen undrar jag om du har läst någon bra roman som handlar om ett konstverk eller konstvärlden? Tipsa gärna här!

/Karolina

PS: Jag har skrivit ett annat inlägg om den kända målningen, En superstar-steglits.

 

Relaterade inlägg