En dag för ett tag sedan spatserade jag förbi området Lorensborg i Malmö, på väg till Pildammsparken. Vid ett elskåp stod en inramad affisch som någon hade glömt. Eller dumpat. Den fick mig att fundera på arbete.
Det var något sorgligt och nostalgiskt att just detta motiv blivit kvarglömt. Det beror på att affischen föreställde en fabriksarbetare, målad av konstnären Albin Amelin.
Det hela fick mig att tänka på arbetare, arbete och meningsfullhet i tillvaron. Och hur viktigt det är för en individ att känna sig som en del av samhället. Ofta är denna känsla av delaktighet kopplad till arbete. Att man faktiskt har något att bidra med. Men tyvärr finns det alltför många människor som idag inte får chans att bidra. Deras kompetens är helt enkelt inte längre efterfrågad på arbetsmarknaden, trots att de är erfarna och har massor att komma med.
Artificiell intelligens hotar bildmakare
I samma veva kom jag att prata med en god vän, Henrik. Han är både serietecknare och illustratör. Med oro i rösten berättade han om de farhågor som nu grasserar bland illustratörer. De riskerar nämligen att bli ersatta av AI. Alltså Artificiell Intelligens.
Ja, du läste rätt! Det beror på att många uppdragsgivare nu använder AI för att illustrera bilder. Istället för att anlita en livs levande människa! På så sätt försvinner en mängd potentiella uppdrag för just denna yrkeskategori.
Något liknande inträffade för fotografer för ett par decennier sedan. När digitalfotot kom och blev var mans egendom tyckte många uppdragsgivare att de ”kunde ta bilderna själva” och spara in på fotograf-kostnaden. På så sätt blev exempelvis massor av ytterst kompetenta pressfotografer uppsagda. En följd blev att journalisterna själva skulle ”knäppa några bilder” när de var ute på jobb. Emellertid var dessa arma journalister sällan utrustade med kunskap eller naturlig fallenhet för den nya arbetsuppgiften.
Pressfotograferna har sedan länge försökt hävda sin kompetens. Därför kallar de sig, med rätta, för bildjournalister numera. Att de tar fantastiska bilder vittnar utmärkelsen ”Årets bild” om.
Jag önskar så innerligt att vårt samhälle framöver slutar förblinda sig över kostnadseffektivitet och snabba lösningar. Och att vi börjar värdera den kompetens som skickliga bildmakare faktiskt besitter.
Jag vet inte vad som hände med tavlan vid elskåpet. En sak är säker, den fick mig i alla fall att skriva detta inlägg.
Bästa hälsningar
Karolina