Venus genom tiderna

Innan sommarens ledighet blir det en spaning på Venus genom tiderna. Dagens inlägg tar avstamp i en graffitimålning som hakar i en lång kedja av konsthistoriska referenser. Slutligen hamnar vi i renässansen och sen tillbaka till 1990-talet!

Röda hund: En graffiti-Venus från 2018, på P-huset Anna i Malmö

Graffitimålningar innehåller ofta dolda budskap till de som är insatta. Det kan handla om stilistiska referenser till andra graffitimålare, om symboler eller om oläslig text som enbart kan avkodas av andra ”graffare”. På så sätt är mycket graffiti otillgänglig att tolka för gemene man. Trots det finns det många föreställande målningar som uppskattas av förbipasserande.

Just målningen nedan refererar till konsthistoriens tradition av Venus-skildringar, och i synnerhet till en kampanj av Guerrilla Girls från 1985.

Det är riktigt smart och roligt att den röda hunden frågar ”Do bitches have to be naked to get into the Pet. Museum?”. Fortsätt läsa så får du veta varför.

Graffitimålning på P-huset Anna, 2018, Malmö. Okänd upphovsperson, kallad ”Röda hund”.

Guerrilla Girls, 1985

Museum of Modern Art i New York hade 1985 en utställning, ”An International Survey of Recent Paintings and Sculpture”. Problemet var att enbart 17 av 169 utställda konstnärer var kvinnor! Således var urvalet mycket ojämlikt.

Därför bildade en stor grupp kvinnor den anonyma gruppen Guerrilla Girls. De hade som syfte att protestera mot gubbväldet i konstvärlden med smart och uppseendeväckande aktivism. De framträdde alltid med gorilla-masker. På så sätt bevarade deltagarna sin anonymitet. Denna bild är ett exempel på hur de skapade uppmärksammade budskap.

Guerrilla Girls, 1985.

Frågan de ställer på affischen handlar om att kvinnor inom konsten tilldelas rollen som naket modellobjekt. Och inte som självständiga konstnärer som tas på allvar.

Venus

En ”Venus” inom den västerländska konsten är inte nödvändigtvis en avbildning av den antika gudinnan Venus. Det beror på att ”venus” kommit att beteckna en nakenstudie av en kvinna helt enkelt. Det är en mycket stor tradition inom konsten att avbilda nakna kvinnor som objekt för den manliga blicken att njuta.

Det finns en räcka kända Venus-målningar som konstnärer och reklammakare refererar till, än idag.

Morimuras take på Manets Olympia, 1988

Det finns så otroligt mycket att säga om bilden nedan. På B-kursen i konsthistoria ägnade vi ett helt seminarium åt en text som försökte reda ut vad konstnären Morimura egentligen ville säga med denna Venus-parafras. Därför ska jag inte gå in på några detaljer. Kortfattat kan dock sägas att konstnären problematiserar kring manligt/kvinnligt, öst/väst, en vit/en ickevit blick på konst, fördomar och konstruktioner om asiatiska män m.m.

Och så klart, bilden refererar till en annan mycket känd Venus-bild. Låt oss därför hoppa ytterligare ett steg tillbaka i tiden.

Morimura: Portrait (Futago), 1988.
Morimura: Portrait (Futago), 1988.

Manets Olympia, 1865

Målningen nedan chockade den pryda 1800-talspubliken när den ställdes ut 1865 i Paris. Inte för att kvinnan är naken, nä då, nakna fruntimmer finns det gott om i konsten. Däremot var det chockerande uppkäftigt att hon tittar rakt ut ur bilden och möter betraktarens blick.

Därmed uppstår direkt kontakt mellan besökarna och den nakna kvinnan, som helt uppenbart var prostituerad (finns en massa symbolik, ska inte gå in på det här, då blir det en novell…).

Manet: Olympia, 1865.
Manet: Olympia, 1865. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vår lärare i konsthistoria hade berättat att det ingick i den borgerliga livsstilen att män besökte prostituerade för att leva ut sin sexualitet. Däremot var det absolut inget det talades högt om. Men alla visste. Och att en sådan kvinna nu genom sin blick helt plötsligt hade offentlig direktkontakt med den borgerliga publiken var oförskämt!

Manet gjorde alltså en helt egen och självständig variant på temat Venus. Men vid denna tid föredrog publiken Venusar av en helt annan typ:

Alexandre Cabanel: Venus födelse, 1863.
Alexandre Cabanel: Venus födelse, 1863. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Nu hoppar vi bakåt igen!

Tizians Venus från Urbino, 1538

Här har vi nått renässansen och en inbjudande venus. Även här finns ting att avkoda, såsom den lilla hunden i sängen som signalerar trofasthet (till skillnad från Morimuras och Manets katter). I bakgrunden finns en brudkista. Denna venus är alltså av en dygdigare sort.

Tizian: Venus från Urbino, 1538.
Tizian: Venus från Urbino, 1538. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Giorgiones Slumrande Venus, 1510

Och här nedan är Giorgiones variant, som Tizian anspelade på. Ytterligare en kvinna vars kropp exponeras för den manliga blicken. I denna variant slumrar Venus. Därmed är det fritt fram för den manliga blicken att njuta kvinnan som objekt.

Giorgione: Den slumrande Venus, 1510.
Giorgione: Den slumrande Venus, 1510. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Slutligen kommer YSL:s variant i en reklamkampanj från 1999…

Har du sett någon speciell Venus-bild som du lagt på minnet? Skriv gärna och berätta genom att välja ”Kommentera” nedan.

Nu tar Livet och Konsten en lång och välbehövlig semester!
Vi ses här i höst igen!
/Lina

Relaterade inlägg

Slav under skönhetsindustrin eller del av en Venus-kult?

Venus i två versioner.

Get your kicks at Kicks

Jag spenderar en inte oansenlig del av min disponibla inkomst hos den rikstäckande skönhetskedjan Kicks. Kanske inte helt politiskt korrekt med tanke på ständigt pågående diskussion om skönhetshysteri och utseendefixering. Och tillståndet i världen. Det är liksom lite verklighetsflykt att välja en ny eyeliner när världsproblemen svider någonstans i utkanten av ens medvetande.

Färg och form

Om sminkinköp ger mig dåligt samvete, hur ska jag rättfärdiga dessa utflykter i den kommersiella skönhetsindustrin? Ett sätt att se förenklat på saken vore att gömma mig bakom mitt intresse för färg och form.

Ansiktet, en målad eller omålad duk?

Kroppen och särskilt ansiktet är en omålad duk som väntar på färger i passande kulörer för att skapa ett estetiskt uttryck. Borstar med rouge och highlight kan framhäva underliggande benstruktur, skapa volym. Hmm. Det är ju kul med färger, absolut, det skulle kunna vara ett slags argument. Men Kicks kvarstår som ett guilty pleasure. Det skaver fortfarande.

Carl Gustav Jung

Så kommer boken ”Jung och astrologin” av Hans Ljungqvist i min väg. Carl Gustav Jung (1875-1961) var en schweizisk psykiater, psykolog, författare, idéhistoriker och mystiker. Han intresserade sig mycket för människans själ, sagor, myter och olika kulturer. Jag har läst en del av och om Jung och kan varmt rekommendera denna herre om du gillar kultur och existentiella funderingar.

I´m your Venus

I boken ”Jung och astrologin” finns förklaringar till det mesta. Jag får veta att detta med skönhetsdyrkan är en del av en Afrodite/Venus/Freja/Ishtar-kult. I vår moderna och rationella värld har flertalet av oss människor ingen direkt medveten relation till gamla myter. Men myterna har inte alls mist sin makt över oss. De har bara bytt form och moderniserats.

Således kan jag via Kicks koppla ihop mig med planeten Venus. En planet som med sin närhet till solen antingen uppträder som morgon- eller aftonstjärna, bringar ljus i mörkret. Venus är ljusbäraren som uppträder exempelvis i form av Lucia. Venus var kärlekens gudinna i romersk mytologi. Hos grekerna hette hon Afrodite. I Norden Freja, fruktbarhetens gudinna. Hos assyrierna Ishtar. Etc.

Inom astrologin symboliserar Venus våra skapande talanger och skönhetsbehov. Författaren till ”Jung och astrologin” skriver:

”Denna arketyp för sin talan genom den gamla devisen det sköna är det sanna. Det sköna inom konsten får oss att öppna upp och komma i kontakt med livets egna flöden, att dricka gudomlig nektar; konsten som andlig förelöpare.”

Venus födelse

Detta får mig att tänka på målningen ”Venus födelse” av Sandro Botticelli (1445-1510). Motivet är undersköna Venus stående i en jättesnäcka. Klart att man vill bli sammankopplad med en sådan puma!

Venus-tempel i ett köpcenter

Slanka svartklädda uppasserskor tassar runt på Kicks butiksgolv, ständigt behjälpliga med att plocka fram rätt nyans på läppglans, låta dig dofta på senaste parfymen och låtsas förvånade när man vid hudkrämsinköp avslöjar sin ålder. I själva verket är de någon slags prästinnor i ett Venus-tempel. De skulle bara veta det när de löneförhandlar.

Besöken på Kicks blir genast mindre skuldtyngda när jag väljer Jungs förklaringsmodell. Lilla jag behöver inte ha dåligt samvete, säger farbror Jung. Jag är en del av en lång kedja med kopplingar både till världsrymden och till de stora myterna.

Ett tempel åt Venus ära?Vilket är ditt förhållande till smink och skönhetsprodukter? Skulle du klara dig utan att fixa till dig? Skriv gärna och berätta! (klicka på ”kommentera” nedan)

/Karolina

PS: I andra inlägg i denna blogg behandlar jag antikens gudar på olika sätt. Exempelvis kan kan du läsa om Leda och svanen och här om Zeus och Ganymedes.

Relaterade länkar