Skånetrafiken i ett romantiskt skimmer

Låt inte rubriken förleda er. Jag har INTE blivit positivt inställd till Skånetrafiken över en natt. Nej, jag syftar snarare på Skånetrafikens senaste bildval i sin sökfunktion. Kolla här!

skanetrafiken_cdf

Skånetrafikens sökfunktion.

Har du besökt Skånetrafikens hemsida på sistone (från en stor skärm, inte mobilversionen) kanske du har känt lite som jag: ”Var sjutton har jag sett denna bild tidigare?”

För visst känns bilden bekant? Två mansfigurer i ett vackert landskap, snett bortvända, betraktande något på avstånd…

skanetrafiken_cdf_detail

Two men contemplating a beach hut.

Två män betraktar en badhytt

Skånetrafiken har uppenbart låtit sig inspireras av konstnären Caspar David Friedrich. Således googlade jag fram bilden jag visste att jag sett någonstans. Bilden jag hade i åtanke heter ”Two men contemplating the moon” och finns i åtminstone tre varianter.

Målning av konstnären Caspar David Friedrich. Målningen påminner mycket om den som finns på Skånetrafiken.

Skånetrafikens inspirationskälla?! Denna version av motivet finns på Galerie Neue Meister, Dresden. Tillkomst 1829-30.

 

Romantiska män

Romantik inom måleri åsyftar inte kärlek (så som ordet används av oss idag). Istället hänvisar termen till en speciell period på 1800-talet, då man inspirerades av det gåtfulla i naturen.

Ett landskap kunde symbolisera något bortom denna värld, något som inte gick att sätta fingret på. Ytterligare kännetecken är att naturens skönhet ofta balanserar på gränsen till det hotfulla. I en sådan överväldigande natur fick människan utlopp för de stora känslorna och de stora frågorna. Om just Friedrichs landskap har jag skrivit i ett tidigare inlägg, läs det gärna!

Friedrichs motiv i ”Two men contemplating the moon” föreställer två män som betraktar månen. Denna himlakropp fascinerade de romantiska konstnärerna. Man tror att männen föreställer konstnären själv och hans elev August Heinrich.  I tavla nr 2 är det dock en man och en kvinna.

Målning av konstnären Caspar David Friedrich.

Denna variant finns på Alte Nationalgalerie, Berlin. Tillkomst ca 1824.

Målning av konstnären Caspar David Friedrich.

Och denna version finns på The Met, tillkomst 1825-30.

Same same but different

Så vad har Skånetrafiken gjort? I princip har de kopierat hela kompositionen. Och den varma färgtonen.

Även statusmarkörer är efterapade, fast i uppdaterad form. I de gamla målningarna signalerar männens kläder överklass. Detta har Skånetrafiken tagit fasta på och iklätt sina modeller kläder, som definitivt signalerar visst välstånd. De äldre herren bär rock (loden?), filthatt och en randig halsduk, konstnärligt slängd över axeln. Den yngre bär lagom pösig keps och värmande jacka.

De spatserar runt i en strandnära miljö, med största sannolikhet Falsterbo. Det hela signalerar avspänd fritid och hög status. Den lagom skamfilade badhytten ger en ruin-romantisk touch till det hela.

Fotografiet är sannolikt Photoshoppat i hög grad. Wow, Skånetrafiken, ni har verkligen lyckats med er parafras.

Hör gärna av dig med en kommentar!
Romantiska hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg

På vingar genom konsthistorien, del 15. Kråkor över vetefälten av van Gogh.

Idag tittar vi på Kråkor över vetefälten, av van Gogh. Tiden har nu tickat fram till sent 1800-tal och en oljemålning som en del påstår vara konstnärens sista.

Sanning att säga vet man inte riktigt vilken målning som blev den sista van Gogh gjorde. Men detta är i alla fall en av de sista, målad i juli 1890. Samma månad, (29 juli), tog han en revolver och sköt sig själv i bröstet. Två dagar senare avled han av skadorna på sjukhus. Målningen föreställer ett vetefält med en flock kråkor. Se här:

Bilden föreställer ett gult vetefält och en blå himmel där det svävar en flock kråkor. Konstnär är Vincent van Gogh.

Van Gogh: Vetefält med kråkor, 1890.


Kråkor, med eller utan symbolisk innebörd?

Man har gärna velat läsa in en symbolisk tolkning om konstnärens annalkande självmord i Kråkor över vetefälten. Men i ärlighetens namn kan vi inte alls veta om detta var syftet (avsiktligt eller omedvetet) med kråkorna…

Wikipedia förtäljer följande:  ”Kråkfåglar spelar en viktig roll som tur- och oturssymboler i många kulturer. Inte sällan förknippade folk de svarta arterna med död och ondska, och beskrivs som både otäcka, våldsamma, ondskefulla, eller till och med Satans fågel.”

/…/ ”I svensk folktro ansågs kråkan vara en mycket intelligent fågel. Exempelvis sade man att kråkan själv spjälkar sitt ben om det blir brutet. Kråkan kan i likhet med korpen vara en förklädd människosjäl, men framför allt har kråkan en varslande roll. Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor.”

Psykiskt lidande

Van Gogh skapade nästan hela sin konstnärliga produktion de två sista åren av sitt liv. 2100 verk, varav 860 stycken oljemålningar. Alltså ett skapande i manisk takt, av en svårt sjuk människa. Han hade psykoser och var inlagd i omgångar på sjukhus. Ett enormt lidande, helt enkelt.

/Karolina


PS: Här skriver jag om ett annat verk där kråkor medverkar, nämligen ett japanskt performance!

Relaterade inlägg

Yttre och inre landskap med C D Friedrich

Har du tänkt på att landskapsbilder kan vara bra metaforer för hur man mår? Att en bild av ett yttre landskap kan spegla ens inre mående, ens inre landskap? I dag skriver jag om hur målningar av C D Friedrich kan illustrera ens mentala hälsa.

Caspar David Friedrich (1774-1840)

Bombastiska naturvyer, stormande havslandskap, stilla vintervyer eller knotiga trädstammar i motljus. Dessutom syns ofta några enstaka människogestalter som blickar ut i landskapet från förgrunden. Det är konstnären Friedrichs signum.

Månsken vid havet, Caspar David Friedrich. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Han kom att bli en av de främsta konstnärerna inom romantiken som var den rådande konststilen under perioden ca 1770-1850. Då hyllade man de stora känslorna och uttrycken. Därefter kom den mer nyktra realismen och naturalismen att ta över.

Metaforer för inre landskap

Man kan gärna tolka Friedrichs episka landskap som uttryck för inre själstillstånd. Alltså som metaforer för känslor. Helt enkelt som inre landskap.

Vinterlandskap, Caspar David Friedrich. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Vid kriser känns ens inre som en stormig ocean. Naturkrafter som inte går att hejda river ens själ. Och därför omöjligt att navigera i. Följden är att man tar in vatten. Ens känslor dränker en.

Kanske en bild av ett inre landskap?

Bättre då med en lugn solnedgång över ett pastoralt landskap. Då mår man gott och kan lugnt gå till sängs full av tillförsikt inför morgondagen.

Kanske en bild av ett inre landskap?

Kanske är man frusen i själen. En inre vinter har lamslagit en och satt allt på paus inför kommande vår. Isformationer på ett fruset hav tynger ner ens inre. Livet på tomgång.

Kanske en bild av ett inre landskap?

Om du mår toppen kanske du kan blicka ut över ett inre lugnt hav inramat av vita klippor. Tillförsikt och harmoni vilar över bilden.

Kanske en bild av ett inre landskap?

Hur ser ditt inre landskap ut för tillfället?

Vinter i själens galleri
Har man haft en längre tids utställning på tema stormande hav och isblock i storformat så är livet inte särskilt muntert. Till slut tröttnar man på dessa tavlor! Man ska då minnas att de kan bytas ut. Antingen en i taget eller alla på en gång! Varför inte hänga upp en helt ny utställning?

Skifta utställning

Man får se till att få tag i lite andra bilder. Varför inte några mysiga soluppgångar och solnedgångar? Lugna hav med fredliga skutor som glider runt i motljus. Trygga trädstammar med kronor av friska gröna blad. Man får tänka att man är chefsintendent i sitt inre galleri.

Snart kan man ha vernissage! När man så småningom blickar tillbaka på utställningarna man haft kommer man med lite distans att upptäcka att de flesta faktiskt varit meningsfulla.

Livet: en resa


”Le Grand Voyage”, 2013, konstnär Helena Blomqvist. Bilden är publicerad med konstnärens tillstånd.

Helena Blomqvist är en svensk konstnär som arbetar med iscensatt fotografi. Bilden ovan har titeln Le Grand Voyage och kommer från bildserien Slumberland. Blomqvists bildserie handlar om en pojkes resa i drömmarnas land, tillsammans med ett vänligt monster.

Livet är en resa från vaggan till graven. En resa i yttre och inre landskap. Ibland behöver jag påminna mig om att förflyttning är nödvändig. Genom olika typer av landskap.

På bloggen Renovatio Mundi kan du läsa ett intressant inlägg om denna typ av ”sublima” landskap med en liten figur i förgrunden.

Tack till tålmodiga kollegor som modellat.

/Karolina


PS: I ett annat inlägg funderar jag över Skånetrafikens förhållande till Caspar David Friedrichs bildvärld.

Relaterade inlägg

Strövtåg i ett landskap av Ella Tillema

Under ett antal veckor denna höst har jag haft förmånen att varje arbetsdag kunna blicka på Ella Tillemas stora oljemålning Landskap. Det beror på att den ingick i en grupputställning på Falsterbo Strandbads konsthall. Här kommer en personlig betraktelse och analys av bilden.

Ella Tillema: Landskap 2011/2015. Olja på duk. Bilden är publicerad med tillstånd av konstnären.

Landskap som oroar

Tavlan är stor (1,60×2,5 m) och målad på liggande format. Förenklat kan man säga att motivet består av tre olika fält som tillsammans utgör ett landskap. En lerig åker längst ned, en upplyst byggnad ovanpå den och en mörk och molnig himmel längst upp. Vid en snabb anblick kan man konstatera att tavlan föreställer köpcentret Entré i Malmö, förmodligen en höstkväll.

Om man nöjer sig med att avkoda motivet på detta vis, och att inte reflektera ytterligare, så går man miste om mycket.

Ella Tillema gör konst med budskap

Ella Tillema använder sin konst för att reagera på omvärlden och hon behandlar ämnen i vår samtid som är svåra, både för den enskilda individen och för samhället i stort. Alltså finns det förmodligen saker och ting att fundera över i denna målning!

Faktum är att just Entré är ett sorgebarn bland alla köpcenter som de senaste decennierna växt upp som svampar ur jorden utanför städerna. Dessa standardiserade affärskluster suger livet ur stadskärnorna. Resultatet blir utarmade city.

Men Entré har haft stora bekymmer med lönsamheten. Därför har man försökt få det att fungera med olika typer av upprustning. Trots alla försök uteblir framgång.

Vad vill konstnären då säga med detta motiv? Vad säger bilden till mig som betraktare?

Delad komposition, kluven värld

Bildens komposition delar landskapet en bit ovanför mitten. Där möter den leriga åkern köpcentret. Vi kan se denna linje som en slags horisont. Men köpcentret hindrar marken från att möta himlen. Entré har landat som ett tomt och sterilt rymdskepp och täpper till den skånska myllan.

Komposition (förstärkt av mig). Bilden delas i tre fält. Tar det aldrig slut?

Leråkern kan symbolisera ett samhälle i samklang med naturen, där odling och närhet till naturen är viktigt. Köpcentret kan symbolisera ett helt annat sorts samhälle som bygger på snabb konsumtion, utan tanke på naturen som det trots allt hämtar sina resurser ifrån.

Ett antal trädsilhuetter utgör en sorglig försvarslinje innan den så kallade civilisationen tar vid.

Värt att notera är att vi inte ser byggnadens slut utan den fortsätter utanför tavlans kant, ut i det negativa bildrummet. Kanske fortsätter byggnaden i all evighet, som ett järnband som slagits runt vår jord. Vad vet vi? Bilden har helt klart civilisationskritiska undertoner nedgrävda i myllan.

Subliminala tecken i jorden?

Så en dag när jag tittar lite mer på tavlan upptäcker jag några detaljer som viskar till mig från myllan. Kanske är det bara jag som hör. Och jag är lite osäker på vad jag hör. Men det är intressant.

Ett djupt och vattenfyllt traktorspår i mitten av åkern leder blicken rakt in mot målningens mitt. Ljuset från Entré blänker i vattnet och spåren utgör ett klassiskt centralperspektiv. Traktorn som plöjt åkern verkar ha kört regelbundet fram och tillbaka över hela ytan. Men sen på slutet gjort några extra krumelurer. Dessa framträder mot det regelbundna mönstret. Är spåren verkligen en slump? Finns det subliminala referenser i leran?

En gestalt…

De vattenfyllda fördjupningarna bildar ett tecken. Det ser ut som en förenklad figur med långa ben och armarna utsträckta mot sidorna.

I detta fall skulle en konsthistoriker kunna läsa in en korsfäst kristus i figuren. I en västerländsk kontext skulle det vara ganska rimligt. Jag går lite längre bakåt än så och drar mig till minnes en märklig hällristning som jag fotograferade i Tanum för några år sedan. Den föreställer en gestalt med jättelånga armar som sträcks ut mot sidorna. Så här såg hällristningen ut.

Jag kan varmt rekommendera ett besök i Tanum, som är ett världsarv. På Vitlycke museum kan man få veta mycket om denna typ av bronsålderskonst och om hur livet var på den tiden.

Och lite till…

Är det långsökt eller bildar några andra spår konturerna av ett hjärta? Jag funderar fram och tillbaka. Är detta en vag och personlig tolkning? Ser någon annan detsamma som jag? Jag ställer frågan till min kollega: ”Har du sett hjärtat?” Jovisst, har hon det!

Ser du vad jag ser?

Alltså delar jag associationen med åtminstone en annan person. Intressant! Sammanfattningsvis ser jag en figur som verkar försöka omfamna jorden och ett stort hjärta. Är det inte precis vad vi behöver i denna kalla och grymma värld, där shopping blivit en religion och naturen exploateras?

Här kan du läsa vad konstkritikern Thomas Millroth skrivit i Sydsvenskan om tavlan.

Vilka tankar väcker min tolkning hos dig? Vad tänker du om bilden? Skriv gärna och kommentera!

/Karolina

PS: Om en annan typ av landskap har jag skrivit i inlägget Skånetrafiken i ett romantiskt skimmer. Läs det gärna!