Carl Gustav Jung (1875-1961) är en intressant karaktär i psykologins historia. Trots det är han nästan helt bortglömd! För något år sedan fick jag upp ögonen för hans tankar. Dessa kretsar oftast kring människans själ, kulturyttringar som konst och litteratur, sagor och myter.

Plockat från bokhyllan.

Många begrepp som används flitigt idag skapades av Jung. Emellertid är det inte många som känner till det. Exempelvis är arketyp och extrovert/introvert personlighet. Han menade att man kunde använda termen synkronicitet på händelser och till synes slumpartade sammanträffanden som betydelseskapande och klargörande i den enskilda människans liv.

När jag skrev denna bloggs första inlägg, om Venusmyten och skönhetsindustrin, så refererade jag till boken Jung och astrologin av Hans Ljungqvist, leg.psykolog/studierektor. Han är även författare till boken Kreativitetens hemlighet (2001). Mot bakgrund av inlägget kontaktade jag honom och han ville gärna ställa upp och svara på lite frågor om Jung.

Karolina: Vad var det du fastnade för hos Jung?

Hans: Hos Jung finns ett väldigt existentiellt djup, ett erkännande av tillvarons andliga dimensioner. Jung talar till den enskilda människan och hennes upplevelsevärld, inte till det akademiska kollektivet. Han talar till sökare, outsiders, inte till den intellektuella eliten.

När jag studerade nere i Lund i början 80-talet, fick jag och en kurskamrat själva ordna en seminariedag om Jung – en dag under 5 års teoretiska studier! De godkände dock att jag gick min egenterapi hos en jungiansk terapeut.

Karolina: Hur står det till med Jung idag?

Hans: Måste säga att jag nog häpnar lite över att så många av de yngre inom dagens psykologkollektiv knappt vet vem han var. Men så är jag väl lite av en nörd. Jag har studerat jungianska tankegångar sen sent 70-tal och tycker att jag fått en större bild av den mänskliga existensen på detta sätt.

Karolina: Om vi tar ett begrepp som arketyper, har det någon relevans idag i vårt moderna samhälle?

Hans: Hela reklamindustrin arbetar, medvetet eller omedvetet, med just arketyper i en eller annan form. Jag jobbade själv åt en reklamfirma på 90-talet som spökskrivare. De ville ha mytologiska förtecken inför lanseringen av ett större svenskt varumärke. Det kallas idag inom managementvärlden för storytelling, d.v.s att man förankrar en företeelse mytologiskt. Myten är själens eget DNA.

Karolina: En liten fördom jag har mot psykologi idag är att den ofta ignorerar patientens livsåskådning, tankar om själen och människans plats i universum. Vad tror du? Och om så är fallet, är det därför Jung fallit i glömska?

Hans: Det sekulärt materialistiska synsättet har idag mer eller mindre totalt tolkningsföreträde. Detta synsätt säger oss att tillvaron är helt utan mål och mening. En ekande meningslös tomhet.

Man menar att medvetande är inget annat än elektrokemisk aktivitet i grå materia, d.v.s. hjärnan. Hela skapelsen är bara ett gigantiskt tärningskast. Slumpens skördar. Att då komma och prata om själen och ett sökande efter mening, ja det blir förstås en aning magstarkt.

Jung anklagas ofta för att ha varit en mystiker, och det är delvis sant. Hans upplevelsevärld är mycket lik mystikernas. Det fanns en stark spänning inom Jung mellan vetenskap och det andliga.

Han ville bli sedd som vetenskapsman men kunde inte negligera sina direkta andliga upplevelser. Jung lyssnade till den stilla inre rösten. Något som inte är fullt så lätt för oss att göra i vår numer så högljudda och larmande värld. En tid när polerad yta premieras framför själsligt djup och kontemplation.

Karolina: Du menar alltså att man anser att det är negativt att psykologiska teorier och mysticism kan ha beröringspunkter? Varför tror du det är så?

Hans: Det hela faller tillbaks på den världsbild jag nämnde nyss. Det finns ingen plats för det mystiska, det transcendenta. Sånt där får konstnärer och poeter ägna sig åt. Vuxna moderna, förnuftiga människor tror inte på något sådant flum. Det är sagor för barn – och outsiders.

Scientismen, tillbedjandet av vetenskapen, är numer religionen för dagen. Det enda som finns, det enda som är verkligt, är det som är tillgängligt för våra fem sinnen. Allt annat bara fria fantasier, påhitt eller ren och skär lögn.

Jung däremot ansåg att religion/andlighet utgör en läkande kraft i människans psyke. Jag har själv en idé om att vi idag i många stycken når vår andliga sida genom skapande verksamhet i olika former. Flow som en port till större rymd. Jag har utvecklat detta i min andra bok, Kreativitetens hemlighet. 

Karolina: Vad jag har förstått så menade Jung att den yttre världen (omvärlden) och den inre världen (människans psyke) korresponderar. Om mänskligheten har tumult i sitt inre så skapas kaos även i den yttre världen. Är inte detta högaktuellt, så som världen ser ut idag?

Hans: Jung menade att den inre och den yttre världen är två sidor av samma mynt. Detta gäller både för individ och kollektiv. Man måste finna helhet, mening inom sig själv för att kunna bidra till detta i den yttre världen.

Vi smittar varandra med känslor. Kaos inombords ger i regel kaos utanför i våra mellanmänskliga relationer. Yttre reflexer av inre tillstånd. Jungs synkronicitetsbegrepp kommer in här. Ett yttre sammanträffande som speglar en inre psykisk process. Världen likt en spegelsal. En underbar mystiker ifrån vår egen kultursfär, Franciscus av Assisi, uttryckte det på följande sätt: ”Det vi söker är den som söker”

Karolina: Hur tror du att framtiden ser ut för Jung?

Hans: Jag tror inte att jungianska tankegångar kommer att inta någon central roll framöver inom den officiella psykologin, annat än att enskilda psykologer låter sig inspireras och kanske smittar andra att söka i den riktningen.

Men jungianska tankegångar kommer, nu som innan, alltid att finnas som en underjordisk livgivande idéströmning att hämta inspiration ur. Många är det som har druckit ur detta flöde.

Ett kuriosum som inte många känner till, är att Jung var den som gav den utlösande inspirationen till skapandet av Anonyma Alkoholister och tolvstegsmodellen. Andlighet som medicin mot missbruk.

Karolina: Vad ska man läsa om man vill lära sig mer?

Hans: Den absolut bästa boken på svenska, är Kurt Almqvists ”Att läsa Jung”. Kurt, f d rektor på nu insomnade Junginstitutet, Skeppsbron Stockholm, ger en djuplodande analys av Jungs sätt att förstå människan och existensen. Kanonbra bok, helt enkelt.

På antikvariat kan man kanske hitta den gamla boken Från Freud till Jung av Ivar Alm. Alm var den som på allvar introducerade Jung här i Sverige och den som sedermera översatte Jungs självbiografi, Mitt liv, till svenska. I det engelskspråkiga utbudet rekommenderar jag Deirdre Bairs tungviktare Jung: A Biography.

Om man går ut på Youtube kan man hitta intressanta dokumentärer om Jung.
Länk till långfilmen A Matter of Heart
Länk till dokumentärserien The Wisdom of the Dream

Face to Face (den berömda BBC-intervjun):

Det finns även en liten intressant dokumentär från BBC som ger en god och poetisk inblick i Jungs teorier, Sea of Faith.
Del 1.

Länk till del 2

Skönlitteratur med touch av Jung

Om man vill närma sig Jung från den skönlitterära sidan, är det Herman Hesse som gäller. Hesse var nära vän till Jung och gick även i analys hos en jungiansk psykolog. Han skickade alltid ett dedicerat exemplar av sina nya böcker till Jung.

Demian och Stäppvargen är direkt relaterade till Hesses egna arbete med sig själv i jungiansk terapi. Hesses absoluta mästerverk är förstås annars Glaspärlespelet, den bok han fick nobelpriset för 1946. Under de många år det tog för honom att förbereda detta opus, skrev han samtidigt en annan liten bok, Österlandsfärden. En esoterisk kioskvältare av klass. En virtual reality utan dator och glasögon.

Och inte att förglömma… Här i Sverige har vi ju vår egen nobelförfattare, psykologen Tomas Tranströmer, vars svindlande poesi har många jungianska associationsbanor.

För mig var det mycket intressant att få svar på dessa frågor och förhoppningsvis för dig som läsare också! Tack till Hans Ljungqvist.

Relaterade länkar

• En träskalle ringar in konst med dendrokronologi
• Slav under skönhetsindustrin eller del av en Venus-kult?