Kategoriarkiv: Livet

Gungan, del 3. Kenneth Noland och ett abstrakt svingande.

Publicerat av
Svara

Idag tar vi oss fram 88 år i tiden från förra gung-spaningen. Vi landar i Kenneth Nolands Swing (1964).

Denna amerikanska konstnär sysslade under 50-talet med abstrakt expressionism och efter det minimalism. Men mest känd är han inom det som kallas Color field painting (färgfältsmåleri).

Han gjorde bilder som kan delas in i fyra olika kategorier. Cirklar, v-former, ränder och målningar på dukar som hade olika geometriska former. Swing tillhör kategorin v-form. På engelska kallas dessa målningar chevrons och kan vara den vinkel som anger gradtillhörighet inom exempelvis militären.

Han intresserade sig mycket för hur färger samspelar. Man kommer lätt att tänka på Piet Mondrian när man ser hans bilder.

Kenneth Noland, Swing, 1964, akryl på duk, 251 x 249 cm. Tillstånd från Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen, Düsseldorf, © VG Bild-Kunst, Bonn

Satte titlar på det abstrakta
Andra exempel på målningstitlar är Heat, Play och Ringing bell. Det är uppfriskande med en abstrakt målare som sätter titlar på sina bilder, tycker du inte?

Swing kan både betyda verbet gunga och substantivet gunga. Det leder till att vi försöker tolka bilden på ett visst sätt. Den kvadratiska målningen är vriden 90 grader och ställd på sin spets. Vinklar i gult, murrigt grönt, rött och blått bildar en v-form som löper parallellt med dukens kanter.

Jag tittar på bilden om och om igen. Blicken vill hela tiden dras in mot vinkelns mitt, samtidigt som det finns en dragkraft ut mot dukens kanter och utanför duken. En dynamik som drar blicken fram och tillbaka uppstår. Är detta anledningen till titeln Swing?

Svängande pendel
Framåt/uppåt och bakåt/nedåt. Motsatta krafter som skapar rörelse. Man hör ofta talas om en ”pendel som snart svänger”. Som om det fanns en inbyggd rörelse fram och tillbaka i vår tillvaro.

Just nu tycker jag att världen har pendlat till ett förskräckligt och uselt tillstånd. Det är inte mycket som kan hålla humöret uppe om man ser sig omkring i världen. Gungan tycks ha fastnat i ett taggigt buskage av hat, miljöförstöring, våld och egoism.

Men vi får inte tappa tron på att vi så småningom kommer att gunga tillbaka till något bättre! Eller vad säger du? Kommentera gärna!

Relaterade inlägg

Fredrik Lindqvist, gamla textilier och återvinning

Publicerat av
1

Här kommer en extra spaning insprängd i maj.

Jag flyttar

Ett bohag ska sorteras, rensas och packas ner. Exempelvis ska utslitna frottéhanddukar från barndomen kasseras. Och hemvävda löpare med fläckar som inte går bort ska gå samma öde till mötes. Likaså blekta örngott med prydligt broderade monogram. Och kasserade  mysbyxor och trasiga t-shirts. Allt sådant hamnar i påsar som ska till återvinningen. Kort sagt: Det blir många påsar.

Mot återvinningsstationen!

Glad i hågen och med en befrielsekänsla inombords kör jag till Lilla Hammars återvinning i Höllviken. Nu ska jag vara ordentlig och återbörda till jorden vad jag lånat i form av textila fiber!

Vilken besvikelse…

Men ack, personalen på sopstationen upplyser mig om att textilier i nuläget inte går att återvinna hos dem. Resultatet blir att allt ska slängas i det brännbara! Med en nypa ångest i magen tömmer jag påsarnas innehåll i den gigantiska containern.

Jag hade kunnat ta påsarna med mig och fraktat runt dem till jag hittat något annat ställe att återvinna på. De finns! Exempelvis H&M tar emot textilier. Men icke! När det gäller min iver att banta logistiken kring mitt flyttkaos vinner latheten över godheten.

Fredrik Lindqvist återanvänder textilier i sin konst

Några dagar senare är jag på Konstitutet och lyssnar på konstnären Fredrik Lindqvist. Han trycker träsnitt på tyg, t ex mönstrade påslakan. Sen syr han ihop de olika tygerna till fantastiska kollage. Ibland är de jättestora. Han gör även textila skulpturer, t ex skalbaggar och blommor.

Jag tycker mycket om hans bilder. För ett antal år sedan hade jag förmånen att få vara med och ställa ut hans verk på Falsterbo konsthall.

Träsnitt på textil av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på textil av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.


Skildrar konsumtionssamhällets stress

Fredrik berättade om de motiv han avbildar. Ofta är bilderna kommentarer till den uppskruvade och konsumtionsinriktade värld vi lever i. Det galna tempo med överdriven fokus på yta och prylar. Miljöförstöring och djur som trängs undan av människan.

Träsnitt på textil av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.


Förlåt mig, Moder Jord!

För att döva mitt samvete surfar jag in på Vi-skogen och köper 10 träd. Sen mailar jag Sysavs kundtjänst och uttrycker åsikten att de är otidsenliga som inte återvinner textila fiber.

Kanske kan Moder Jord känna av mina försök att kompensera mitt slappa agerande på sopstationen?!

Hälsningar Karolina

Steglitsan

Publicerat av
2

Idag blir det boktips!

En vårdag för ett par år sedan såg jag för första, och hittills enda, gången i mitt liv en steglits. Den flög intill vägkanten utanför ett villaområde i Falsterbo. Ovan fågelskådare som jag är noterade jag en annorlunda pippi, beige med gult i vingen, svartvitt mönster på stjärten och röd i ”ansiktet”.

Inte visste jag vad det var. Emellertid fick jag hjälp av en fågelskådande kollega; det var absolut en steglits.

Steglits. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Jag tyckte det var ett märkligt sammanträffande. Det berodde på att jag just då höll på att läsa romanen Steglitsan av Donna Tartt. En roman som förtrollade mig och snabbt fick mig att utnämna Tartt till en av mina favoritförfattare. Men att läsa hela hennes romanproduktion går tyvärr relativt fort. Hon ger ut en bok bara vart tionde år. Alltså hittills bara tre stycken. Men vilka romaner!

Bombdåd, konststöld och sorgebearbetning

Steglitsan handlar om Theo som vid ett museibesök förlorar sin mamma i ett bombdåd. Utan att riktigt veta varför, så stjäl han i tumultet målningen Steglitsan av Carel Fabritius.

Därefter får vi följa Theo och målningens irrfärder genom livet. Och som en röd och plågsam tråd finns Theos djupa saknad av modern. En moder som visade honom vägen in i konstens värld.

Den kända målningen som inspirerat till romanen Steglitsan.


Steglitsan, konstnär Carel Fabritius, 1654. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Sorgehanteringen och hanteringen av tavlan (vad gör man med stöldgods?) leder Theo in på märkliga äventyr. Exempelvis består persongalleriet av ytterst speciella karaktärer som knarkhandlare och konstskojare. Men där finns även trofasta vänner och nära relationer.

Jag hoppas att du kan ta dig tid och ro att läsa Steglitsan. Sammantaget är det en vansinnigt bra bok! Här kan du läsa recension från Svenska Dagbladet.

Slutligen undrar jag om du har läst någon bra roman som handlar om ett konstverk eller konstvärlden? Tipsa gärna här!

/Karolina

PS: Jag har skrivit ett annat inlägg om den kända målningen, En superstar-steglits.

 

Relaterade inlägg

Kännbart – En utställning för flera sinnen

Publicerat av
2

Förra inlägget handlade om att få ögonkontakt med konsten. Men vem har sagt att just jag ska ha syn och hörsel? Och att jag ska få uppleva världen med alla sinnen? Utställningen Kännbart väcker tankar.

Skulptur som ingår i utställningen Kännbart. Klicka på bilden för att läsa mer om verket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Tankeväckare

Dessa tankar väcktes förra veckan på ett seminarium arrangerat av Ystad konstmuseum och Bästa Biennalen. På Ystad konstmuseum visas just nu en fantastisk utställning. Kännbart, heter den. Utställningen ska strax turnera vidare.

Konstverk man kan känna och spela på. Klicka på bilden för att läsa mer om konstverket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Känn gärna på konsten!

Utställningen består av konst som man kan uppleva även om man har en eller flera funktionshinder. Exempelvis om man är blind/synskadad/döv/har nedsatt hörsel eller en kombination. Därför ingår konstverk man får känna och klämma på, lukta på, känna vibrera, spela på… Alltså sådant man vanligtvis inte får göra i en konstutställning!

En skulptur man gärna kan känna på. Klicka på bilden för att läsa mer om verket. Fotograf: Per Torgén, Örebro läns museum.

Mista sin syn

En föreläsare på seminariet var Torbjörn Svensson som varit involverad i utställningen på olika sätt. Till skillnad från de flesta andra föddes han med en grav dubbelsidig hörselnedsättning. Dessutom fick han i vuxen ålder ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa (RP), eller rättare sagt Usher Syndrom typ 2. En följd av sjukdomen är att han numera enbart ser ca 5% på ena ögat.

Vardagens vedermödor

Med glädje och humor delade Torbjörn med sig av sin vardag och sina vedermödor i en värld anpassad för oss som ser och hör. Vi fick ta del av den livskris som ögonsjukdomen utlöste. Tänk att mista synen i vuxen ålder! Det är nog den värsta mardröm jag kan tänka mig. Kanske du också?

Å andra sidan fick Torbjörn frågan om hans funktionsnedsättning hade fört något gott med sig. Han svarade att det hade tvingat honom att leva i nuet, att vara närvarande och inte stressa. Tänkvärt!

Torbjörn Svensson. Bildkälla: Torbjörn Svensson.

En tuff värld

Vardagen måste bli bättre för alla som lever med en funktionsnedsättning. Men världen är så hård idag. Och man måste passa in i en mall. Problemet är att många med dövblindhet har sin egen unika kombination och livssituation. Men myndighetspersoner och beslutsfattare begriper inte det. Resultatet blir att systemen som ska underlätta bara är anpassade till ”normalfall”. Och vem är normalfall?

Sammanfattningsvis saknas det tid och empati i vår kalla tid! Allt ska gå så fort och vara så effektivt.

…så länge hjärtat kan slå

Jag är otroligt tacksam att jag lever och kan röra mig. Och att jag har syn och hörsel. För vem har sagt att just jag ska ha det? Att möta en dövblind får mig att förstå hur OTROLIGT PRIVILIGIERAD jag är.

Materiella ting, ägodelar och pengar kan komma och gå. Vad som verkligen betyder något är att man får vara frisk och i balans. Att man har nära och kära som älskar och bryr sig om en. Och att man kan begripa att uppskatta det lilla. Slutligen kommer några saxade rader från Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå”:

…//Om blott en dag eller två
så håll till godo ändå,
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på böljorna gunga?
…//

Här kan du läsa Torbjörns blogg ”Att leva med RP”
Utställningen Kännbarts turnéplan.

/Karolina

Relaterade inlägg

Ögonkontakt med konsten

Publicerat av
1

Vi hör ofta att vi behöver bli sedda för att må bra. Finns det något bättre sätt än direkt ögonkontakt?

Få ögonkontakt med konsten

Jag gillar mycket att titta på porträtt. Ibland uppstår en märklig kontakt med de avbildade. Därför stannar jag gärna upp och funderar lite över vilka de var. Bland annat undrar jag hur de levde och vilka egenskaper de hade. Därför tycker jag det är fascinerande att man kan betrakta ett porträtt från 1600-talet och känna att man har kontakt med personen ifråga.

Motivet tittar rakt ut ur tavlan och ögonkontakt uppstår.

Monsieur Bertin, målad av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1832. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Monsieur Bertin och jag

Om jag ska välja ett exempel på en person som går att få bra ögonkontakt med, blir det nog monsieur Bertin, målad av Jean-Auguste-Dominique Ingres, 1832. Monsieur Bertin sitter som en åldrad krabba med håret på ända. Han verkar självsäker och luttrad.

Joan Miró målade ofta ögon

Joan Miró fick ofta uppdrag att formge affischer. Han ansåg att de som gick förbi skulle känna att affischen sökte ögonkontakt med dem. Därför målade han många ögon i bilderna till affischerna. I likhet med affischerna målade han ofta ögon i sina andra bilder också.

Han gjorde affischer till utställningar han själv skulle delta i, men även många andra: fotbolls-VM, Amnesty International, Unesco, Katalanska kongressen m fl.

Ögonkontakt med Marina Abramovic

Jämfört med Miró använde Marina Abramovic ögonkontakt på ett helt annat sätt. Från mars till maj 2010 pågick en numera legendarisk performance, The artist is present, på MoMA (Museum of Modern Art, New York).

Besökare fick köa i timmar för att i en stund få sitta mitt emot konstnären. Slutligen fick besökarna sin belöning när konstnären med fullständig närvaro mötte deras blick. Sammantaget satt varje besökare i genomsnitt fem minuter. Totalt genomfördes 1545 sittningar. Anmärkningsvärt!

Missa inte ögonen på Mazettihuset i Malmö

Om du går Bergsgatan norrut från Möllevångstorget passerar du Malmö Chokladfabrik (f d Mazetti). Höj din blick så ska du se att ett par stiliserade ögon blickar ner på dig.

Ögon-kakao-skylten på gamla Mazettihuset i Malmö. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Mazetti tillverkade en mycket populär produkt som kom att heta ögon-kakao. 1956 formgav Olle Eksell produktens förpackning. Det är dessa ögon som nu syns högt där uppe på en stor kakaoförpackning.

Historien bakom chokladfabriken och kartongen på Mazetti-husets tak skrev Stephan Skougaard ett intressant inlägg om i sin blogg om Malmöbyggnader.

Vilka porträtt lyckas få kontakt med dig? Har du någon favorit? Berätta gärna i en kommentar!

/Karolina