Kategoriarkiv: Populärkultur

Tre skivomslag med trallande jäntor

Publicerat av
4

Inför internationella kvinnodagen funderar jag kring tre fina skivomslag som finns i min lilla LP-samling. Madonna, Neneh Cherry och Cilla Black. Upplägget är detsamma: ett porträtt eller halvbild där artisten i fråga håller händerna i kors över bröstet mot en enfärgad bakgrund.

Lika men ändå så olika skivomslag

Madonna: You can dance

Född 1975 så vore jag en fjant att inte erkänna att jag beundrat Madonna djupt. I likhet med många andra tonårstjejer på 80-talet tyckte jag att Madonna var en gud.

Det är You can dance jag ska snacka om här. Ett remixalbum som kom 1987.

Skivomslag med Madonna.

I en tjurfäktarinspirerad outfit tittar Madonna både lite blygt och intensivt på oss. Ljussättningen är platt och nästan inga skuggor skapas. Armar och händer döljer ett förmodat dekolletage. Huvudet är aningen nedböjt. Bakgrunden är klarröd.

Rött är nog den mest symboltyngda kulören i hela färgspektrumet. Den signalerar bl a ilska (”se rött”) och passion, två ytterst applicerbara sinnesstämningar när det gäller tjurfäktning. Dessutom är rött blodets färg, en kroppsvätska som inte sällan spills under dessa grymma spektakel.

Sist men inte minst kan vi notera en svart sombrero som hänger ned bakom artistens huvud. Dess runda form påminner om en svart sol eller gloria som halkat ned en smula. Madonna är ingen duvunge!

Hon har annekterat manliga tjurfäktarattribut. Emellertid fyller hon dem med kvinnlighet, vacker make-up och sval attityd på ytan. Men vem är det Madonna tittar på? Oss? Är det vi som är tjuren? Inbjuder hon till en fight eller har hon gett upp? Man kan förmoda att det är en manlig blick hon möter. Bilden är tvetydig att tolka och därför tycker jag den är intressant.

Texten i vitt är skriven med slarvig handstil och skänker en personlig touch till omslaget.

Sammanfattningsvis kan ni nog förstå vilket intryck detta omslag gjorde på en 12-årig flicka 1987, på landet i nordöstra Skåne. Därför vill jag nu tacka mina gudföräldrar Majsan och Putte som kom med denna fantastiska julgåva!

Neneh Cherry: Raw like sushi

Bara ett par år efter You can dance var jag stor nog att köpa mina egna skivor. En som stannat kvar i skivbacken och inte rensats ut genom åren är Neneh Cherrys debutalbum Raw like sushi. 1989 var det förmodligen ingen som provat sushi i lilla Oppmanna, byn där jag växte upp. Man visste knappt vad det var.

Under mina stackars tonår var detta LP-inköp förmodligen den coolaste handling jag åstadkom!

Skivomslag med Neneh Cherry.

Kameran som fångat Neneh är placerad aningen i grodperspektiv. Hon tittar ner på oss. Ljussättningen är ett ganska hårt sidoljus som skapar en tydlig skuggsida. Liksom Madonna döljer hon ett dekolletage, men vi anar en svart BH, där det ena bandet glidit ned. Hon har gigantiska dollartecken hängande i öronen och runt halsen en kraftig kedja med ett jättestort hänge. Tunga guldsmycken, tänk hip-hop, pryder handlederna.

Värt att notera är att händerna är lindade likt en boxares. Här är en dam som ska gå en match!

Hennes namn skrivet med versler (stora bokstäver) och spärrade (ihopdragna) till en massiv textrad som knappt går att uttyda. Bokstäverna är stentuffa och maximalt sammanhållna. Och Neneh är sannerligen sammanbiten.

Cilla Black

I slutet av 90-talet inhandlades denna LP i Stockholm, förmodligen på Myrorna eller liknande. Något ställe där en fattig student kunde hitta ett och annat fynd. Cilla Black var typ Storbritanniens Lill Lindfors. Jag lyssnade på skivan om och om igen och tyckte att den var störtbra. Det tycker jag fortfarande.

Skivomslag med Cilla Black.

På detta skivomslag syns en leende Cilla med huvudet på sned. Stylad precis i enlighet med det decennium då skivan kom, d v s 60-talet. Ett starkt sidoljus skapar hårda skuggor och påminner om kraftig scenbelysning. Bakgrunden är svart, black. Passande!

Till skillnad från tuffa Neneh framstår Cilla som en snäll och rar böna. Jämfört med sexiga Madonna saknar Cillas bild erotiska undertoner. Kort sagt är det bara käckt och trevligt. Därtill är texten, ”Cilla”, skriven på ett sätt som snarast påminner om ett ”Kalle Anka-typsnitt”. Alltså färgglatt och ofarligt.

Ladies with an attitude

Dessa tre damer påminner mig om att man signalerar mycket med sin attityd. Olika situationer kan kräva att man plockar fram olika sorters attityd hos sig själv. Man kommer långt med ett medvetet använt kroppsspråk och styling. Och ibland är man tvungen att rusta sig som Neneh. I andra situationer kommer man längre med Cillas käckhet. Slutligen kanske Madonnas erotiska trixande vara ett användbart grepp!

Jag avslutar med följande passande rader från låten Vouge (Madonna):

“Ladies with an attitude
Fellows that were in the mood
Don’t just stand there, let’s get to it
Strike a pose, there’s nothing to it”

Har någon artist  betytt mycket för dig? Något skivomslag eller affisch som gjort stort intryck? Skriv gärna och berätta!

/Karolina

Relaterade inlägg

Konsthistorier på SVT!

Publicerat av
2

Ni vet det där mediet Television… Och det där som heter Public Service…  Ja! Det existerar fortfarande! De sänder just nu den intressanta serien Konsthistorier.

Idag vill jag tala mig varm för programmet Konsthistorier. De har redan visat 4 av 6 avsnitt och allt ligger kvar på SVT Play ända fram till augusti (2017).

Nutid möter dåtid

Konceptet är att knyta ihop äldre pionjärer inom svensk konst med nu levande konstnärer eller designers. Varje program har ett eget tema.

Saga, ockultism med mera

Första delen hade tema Saga och då möttes Roger Anderssons och Elsa Beskows konstnärskap. I andra delen var det tema Ockultism och då var Hilma af Klint i fokus ihop med Jonny Johansson, chefsdesigner på Acne Studios. Och så vidare…

Programmen är 29 minuter långa och alldeles lagom. Konstnärerna träffar intendenter, släktingar till de avlidna konstnärerna och så är det inslag med ytterligare andra konstnärer som behandlar samma tema.

Personliga möten

Jag fick gåshud när Elsa Beskows barnbarn (nu en äldre tant) tårögt berättade för Roger Andersson om hur Elsa varje tredje advent hade dukat fram ett pysselbord till släktens barn och hur fantastiskt det hade varit.

Ur serien Konsthistorier.

Designern Jonny Johansson (Acne) höll på att tappa hakan när han av Iris Müller-Westermann fick inblick i Hilma af Klints andliga uppdrag som hon hade accepterat för att ”ta ner” ett stort antal bilder till jorden från en annan sfär.

Ur serien Konsthistorier.

Det blir väldigt fint och levande när man låter samtiden gå i dialog med dåtiden. Man förstår att människor i alla tider försökt att förstå tillvarons mysterier. Genom konstnärer har dessa funderingar fått en visuell form som talar till oss betraktare trots att tiderna förändrats radikalt.

Missa inte detta!

PS: Jag har även tipsat om en annan bra serie som handlar om rokokon.

Relaterade inlägg

Trappan. Mot högre höjder!

Publicerat av
2

Trappan har intressant symbolik som en plats för transcendens. Alltså övergång från ett stadium till ett annat. Detta inlägg handlar om några kända och mindre kända trappor. Och om den symboliska betydelse en trappa kan ha.

Stairway to heaven

Om vi konsulterar ett symbollexikon har trappan betydelsen uppstigande, transcendens (övergång till en ny existensnivå). Trappan utgör en kontakt i båda riktningar mellan himmel och jord. Således kan människan stiga upp till himmelriket och gudomen kan sänka sig ned till jorden. Därför är det en färd från det profana till det sakrala och tvärtom.

Jakobs stege, konstnär Wenceslaus Hollar. Bildkälla: Wikimedia Commons.

I gamla testamente kan man läsa berättelsen om Jakobs stege. Emellertid har senaste bibelöversättningen ändrat ”stege” till ”trappa”.

Från religiösa dimensioner

En tankevandring mellan det världsliga och det andliga kan alltså symboliseras av en trappa. Om du följer denna blogg förstår du att jag funderar mycket över sakernas tillstånd. Över livet, existensen, döden, själen.

Jag tror att det finns högre sfärer än den värld vi lever i med våra fysiska kroppar. Ibland kan man med tanken stiga uppåt och fantisera om dessa sfärer. Eller genom meditation uppleva kontakt med högre nivåer. Det har jag ännu inte testat. Men trappan är i alla fall en perfekt symbol att utgå ifrån för att låta tanken vandra iväg till dessa spännande dimensioner.

Jakobs stege, konstnär Gustave Doré. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Barockt trapptrixande

Scala Regia är en barocktrappa i Rom som leder från Peterskyrkan till påvens bostad. Barocken var en stilperiod från 1600-talet och fram till de första årtiondena på 1700-talet. Under barocken var man intresserad av överdrifter, det teatrala, att fascinera och att tala till känslor.

Trappan Scala Regia är därför konstruerad med ett perspektivtrick. Dess bas är bredare och sedan smalnar trappan av uppåt, så att den upplevs brantare och mer dramatisk nedifrån.

Scala Regia, Vatikanen. Kopparstick av E. Challis. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Samma trick har för övrigt använts i byggnaden där jag arbetar, Falsterbo Strandbad. 2009 uppfördes huset, ritat av Kjellgren Kaminsky Arkitekter. Den långa paradtrappan smalnar mycket riktigt av upptill, men det är ett trick som de flesta besökare inte ens är medvetna om. Tur att det finns hiss för trappan verkar oändlig!

Trappan i Odessa

Trappan i Odessa (Ukraina) måste vara filmhistoriens trappa nr 1. I  filmen Pansarkryssaren Potemkin (1925) av Sergei Eisenstein utgör den en dramatisk fond och även aktör. Vem minns inte barnvagnen som mot sitt öde obönhörligt studsar utför.
Länk till filmklipp

För övrigt har trappan i Odessa ett antal avsatser, platåer. Står man nere vid trappans fot lär platåerna inte synas. Ett resultat av det är att trappan verkar oändlig. Dessutom har arkitekten använt barocktricket jag nämnde ovan. Trappan har alla förutsättningar att vara en utmärkt skådeplats för dramatik. Hoppas att jag någon gång får tillfälle att resa till Odessa och uppleva trappan.

Kanske du minns den glassiga trappan i TV-såpan Dynastin där så många tillskruvade situationer utspelade sig? Orsaken är att trappan är en perfekt fond där maktförhållanden kan illustreras och snabba positionsbyten kan förändra handlingen. Här kommer en fin kompilation av trappscener från Dynastin.

Svindlande höjder på film

I Hitchcocks En studie i brott (originaltitel Vertigo) utgör trapporna i ett klocktorn ett psykologiskt hinder som filmens höjdrädda huvudperson Scottie måste övervinna för att kunna lösa en gåta.

I en scen tittar Scottie förskräckt ned i trappschaktet i klocktornet. En sugande känsla av svindel åstadkoms genom att med kamera göra en åkning bakåt kombinerat med en inzoomning, så kallad ”dolly zoom”. Titta på sekvenserna här.

Hitchcock var först med detta trick som sedan dess återkommit i lite olika filmer. I den fantastiska intervjuboken Samtal med Hitchcock av Francois Truffaut förklarar regissören hur han lyckades övertyga filmbolaget om att genomföra den krångliga och dyrbara manövern.

Fobi

Höjdrädsla kan slå klorna i den fysiska kroppen, utgöra hinder och svårigheter för den som lider av detta. Höga höjder är en vanlig fobi och kallas med en vetenskaplig term akrofobi. Men tack och lov lider jag inte av den fobin. Därför kan jag utan problem njuta av utsikter från höga höjder så länge det finns räcken och säkert underlag. Från en hög höjd kan man få perspektiv på saker och ting, kanske tänka klarare och njuta av vackra vyer.

Har du någon favorittrappa? Skriv gärna och berätta om du har något speciellt minne av en verklig eller fiktiv trappa som betytt mycket för dig!

Magiska portaler i konsten och verkligheten

Publicerat av
Svara

Portaler till magiska världar

Jag vill gärna hitta en portal som leder till en magisk värld. I likhet med många andra drömmer jag mig ibland bort. Vem gör inte det?

Som liten blev jag mycket gripen av fantasynovellen ”Allrakäraste syster” av Astrid Lindgren. Boken är fantastiskt illustrerad av Hans Arnold. Den handlar om flickan Barbro som hittar en gång till en annan värld just under en rosenbuske. I den andra världen finns hennes fantasisyster Ylva-Li.

Att hitta en magisk väg, en hemlig stig som leder till nya fantastiska äventyr är en kittlande tanke. En garderob. En tågperrong. Eller en stressad kanin att följa efter ner i underjorden. Tyvärr saknas dessa magiska markörer i verkligheten. Eller? Var ska man hitta magi? Var ska man hitta portaler?

wanasportal_700x400px

”In Dreams”, Wanås skulpturpark

Vissa konstverk har en aura av magi runt sig. Ett perfekt ställe att uppleva fantastiskt fantasikittlande konst på är Wanås skulpturpark. I en sagolik bokskog finns ett stort antal skulpturer att upptäcka. Till skillnad från många andra skulpturparker, har konstnärerna arbetat på plats. Därmed har de gjort sina verk i relation till en speciell plats i skogen. Resultatet blir att natur och konst samspelar i verkligt lyckosamma, och ibland magiska, möten.

Jag har besökt Wanås flera gånger. Härom veckan hade jag turen att komma dit igen.

I år har konstnärerna Nathalie Djurberg och Hans Berg gjort en fullkomligt förtrollande installation med titeln ”In Dreams”, i en glänta. Det är en spegelscen med partajande fåglar, förstorade eklöv, märkliga frukt- och larvliknande former. Verket består också av ljud och musik som markerar inträdet i det magiska rummet. Sammanfattningsvis kan man säga att det både är ett knasigt och magiskt verk.

Tack och lov kommer denna installation att ingå i Wanås permanenta samling, så du har goda möjligheter att uppleva det i framtiden.

Verklighetens magiska portaler

Att gå igenom den magiska portalen kan ses som en metafor för förvandling. Förändring. Den magiska portalen meddelar: ”Något fullkomligt annorlunda är möjligt just för dig”.

Jag börjar fundera, har jag möjligtvis redan stött på ett antal magiska portaler i mitt liv? Alltså ställen där saker och ting utspelat sig som fullkomligt förändrat tillvaron? Platser där osannolika möten inträffat. Där man oplanerat råkat avvika från upptrampade stigar och, till synes av en slump, hamnat mitt i en förvandlingsprocess.

It´s a kind of magic

Visst är det mäktigt att tänka tanken ”Något helt annorlunda är möjligt”! Slutligen undrar jag om du upplevt något konstverk som gett dig en känsla av magi? Eller stött på en plats eller en situation som känts magisk? Kort sagt, har du gått igenom en portal? Skriv gärna och berätta!

Hälsningar
Karolina