Filmtips: Tulpaner orsakar feber och skönhets-hets

Publicerat av
2

Nu är våren i gång. På riktigt. Visst är det underbart?
Att få vandra längs rabatter där tulpaner vajar
i oemotståndlig prakt…

Fotografi som visar en mängd tulpaner i rött, vitt, gult, orange och lila.

Vi har haft förmånen,
att stå i blomsteraffärerna och välja.
Vilken bunt tulpaner ska få följa med hem
och sprida sin skönhet? 
Att känna tulpanbladens matta strävhet,
när de ska makas ihop i en vas.
Att njuta prakten.
Vilken lycka!

Nu finns de där, ute i rabatterna.
Direkt sprungna ur sina
näringsrika lökar.
Som färgklickar i stadens parker.
Små glädjeknippen.
Kulörta lysbomber av energi.

Bubblor

Du kanske har hört talas om IT-bubblan?
Bostadsbubblan?
”Bubblor” beskriver förlopp
då folk spekulerat ohejdbart 
på utvalda marknader. 
Alltså köpt och sålt som galningar. 

Dessa marknader kallas ”bubblor”.
Därför att de blåste upp sig likt såpbubblor. 
Resultatet blev att de så småningom sprack.
Därefter följde personliga konkurser och tragedier.

Illustration som visar en röd- och vitstrimmig tulpan mot vit bakgrund.
Tulpanen Semper Augustus, från 1600-talet. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Tulpaner med ”det”

I likhet med dessa bubblor uppstod
en ”tulpan-bubbla” i 1600-talets Holland.
En tulpanfeber spred sig alltså ohejdat.
Detta skedde under några år på 1630-talet.
Då härskade tulpanerna över marknaden.

Ovanliga tulpanlökar lovade skönhet 
och unika mönster.
Med kännedom för
hur tulpanfebern fungerade,
kunde investerare göra stora vinster.

På så sätt lockade blommorna spekulanter
till utflippad shopping,
på lök-auktionerna.
Holländska tulpan-yuppies
skrek halsarna hesa
på Amsterdams tulpanbörs.

Värdebevis på lökar såldes och köptes. 
De strimmiga sorterna var mest populära. 
En enda lök kunde kosta en förmögenhet.

Löftesrika lökar

En lök ser ju inte så spektakulär ut…
Hur skulle säljarna kunna marknadsföra dem?
Till detta anlitades så klart konstnärer!
De fick i uppdrag att avbilda tulpanernas skönhet.

Således blev tulpanerna de första blommor,
att göra entré i reklamens värld.
På grund av detta, finns idag
en mängd underbara
tulpanillustrationer att beskåda.

Tulipomani

Om denna bubbla handlar filmen Tulpanfeber.
Den skildrar alltså kärleken, tulipomanin
och konsten, i 1600-talets Amsterdam.
Du kan streama filmen helt gratis från Cineasterna.
(Ytterligare ett annat filmtips finns här, ”Kvinnan i guld”)

Stillbild ur filmen Tulpanfeber. En kvinna i vacker klänning står vid ett fönster och håller en gul- och rödstrimmig tulpan i handen.
Stillbild ur filmen Tulpanfeber, med Alicia Vikander.

Slutligen undrar jag vilken tulpansort som är din favorit? Enfärgade? Svarta? Botaniska tulpaner? Strimmiga? Papegojtulpaner?

Allt gott och vi hörs snart igen!
/Karolina

PS: Detta inlägg har jag försökt skriva med så kallat ”frasriktig radbrytning”.
Därför har jag delat meningarna i kortare fraser. Därmed ska texten bli mer lockande och lätt att läsa. Tycker du att det funkar? Hör gärna av dig med en kommentar!

Relaterade inlägg

Breakfast at Bruegel´s och eskapism vid frukostbordet

Publicerat av
2

Jag har slutat läsa dagstidningar och lyssna på nyheterna. Detta för att slippa alla hemska intryck som den samtida tillvaron bombar en med. Därför har jag istället infört en ny vana till frukostbordet: Att läsa en utställningskatalog om konstnären Bruegel.

Pieter Bruegel den äldre: Bondbröllop, ca 1567.
Frukost med katalog.

Katalogens anatomi

En katalog är ett system som ordnar uppgifter. I samband med stora konstutställningar producerar museerna utställningskataloger. Sådana kataloger behöver en inte läsa från pärm till pärm, utan en kan slå upp det verk som i utställningen lockat mest.

En utställningskatalog visar bild på verket, fakta (storlek, teknik, vilken samling det tillhör) samt en text skriven av en expert på området. Emellanåt finns även detaljförstoringar, som avslöjar viktig information.

Bruegel istället för Sydsvenskan

Som ni kanske minns, berättade jag härförleden att jag varit i Wien (läs om det här). Där besökte jag alltså det enorma konsthistoriska museet. Turligt nog pågick där en stor utställning med en av mina absoluta favoritkonstnärer: Pieter Bruegel d.ä.

Fotografi som visar fasaden på konsthistoriska museets i Wien.
Ett utsnitt av det enorma konsthistoriska museet i Wien.

Jag köpte katalogen, som med sitt kompakta innehåll fick mitt handbagage att överstiga den tillåtna vikten på färden hem!

Fotografi av utställningskatalogen.
En härlig katalog

Escape Room på frukostbordet

Denna katalog är nu mitt sällskap, när jag om morgonen smaskar på overnight-oats och dricker gurkmeja-shot. Katalogens innehåll skänker mig frid och lugn.

När världen utanför är för hemsk, känns det fint att få kliva in i en bild av Bruegel. Det är möjligt att, för en stund, träda in i ett holländskt landskap, träffa skördande bondebefolkning eller delta i ett folkligt bröllop.

Pieter Bruegel den äldre: Skördefolk, 1565.

När jag tittar på Bruegels bilder vill jag bara försjunka i dem. De är magiskt detaljrika skildringar av sena 1500-talets Holland. Konstnären målade också en mängd religiösa motiv, alltid med en folklig, samtida touch. Således befolkar vanliga människor bilderna och sysslar med vardagliga bestyr.

Pieter Bruegel den äldre: Vinterlandskap med fågelfälla, 1565.

Ett bättre och roligare elände

Dessutom skapade han ett antal helt utfreakade skildringar av t ex dödssynderna och yttersta domen, förmodligen inspirerade av en annan konstnär, Hieronymus Bosch. Bilderna är superspännande och fullkomligt bisarra!

Ett koppartryck utfört av Pieter van der Heyden efter en förlaga av
Pieter Bruegel den äldre: Stolthet (en av dödssynderna), 1558.

Helvetet som Bruegel skildrar känns definitivt mer lockande än det helvete som pågår på Nyheterna. Skildringarna av dödssynderna verkar vara ett enda röjarpary befolkat av knasiga och queera småjävlar, amfibier och udda existenser.

Har du något konstverk du vill gå in i? Eller vurmar du för någon speciell tid eller epok? Skriv gärna och berätta genom att kommentera nedan!

Allt gott och vi hörs snart igen här på bloggen!
/Karolina

Klunkehjemmet: En värld full av bollar

Publicerat av
5

En gång i månaden åker jag till Köpenhamn och upptäcker något nytt. Det är mitt nyårslöfte! Idag vill jag tipsa dig om en möjlig tidsresa till en äkta miljö från 1890: Klunkehjemmet.

Klunkehjemmet tillhör Danmarks Nationalmuseum och man måste boka en guidad tur i förväg för att få besöka det. Rundturen utgår från nationalmuseets entré och det tar bara ett par minuter att promenera till själva lägenheten. Väl inne visar guiden runt i en miljö som verkligen kan kallas en tidskapsel, eller ”tidslomme”, som det heter på danska!

Fotografi som föreställer herrarnas rum.

Romantiskt drömmeri

Jag gillar att drömma mig bort till andra tider. 1800-talet lockar mig, trots uselt kvinnoideal och ojämlikhet. Jag längtar efter de frasiga klänningarna med turnyr och puffat dekolletage. De överlastade inredningarna. Att träda in hos familjen Christensen är alltså en fest för mig.

Trendigt till tusen

I lägenheten bodde alltså familjen Christensen. Fadern var grosshandlare. När familjen inredde våningen på 1890-talet var den verkligen hypermodern. Alltså valde man möbler, textilier och ytmaterial helt enligt tidens trender om vad som var ”det hippaste”.

Fotografi som visar hörn av ett rum, som är överlastat med inredningsdetaljer. I hörnet står ett piano.

Enligt de borgerliga idealen hade hemmets rum olika syften. Alltså fanns det ett damrum, en kvinnlig sfär, där de fragila och känslosamma fruntimren kunde sitta och brodera. Givetvis med en schäslong att svimma av på. Vilket kunde behövas med tanke på de tortyrliknande korsetterna de snördes in i.

I herrarnas rum förde männen viktiga samtal om världen utanför. De rökte cigarr och drack cognac.

Fotografi som visar en salong mes toppade möbler och en s-formad soffa.

I salongen kunde både män och kvinnor umgås, men utifrån strikta regler. T ex förekom ingen kroppskontakt. Den s-formade konversationsmöbeln, även kallad tête-a-tête, tillät däremot lagom mycket intimitet mellan könen.

I salongen tog man emot visit. Det var snabba besök på ca 15 minuter då folk i societeten hälsade på varandra, drack te och lämnade sina visitkort.

Den bullrande världen utanför, befolkad med arbetande pöbel, var skrämmande. Därför utestängde man den med tjocka sammetsgardiner. På så sätt skapades en skyddad värld.

Bollar till tusen

”Klunke” är de små runda tygbollar som pryder dukar, draperier och lampskärmar. Lägenheten är full av dem. De är så karaktäristiska för tidens inredningsideal, att man kallar stilen ”klunkestil”.

Det viktorianska väntar på dig!

Är du, som jag, en drömmare, som tycker att tiden vi lever i är jobbig och svår? Vill du för en stund stänga ute 2019? Då är alltså Klunkehjemmet definitivt något för dig!

Porslinstoalett med blomdekor.

Ha det fint! Vi hörs snart!
Karolina

Saker jag ofta får höra när jag vaktar en utställning. Del 4: ”Denna konst blir man inte glad av”

Publicerat av
Svara

Faktum är att detta nog är en av de svåraste kommentarerna för mig att bemöta på ett vettigt sätt. Kort sagt är det en riktig utmaning!

Denna kommentar uttalas oftast med ett nedvärderande tonfall. Personer som yttrar detta utgår från premissen, att konstens uppgift är, att göra en glad. Och konst som inte uppfyller detta kriterium, är därmed underförstått dålig. Detta uttalande är faktiskt ganska provocerande för mig!

Glad konst?

Vad är i så fall ”glad konst”? Låt mig gissa: Det ska vara färgstarkt, föreställande, lättförståelig och kanske lite naivistiskt? Låt mig därför föreslå ”konst” av Gunilla Mann! (OBS: bildgoogla inte, du riskerar att överhetta ögats tappar och stavar.)

Eller förresten, googla ”Gunilla Mann” och du ska få ditt lystmäte stillat av feta, glada damer på cykel, bjärta kulörer och kärlekspar- allt målat med synnerligen slarvig penselföring och minst sagt stressande komposition.

Konst i form av en blyertsteckning, föreställande en leende man i kostym.

Denna lilla blyertsteckning har jag köpt på loppis. Motivet har ett smittande leende och gör i alla fall mig lite muntrare!

Snabba diss, vilken miss!

Jag blir så ledsen när folk snabbt avfärdar konst, som vid en första anblick kanske verkar annorlunda, dyster eller svår. Alltså, jag blir fruktansvärt LEDSEN och BESVIKEN. Folk går miste om så mycket i sin ensidiga jakt på ”glädje”, ”nöjen” och positiva kickar. De missar djupet, helheten, insikterna…

Konstnärer vill förmedla något och väcka tankar. De har lagt ner tid och möda på att utföra konstverk. Ska det då vara så mycket begärt att besökaren tar en liten stund och försök sätta sig in i verken eller konstnärskapet? Genom att exempelvis läsa en introduktionstext eller prata med personalen på plats. Eller fundera lite själv?

Inte så jäkla muntert alltid

Faktum är att konsten genom tiderna haft många olika funktioner och ett ”evigt” tema är faktiskt döden och livets förgänglighet. Det kan du läsa om i mitt inlägg om Qvinnans och mannens åldrar. Konst har även haft moraliserande budskap. Politiska budskap. Kanske inte särskilt glatt, eller hur?

Bäst är kanske att få ett ”balanserat” intag av konst. Lite lättsmält, lite svårtuggat, lite ögongodis, lite konceptuellt. Ensidig kost kan aldrig vara bra. Man kan ju få visuell skörbjugg.

Vad tycker du? Värderar du konst utifrån hur glad/upprörd/tankfull den gör dig? Hör av dig med en kommentar!

Tjingeling!
Karolina

Filmtips: ”Kvinnan i guld”

Publicerat av
4

Idag blir det filmtips! Förra gången jag filmtipsade handlade det om humor, idag blir det en hjärtskärande berättelse ur verkliga livet.

Gustav Klimts målning, porträttet ”Adele Bloch-Bauer I” (mer känd som ”Kvinnan i guld”), har en dramatisk historia. Nazisterna stal tavlan från en judisk familj i Wien. Därefter hamnade tavlan i den Österrikiska statens ägo. Slutligen gjorde en efterlevande, Maria Altmann, anspråk på tavlan 1997 genom s k restitution. Alltså att innehavaren av en stulen tavla måste återlämna den till den rättmätiga ägaren.

Svenska dagbladet har skrivit en bra artikel om tavlan, läs gärna den.

Filmen ”Kvinnan i guld” skildrar turerna kring hur denna tavla blir återlämnad. Den går att streama helt gratis och lagligt på sajten Cineasterna.com.

Bild som visar bioannonsen för filmen Kvinnan i guld.

Kvinnan i guld, med Helen Mirren i huvudrollen.

Gratis är guld!

Ja, du läste rätt: Gratis och lagligt! Det hela sker genom ditt bibliotekskonto. Denna fantastiska sajt, cineasterna.com, har över 2000 titlar med kvalitetsfilm att välja på. Har du inte upptäckt denna tjänst ännu, är det hög tid! Flera av de filmer jag tipsar om finns på Cineasterna.

Kvinnan i guld, av Gustav Klimt, 1907.

Har du någon favoritfilm som handlar om någon konstnär eller konstverk? Skriv gärna och berätta genom att välja ”kommentera” nedan.

Det var allt från mig idag!
Bästa hälsningar från Karolina

Relaterade inlägg