Gungan, del 3. Kenneth Noland och ett abstrakt svingande.

Publicerat av
Svara

Idag tar vi oss fram 88 år i tiden från förra gung-spaningen. Vi landar i Kenneth Nolands Swing (1964).

Denna amerikanska konstnär sysslade under 50-talet med abstrakt expressionism och efter det minimalism. Men mest känd är han inom det som kallas Color field painting (färgfältsmåleri).

Han gjorde bilder som kan delas in i fyra olika kategorier. Cirklar, v-former, ränder och målningar på dukar som hade olika geometriska former. Swing tillhör kategorin v-form. På engelska kallas dessa målningar chevrons och kan vara den vinkel som anger gradtillhörighet inom exempelvis militären.

Han intresserade sig mycket för hur färger samspelar. Man kommer lätt att tänka på Piet Mondrian när man ser hans bilder.

Kenneth Noland, Swing, 1964, akryl på duk, 251 x 249 cm. Tillstånd från Kunstsammlung Nordrhein-Westfalen, Düsseldorf, © VG Bild-Kunst, Bonn

Satte titlar på det abstrakta
Andra exempel på målningstitlar är Heat, Play och Ringing bell. Det är uppfriskande med en abstrakt målare som sätter titlar på sina bilder, tycker du inte?

Swing kan både betyda verbet gunga och substantivet gunga. Det leder till att vi försöker tolka bilden på ett visst sätt. Den kvadratiska målningen är vriden 90 grader och ställd på sin spets. Vinklar i gult, murrigt grönt, rött och blått bildar en v-form som löper parallellt med dukens kanter.

Jag tittar på bilden om och om igen. Blicken vill hela tiden dras in mot vinkelns mitt, samtidigt som det finns en dragkraft ut mot dukens kanter och utanför duken. En dynamik som drar blicken fram och tillbaka uppstår. Är detta anledningen till titeln Swing?

Svängande pendel
Framåt/uppåt och bakåt/nedåt. Motsatta krafter som skapar rörelse. Man hör ofta talas om en ”pendel som snart svänger”. Som om det fanns en inbyggd rörelse fram och tillbaka i vår tillvaro.

Just nu tycker jag att världen har pendlat till ett förskräckligt och uselt tillstånd. Det är inte mycket som kan hålla humöret uppe om man ser sig omkring i världen. Gungan tycks ha fastnat i ett taggigt buskage av hat, miljöförstöring, våld och egoism.

Men vi får inte tappa tron på att vi så småningom kommer att gunga tillbaka till något bättre! Eller vad säger du? Kommentera gärna!

Relaterade inlägg

Gungan, del 2. Renoir och ett lugnare gung

Publicerat av
Svara

Idag fortsätter vi temat med gungor i konsthistorien. Förra gången granskade vi en målning med erotiska undertoner. Idag betraktar vi en betydligt mer anständig gung-bild, nämligen ”Gungan” av Pierre-Auguste Renoir. Målad 109 år senare.

Chockerande fläckigt! ”Gungan” av Renoir, 1876. Bildkälla: Wikimedia Commons

Målningen visades 1877 på impressionisternas utställning. Kritikerna blev upprörda över alla ”fläckar” i målningen. Impressionismen var en ny och radikal konststil som fokuserade på att fånga ljus och atmosfär. Därav fläckarna som skildrar ljusets spel genom ett lövverk, i detta fall.

Kameran hade ju nyligen gjort sitt intåg och konstnärerna var inte längre lika intresserade av att avbilda verkligheten exakt och noggrant. Det skötte ju en mekanisk låda och lite kemi mycket bättre.

Om vi i förra inlägget pratade sexuella anspelningar kan vi nog konstatera att eventuella erotiska undertoner är rejält undanskuffade i denna målning. Vi ser ett par som står och samspråkar intill en gunga. Även i denna målning skymtar ytterligare en man i bakgrunden. Fragonards putti (från förra inlägget) är ersatt med ett litet oskyldigt barn. Vädret är soligt och alldeles underbart.

Fy f-n för fläckar!

Jämfört med 1700-talet verkar 1800-talet ha varit betydligt mer kyskt. Min gissning är att 1800-talets publik inte gjorde så många sexuella associationer när de såg denna bild. Istället blev man irriterad av alla färgfläckar!

Vad folk uppmärksammar och tolkar in i konst i olika tider säger en hel del om tidsandan. Intressant att notera är att impressionismen nog har kommit att bli den mest populära konststilen genom tiderna.

Men på den tiden, då jävlar! Impressionism var alltför radikalt och fläckigt. Visste du förresten att en vredgad konstkritiker, Louis Leroy, 1874 myntade termen impressionism? Han skrev nedlåtande och satiriskt om Monets målning Impression – soluppgång i den parisiska tidningen Le Charivari.

”Impression-soluppgång” av Monet, 1874. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Ha det fint tills vi hörs igen!

Relaterade inlägg

Gungan, del 1. Fragonard och ett erotiskt svingande.

Publicerat av
Svara

Har du barnasinnet kvar? Gillar du att gunga? Låt oss då gunga oss genom några konstverk under de kommande fyra inläggen! Först ut kommer en målning som är oanständig utan att säga det rakt ut.

Känner du erotiken dallra i luften? Fragonards ”Gungan” från 1767. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Gungan

Vi börjar med en rokokomålning från 1767, Gungan av Jean-Honoré Fragonard. I likhet med många andra gulliga motiv från denna tid verkar motivet ytterst oskyldigt vid en första anblick. Vad ser vi egentligen? Jo, en vackert klädd kvinna som gungar. Hon har fått upp farten rejält. Hon tappar ena skon.

I gräset framför henne ligger en yngling. I dunklet till höger skymtar en äldre herre som tycks styra gungan med hjälp av två rep. Slutligen så finns det några putti med (så klart), i form av små statyer. Puttin till vänster, ovanför ynglingen, verkar söka ögonkontakt med kvinnan. Samtidigt manar han till tystnad med ett finger framför munnen. Den andra puttiskulpturen står i närheten av den äldre mannen.

Så, var är snusket?

Att gunga är väl ett barnsligt och oskyldigt nöje? Icke! När det gäller 1700-talet var målningar av detta slag ofta dubbelbottnade. På den tiden betraktade man en sådan här bild och fattade galoppen direkt. Gungans rörelse upp och ner, fram och tillbaka var en allmänt känd sexuell anspelning!

Snubben som ligger på marken kikar in under damens kjol. Intressant att notera är att han ligger i en mycket snarlik pose som Michelangelos Adam i Sixtinska kapellet. Och vi vet ju vad som hände Adam efter att han smakat äpplet…

Michelangelos ”Adams skapelse”, takmålning i sixtinska kapellet. Utförd ca 1508-1512. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Gungan på beställning

Målningen ska ha varit ett beställningsarbete. Dramatikern och låtskrivaren Charles Collé beställde motivet som skulle föreställa hans älskarinna. Bakom damen skulle det stå en biskop och putta på henne för att få upp farten.

Uppdraget att måla gick först till konstnären Gabriel François Doyen. Men denne tackade nej. Han tyckte att motivet var för magstarkt! Därför överlämnade han uppgiften åt Fragonard som utförde målningen (men någon biskop verkar det inte ha blivit).

I alla tider…

Så vad lär vi oss av detta? Folk har alltid varit intresserade av sex! Men på 1700-talet använde man symbolspråk och metaforer.

Vilka bilder använder vi idag för att beskriva samma sak? Är de lika förfinade och eleganta? Jag tycker att erotiska bilder har blivit trist skåpmat i vårt samhälle. Var är raffinemanget? De spännande anspelningarna som måste avkodas?

Vad tycker du om Fragonards målning? Har du något favoritkonstverk när det gäller erotiska undertoner? Skriv gärna och kommentera!

Läs mer om Fragonards målning på engelska Wikipedia

Hälsningar
Karolina


PS: Denna spaning ingår i en serie om gungande i konsten. Du kan läsa de andra spaningarna här: Om Renoirs gunga, om Kenneth Nolans Swing och slutligen samtidskonst av Maja Hasager.

Relaterade inlägg

Fredrik Lindqvist, gamla textilier och återvinning

Publicerat av
1

Här kommer en extra spaning insprängd i maj.

Jag flyttar

Ett bohag ska sorteras, rensas och packas ner. Exempelvis ska utslitna frottéhanddukar från barndomen kasseras. Och hemvävda löpare med fläckar som inte går bort ska gå samma öde till mötes. Likaså blekta örngott med prydligt broderade monogram. Och kasserade  mysbyxor och trasiga t-shirts. Allt sådant hamnar i påsar som ska till återvinningen. Kort sagt: Det blir många påsar.

Mot återvinningsstationen!

Glad i hågen och med en befrielsekänsla inombords kör jag till Lilla Hammars återvinning i Höllviken. Nu ska jag vara ordentlig och återbörda till jorden vad jag lånat i form av textila fiber!

Vilken besvikelse…

Men ack, personalen på sopstationen upplyser mig om att textilier i nuläget inte går att återvinna hos dem. Resultatet blir att allt ska slängas i det brännbara! Med en nypa ångest i magen tömmer jag påsarnas innehåll i den gigantiska containern.

Jag hade kunnat ta påsarna med mig och fraktat runt dem till jag hittat något annat ställe att återvinna på. De finns! Exempelvis H&M tar emot textilier. Men icke! När det gäller min iver att banta logistiken kring mitt flyttkaos vinner latheten över godheten.

Fredrik Lindqvist återanvänder textilier i sin konst

Några dagar senare är jag på Konstitutet och lyssnar på konstnären Fredrik Lindqvist. Han trycker träsnitt på tyg, t ex mönstrade påslakan. Sen syr han ihop de olika tygerna till fantastiska kollage. Ibland är de jättestora. Han gör även textila skulpturer, t ex skalbaggar och blommor.

Jag tycker mycket om hans bilder. För ett antal år sedan hade jag förmånen att få vara med och ställa ut hans verk på Falsterbo konsthall.

Träsnitt på textil av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på textil av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.


Skildrar konsumtionssamhällets stress

Fredrik berättade om de motiv han avbildar. Ofta är bilderna kommentarer till den uppskruvade och konsumtionsinriktade värld vi lever i. Det galna tempo med överdriven fokus på yta och prylar. Miljöförstöring och djur som trängs undan av människan.

Träsnitt på textil av Fredrik Lindqvist.

Träsnitt på tyg av Fredrik Lindqvist.


Förlåt mig, Moder Jord!

För att döva mitt samvete surfar jag in på Vi-skogen och köper 10 träd. Sen mailar jag Sysavs kundtjänst och uttrycker åsikten att de är otidsenliga som inte återvinner textila fiber.

Kanske kan Moder Jord känna av mina försök att kompensera mitt slappa agerande på sopstationen?!

Hälsningar Karolina

Steglitsan

Publicerat av
2

Idag blir det boktips!

En vårdag för ett par år sedan såg jag för första, och hittills enda, gången i mitt liv en steglits. Den flög intill vägkanten utanför ett villaområde i Falsterbo. Ovan fågelskådare som jag är noterade jag en annorlunda pippi, beige med gult i vingen, svartvitt mönster på stjärten och röd i ”ansiktet”.

Inte visste jag vad det var. Emellertid fick jag hjälp av en fågelskådande kollega; det var absolut en steglits.

Steglits. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Jag tyckte det var ett märkligt sammanträffande. Det berodde på att jag just då höll på att läsa romanen Steglitsan av Donna Tartt. En roman som förtrollade mig och snabbt fick mig att utnämna Tartt till en av mina favoritförfattare. Men att läsa hela hennes romanproduktion går tyvärr relativt fort. Hon ger ut en bok bara vart tionde år. Alltså hittills bara tre stycken. Men vilka romaner!

Bombdåd, konststöld och sorgebearbetning

Steglitsan handlar om Theo som vid ett museibesök förlorar sin mamma i ett bombdåd. Utan att riktigt veta varför, så stjäl han i tumultet målningen Steglitsan av Carel Fabritius.

Därefter får vi följa Theo och målningens irrfärder genom livet. Och som en röd och plågsam tråd finns Theos djupa saknad av modern. En moder som visade honom vägen in i konstens värld.

Den kända målningen som inspirerat till romanen Steglitsan.


Steglitsan, konstnär Carel Fabritius, 1654. Bildkälla: Wikimedia Commons.

Sorgehanteringen och hanteringen av tavlan (vad gör man med stöldgods?) leder Theo in på märkliga äventyr. Exempelvis består persongalleriet av ytterst speciella karaktärer som knarkhandlare och konstskojare. Men där finns även trofasta vänner och nära relationer.

Jag hoppas att du kan ta dig tid och ro att läsa Steglitsan. Sammantaget är det en vansinnigt bra bok! Här kan du läsa recension från Svenska Dagbladet.

Slutligen undrar jag om du har läst någon bra roman som handlar om ett konstverk eller konstvärlden? Tipsa gärna här!

/Karolina

PS: Jag har skrivit ett annat inlägg om den kända målningen, En superstar-steglits.

 

Relaterade inlägg